I artikeln, som publicerats på DN-debatt, tar skribenterna upp tre exempel på cancerpreparat som de menar att patienterna nekas, får tillgång till för sent eller måste bekosta själva. Det första exemplet är ipilimumab (Yervoy) mot malignt melanom. Det rekommenderades av gruppen för nya läkemedelsterapier, NLT, först ett år efter godkännande 2011, trots de enligt författarna goda studieresultaten.
Det andra exemplet de tar upp är everolimus (Afinitor) för behandling av hormonkänslig bröstcancer. Preparatet är idag godkänt för behandling av vissa njurcancerpatienter men inte av personer med bröstcancer. Vissa sjukhus erbjuder behandlingen men andra inte, vilket enligt författarna blir ”ett postkodlotteri för patienterna”.
Ytterligare ett fall är abiraterone (Zytiga) som i en studie visat att män med spridd prostatacancer som fick läkemedelt hade en överlevnadsförbättring på i median 3,9 månader jämfört med standardbehandling. De två läkarna och de tre representanterna från patientorganisationer ifrågasätter att Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket har kommit fram till att Zytiga är dubbelt så dyrt som brittiska hälsovårdsmyndigheten NICE gör.
Debattörerna, bland annat Jonas Bergh, professor vid Karolinska institutet och Jan-Erik Damber, professor vid Sahlgrenska akademin, ifrågasätter att svenska cancerpatienter inte längre kan erbjudas bra och nya läkemedelsbehandlingar.
