Adhd-läkemedel kan öka trafiksäkerheten

Forskare från bland annat Karolinska institutet har med hjälp av befolkningsregister följt över 17 000 individer med adhd och undersökt risken att vara inblandad i allvarliga trafikolyckor. Studieresultaten som publicerats i JAMA Psychiatry, visar att risken minskar med omkring 50 procent i samband med läkemedelsbehandling.

I studien har forskarna undersökt hur ofta individerna var iblandade i trafikolyckor av allvarligare karaktär med sjukhusvård eller dödsfall som konsekvens. Det gäller bil- och motorcykelolyckor liksom gång och cykelolyckor och personerna följdes under fyra år.

När männen jämfördes med sig själva under perioder med eller utan läkemedelsbehandling syntes en 58-procentig lägre risk att vara inblandad i en trafikolycka under en period med läkemedelsbehandling.
-Tidigare studier har visat att personer med adhd löper en ökad risk att vara med i allvarliga transportolyckor men detta är första gången som man studerat konsekvenserna av läkemedelsbehandling i samband med det, säger Henrik Larsson, docent vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik vid Karolinska institutet.

Han är en av dem som står bakom studien och menar att resultaten bidrar med viktig information i frågan om medicinering vid adhd.
– Det finns självklart många personer med adhd som det går bra för, med vår studie pekar på att det också kan medföra riktigt allvarliga konsekvenser. Att risken för transportolyckor minskar med läkemedelsbehandling är en faktor att ta med i den risk-nyttabedömning som görs av behandlande läkare och patienten själv, säger han.

Enligt forskarna skulle mellan 41 och 49 procent av de transportolyckor där män med adhd var inblandade ha kunnat undvikas om de behandlats under hela uppföljningsperioden. Att läkemedlen har effekt på olycksstatistiken kan förklaras av att de  påverkar flera av kärnsymtomen vid adhd som sämre impulskontroll, bristande uppmärksamhet och koncentrationssvårigheter. Allt detta spelar in vid en komplex trafiksituation menar Henrik Larsson.

För kvinnor såg man däremot inte samma skillnad.
– Nej vi kunde inte se samma skillnad vilket är förvånande. Men vi drar inga slutsatser av det eftersom statistikunderlaget är för litet. Vi kan helt enkelt inte säga med säkerhet vilken effekten är hos kvinnor. Men det vill vi gärna belysa i framtida forskning, säger Henrik Larsson.

Forskningen har finansierats av Vetenskapsrådet, Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd och National institute of child and human developement. Abstract till studien i JAMA Psychiatry finns här.