Många funktionsnedsatta personer som får insatser enligt Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, använder tio eller fler olika läkemedel. Detta ökar risken för läkemedelskrockar och olika biverkningar.
En del mycket potenta läkemedel förskrivs också för andra tillstånd än de är avsedda för – och under betydligt längre tid än rekommenderat.
De här resultaten kom fram i Socialstyrelsens nya kartläggning av läkemedelsanvändningen bland personer som får LSS-insatser. Socialstyrelsen är kritisk mot att det är så vanligt med riskabel medicinering bland funktionsnedsatta personer.
– Vården behöver följa upp det här mycket noggrannare, säger Socialstyrelsens generaldirektör Björn Eriksson i ett pressmeddelande.
Stöd till funktionsnedsatta
Socialstyrelsens kartläggning omfattar 77 745 personer i Sverige som år 2022 var tre år eller äldre och hade insatser enligt LSS. De grupper som kan få sådant stöd är personer
- med utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd.
- som har betydande och bestående begåvningsmässigt funktionshinder efter hjärnskada i vuxen ålder på grund av yttre våld eller kroppslig sjukdom.
- med andra varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder som inte beror på normalt åldrande, om de är stora och förorsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen.
Exempel på vanliga LSS-insatser är personlig assistans, ledsagarservice, kontaktperson, daglig verksamhet och olika typer av anpassade boenden.
Vanligt med neuroleptika
I kartläggningen såg Socialstyrelsen bland annat att 10-34 procent (olika i olika åldersgrupper) av funktionsnedsatta över 40 år har tio eller fler läkemedel.
De vanligaste läkemedlen hos personer med LSS-insatser är antidepressiva, antiepileptika, antipsykotiska läkemedel (neuroleptika), sömnmedel samt medel mot förstoppning.
Minst varannan person med intellektuell funktionsnedsättning eller autism får också antipsykotiska läkemedel i sex månader eller mer – där den rekommenderade behandlingstiden är sex veckor.
Varnar för riskerna
Det är också vanligt att personer med intellektuell funktionsnedsättning eller autism får neuroleptika mot ångest eller beteendesymtom. Alltså mot andra tillstånd än de i första hand är avsedda för.
– Neuroleptika som egentligen är till för att behandla psykoser ges även för utåtagerande beteende, vilket inte bör vara en långsiktig lösning, säger Karin Flyckt, sakkunnig i funktionshindersfrågor på Socialstyrelsen.
Myndigheten konstaterar att personer med LSS-insatser kan ha sjukdomar och tillstånd som gör att omfattande läkemedelsbehandling är befogad. Men framhåller samtidigt att man inte får underskatta riskerna med sådan behandling.
– Därför behöver riskerna med förskrivning av ett stort antal mediciner uppmärksammas. Det fordrar stor noggrannhet när det gäller såväl ordination, som uppföljning och regelbunden omprövning av behandlingen, säger Karin Flyckt.
Siktar på långsiktig förbättring
Tidigare har Socialstyrelsen tagit fram indikatorer som används för att systematiskt följa upp, jämföra och förbättra läkemedelsbehandling för äldre personer. Där har analyser kunnat visa på stora brister och förbättringar har skett. En utveckling som Läkemedelsvärlden tidigare har rapporterat om.
– Ambitionen är att göra samma sak när det handlar om läkemedelsanvändningen bland personer som får insatser enligt LSS, vilket kan bidra till att minimera riskerna med användning av ett stort antal läkemedel, säger Björn Eriksson.
