För 50 år sedan blev Apotekarsocieteten den ideella och oberoende medlemsorganisation som den är i dag. Detta uppmärksammar vi på Läkemedelsvärlden genom att göra tillbakablickar i vår föregångare Svensk farmaceutisk tidskrift från 1971. Förra gången läste vi en artikel om ”det skadliga solljuset”. I dag tittar vi tillbaka på en artikel om forskning kring magsårsmedicin och en då ny upptäckt av substansen bulbogastron.
När artikeln som vi i dag ska titta tillbaka på skrevs hade den viktiga upptäckten om bakterien helicobacter pylori ännu inte gjorts. Denna bakterie, som upptäcktes av forskarna Robin Warren och Barry Marshall 1982, är vanligt förekommande och orsakar magsår, och kan i vissa fall även utvecklas till andra sjukdomar som till exempel magsäckscancer.
Men artikeln i Svensk farmaceutisk tidskrift från 1971 handlar i stället om en annan upptäckt, nämligen en hormonliknande substans som kallades bulbogastron. Artikeln består av en intervju med läkaren och professorn Börje Uvnäs som stod bakom upptäckten.
Han hade 1942 doktorerat på ett djurexperimentellt arbete som visade att vävnadshormonet gastrin utlöses från magsäckens nedre del och stimulerar saltsyreutsöndringen i magsäckens övre del. Arbetet visade också att gastrin är beroende av nervösa impulser via vagusnerverna. Närvaron av både gastrin och vagusimpulser var också nödvändiga för en optimal saltsyresekretion, och var därmed också förutsättningen för uppkomsten av mag- och tolvfingertarmsår.
Fanns inga effektiva läkemedel mot magsår
Börje Uvnäs fortsatte sin forskning och tillsammans med sina medarbetare bidrog han till att visa att saltsyresekretionen dessutom var beroende av ett samspel mellan sekretionsstimulerande och hämmande faktorer. En av dessa hämmande faktorer som Börje Uvnäs och hans medarbetare hade upptäckt 1971 var alltså bulbogastron, en hormonliknande substans som utsöndrades i tolvfingertarmens övre mindre del.
I dag finns ett antal läkemedel mot magsår. Dessa läkemedel tillhör gruppen protonpumpshämmare och verkar genom att minska mängden saltsyra i magsäcken. I de fall magsår beror på bakterien helicobacter pylori ges antibiotika tillsammans med protonpumpshämmare.
Men 1971 var den enda effektiva behandlingen mot magsår att minska eller avlägsna saltsyresekretionen med kirurgiska ingrepp eller försök till läkemedel. Det fanns dock inga effektiva medel för att hämma magsaftsekretionen, och forskarnas förhoppning var alltså att bulbogastron skulle kunna göra det.
Nackdel man fick “dras med”
En nackdel som de såg var att substansen behövde injiceras eftersom den var ett äggviteämne. Börje Uvnäs konstaterar dock i intervjun att detta var en nackdel man fick ”dras med” eftersom magsår är en så allvarlig och vanlig sjukdom.
Han påpekar också att det som precis med andra hormoner går att bryta sönder molekylen i småbitar, vilket ger möjligheter att närmare studera den kemiska strukturen och den hämmande effekten. Detta skulle kunna leda till att man kan göra varianter på ursprungsmolekylen som har en hämmande effekt men inte bryts ner i mag-tarmkanalen.
På så sätt skulle man kunna ta fram ett läkemedel i tablettform. ”Det är givetvis lång väg till allt detta, men det är å andra sidan målet för vår verksamhet på detta område”, avslutas artikeln.
När man söker efter bulbogastron i dag går det inte att hitta mycket information. Kanske var det så att det konkurrerades ut av mer effektiva behandlingar.
