Sverige behöver skapa ett nationellt sammanhållet system för lagerhållning av läkemedel och sjukvårdsmaterial både för fredstida kriser som coronapandemin och för krig. Och redan nu måste kommuner och regioner snarast göra vad som krävs för att säkerställa försörjningen av läkemedel och sjukvårdsmaterial i ett normalläge i fred.
Det anser den statliga utredningen om hälso- och sjukvårdens beredskap som nyligen lämnade ett första delbetänkande.
– Med anledningen av coronakrisen vill jag skyndsamt hantera några av förslagen som gäller läkemedelsförsörjning och medicinteknik, sade socialminister Lena Hallengren när hon tog emot delbetänkandet av utredaren Åsa Kullgren.
Analys av vården i civilförsvaret
Som Läkemedelsvärlden tidigare rapporterat fick Åsa Kullgren i augusti 2018 i uppdrag att göra en översyn av hälso- och sjukvårdens krisberedskap. Uppdraget omfattar försörjningen i fredstid och vid höjd beredskap. Efter den uppmärksammade leveranskrisen i fem regioner i höstas gav regeringen henne i november ett tilläggsdirektiv. Det innebar bland annat att även inkludera försörjningen av läkemedel och material i ett normalläge i utredningen.
Tilläggsdirektivet var kopplat till åtgärdsförslag om civilförsvaret från Försvarsberedningen, Försvarsmakten och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB. Åtgärdsförslagen handlar om att stärka hälso- och sjukvårdens roll i det civila försvaret. Åsa Kullgrens tilläggsuppdrag var att analysera dessa förslag i ett delbetänkande som ska utgöra underlag för en proposition och den försvarspolitiska inriktningen som regeringen ska lämna till riksdagen i höst.
Delbetänkandet som nyligen lämnades till regeringen ger Försvarsberedningen rätt på många punkter. Åsa Kullgren delar i betänkandet uppfattningen att en fungerande sjukvård i kris och krig inte bara är livsviktig utan också av stor betydelse för befolkningens försvarsvilja och motståndskraft.
Vill ha mål för vården i krisläge
Hon vill därför att det ska finnas en tydlig målsättning för vad den vanliga hälso- och sjukvården (vid sidan av eventuella militära vårdinsatser) ska kunna klara i kris och krig. Detta skulle, menar hon, både underlätta planeringen och vara en sorts varudeklaration för befolkningen.
Målsättningen bör enligt utredningen finnas med i försvarsbeslutet 2020 och innebära följande: ”Den civila hälso- och sjukvården ska vid fredstida kriser och vid krig ha kapacitet att utföra sådan vård som inte kan anstå. Sådan vård ska säkerställas för såväl civila som för militär personal.”
Utredningen förordar vidare att prioriteringar vid behov ska göras med hjälp av den prioriteringsplattform som riksdagen har fastställt och som gäller inom all vård. Och när det gäller vårdens standard skriver utredningen att ”behandlingsresultaten för det stora flertalet patienter så långt möjligt” ska motsvara den nivå som finns i normalläge i fred.
Lagerhållning av läkemedel central
För att kunna nå dessa mål behöver många delar av hälso- och sjukvårdens krisplanering enligt utredningen förbättras. Förmågan att i ett krisläge ta hand om många skadade och sjuka behöver öka. Utredningen anser också att vårdens ”robusthet” i vardagen behöver öka på olika sätt för att öka chanserna att klara en krissituation.
Ett av de områden där Åsa Kullgren ser ett stort behov av förbättringar är vårdens försörjning med läkemedel och andra förnödenheter.
Utredningen framhåller att för att försörjningen ska fungera i kris och krig måste den fungera till vardags. Och menar att det finns många exempel som visar att den ofta inte gör det. Sådana exempel är bland annat det växande problemet med läkemedelsbrister och leveranskrisen beträffande sjukvårdsmaterial hösten 2019.
”Det har också visat sig att lagerhållningen av viss sjukvårdsmateriel och vissa skyddsprodukter är knapp i förhållande till de behov som kan uppkomma vid en pandemi när tillgången till produkter internationellt begränsas”, skriver utredningen.
Just-in-time eller not-at-all
Liksom Försvarsberedningen konstaterar utredningen vidare att det inte förekommer någon större lagerhållning av läkemedel och sjukvårdsmaterial i Sverige i dag. Samtidigt är tillverkningen och handeln med läkemedel mycket känslig för störningar. Känsligheten beror menar utredningen till stor del på att kedjans affärsdrivande aktörer tillämpar principen just-in-time, där lagren ska hållas nere och omsättas snabbt.
Vid störningar gör detta att läkemedelsbrist snabbt kan uppstå och den som drabbas allra hårdast är då i många fall patienten, framhåller utredaren:
”Konsekvenserna av att en produkt som används för vård av sjuka levereras ”not-in-time” eller ”not-at-all” ser mycket olika ut för de företag som tillverkar eller distribuerar produkten och den patient som är beroende av produkten för sin vård. Bristande tillgång till läkemedel och annan sjukvårdsmateriel som är kritisk för viss hälso- och sjukvård utgör ett reellt och allvarligt hot mot människors liv och hälsa och kan medföra stora lidanden.”
Utredningen rekommenderar att en ökad lagerhållning av läkemedel i Sverige byggs upp och att det sker främst med hjälp av så kallade omsättningslager. Sådana lagerskapar en buffert i försörjningskedjan. Exakt hur detta system kan utformas tänker utredningen återkomma till i sitt slutbetänkande nästa år.
Regionernas ansvar
Redan nu vill dock utredningen att regioner och kommuner ser över sin lagring och förbättrar den. Åsa Kullgren framhåller att regionerna enligt gällande lagstiftning har ett stort eget ansvar för att säkra läkemedels- och materialförsörjning så att de kan bedriva en god vård. Vården ska, skriver utredningen, bedrivas kostnadseffektivt men det innebär inte ”att andra krav och skyldigheter som åvilar hälso- och sjukvårdens aktörer kan åsidosättas.”
Och även om låga priser på läkemedel i vissa fall kan vara bra för vårdbudgeten och skattebetalarna är ett lågt inköpspris ”i slutändan inte någon garanti för en låg slutkostnad för vården.”
Om slimmade leveranskedjor går ut över leveranserna av kritiska läkemedel, måste vården säkerställa tillgången på annat sätt, menar utredningen, till exempel genom ökad lagerhållning.
En rapport om den svenska läkemedelsförsörjningen från Lunds universitet visar att regionernas och kommunernas läkemedelslagring i vardagen är otillräcklig. Flera regioner har enligt denna rapport lager för bara tre-sju dagars verksamhet.
Åsa Kullgrens utredning har fått information om att några regioner nu redan börjat se över sin lagerhållning. Ett av utredningens tydligaste förslag är att övriga regioner snarast går samma väg. Och även kommunerna behöver se över sin lagerhållning av läkemedel, och diskutera den med regionerna, föreslår utredningen.
Flera andra förslag
Ett annat förslag från utredningen är att allmänheten bör ha en viss egen beredskap när det gäller läkemedel och vissa förbrukningsartiklar. Människor som är beroende av fortlöpande behandling mot kroniska sjukdomar bör ha läkemedel och material för upp till en månads förbrukning hemma.
Utredningen anser att MSB bör få regeringens uppdrag att informera allmänheten om detta i samverkan med några andra myndigheter.
Vidare föreslår utredningen förbättringar av den statliga beredskapslagringen. Beredskapslagren bör, enligt utredningen, utökas med produkter för traumavård, sjukvårdsmateriel som behövs vid epidemier samt med vissa antidoter.
Dessutom vill utredningen se en ökad beredskap för att i en krissituation sätta i gång egen tillverkning i Sverige av vissa kritiska läkemedel. Förslaget är att regeringen först ska undersöka om det går att bygga upp en gemensam sådan tillverkningsberedskap i Norden. Om det inte går bör Sverige gå vidare med att bygga upp en nationell tillverkningsberedskap, anser utredningen.
