Cancervården utvecklas stadigt till det bättre, men skillnaderna mellan landstingen består och är på vissa områden stora. Det syns i dem öppna jämförelser av cancersjukvården som Sveriges Kommuner och Landsting tillsammans med Socialstyrelsen tagit fram. Jämförelserna omfattar totalt ett åttiotal kvalitetsaspekter inom tio olika cancersjukdomar. I huvudsak bygger resultaten på uppgifter från de nationella kvalitetsregistren.
Idag lever cirka 450 000 personer i Sverige som har eller har haft cancer och drygt 23 000 dör varje år av sin cancersjukdom. Dödligheten i sjukdomen har sjunkit och överlevnad efter diagnos ökat betydligt. Jämfört med slutet av 1990-talet har den relativa femårsöverlevnaden ökat med 16 procentenheter för män och för kvinnor med 8 procentenheter. Den relativa femårsöverlevnaden är idag drygt 69 procent. Bäst till i landet ligger Halland med nästan 73 procents relativ femårsöverlevnad, sämst Gävleborg där snittet är knappt 65 procent. Överlevnaden gäller personer som fått någon cancerdiagnos i vuxen ålder, 30 år eller äldre.
Tittar man på femårsöverlevnaden i bröstcancer ligger Halland inte lika bra till med en 86 procentig femårsöverlevnad, vilket är något sämre än snittet. Bäst är då Kronoberg med drygt 90 procents överlevnad.
Det finns vetenskapliga studier som visar att hos kvinnor med HER2-positiv bröstcancer kan trastuzumab minska risken för återfall och ge en förbättrad överlevnad när det ges som tillägg till cytostatikabehandling i ett år efter operationen. Alla kvinnor kan inte få behandlingen på grund av kontraindikationer och samsjuklighet, särskilt hos äldre kvinnor. Därför har Socialstyrelsen satt upp en målnivå på mer än 80 procent.
Av 661 kvinnor med HER2-positiv bröstcancer 2013 var det 91 procent som planerades få cytostatikabehandlingar med tillägg av trastuzumab i ett år efter operationen. Variationen mellan landstingen var 58–100 procent.
Kvalitetsregistret har också precis börjat registrera också antalet kvinnor som fick behandling med tillägg av trastuzumab. Men de uppgifterna är än så länge inte tillräckligt tillförlitliga för att publiceras i Öppna jämförelser.
Per landsting är det få patienter som ingår i underlaget, resultatet måste därför tolkas med stor försiktighet. Men några landsting har en andel som är lägre än 80 procent och de bör överväga om det förekommer underbehandling kommenterar Socialstyrelsen och SKL skillnaden.
