Hur hårdare miljökrav kan ställas på läkemedelstillverkarna var den fråga som det mesta kretsade kring under seminariet om hållbara läkemedel som hölls i Stockholm på onsdagen.
Sedan upptäckterna gjordes om enorma läckage av substanser från läkemedelstillverkning i Asien, för omkring tretton år sedan, har diskussionen om hur man kan säkerställa en miljövänlig läkemedelstillverkning pågått. Men få konkreta saker har skett.
Så mycket som 70 procent av läkemedlen som säljs på apotek i Sverige tillverkas i Indien, enligt uppgifter som framkom under seminariet. Alla fabriker i Asien kan självklart inte dras över en kam, där finns både några av de bästa och förmodligen några av de värsta när det kommer till miljöhänsyn, konstaterade Kenneth Nyblom, vd på Föreningen för generiska läkemedel, som också deltog.
Att så många år har gått utan att några större lagliga förändringar har skett på området visar på svårigheterna att ändra regelverket i EU, påpekade flera. Men det kan finnas saker som Sverige kan göra utan att resten av EU behöver vara med på tåget. I nuläget tas inga miljöhänsyn när TLV avgör vilka läkemedel som ska bli periodens vara för de svenska läkemedelskonsumenterna. Det är endast inköpspriset som avgör. Den saken kanske skulle kunna förändras genom endast svenska regeländringar, menade deltagare på seminariet.
Men visst går det att ställa krav på läkemedelstillverkarna. Det menade bland andra Bengt Mattsson som representerade Pfizer och satt i seminariets panel. Problemet, menade han, är att bolagen i nuläget inte får något ut av att redovisa sitt miljöarbete.
– Vi tänker: What’s in it for us?, förklarade han. Att redovisa sitt miljöarbete kräver resurser, och än mer om dokumentationen ska vara granskad av en utomstående part. Varför skulle vi göra det i nuläget, när vi inte har något att vinna på det?
Det svaret gjorde Anders Nyberg, vd på Apotek Hjärtat, upprörd.
– Den nonchalanta inställningen gör mig förvånad, sa han. I bransch efter bransch har konsumentmakten stärkts. Jag blir förvånad över den nonchalans vi möter hos läkemedelsbolagen när vi ställer frågan om hur deras produktion ser ut.
Bengt Mattsson fick även mothugg från Johan Wallér, vd på Sveriges Apoteksförening.
– Det bolagen skulle få ut av att redovisa sitt miljöarbete skulle helt enkelt vara att de får behålla sin försäljning, förklarade han. Annars skulle de inte få fortsätta.
Johan Wallér hade också skarp kritik mot att så lite har hänt under så många år.
– Alla säger att det är toppen med miljö och att vi ska ställa krav. Ändå händer ingenting. Det är skämsläge på det, tycker jag, sa han.
Johan Wallér menade också att förändring visst är möjlig. Konsumentmakten kommer att bli betydande, siade han. Han tog upp läkemedelsförsäkringen som ett exempel på att apoteken visst kan göra saker.
– När vi i branschen ställde ett gemensamt krav att de läkemedel vi skulle ta in som parallellimport skulle vara med i läkemedelsförsäkringen, så tog det en dag, sa Johan Wallér. Sedan var alla med i läkemedelsförsäkringen.
Bengt Mattsson försvarade sin kommentar med att regelverket inte gynnar ”the good guys”, och att det inte har gjort det så länge miljödiskussionen har pågått.
Men även om det går trögt på det juridiska området, sker små saker som pekar mot en större medvetenhet om miljö och läkemedelstillverkning. Apotek Hjärtat, som tagit initiativet till seminariet om hållbara läkemedel, inledde under förra året en egen märkning av receptfria läkemedel.
De företag som med sina offentliga uppgifter kan visa att de tar miljöhänsyn, får en särskild märkning vid sina produkter i apotekshyllorna. Det finns invändningar mot märkningen, en deltagare på seminariet menade att det är en ”proxy-märkning” eftersom det är bolaget och inte själva produkten som har klarat miljökraven.
Märkningen kan även ses som tandlös eftersom uppgifterna inte följs upp eller kontrolleras av apotekskedjan. Men det kan ändå bidra till en viss ökad konsumentmakt, och en större medvetenhet och intresse hos apotekets kunder. Samtliga vid seminariet var dock överens om att alla initiativ är positiva, men att det krävs tuffare åtgärder för att globalt säkra en hållbar tillverkning av läkemedel.
