Apoteksverksamhet förstår inte vård och vården förstår inte apoteksverksamhet. Jag får många sådana tankar när jag lyssnar på avslutningen av Läkemedelsvärldens frukostseminarium med apoteksutredaren Åsa Kullgren i maj. Ett sådant övertydligt exempel är när expedierande farmaceut har problem med ett specifikt recept och därför behöver nå vården. Frågan som dyker upp är då den traditionella: Hur kan man nå förskrivaren?
Redan sättet att formulera frågan innebär att man är kvar i gamla tankegångar. I dag arbetar läkare som alla andra. Vi är lediga efter jour, på utbildning, tjänstgör på ny klinik, är föräldralediga eller vabbar, står på operation eller är till och med sjukskrivna …
Chansen att den läkare som skrev ett visst recept är tillgänglig på den klinik där receptet utfärdades just när patienten dyker upp på apoteket är ganska liten. Lösningen är inte fler telefonnummer, mobiltelefoner eller personsökare. Snarare behövs en dialog kring att det är den klinik som läkaren utfärdat receptet vid som har huvudansvaret för receptet och som i samråd med de olika apoteksaktörerna behöver bygga upp rutiner för att lösa olika problem med recept.
I dag är den elektroniska patientjournalen vid behov omedelbart tillgänglig för medarbetare vid en klinik. Det logiska vore alltså att komma överens om att vissa frågeställningar automatiskt skall hanteras av jourorganisationen vid respektive klinik eller av respektive vårdcentral. Kan den finna den som skrev receptet är det utmärkt, går inte det bör de flesta frågeställningar kunna lösas snabbt av annan läkare med hjälp av patientjournalen.
Men för att åstadkomma detta måste vi föra en diskussion kring när och hur en sådan kontakt bör tas. Initiativet behöver tas från apoteksverksamhet av det enkla skälet att läkemedel är en liten del av vårdens uppdrag och problemen är tydligast inom apoteksverksamhet. Motstånd kommer finnas inom vård där man initialt kommer att uppleva en ny arbetsuppgift som tar tid från annat. Men på sikt sparar rätt arbetssätt tid även för vården och framför allt kan vi genom det ge patienterna en säkrare och bättre vård.
Tänk annorlunda i stället för att vara frustrerad över att inte kunna nå den som skrev receptet!
Men det finns också andra frågor som bör ställas till farmaceuter och apoteksaktörer. Varför så mycket diskussioner kring nationella projekt som till exempel strukturerade läkemedelssamtal men samtidigt så lite kring andra förbättringar som kan ske lokalt?
Jag tänker på saker som det inte behövs nationella överenskommelser kring. Tjänster som till och med kan vara ett sätt att konkurrera om marknadsandelar. Frågor som fler avskilda expeditionsdiskar eller att även stora apotekskedjor erbjuder apotekskunder med särskilda behov att boka en tid hos samma farmaceut om tre månader. Då skulle också farmaceuten kunna förbereda besöket genom att gå igenom recepten, reda ut eventuella oklarheter samt se till att läkemedel finns hemma.
För det behövs varken ett särskilt uppdrag eller journalföring. Däremot ställs förstås andra krav på schemaläggning av arbetstid men också att farmaceuten med patientens tillstånd får ta del av de sparade digitala recepten även några dagar innan själva expedieringen.
Jag förstår också att patienten har information som kan behövas vid expedition men det måste ändå vara enklare att snabbt genomföra en tillfredsställande expedition om den till delar förberetts. För att inte tala om att det vore värdefullt för många patienter att träffa en och samma farmaceut över tid.
För mig – och säkert för många andra i vården samt på apotek – skulle det vara intressant om andra och mer förutsättningslösa arbetssätt infördes som inte krävde nationella projekt. Helt enkelt mer av kreativa tankar från både vård och apotek. För var inte det ett av syftena med att omreglera apoteksmarknaden?
Skribenten är själv ansvarig för det hen skriver i kommentatorsfälten på www.lakemedelsvarlden.se. Läs mer
Mycket kloka och konstruktiva tankar!
Bra inlägg. De flesta apotek har någon form av läkemedelssamtal som är en enklare variant på en läkemedelsgenomgång. Vi har också Läkemedelsdialog som är ett följsamhetsprogram för vissa diagnoser. Sen har vi ett gemensamt problem I att patienterna, kunderna, inte ser sin läkemedelsanvändning som problematisk eller något de behöver stöd I. Här behöver vi öka medvetenheten tillsammans om att patienten behöver stöd, råd och information kring användningen av sina läkemedel.
Bra att problemen kommer upp på bordet. För patienten är det många gånger viktigt att ansvarig läkare eller klinik kan ge info snabbt och apoteken skulle spara tid.
Nu är det nog inte så ofta man som farmaceut behöver ringa förskrivaren och max några gånger per år. Har aldrig råkat ut för att inte få tag i läkaren. Problemet bör lösas genom att läkaren mobilnummer finns på receptet. Då blir hen alltid anträffbar.
Informationsmiljön på apotek är bättre än förr med bättre avskildhet. Tror det med enkla medel kan förbättras, som plexiglas väggar runt kunden. Minns Monty Python som i början av 70-talet hade sketchen med den indiskreta apotekaren. Han gick fram till disken och ropade till kunderna som satt på stolar. Vem är det som skall ha penicillin mot könssjukdom? Vem kan inte hålla tätt och behöver sådan medicin osv.
Problemet som jag ser det är tjänsterna, som utvecklas. Läkemedel är en komplicerad tjänst på grund av att det finns så många olika läkemedel och nyttan är svår att dokumentera och dokumentation är dyr. Bättre enklare tjänster, som minskar dödlighet, som rökavvänjning, viktreduktion och alkoholmissbruk. Tyvärr har apotekens tjänster, som läkemedelssamtal drag av gamla tiders patentmediciner dvs mot alla sjukdomar i samma flaska. Bättre att satsa på samtal till patientgrupper där läkemedelsproblem skapar stora kostnader. Psykiatrin har längsta vårdtiderna – en månad -150000 kr. även om effekten är liten kan den vara lönsam ändå. Man bör ha snäva indikationer och där läkemedelsfel ger stora kostnader.
Tack för alla synpunkter.
Måhända så kan läkare ha synpunkter på att förväntas kunna nås på mobil på operation, rond, i patientmöte, lunch, vabbande, ledighet efter jour och vid bankbesök 😉 och arbetsgivaren på att tillhandahålla mobil till alla.
Men det är klart att kan man på något sätt enkelt nå läkaren som utfärdat recept t ex genom direktnummer till VC så ska det naturligtvis utnyttjas. Min poäng är snarast att det finns sätt att lösa expeditionshinder utan direktkontakt med rörskrivaren om man ser till klinikens ansvar och för strukturerade diskussioner kring typfrågeställningar där det är viktigt för patient, farmaceut och ansvarig klinik att snabbt kunna lösa en frågeställning.
Kan personligen tycka det är synd att se att så många apotek har byggt om i samband med omregleringen men att avskilda samtal för alla inte är högprioriterat vid läkemedelsexpediering. Det är närmast att jämföra med att tala med patienter i korridoren eller väntrummet. Patienten ska naturligtvis inte behöva ta initiativet för att få rimlig integritet vid en expedition. Det ska fungera automatiskt. Och vad som är integritetskänsligt varierar stort mellan personer.
Håller med om informationsmiljön, men man skall också komma ihåg att det är ett problem för apotekspersonalen också. Förr fanns föreskrifter om att kontrollen skulle ske i en avskild och lugn miljö för att minimera felrisken. Idag sitter man eller står med kunden, som pratar medan kontrollen utförs, sedan kanske en annan kund dyker upp och frågar: Är mitt recept klart? Inte särskilt störningsfritt.
Håller med annars om att informationsmiljön brister kraftigt, vilket är konstigt för att apoteken har ju länge satsat på informationsgivning. Avskilda sittkanaler och någon avskärmning vore minimum. Har noterat att ett nybyggt apotek har ståkanaler. Kan vara uträknat att kunderna pratar mer när de sitter än de står och det tar längre tid. Ett labb på Wallenberglaboratoriet i Uppsala på 70-talet tillät inte sina forskare fika i fikarummet utan de fick stå och fika på labbet vid en kaffebryggare för att skära ner på rasten. Kanske borde Läkemedelsinspektörerna granska informationsmiljön på apoteken och komma med föreskrifter. Det är ju en mycket viktig sak. Kanske borde läkarna trycka på här.
Sedan vad gäller receptoklarheter så är inte alltid det akut. Det gäller för apotekspersonalen att försöka bedöma hur snabbt medicinen behövs. Det finns nog fall man kan avvakta litet.
Är förvånad över kommentaren att vi max kontaktar förskrivaren några ggr per år? Jag kontaktar nog ett par ggr per vecka iallafall.
Sen tycker jag att vi inom apotek och vård ska komma ihåg att alla har inte möjlighet att komma till apoteket flera ggr då många lever ett stressigt liv, vilket kan göra det frustrerande att behöva besöka apoteket två ggr pga att något blivit fel eller tvetydigt på dess recept! Jag tror många ändå upplever att det är trögt och tidsödande att söka läkarvård och få medicin mm.
Akutmottagningen är ju heldagsprojekt oftast. 🙁
Så tack Mikael för detta bra inlägg och låt oss hoppas att vi inom snar framtid får en praxis hur vi ska hantera denna problematik så att så många som möjligt blir nöjda 🙂
Vill dock tillägga att de vårdcentraler jag jobbar med är oftast smidiga att nå 🙂
Och även storsjukhusens läkare, även om kön i växeln ibland är lång.
Är förvånad över kommentaren att vi max kontaktar förskrivaren några ggr per år? Jag kontaktar nog ett par ggr per vecka iallafall.
Sen tycker jag att vi inom apotek och vård ska komma ihåg att alla har inte möjlighet att komma till apoteket flera ggr då många lever ett stressigt liv, vilket kan göra det frustrerande att behöva besöka apoteket två ggr pga att något blivit fel eller tvetydigt på dess recept! Jag tror många ändå upplever att det är trögt och tidsödande att söka läkarvård och få medicin mm.
Akutmottagningen är ju heldagsprojekt oftast. 🙁
Så tack Mikael för detta bra inlägg och låt oss hoppas att vi inom snar framtid får en praxis hur vi ska hantera denna problematik så att så många som möjligt blir nöjda 🙂
Vill dock tillägga att de vårdcentraler jag jobbar med är oftast smidiga att nå 🙂
Och även storsjukhusens läkare, även om kön i växeln ibland är lång.