Om kliniska studier, utsläpp och antivaxxare. Och ett tack för de här åren!

För sex år sedan tog jag över som chefredaktör för Läkemedelsvärlden. Det har varit något av det roligaste jag har gjort.

Under de här åren har vi mer än femfaldigat läsarantalet, vilket naturligtvis beror på den högklassiga journalistik vi producerar. Men också på ett förändrat sätt att konsumera media på nätet samt ett ökat intresse för vetenskap och medicin i samhället – vilket inte minst visat sig under pandemin.

Diskussionen är sig lik

Innan jag började på Läkemedelsvärlden arbetade jag flera år som journalist med fokus på life science-området. Och några reflektioner så här hösten 2021 är att MÅNGA av frågorna som diskuterades och debatterades för tio år sedan är desamma nu:

Sverige måste få fler kliniska prövningar. Samverkan (för övrig ett mer än uttjatat uttryck som jag bloggat om tidigare) mellan akademi, vård och industri måste öka. Vi måste utnyttja våra register mer. Med mera med mera med mera.

Kanske sker det förändringar här som man (jag) inte ser, eller så är det dags att rikta fokus åt andra håll. Ett vore onekligen läkemedelsindustrins utsläpp vid sina produktionsanläggningar. Jag har bloggat om detta vid flera tillfällen, och hoppas och tror att verkligheten snart hinner i kapp.

I en tid när klimat- och hållbarhetsfrågorna är hetare och viktigare än någonsin kan väl inte någon acceptera att en hel industri, hur livsviktig den än där, underlåter att ta ansvar för utsläppen vid tillverkningen av sina produkter? Förutom att både människor och miljö i närområdet vid produktionsanläggningarna skadas driver utsläppen på utvecklingen av antibiotikaresistens. Tänk om nästa pandemi orsakas av en bakterie – då är fungerande antibiotika bra att ha.

Vi måste motverka antivaxx

Ett annat område som nu visserligen kommit fram i ljuset, men som måste bekämpas med alla till buds stående medel, är antivaxxrörelsen. 2019 listade Världshälsoorganisationen WHO ”vaccinmotstånd” som ett av de tio största hoten mot den globala hälsan.

I Sverige har vi tack och lov en mycket god vaccinationsvilja vilket också innebär att många av barnsjukdomarna som tidigare orsakade svår sjukdom, handikapp och till och med död i stort sett är utrotade.

Tack vara att vaccin mot hpv nu erbjuds både pojkar och flickor kommer cancerfallen orsakade av humant papillomvirus att minska stadigt under åren framöver. Och tack vare covid-vaccinen är nu stora delar av befolkningen skyddade mot allvarlig sjukdom och död i covid-19 och ett öppnare samhälle och friare liv är inom räckhåll. Samtidigt kommer vi att behöva leva med sars-cov-2-viruset under lång tid framöver.

Vaccin är ett självklart bevakningsområde för Läkemedelsvärlden. Och även om det rent statistiskt är ganska få hårdnackade vaccinmotståndare där ute är de desto mer högljudda, vilket även märks i våra kommentarsfält när vi skriver om ämnet.

Kunskapsnivån måste höjas

Den största faran med vaccinmotståndarna är inte att de själva vägrar vaccin, utan att deras ovetenskapliga och extrema antivaxx-propaganda riskerar att övertyga någon annan. Och kanske är den bästa strategin för att bemöta vaccinmotståndet inte nödvändigtvis att försöka argumentera med vaccinmotståndarna själva. Tro mig, jag har försökt men det är svårt när man inte enas om de mest basala grunderna.

Jag tror i stället på att drastiskt höja den vetenskapliga kunskapsnivån i befolkningen. Detta har jag bloggat om tidigare, inte minst under pandemin, då bristen på grundläggande förståelse för vetenskap och hur man tar sig an och försöker besvara frågor på ett vetenskapligt sätt, blottlades. Inte minst hos media.

Så – efter sex år på Läkemedelsvärlden ser jag nu fram emot att göra mitt bästa för att media, eller i alla fall SvD där jag kommer att arbeta som vetenskapsredaktör, ska bli bättre på att bidra till den allmänna kunskapshöjningen om vetenskap.

Att Läkemedelsvärlden redan gör det vet jag, och jag lämnar med varm hand och fullt förtroende över till min kollega Helene Wallskär som från och med nu är ny chefredaktör för Läkemedelsvärlden. Och är du inte redan en trogen läsare – bli det! Du kommer inte ångra dig.

Tack för de här åren!

Ingrid