Ett drygt år har gått sedan Läkemedelsverket i februari 2018 införde ett nytt system för rapportering av restnoteringar av läkemedel. Läkemedelsföretagen är skyldiga att anmäla minst två månader i förväg när de vet att ett läkemedel tillfälligt kommer att ta slut. Informationen publiceras löpande på en offentlig lista på Läkemedelsverkets webbplats.
Som Läkemedelsvärlden även tidigare har uppmärksammat ökar restnoteringarna snabbt. Under 2018 kom 721 anmälningar in. Det var mer än dubbelt så många som 2017.
– Eftersom systemet var nytt är fjolårssiffran inte fullt jämförbar med tidigare år. Men det är ingen tvekan om att restnoteringarna har ökat kraftigt de senaste åren. Samma utveckling ses i hela EU och även globalt, säger Johan Andersson, ansvarig enhetschef vid Läkemedelsverket.
Många restnoteringar passerar förbi ganska obemärkt eftersom det finns andra produkter och behandlingar att byta till. Andra märks mer för att det saknas alternativ eller för att de drabbar väldigt många. Exempel vi minns från i fjol är pilokarpin mot högt ögontryck som var slut under en lång period, bristen på hormonläkemedlet Levaxin, läkemedlen mot springmask som tog slut på höstkanten och influensavaccinerna som blev restnoterade när vaccineringskampanjen just startat. I början av 2019 skapade restnoteringarna för sömnmedlet zopiklon mycket oro och många rubriker.
Rapporter från vården visar också att återkommande läkemedelsbrister leder till att olika delar av vården får svårt att planera sitt arbete. Bland annat från psykiatrin, intensivvården och barnsjukvården har det på senare tid kommit larm om att den otillförlitliga läkemedelsförsörjningen går ut över vårdens kvalitet.
– Även om det bara är i ett fåtal fall som det blir riktigt allvarliga situationer så är utvecklingen helt klart ett stort problem. Inom varje terapiområde dyker utmaningar upp, säger Johan Andersson.
Ökningen av restnoteringar verkar också fortsätta. Om trenden under årets första två månader håller i sig året ut så kommer nästan 1 000 restnoteringar att anmälas till Läkemedelsverket under 2019.
Johan Andersson ser ingen enskild svag länk i läkemedelskedjan som kan pekas ut som huvudförklaring till att restnoteringarna ständigt ökar. Det är snarare så att alla länkar har försvagats.
– Min bild är att marginalerna minskar i alla led. Det gäller tillverkning, leveranser, lagerhållning och vårdgivarnas beställningar av läkemedel. När det inte finns några marginaler kan även små störningar göra att det blir problem.
Läkemedelsverket samlar in och publicerar restinformation, följer utvecklingen och gör insatser för att underlätta lösningen av de restproblem som dyker upp. Men myndigheten har inte ett samlat ansvar för tillgängligheten av läkemedel. I själva verket finns det ingen myndighet i Sverige som har det ansvaret. I stället är ansvaret uppdelat på många aktörer – företagen, regionerna, Läkemedelsverket och andra myndigheter
– Det skulle behövas en tydligare ansvarsfördelning och en central aktör med övergripande ansvar, anser Johan Andersson.
– Vem som borde ha det ansvaret kan jag inte säga i dag.
Han räknar med att Socialstyrelsens pågående kartläggning av läkemedelsförsörjningen i kristid kan ge vissa svar som även kan bidra till att förbättra läkemedelsförsörjningen när det inte är kris. Rapporten görs på uppdrag av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och ska komma senare i år.
– Jag hoppas att den ska visa mer om var vi har våra trånga sektorer och hur ansvarsfördelningen skulle kunna förändras.
Han hoppas också att Läkemedelsverket ska få nya uppdrag av regeringen att arbeta vidare med att stärka läkemedelsförsörjningen.
Just nu fokuserar myndigheten mycket på att se till att restnoteringarna gör så lite skada som möjligt. Informationsspridning är ett viktigt verktyg. Listan med restnoteringar ska därför vidareutvecklas för att bli mer användarvänlig.
Exakt hur listan används och av hur många, vet Läkemedelsverket ännu inte.
– Men från våra kontakter med vård, apotek och allmänhet vet vi i alla fall att den används. Flera regioner länkar också till den.
Läkemedelsverkets avsikt är att läkare ska kunna ha koll på restnoteringsinformationen redan vid förskrivningstillfället. Men det har de långt ifrån alltid. Det visar bland annat en studie som Läkemedelsvärlden nyligen rapporterade om. Den handlar om kommunikationen mellan läkare och farmaceuter i samband med förskrivning och expediering av läkemedel.
Det framgår att restnoteringar ställer till en hel del problem när läkemedel ska expedieras och att förskrivarna ofta inte är medvetna om att det förskrivna läkemedlet är restnoterat. Något som kan leda till att apotek eller patient måste kontakta läkaren för att ett nytt recept ska kunna skrivas och att processen tar onödigt mycket tid för alla inblandade.
En lösning kan, menar Johan Andersson, vara att integrera Läkemedelsverkets restinformation i vårdgivarnas förskrivarstödssystem.
– Det skulle kunna skapa en bättre situation inte minst för patienterna. Data finns och det är tekniskt möjligt att integrera dem i sådana system, men det är inget som vi kan besluta om utan det måste komma förfrågningar från vården.
Något annat som behöver förbättras är läkemedelsföretagens rapportering om kommande läkemedelsbrister.
– De allra flesta följer reglerna och anmäler som de ska, men det finns fortfarande företag som anmäler väldigt sent eller inte alls. Om en fabrik plötsligt brinner är det förståeligt att restsituationen inte kan anmälas i förväg. Men i många fall kan företagen förutse restsituationen, säger Johan Andersson.
– Informationens tillförlitlighet bygger på att företagen verkligen anmäler så snart de märker att en restsituation är på gång.
Det finns i dag inga sanktioner att ta till mot företag som bryter mot bestämmelserna.
– Att ge oss sådana sanktionsmöjligheter är något som skulle kunna övervägas. Det är viktigt att vi får informationen så tidigt som möjligt för att kunna sprida den och hjälpa till att ta fram lösningar.
Ett exempel på lösningar som kan ta en del tid att genomföra är att läkemedel omfördelas från länder med god tillgång till länder där brist är på väg att uppstå. Då kan företag behöva söka och få dispens för att sälja läkemedel med utländsk märkning.
Det har också hänt att Läkemedelsverket låtit företag att flytta fram sista förbrukningsdatum på ett viktigt läkemedel för att förhindra att det tar slut. Det har varit möjligt eftersom sista förbrukningsdatum sätts med god marginal.
Men även om läkemedelstillgången ofta kan säkras med olika tillfälliga lösningar, skapar de återkommande restnoteringarna oro hos patienter. Inte minst hos personer med kroniska sjukdomar som är beroende av ett visst läkemedel för att tillvaron ska fungera.
Hur ska de egentligen tänka – bör den som har en kronisk sjukdom kanske se till att alltid ha ett eget litet beredskapslager med läkemedel hemma?
– Sådant tror jag att vi kommer att se mer och mer av, säger Johan Andersson.
– Vissa menar faktiskt att individuell läkemedelslagring skulle kunna ses som en tillgång i arbetet för att lindra följderna av bristsituationer. Ibland diskuteras det till och med om reglerna borde ändras så att människor med kroniska sjukdomar kan hämta ut läkemedel oftare inom förmånen för att underlätta lagring. Men för att veta om det är en bra idé måste förstås en ordentlig konsekvensanalys göras.
