Hur känns det?
– Det är svårt med ord, men det känns fantastiskt bra, svarar Tomas Salmonson på den klassiska sportfrågan.
För även om Tomas Salmonson sedan i våras varit vikarierande ordförande i CHMP och så att säga suttit in stolen, är aldrig något klart förrän rösterna räknats. Så det var lite nervigt innan resultatet lästes upp, medger han.
Tomas Salmonson, är apotekare och anställd på Läkemedelsverket, nu mer som senior vetenskaplig rådgivare, har sedan 2007 varit vice ordförande i CHMP. Nu tar ha över ordförandeskapet under en första omgång i tre år. Som ordförande är han fortfarande anställd av Läkemedelsverket och får sin lön från den svenska myndigheten.
– Ja det gäller för alla kommittéer att ordförandeposten betalas av en tjänst i hemlandet. Men det är inte någon orimlig tanke att ordförandeposter finansierades av det europeiska systemet. Då skulle länder som har svårt att backa upp en ordförande med pengar lättare kunna föreslå en kandidat, samtidigt som det markerar att ordförande är neutral, säger Tomas Salmonson.
I och med att han nu blir ordförande sitter han inte kvar som medlem i rådet utan Sverige får skicka en ny delegat.
Arbetet för den nye ordföranden kommer den närmaste tiden bland annat att präglas av att hitta relationen mellan CHMP och den nystartade pharmacovigilance-kommittén, PRAC. Dessa två kommittéer ska hitta fungerande samarbetsformer när det gäller säkerhetsarbetet.
CHMP ansvarar för att bereda den europeiska läkemedelsmyndighetens vetenskapliga yttranden i frågor som rör läkemedel för humant bruk.
– På lite sikt hoppas jag kunna få fler aktiva medlemmar i kommittén, och då tänker jag inte främst på att fler länder ska åta sig utredningar, utan att fler deltar i diskussionerna. Ett ökat deltagande i rådets arbete skulle göra att förankringen av besluten skulle blir bättre i medlemsländerna.
Men ännu viktigare på sikt är att CHMP blir tydligare med sina beslut, säger Tomas Salmonson.
– Vi lever i en värld där många vill påverka hur läkemedel används. Och CHMP har varit för dåligt på att förklara hur vi kommer fram till våra beslut. Det gäller också när vi i Europa fattar ett annat beslut än den amerikanska läkemedelsmyndigheten, FDA. Då behöver vi också vara tydliga med hur det kommer sig.
