Professor Otto Cars var 2005 med och grundade det internationella nätverket React som arbetar mot antibiotikaresistens. Nu publicerar han och fem andra seniora experter inom nätverket en debattartikel i Lancet Global Health. Artikeln andas frustration och djup oro. Experterna förespråkar en rad förändringar av det globala arbetet mot antibiotikaresistens.
Otto Cars talar om en tyst pandemi
Otto Cars kallar artikeln ett rop på hjälp.
– Vi har varit verksamma i över 15 år, men även om mycket har hänt sedan dess har de stora systemförändringar som krävs för att hantera problemet uteblivit. Trenderna går fortfarande åt fel håll. Covid-19 gav oss en tankepaus, en möjlighet att reflektera över vad som krävs för att bromsa den tysta pandemin av antibiotikaresistens, säger Otto Cars till Läkemedelsvärlden.
Med tyst pandemi syftar han på att spridningen av antibiotikaresistenta bakteriestammar sedan länge stadigt ökar i hela världen. Allt fler människor bär på resistenta bakterier i sin normalflora. Hos en frisk person är de inte direkt skadliga. Men vid skador eller sänkt immunförsvar, exempelvis vid cancerbehandling, kan de orsaka allvarliga infektioner som då är mycket svåra att behandla.
Vården av för tidigt födda är ett annat område där antibiotikaresistenta bakterier och brist på fungerande antibiotika har förödande konsekvenser. Och resandet gör att de resistenta stammarna även sprids mellan länder. I EU dör varje år 33 000 människor på grund av antibiotikaresistens, enligt siffror från EU:s smittskyddsmyndighet ECDC. Också i Sverige sker hundratals sådana dödsfall årligen, även om läget hittills är bättre här än på många andra håll.
Vill ta hjälp av covid-19
Otto Cars och hans medförfattare menar att covid-19-pandemin skapat ett tillfälle som det gäller att utnyttja för att få till en nystart i arbetet mot antibiotikaresistens.
– Covid-19 kan hjälpa oss. Kunskapen om infektioner hos den breda allmänheten i världen har aldrig varit större än nu. Och covid-19-pandemin har visat vad som går att göra om länder och andra aktörer verkligen samarbetar globalt. Tack vare sådant samarbete har vi fått fram vacciner och diagnostik på rekordtid. Och det finns global datainsamling som gör att man kan få veta antalet fall runt om hela världen i realtid.
Motsvarande globala samarbete saknas när det gäller antibiotikaresistens, framhåller Reacts experter. De efterlyser en mycket högre nivå av global samordning och politiskt ansvarstagande även på detta område.
– Om vi inte angriper problemet solidariskt som ett globalt problem så kommer vi att misslyckas, säger Otto Cars.
En global resurs
Han anser att FN behöver förnya sitt ledarskap i frågan. Att alltför lite av substans ännu har hänt – trots den globala handlingsplanen 2015, en politisk deklaration 2016 och formandet 2020 av en One health global leaders group on antimicrobial resistance (där bland andra Sveriges socialminister Lena Hallengren ingår). Han framhåller också att arbetet mot antibiotikaresistens inte enbart är viktigt för en fungerande sjukvård utan även har stor betydelse när det gäller fattigdomsbekämpningen och den globala utvecklingen.
– Antibiotika är en global resurs som vi måste nyttja på ett rättvist sätt och där tillgången inte som nu ska vara beroende av länders köpkraft. På sikt skulle vi behöva ett ”Parisavtal” om antibiotikaresistens, med tydliga mål som regelbundet följs upp. Detta behöver kopplas till en omställningsfond där fattiga länder kan söka stöd för att åstadkomma de systemförändringar som krävs för att säkerställa en kontrollerad antibiotikaanvändning.
– Men för att få mer att hända inom FN behöver några länder axla ansvaret att driva antibiotikaresistensfrågan som en global utvecklingsfråga. Kanske skulle Sverige kunna ha en roll att spela där.
Efterlyser bättre data och mer forskning
Ökat globalt samarbete och ledarskap är, framhåller Reactgruppen, förutsättningar för flera nödvändiga åtgärder. Samarbetet behövs bland annat för att åtgärda bristen på heltäckande, tillförlitliga data om antibiotikaresistens. Liksom för att få fart på utvecklingen av nya antibiotika och andra medicinska förbättringar.
– Vi skulle behöva ett globalt forskningsinstitut som arbetar med att ta fram nya antibiotika, bakterievacciner samt diagnostik som kan underlätta bättre antibiotikaanvändning. Många länder gör olika satsningar, men de räcker inte till. Vi måste samla de bästa krafterna och se till att det blir skjuts i arbetet.
Vill se tydligare budskap
Reactnätverket menar också att kommunikationen från experter och myndigheter om antibiotikaresistens måste förändras. De kritiserar bland annat språkbruket i kommunikationen. Kritiken gäller att det har blivit allt vanligare att myndigheter och folkhälsoexperter talar om antimikrobiell resistens, som innefattar behandlingsresistens även hos virus och andra mikroorganismer, i stället för om antibiotikaresistens som fokuserar på resistens hos bakterier. Även Världshälsoorganisationen, WHO, använder båda uttrycken.
React menar däremot att det är viktigt att hålla fast vid uttrycket antibiotikaresistens.
– Enligt FN är det ju antibiotikaresistens som är det stora eftersatta globala hotet, framhåller Otto Cars.
– Men det är trist att vi inte kan enas om vilka termer vi ska använda. Vi inom React menar att kommunikationen inte blir tillräckligt fokuserad om man talar olika språk.
Dessutom anser de att kommunikationen behöver bli tydligare genom att lyfta fram även de individuella hälsoriskerna med antibiotikaresistens.
– Även om antibiotikaresistens inte är en sjukdom i sig så är det en långsam pandemi och det är dags att vi börjar beskriva den så, och agera därefter.