KRÖNIKA. Ibland förs det fram kritik mot oss kliniska farmaceuter med beskrivningar av vår profession som jag inte alls känner igen mig i. Det sägs till exempel att vi främst ”städar upp” läkemedelslistorna i efterhand, att vi kommer med irrelevanta läkemedelsrelaterade problem och inte arbetar patientcentrerat.
Jag tänker på det där när jag en vanlig morgon skyndar in i entrén till psykiatrins hus på Akademiska sjukhuset. Oktoberregnet smattrar mot asfalten utanför. I rulltrappan hejar jag på en patient som är på väg ut på rökfrigång. Det gör mig glad att han ser betydligt piggare ut än då jag träffade honom förra veckan.
Jag byter om och går upp till avdelningen och min arbetsplats i kontorslandskapet.
Om läkemedelsbyte på ronden
På ronden går vi igenom alla inlagda patienter. Min uppgift är att ha extra fokus på biverknings- och följsamhetsfrågor.
Hos en patient ska man byta läkemedel. Den behandlande läkaren frågar efter mina synpunkter på hur bytet mellan de två läkemedlen ska göras för att undvika både biverkningar och glapp i effekten.
På väg därifrån går jag in på expeditionen. Den läkemedelsansvariga sjuksköterskan meddelar att ett licensläkemedel inte gått att beställa till avdelningen. En inlagd patient behandlas med läkemedlet och det finns inte många tabletter kvar.
Jag lovar att undersöka och återkomma.
Fotbollen blir dörröppnare
Läkemedlet visar sig vara restnoterat, men det finns likvärdiga alternativ. Efter kontakt med sjukhusets läkemedelsleverantör letar jag upp den medicinskt ledningsansvariga läkaren. Vi skriver en motivering till Läkemedelsverket om varför vi behöver använda ett läkemedel som inte är godkänt i Sverige.
På tillbakavägen blir jag stoppad av en specialistläkare som vill ha hjälp med ordinationssystemet för dosdispenserade läkemedel. Kan man få olika antal tabletter i dospåsen på olika dagar? Det kan man.
Efter lunch går jag in till en patient. Han har blivit försämrad, sökt psykiatriska akutmottagningen och nu blivit inlagd. Frågan är om behandlingen inte fungerar eller om han inte tagit tabletterna?
Han ser trött ut och är först lite fåordig och misstänksam. Jag noterar Siriuskepsen som ligger bredvid sängen. Vårt gemensamma fotbollsintresse fungerar som dörröppnare och snart medger han att han slarvat med tablettintaget. Han har tänkt att han mått så bra att medicinen kanske inte längre behövts.
Genomgång ger resultat
En läkare på äldrepsykiatrin har bett mig göra en fördjupad läkemedelsgenomgång hos en äldre dam. Läkemedelslistan är lång och det är oklart vad kvinnan tar och inte. Jag ringer upp patienten.
Det visar sig att hon har god kännedom om de läkemedel hon tagit länge, men inte förmått hänga med i de senaste förändringarna efter en sjukhusinläggning.
Vi går tillsammans igenom vad hon ska ta och varför. Det visar sig att hon fortsatt ta ett läkemedel som satts ut. Hon ber mig vänta ett tag.
Efter en stund är hon tillbaka i telefonen, lätt andfådd: ”Nu har jag satt ett kryss på asken. Jag ska be min dotter lämna in den på apoteket”.
Psykiatri är en lagsport
Något jag uppskattar med psykiatrin är det multiprofessionella samarbetet. Precis som i en lagsport, där man tar till vara allas olika styrkor.
Patienter med svåra psykiatriska sjukdomar behöver ett helt team med olika kompetenser för att förbättras. Som klinisk apotekare bidrar jag med en unik kompetens i det teamet.
Att ha apotekare på plats stärker dessutom patientsäkerheten på ett mycket konkret sätt, eftersom personer från alla vårdyrkeskategorier vet att de kan kontakta oss i alla sorters läkemedelsfrågor.
Glad över mitt varierade jobb
Ett märkligt argument som nyligen framförts är att vi skulle ta ifrån underläkare arbetsuppgifter och därmed möjlighet till utbildning. Underläkarna är en kategori som kontaktar mig ofta.
Jag är säker på att det ökar deras kompetens att ha någon att fråga och diskutera läkemedel med. Dessutom deltar jag ofta i utbildnings- och fortbildningsinsatser.
När jag återigen fäller upp paraplyet utanför sjukhusentrén tänker jag som så ofta på vilket varierat arbete jag har. Det är ofta arbetsamt men djupt meningsfullt och jag får väldigt mycket uppskattning av mina kollegor. Jag önskar att kritikerna fick gå med mig under en dag.
