Kostnader ökade med begränsad subvention

Begränsningar av subventioner, med syftet att sänka samhällets läkemedelskostnader, kan få både oväntade och oönskade effekter. Det visar en ny doktorsavhandling som studerat förskrivningsmönstret för blodfettsmodifierande och blodsockersänkande läkemedel före och efter förändringar i läkemedelsförmånen. TLV menar dock att vissa av slutsatserna är felaktiga.

29 mar 2012, kl 12:32
0

Annons

Efter att TLV utvärderade blodfettsmodifierande läkemedel och glukossänkande läkemedel mot diabetes typ 2, ändrades subventionen för dessa läkemedel 2009 och 2010. Nu visar en avhandling från Linköpings universitet att den begränsade subventionen för dessa läkemedel hade stor effekt på användningen, men kanske inte som det var tänkt.

Jämfört med före förändringen sågs en större andel patienter på lipidsänkande läkemedel som avslutade sin behandling, samt bytte till högre doser som var kvar inom subventionen. Omvänt hade de nya subventionsreglerna för glukossänkande behandling endast en mindre effekt på användningen. Enbart små besparingar utföll, men åts upp av ökade kostnader för insuliner.

? I det ena fallet förändrades visserligen förskrivningen avsevärt, men en stor del av förändringen var att patienterna bytte till högre doser av samma läkemedel, vilka fortfarande omfattades av subventionen om än med begränsningar. I det andra fallet ökade till och med kostnaderna på det aktuella läkemedelsområdet efter att begränsning av subventionen införts, säger Billie Pettersson, forskare på Centrum för utvärdering av medicinsk teknologi vid Linköpings Universitet, som skrivit avhandlingen och också arbetar med samhällsfrågor på MSD.

? Ett uppseendeväckande resultat var att andelen patienter som initialt stod på ett av läkemedlen som uteslöts, och som avstod att hämta ut ett blodfettssänkande läkemedel fördubblades efter ändringen av reglerna. Vad detta beror på kan dock inte besvaras i denna studie, säger Billie Pettersson.

Begränsningarna i läkemedelsförmånen av diabetesläkemedel ledde till mindre förändringar och besparingarna för samhället uteblev helt och hållet. I stället ökade kostnaderna, framförallt genom att förskrivningen av vissa former av insulin fortsatte att öka. Sammanlagt ökade kostnaderna för insulin med 60 miljoner kronor året efter regeländringen, jämfört med referensperioden för året innan.

? Vår bedömning är att det är felaktigt att dra slutsatsen att vårt beslut vid omprövningen av läkemedel vid diabetes har bidragit till att kostnaderna för insuliner fortsatt att öka. Kostnaderna för insuliner har ökat sedan en lång tid tillbaka och påverkas av ett flertal faktorer som inte inkluderas i analysen. För att utvärdera effekten av TLV:s beslut om att begränsa subvention av vissa diabetesläkemedel kan inte enbart kostnader och antal expeditioner ingå i analysen. Man måste bland annat också inkludera vilka tidigare behandlingar patienten fått, kommenterar Love Linnér, uppföljningskoordinator på TLV.