Efter ett civilrättsligt mål som slutligen gav en medlem i ett LO-förbund rätt till ersättning för läkemedelsskada bör det bli ”väsentligt mycket lättare” för personer i liknande situationer att få ersättning. Den bedömningen gör den fackliga juridiska byrån LO-TCO Rättsskydd som har drivit ärendet.
Läkemedelsförsäkringen som betalar ut ersättningen är dock av en delvis annan uppfattning.
Läkemedelsskada i form av allvarlig hjärnskada
Det aktuella ärendet gäller en person som drabbades av en allvarlig hjärnskada efter att ha använt opioiderna oxikodon och kodein samt sömnläkemedlet zopiklon.
Med hjälp av sitt ombud på LO-TCO Rättskydd anmälde personen skadan till Svenska läkemedelsförsäkringen.
I en första prövning om rätten till ersättning fann läkemedelsförsäkringen att skadorna hade orsakats av läkemedlen – men att det ändå inte handlade om en läkemedelsskada. Anledningen till detta var att läkemedelsförsäkringen ansåg att personen hade använt läkemedlen ”på ett uppenbart felaktigt eller olämpligt sätt”. Enligt försäkringens villkor anses skador som uppkommit på detta sätt inte vara läkemedelsskador som ger rätt till ersättning.
Läkemedelsförsäkringen bedömde också att det var den drabbade personen som hade bevisbördan för rätten till ersättning, det vill säga att det var personen själv som skulle bevisa att hen inte hade använt läkemedlen på ett uppenbart felaktigt eller olämpligt sätt.
Ärendet överklagades
LO-TCO Rättsskydd överklagade då läkemedelsförsäkringens beslut till Läkemedelsskadenämnden.
Nämnden kom med ett rådgivande yttrande där det framgick att det i stället var läkemedelsförsäkringen som hade bevisbördan. Enligt nämnden var det alltså läkemedelsförsäkringen som skulle bevisa att den drabbade personen hade använt läkemedlen på ett felaktigt eller olämpligt sätt.
Läkemedelsförsäkringen följde då Läkemedelsskadenämndens råd och ändrade sitt beslut till att personen skulle få ersättning för sina skador.
Olika åsikter om målets betydelse
Enligt LO-TCO Rättskydd kommer detta beslut att vara vägledande och få stor betydelse för kommande liknade fall.
Just vem som har bevisbördan är en avgörande faktor, anser juridikbyrån.
– Ofta förlorar den som har bevisbördan ett civilrättsligt mål. Frågan om vem som har bevisbördan och vilket beviskrav som gäller för ett undantagsvillkor är inte en individuell bedömning, utan en generell bedömning där alla måste behandlas lika. Det är därför vi drar slutsatsen att det bör bli väsentligt mycket lättare om inte patienten måste bevisa sin rätt till ersättning när läkemedelsförsäkringen avslår ett ersättningskrav med stöd av ett undantagsvillkor, säger Ulf Lejonklou som är förbundsjurist och ombud i målet.
Läkemedelsförsäkringens vd Robert Ström har dock en något annorlunda uppfattning om fallets prejudicerande betydelse.
”Det handlar om ett enskilt fall där Läkemedelsskadenämnden i just det här fallet uttalade att bevisbördan borde ligga hos oss och inte hos den skadelidande”, skriver han i ett mejl till Läkemedelsvärlden. ”Den situation som det handlade om är mycket ovanlig och vid våra utredningar bedöms alltid varje ärende utifrån omständigheterna i det enskilda fallet”.
