BLOGG. Under mer än ett år nu har världen levt med det nya coronaviruset. För många av oss är pandemin sannolikt det största hotet vi upplevt. Och kanske kommer att uppleva.
Därför är det fullt begripligt att många ser de vaccin mot covid-19 som nu finns på marknaden och i pipeline som saliggörande. ”Bara vi får vaccinet blir allt som vanligt igen.”
Naturligtvis vore det perfekta scenariot att vaccinen, som tagits fram på rekordsnabb tid och är en storartad vetenskaplig framgång, tillverkas, distribueras och administreras till ALLA så snabbt som möjligt. Och om nu inte alla kan få sticket exakt samtidigt ska åtminstone prioriteringsordningen följas slaviskt.
Men med perfekt som måttstock och utan acceptans för minsta avvikelse går det inte att bli annat än besviken, frustrerad och till slut förbannad. Och någonstans här är vi nu.
Bakslagen duggar tätt
I media rapporteras det i stort sett dagligen om ”bakslag” vad gäller vaccinen. Leveranser försenas, skrivs ned för att sen skrivas upp. Regionerna tackar oförståndigt nej till livsviktig hjälp från farmaceuter/tandläkare/veterinärer/influencers som vill vaccinera. Det saknas lokaler att vaccinera i. Giriga chefer roffar åt sig vaccin från skröpliga 90-åringar. Det går helt enkelt åt skogen. I Sverige som ju borde vara världsbäst på allt – samtidigt.
Men tänk om alla bara kunde tagga ner. Viruset, smittskyddsarbetet och nu vaccineringen är alla rörliga mål. Det betyder att saker händer, hela tiden, som gör att planer måste skrotas, göras om och uppdateras. Såväl pandemihantering som vaccintillgång beror av många, ofta av varandra oberoende faktorer. De är helt krasst omöjliga att ta höjd för och kunna kontrollera fullt ut.
Bör man då inte rapportera, granska och ställa till svars? Jo, självklart. Det är viktigt att de bolag som fått enorma summor i bidrag från till exempel EU för att skynda på vaccinutvecklingen lever upp till sina åtaganden. Lika viktigt är att vård och vaccin ges enligt den etiska prioriteringsplattformen som riksdagen beslutat om.
Men man måste kunna ha fler perspektiv i huvudet samtidigt. Är det ens rimligt att tro att en produktionsenhet aldrig kan drabbas av tekniska problem eller att vädrets makter inte kan försena en transport? Eller att inte ett antal av de miljontals vaccindoser som ska ges kommer att ges till fel personer vid fel tillfällen? Eller att någon tappar ett helt flak (?) vaccinampuller i golvet så att de går om intet? Det är inte perfekt, men lika lite en katastrof.
Långt ifrån haveri
Jag förringar verkligen inte värdet av coronavaccinen. Förutom skydd mot sjukdom är den förestående vaccineringen ett stort ljus i mörkret för många. Men jag skriver heller inte under på bilden där en veckas, eller till och med en månads, försening av vaccinen i Sverige utmålas som ett haveri. Jag har till och med svårt att uppröras över det faktum att ”alla vuxna” kanske inte är vaccinerade till midsommar.
För tyvärr – vaccineringen kommer inte innebära att vi omedelbart kan återgå till ett normalt liv. Sannolikt kommer vi aldrig att kunna leva som innan pandemin bröt ut. Majoriteten av jordens befolkning kommer inte att kunna vaccineras på mycket länge, vi vet inte hur länge vaccinskyddet räcker eller hur effektivt det är mot de olika mutationer som har och rimligen kommer att fortsätta uppstå. Det nya coronaviruset (som känns allt annat än nytt) är här för att stanna ett bra tag.
Så för att inte gå sönder av vaccinilska är det klokt att ha rimliga förväntningar på hur snabbt vi som inte hör till de mest utsatta kan få vaccinet. Liksom en insikt att det ”gamla normala” sannolikt aldrig kommer tillbaka.
Lägg också till det faktum att medan vi, i ett av världens rikaste länder, yvas över någon månads försening från ett utlovat datum är majoriteten av jordens befolkning, med betydligt sämre levnadsstandard och möjligheter till fysisk distans, oskyddade mot coronaviruset under en lång tid framöver.
