En evidensbaserad, jämlikare sköldkörtelvård är viktigare att diskutera än den ökande licensförskrivningen av läkemedel med svinsköldkörtel. Det anser patientföreningen Sköldkörtelförbundet som “arbetar för ökad kunskap, individanpassad vård och ett friskare liv för alla med sköldkörtelsjukdom”.
Rekord för hormon från svinsköldkörtel
Läkemedelsvärlden rapporterade nyligen om den rekordstora förskrivningen av licensläkemedel med svinsköldkörtel i fjol. En del läkare skriver ut dessa licenspreparat till patienter med hypotyreos (underfunktion i sköldkörteln=thyroidea). Det handlar om patienter som tidigare fått standardbehandling med syntetiskt sköldkörtelhormon utan att bli bättre.
Men det saknas enligt flera aktuella kunskapsöversikter vetenskapligt stöd för hypotesen att svinsköldkörtelhormon hos vissa kan ha bättre effekt än syntetiskt hormon. Och licensläkemedlen kostar skattebetalarna betydligt mer än standardbehandlingen.
Kritiker ifrågasätter därför denna licensförskrivning. En av kritikerna är endokrinologen och sköldkörtelexperten Jan Calissendorff som intervjuas i Läkemedelsvärldens tidigare artikel. Han menar att ett grundproblem är att diagnosen hypotyreos sätts på för lösa grunder och att diagnosen bör ifrågasättas när standardbehandlingen inte hjälper.
Litar på licensbedömningen
Anna Bergkvist, ordförande i Sköldkörtelförbundet, kontaktade Läkemedelsvärlden efter att vi publicerat artikeln. Hon vill lyfta fram andra frågor kring svensk sköldkörtelvård och ser inte licensförskrivningen av svinsköldkörtelpreparat som något stort problem.
– Läkemedelsverket gör en ordentlig bedömning av alla licensansökningar som måste uppfylla vissa kriterier för att bli beviljade. Bland annat ska man först ha prövat standardbehandling under en viss tid. Vi utgår från att detta regelverk och Läkemedelsverkets prövning leder till att licensläkemedel används när det är motiverat, säger Anna Bergkvist.
– Dessutom är det bara några promille av alla hypotyreospatienter som får denna behandling. Däremot måste vi diskutera de stora brister som finns i dagens sköldkörtelvård och se till att den blir bättre.
Bara hälften får läkaruppföljning
Omkring en halv miljon människor i Sverige får behandling för hypotyreos och antalet ökar stadigt. Ingen vet riktigt vad ökningen beror på, men en orsak är sannolikt att fler med misstänkta symtom söker vård och får diagnos.
Det är huvudsakligen primärvården som utreder och behandlar hypotyreos. Och denna sköldkörtelvård fungerar långt ifrån optimalt, anser Sköldkörtelförbundet. Framför allt är det, menar förbundet, alldeles för få patienter som vården regelbundet följer upp för att se om behandlingen har tänkt effekt.
I en medlemsundersökning bland 2 700 medlemmar med sköldkörtelsjukdom svarade hälften att de aldrig fått gå på uppföljning med läkarbesök. Och det var också bara hälften, 53 procent, som brukade gå på årlig provtagning, något som rekommenderas.
Anser att fler prover måste tas
Närmare en tredjedel svarade att de blir kallade till provtagning mer sällan än vart tredje år.
En annan brist i uppföljningen är, enligt Sköldkörtelförbundet, att läkarna vanligen litar till ett enda laboratorievärde för att ställa in rätt dos. Det man mäter är oftast enbart TSH, halten av thyroideastimulerande hormon från hypofysen.
– Det räcker inte att bara titta på TSH-värdet vid uppföljning av behandlingen. Ett TSH-värde inom referensintervallet är inte en garanti för att patienten är välbehandlad. Man behöver ta fler prover och göra en klinisk bedömning där man lyssnar på hur patienten mår, säger Katarina Nydahl, medicinskt sakkunnig inom förbundet.
– De stora bristerna i patienternas uppföljning kan till viss del förklara varför så många sköldkörtelsjuka vittnar om att de mår dåligt trots behandling. I vår medlemsundersökning var det hela 24 procent som tyckte att deras behandling fungerade dåligt och som hade kvar symtom på hypotyreos.
Privatläkare skriver ut mest svinhormon
Patienter som inte mår bra trots standardbehandling med syntetiskt levotyroxin (Levaxin eller Euthyrox), även kallat T4, får i vissa fall prova tillägg av syntetiskt liothyronin, T3, som är ett annat sköldkörtelhormon.
Om patienten ändå inte mår bra uppkommer ibland frågan om att få ett så kallat NDT-preparat på licens. Dessa läkemedel är baserade på torkad, mald sköldkörtel från slaktsvin. NDT är en förkortning av natural desiccated thyroid.
En rapport från utvärderingsenheten Camtö i Region Örebro län visar att det främst är privata vårdgivare som står för den växande förskrivningen av NDT-läkemedel.
Pekar på ojämlikhet
Sköldkörtelförbundets ordförande ser en koppling mellan det hon menar är dålig uppföljning i primärvården och NDT-förskrivningen hos privata vårdgivare.
– Bristerna leder till att patienter förlorar förtroendet för den vanliga primärvården och de som har möjlighet och är desperata vänder sig då till privatläkare, säger hon.
– Vi är mycket långt från en jämlik sköldkörtelvård.
Efterlyser nationellt vårdprogram
Sköldkörtelförbundet vill se betydligt mer forskning om hypotyreos och effekten av olika behandlingar hos olika patienter. Förbundet anser också att Sverige behöver ett nationellt kunskapscentrum kring folksjukdomen hypotyreos.
Och, kanske framför allt, ett nationellt vårdprogram som kan vägleda läkarna i primärvården i deras arbete. Det finns redan ett sådant vårdprogram om överproduktion av sköldkörtelhormon, hypertyreos.
– Vi vet att Sveriges kommuner och regioner, SKR, nu gör en behovsanalys för att se om det behövs ett vårdprogram även om hypotyreos, säger Anna Bergkvist.
– Nu hoppas vi att SKR ser det stora behovet av riktlinjer som kan förbättra vården för den här patientgruppen. Riktlinjerna bör ha särskilt fokus på de patienter som har kvarvarande symtom trots standardbehandling.