Patienter som drabbas av kronisk myeloisk leukemi, KML, i dag och som behandlas med tyosinkinas-hämmare, TKI, har en förväntad överlevnad som närmar sig normalbefolkningen. TKI-behandlingen är i dag livslång och för att utreda långtidseffekterna av TKI-preparaten har forskare vid Karolinska institutet sammanlänkat patientregister med läkemedelsregister och studerat förekomst av hjärt- och kärlhändelser.
– Risken för att drabbas av hjärtinfarkt kan vara tre till sex gånger så stor om patienten behandlas med andra generationens TKI-hämmare, Tasigna, nilotinib, och Sprycel, dasatinib. Samtidigt verkar det som att första generationens läkemedel, Glivec, imatinib, möjligen har en skyddande effekt, säger Torsten Dahlén, läkare och ansvarig forskare för studien vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, Karolinska institutet.
Forskarna har använt sig av det svenska KML-registret och patienter diagnosticerade med sjukdomen mellan 2002-2012. Det finns sedan tidigare rapporter om ökad förekomst av perifer kärlsjuka hos patienter med KML som behandlas med TKI. I den aktuella studien valde därför forskarna att sammanlänka patientregistret, med 896 patienter, och läkemedelsregistret för att studera förekomst av hjärt-kärlhändelser. Gruppen jämfördes sedan med en kön- och åldersmatchad population med 4 438 kontrollpersoner.
– Vi ser att patienter med kronisk myeloisk leukemi som har behandlats med TKI har en ökad risk för hjärtinfarkt, djup ventrombos och även mer ovanliga arteriella tromboser, säger Torsten Dahlén.
TKI-läkemedlen verkar genom att hämma det fusionsprotein som skapats vid KML och är relativt selektiva i sin hämning. Vid kontinuerlig användning över lång tid är det dock oklart hur mycket hämmarna påverkar kroppen i övrigt. I studien har man undersökt både första och andra generationens TKI-hämmare i form av Glivec, imatinib, respektive Tasigna, nilotinib, och Sprycel, dasatinib.
Preparaten används även för behandling av andra sjukdomar, men inte kontinuerligt under så lång tid som vid KML.
– Men för behandling inom andra sjukdomsområden är det viktigt att man är medveten om risken och att man bevakar hur läkemedlet kan påverka kroppen i övrigt, säger Torsten Dahlén.
Han menar att det, med data som finns i dag, är svårt att urskilja vad som är kopplat till preparaten och vad sjukdomen står för, men att det finns en tydlig skillnad mellan preparaten, även om de inte är signifikanta i denna studie.
– Det ser ut som att första generationens preparat kanske skyddar lite, medan andra generationens preparat däremot innebär en ökad risk för hjärt- kärlhändelser, säger Torsten Dahlén.
Forskarna bakom studien menar att man därför skulle kunna individanpassa behandlingen bättre så att patienter som löper högre risk för att drabbas av hjärt- kärlsjukdomar följs upp bättre och kanske sätts på första generationens läkemedel istället för andra generationens.
– Vi ser över hur man kan arbeta preventivt och screena för riskfaktorer för att förbättra blodtrycksreglering och blodfetter, eventuellt med andra läkemedel, säger Torsten Dahlén.
Det finns planer på att gå vidare med nya datauttag där fler år ingår samt att se över vårdprogrammet för KML-patienter. Det pågår även ett arbete med hur man ska hantera, screena och följa upp patienterna.
