Pieter Cullis är professor i biokemi och molekylärbiologi vid University of British Columbia i Vancouver, Kanada. Han får Scheelepriset 2025 för sitt banbrytande arbete med att utveckla ny teknologi för att leverera läkemedel in i kroppen. Teknologin bygger på så kallade lipidnanopartiklar och var bland annat avgörande för att det så snabbt gick att ta fram mRNA-vaccin mot covid-19.
– Det är en stor ära att få ta emot Scheelepriset. Tidigare pristagare är globala ledare inom farmaceutisk vetenskap, det är fantastiskt att få vara i deras sällskap, säger Pieter Cullis i ett pressmeddelande från Apotekarsocieteten (Läkemedelsvärldens översättning).
– Arbetet som ledde fram till mRNA-vaccinerna mot covid-19 och andra genterapier var beroende av insatser av många partners som jag har samarbetat med genom åren, och jag tar emot priset även för deras räkning.
Prisas som pionjär
Scheelepriset är instiftat av Apotekarsocieteten till den världsberömda svenska kemisten Carl Wilhelm Scheeles ära. Föreningen delar ut priset vartannat år till forskare bakom betydelsefulla framsteg inom farmaceutisk forskning och näraliggande fält. Förra gången gick det, som Läkemedelsvärlden rapporterade, till den amerikanska kemiprofessorn Peter G. Schultz.
I motiveringen till valet av 2025 års Scheelepristagare framhåller Apotekarsocieteten att Pieter Cullis är “en pionjär inom design, utveckling och optimering av lipidnanopartiklar (LNP) för läkemedelsleverans”.
Denna gång handlar det alltså om det som kallas läkemedelsformulering, att hitta sätt att förpacka den verksamma substansen så att man får en väl fungerande läkemedelsprodukt. En förpackning som transporterar substansen till rätt celler i kroppen och hjälper kroppen att ta upp läkemedlet eller vaccinet.
Forskning som pågått i över 40 år
I den teknologi som årets Scheelepristagare skapat är det mycket små, sfäriska partiklar bestående av lipider som gör jobbet. Pieter Cullis var inte först med att arbeta med dessa lipidnanopartiklar, men han och hans medarbetare har förbättrat dem på avgörande sätt.
Deras forskning om LNP började för över 40 år sedan. De utvecklade då leveranssystem för cytostatika som används vid cancerbehandling. Ett viktigt framsteg var joniserade LNP som är positivt laddade vid lågt pH och neutralt laddade vid det pH som är normalt i kroppen. Denna ändring i laddning minskar de toxiska effekterna av cytostatikumet.
Det gjorde att man kunde leverera cytostatika mer träffsäkert till rätt vävnad och samtidigt påtagligt minska biverkningarna.
Tog fram terapi mot Skelleftesjukan
På 1990-talet började Pieter Cullis och hans medarbetare också försöka utveckla LNP-system som kunde leverera nukleinsyrorna DNA och RNA till cellerna. Detta spår ledde fram till en metod för att leverera strängar av nukleinsyror som tystar genaktivitet. Därigenom kan man blockera en muterad gen och hindra den från att producera ett sjukdomsframkallande protein.
Ett sådant gentystande läkemedel som Pieter Cullis varit med och tagit fram är Onpattro (patisiran) som EU:s läkemedelsmyndighet Ema 2018 godkände för behandling av ärftlig transtyretinamyloidos, även kallad Skelleftesjukan. Något som Läkemedelsvärlden då rapporterade om.
Riktade blickarna mot mRNA
År 2012 började Pieter Cullis och hans kollegor, enligt en intervju på nyhetssajten University affairs undersöka om det skulle gå att använda LNP-system för att leverera läkemedel baserade på mRNA. Det var en tuff utmaning eftersom mRNA-molekyler är stora, instabila och även kan vara toxiska.
Andra forskare hade utan framgång i flera år försökt hitta en metod för att säkert och effektivt leverera mRNA till mänskliga celler.
Pieter Cullis blev kontaktad av immunologen Drew Weissman och hans medforskare, biokemisten Katalin Karikó. Denna duo skulle så småningom få 2023 års Nobelpris för sitt arbete med mRNA-vacciner. Detta eftersom deras arbete gjort att vi snabbt kunde få fram vacciner mot covid-19 och därmed rädda ett oräkneligt antal liv.
Löste vaccinproblemet
Men när Weissman och Karikó kontaktade Pieter Cullis hade de en bit kvar till fungerande mRNA-vaccin. De hade lärt sig att syntetisera sådana vacciner för mänskligt bruk, men misslyckats med att hitta ett lämpligt leveranssystem. I djurförsöken var mRNA alltför instabilt. Det föll i sär och utlöste ett inflammatoriskt svar.
Pieter Cullis och hans medarbetare lyckades lösa problemet. De packade in mRNA:t i en typ av lipidnanopartiklar. Partiklarna är sammansatta på ett sådant sätt att de stabiliserar mRNA och tillåter det att komma in i våra celler.
När covid-19-viruset sars-cov-2 gjorde entré var den nya vaccinteknologin snabbt redo att börja användas.
– Dessa flytande nanopartiklar bildar ett skyddande yttre skal runt mRNA:t. Utan detta leveranssystem skulle mRNA:t inte kunna penetrera cellen och inte kunna tillverka det protein som det kodar för – i det här fallet spikeproteinet på sars-cov-2-viruset, förklarar Pieter Cullis för University affairs.
Pieter Cullis fortsätter forska
Covidvaccinet Comirnaty från Pfizer/Biontech är, liksom tidigare nämnda Onpattro mot Skelleftesjukan, redan marknadsgodkända produkter som Pieter Cullis forskargrupp vid University of British Columbia har varit med och utvecklat.
På den listan står även bland annat två cancerläkemedel. Forskarna fortsätter också att bidra till utveckling av genterapier och andra nya behandlingar som är baserade på teknologin.
Arbetet sker både inom akademin och inom ett tiotal bioteknikföretag som Pieter Cullis har varit med och grundat, bland andra företaget Nanovation therapeutics. På dess hemsida säger han att en av hans hobbies är just att starta nya företag. Han är född 1946 och fortsätter att forska och publicera nya artiklar i hög takt.
Han är den 52:a Scheelepristagaren sedan Apotekarsocieteten instiftade priset 1961. Den 13 november kommer han att ta emot priset vid en ceremoni på ett symposium i Stockholm, där han också kommer att föreläsa om sin forskning.
