Män får mer sällan diagnosen depression

I en nyligen framlagd avhandling har Lena Thunander Sundbom, apotekare och universitetsadjunkt i medicinsk vetenskap vid Högskolan i Gävle, undersökt könsaspekten vid diagnos och behandling av depression. Resultaten visar att det finns könsskillnader, och att det tycks förekomma en viss överdiagnosticering och överbehandling av kvinnor, men också en underbehandling av män.

– De diagnosverktyg som används är ganska strikta och till stor del utformade utifrån kvinnliga patienter. Män uppvisar ofta andra symtom som inte ryms i dessa kriterier, säger Lena Thunander Sundbom, som lade fram sin avhandling vid Uppsala universitet förra veckan.

I diagnosverktygen, som bland annat bygger på ett omfattande och ofta använt frågeformulär (HADS) anges till exempel sömnbesvär, passivitet, brist på energi och nedstämdhet som tecken på depression.

– Mäns symtom innefattar oftare irritation, aggressivitet och missbruk, men eftersom dessa kriterier inte finns med är det lätt för läkaren att missa att det rör sig om en depression, säger Lena Thunander Sundbom.

I de studier som Lena Thunander Sundboms avhandling bygger på fick bland annat 16 000 slumpvis utvalda personer (kvinnor och män) mellan 18 och 84 år svara på frågeformuläret HADS. Efter bortrensning av de som inte svarade alls eller lämnade ofullständiga svar återstod 7 618 personer (44,8 män, 54,5 procent kvinnor).

Resultatet visade att totalt 11,7 procent av studiepopulationen (891 personer) klassades som deprimerade utifrån svaren i frågeformuläret. Av dessa var 12,3 procent män och 11,3 procent kvinnor. Med hjälp av personnummer kunde sedan information om varje svarandes läkemedelsbehandling hämtas från läkemedelsregistret.

Färre män än kvinnor, 5,4 procent jämfört med 9,8 procent, hade antidepressiva läkemedel utskrivna, trots att de rapporterat depression i högre grad. Hos kvinnor var förhållandet det omvända, där en större andel av de som inte klassats som deprimerade trots allt hade antidepressiva läkemedel utskrivna.

– Den viktigaste slutsatsen utifrån detta är att man vid diagnosticering och behandling av depression bör ha med könsaspekten, säger Lena Thunander Sundbom.

Kan inte resultaten tolkas som att behandlingen fungerar, att de som inte får behandling har mer depression än de som behandlas?
– Så skulle man kunna tolka det. Men från tidigare forskning vet vi att kvinnor i högre grad diagnosticeras och behandlas för depression än män, vilket kan tyda på en viss överdiagnosticering. Det viktigaste här är snarare att det tycks vara en underdiagnostisering av män, säger Lena Thunander Sundbom.

I avhandlingen undersöktes också följsamheten till läkemedelsbehandling, och även där rapporterades en skillnad där kvinnor dubbelt så ofta uppgav att de inte följde läkarens ordination på grund av biverkningar med läkemedlet. Män uppgav oftare att de glömde bort att ta sin medicin och att de oftare ändrade dosen på eget bevåg.

Vad kan resultaten i din avhandling tillföra tror du?
– Jag hoppas att man kan vara mer uppmärksam på att även symtom som inte ingår i dagens diagnosverktyg kan vara tecken på psykisk ohälsa och depression. Tittar man på självmordsstatistiken har den en övervikt mot män, vilket tyder på att det finns en underdiagnostisering av depression hos män, säger Lena Thunander Sundbom.