Forskning på försöksdjur är en viktig del av arbetet med att utveckla nya läkemedel och behandlingsmetoder. Men djurförsök kräver inte bara etiska hänsynstaganden och är kostsamma utan har även rent vetenskapliga begränsningar. Det finns en växande insikt om att resultat av djurstudier ofta är osäkra. Det är till exempel vanligt att resultaten är svåra att upprepa och bekräfta i nya studier.
En internationell forskargrupp med bland andra svenska forskare föreslår nu därför nya riktlinjer för utformning av läkemedelsstudier på djur. Grundtanken är att avsiktligt föra in biologisk variation i studierna. Det kan, menar forskargruppen, både ge säkrare resultat och minska den totala användningen av försöksdjur. Forskarna beskriver den nya strategin i en artikel i Nature reviews neuroscience.
Färre försöksdjur ska ge mer kunskap
– Vi föreslår en strategi som vi hoppas ska kunna bidra till att öka forskningens informationsvärde och minska lidande. I stället för att minimera antalet försöksdjur per experiment, bör man sträva efter att maximera den mängd information och kunskap som varje enskilt försöksdjur och varje enskild studie bidrar med, säger i ett pressmeddelande Anders Forsman, professor i evolutionär ekologi vid Linnéuniversitetet i Växjö och en av medförfattarna till artikeln.
I den internationella forskargruppen ingår specialister inom bland annat evolutionsbiologi, zoologi, experimentdesign och läkemedelsutveckling. Den strategi de tagit fram handlar om att anpassa djurstudiernas upplägg mer till den variationsrika verkligheten.
– Under våra diskussioner kom vi fram till att det behövs ett paradigmskifte, säger Anders Forsman.
Tradition av standardisering
Bakgrunden är att individuella faktorer i genetik och miljö har stor inverkan på bland annat hur olika individer drabbas av samma sjukdom. Det har exempelvis visat sig tydligt när det gäller covid-19 som är en lindrig sjukdom för de flesta människor, men livshotande för en del. Den biologiska variationen gör också att effekten av läkemedel varierar mellan individer.
Av dessa skäl är det viktigt att forskningsresultat går att upprepa i flera studier som är oberoende av varandra. Genom att testa slutsatserna under varierande förhållanden får forskarna då klart för sig om resultaten håller i olika grupper av individer och olika miljöer.
Men inom utveckling av nya läkemedel och vacciner är, menar forskargruppen bakom artikeln, traditionen den motsatta. Här görs vanligen stora ansträngningar att standardisera på olika sätt. Läkemedelsutvecklare vill ofta minimera den variation som beror på försöksdjurens egenskaper och den experimentella miljön. Det ska öka precisionen och förmågan att snabbt upptäcka om läkemedlet har avsedd effekt.
Vill införa medveten variation
Ett allvarligt problem med sådan standardisering är, förklarar artikelförfattarna, att resultaten blir ”kontextspecifika” och inte går att överföra till andra förhållanden. Det skapar vetenskaplig osäkerhet och gör att det krävs många ytterligare djurstudier för att se om resultaten håller även under andra (standardiserade) förhållanden.
I stället för att försöka minimera de individuella olikheterna i djurstudier föreslår forskargruppen att man medvetet ska föra in genetisk och miljömässig variation i läkemedelsstudier. Exempelvis genom att välja djur med olika genetisk bakgrund och att variera miljöförhållandena. På så sätt kan resultaten bli mer allmängiltiga.
Detta kan visserligen göra att det behövs fler försöksdjur för varje enskild studie. Men den totala användningen av försöksdjur kan minska, eftersom det behövs färre studier för att åstadkomma reproducerbara resultat.
– Artikeln är ett bra exempel på hur en kombination av teoretiska perspektiv och kunskaper från olika discipliner kan bidra till nya lösningar på samhällsutmaningar, säger Anders Forsman.
