Sjögrens syndrom är en autoimmun, reumatisk sjukdom som yttrar sig genom inflammation i framför allt tår- och spottkörtlarna. Svåra problem med torra ögon och muntorrhet är därför ett vanligt symtom. Andra symtom som onormal trötthet och problem med muskler och leder förekommer också.
I Sverige beräknas mellan 5 000 och 10 000 personer ha Sjögrens syndrom, majoriteten av dem är kvinnor. Effektiva läkemedelsbehandlingar av sjukdomen saknas dock hittills.
Forskare vid Akademiska sjukhuset i Uppsala publicerar nu tillsammans med norska kollegor resultat som de hoppas ska kunna ändra på detta. Genom en studie av sammanlagt över 2 000 personer upptäckte de två tydliga undergrupper av patienter med Sjögrens syndrom. Studien har publicerats av Rheumatology.
Antikroppar hos 75 procent
De två upptäckta undergrupperna skiljer sig åt när det gäller genetisk bakgrund, förekomst av antikroppar och sjukdomssymtom. Dessa skillnader är viktiga att ta hänsyn till vid läkemedelsutveckling, menar Uppsalaforskarna.
– Vi har visat att det finns två undergrupper av patienter med distinkta kliniska symtom som kan urskiljas med ett enkelt blodprov för SSA/SSB-antikroppar, säger Gunnel Nordmark, överläkare vid Akademiska sjukhuset och en av forskarna bakom studien, i ett pressmeddelande.
Resultaten bygger på data om 918 patienter i Sverige och Norge med Sjögrens syndrom och 1 264 friska kontrollpersoner. Forskarna såg att ungefär tre fjärdedelar av patienterna hade en typ av antikroppar som betecknas SSA/SSB i blodet. Dessa antikroppar har en stark genetisk koppling till den del av immunförsvaret som kallas HLA-systemet.
Resterande 25 procent av patienterna saknade dessa antikroppar.
Skilda bakomliggande mekanismer
Forskarna såg också andra skillnader mellan dem som hade antikropparna och dem som saknade dem. Patienter med antikroppar var yngre vid sjukdomsdebuten och hade oftare svullna spottkörtlar och lymfkörtlar, blodkärlsinflammation och påverkan på olika faktorer i blodet.
Gunnel Nordmark menar att resultaten talar för skilda bakomliggande ärftliga och immunologiska mekanismer för sjukdomsutvecklingen i de två undergrupperna.
– Det är troligt att man bör rikta in behandling olika för dessa båda undergrupper. Det bör man ta hänsyn till i kommande kliniska läkemedelsstudier, till gagn för båda grupperna.
