Hur tumörceller beter sig och varför har under lång tid varit ett mysterium för den medicinska vetenskapen. Det är först under de senaste decennierna som gåtan kring cancer delvis börjat få sina svar. En av dem som spelat en central roll i förståelsen för cancersjukdomar är professor Douglas Hanahan, doktorerad vid Harvard men numera verksam i Schweiz.
– Genom att studera tumörers utveckling har vi kunnat förklara mekanismerna hos cancerceller, förklarar Douglas Hanahan. När vi känner till mekanismerna kan vi ta fram nya behandlingar.
I november talar han på Scheelesymposiet i Stockholm med anledning av att cancerforskaren Charles L. Sawyers mottar 2017 års Scheelepris.
Douglas Hanahan blev ett världsnamn när han tillsammans med kollegan Robert Weinberg år 2000 publicerade artikeln ”Hallmarks of Cancer” i den vetenskapliga tidskriften Cell. De två forskarna förklarade hur tumörceller i mänsklig vävnad fungerar genom att bryta ner mekanismerna i sex biologiska förmågor specifika för cancerceller. De förklarade bland annat hur cancerceller gör för att undgå att stoppas från att växa till, och hur de ser till att främja nybildning av blodkärl som försörjer dem med näringsämnen.
Artikeln innebar ett genombrott inom onkologin och blev den mest citerade någonsin i den ansedda tidskriften.
– Vi kunde aldrig förutse vilken betydelse vår artikel skulle få, säger Douglas Hanahan, som hade börjat arbeta med texten tillsammans med Robert Weinberg ett par år tidigare. Vi hade inte den fantasin. Vi såg artikeln mer som en testballong för våra nya teorier.
Men artikeln, som blev en milstolpe inom onkologifältet, var förstås resultatet av många års arbete och forskning. År 1984 blev Douglas Hanahan den första att konstruera transgena musmodeller med cancergener. I en artikel i Nature hade han tidigare beskrivit cancergenernas mekanismer bakom tumörutveckling utifrån sina studier med musmodellerna.
– Jag kunde aldrig tänka mig att jag skulle fortsätta i trettio år med musmodellerna, säger Douglas Hanahan. Dem kom han in på som doktorand när han börjat intressera sig för kloning, som då var ett helt nytt fält.
– Jag trodde det skulle vara något att forska på i ett par år, säger han.
Men Douglas Hanahan fortsatte sin forskning inom onkologin och identifierade tillsammans med kollegor efter artikeln i Cell två ytterligare egenskaper hos cancerceller. Mekanismerna rörde dels cancercellernas metabolism, hur de hushåller med energi, och dels hur de beter sig för att undgå kroppens immunsystem.
– Tidigare trodde vi att immuncellerna inte kände igen tumörcellerna, säger Douglas Hanahan. Nu vet vi att de visst gör det, men att tumörcellerna har metoder för att slå ut immuncellerna.
I mars 2011 publicerade Weinberg och Hanahan en uppdaterad version av sin artikel i Cell med titeln ”Hallmarks of Cancer: the next generation”.
– Vi fick frågan från tidskriften om vi ville skriva en uppföljare redan tre år efter att den första artikel publicerats. Men med tanke på hur den första mottagits låg ribban rätt högt, säger Douglas Hanahan. Så det tog sina år innan den andra artikeln blev klar.
Douglas Hanahan kan inte svara på om de kommer att skriva en tredje artikel. Men han och Robert Weinberg planerar i alla fall att inom kort skriva en kortare text om några av de nyaste idéerna inom fältet, om ”the new kids on the block”, berättar han.
– Mikrobiom är väldigt intressant just nu. Nu vet vi att vissa bakterier spelar en roll i att skydda mot eller kanske öka risken för cancerutveckling. Det blir intressant att se om mikrobiomet bara har betydelse för cancer i magen, som kolorektalcancer, eller om de spelar roll för andra sorters cancer, säger Douglas Hanahan.
Hans eget lab forskar på den så kallade mikroomgivningen kring tumörer. Hanahan har kunnat visa att cancercellerna inte bara har goda förmågor att föröka sig och använda sin energi – de kan även korrumpera icke tumörceller och göra dem till ”supportceller” kring tumören. Med hjälp av friska men korrupta celler kan tumörer tillgodose sig bland annat glukos och syre och även få hjälp av bindvävsceller för att öka sin fasthet.
Amerikanen Douglas Hanahans forskning sker numera i Europa. Sedan 2013 leder han det schweiziska cancercentret i Lausanne. Under sin tid i USA har han växlat mellan kusterna. Han är från Seattle men doktorerade vid Harvard. Efter elva år vid Cold Spring Harbor Laboratory i New York kom han till University of California, där han arbetade i tjugotvå år.
Forskarkarriären har kantats av en rad utmärkelser. År 2007 valdes Douglas Hanahan in i American academy of arts and sciences. Året därefter tilldelades han Lifetime achievement award av the American association for cancer research, AACR. Han blev också ledamot i AACR Academy, som samlar USA:s främsta cancerforskare. Årets Scheelepristagare, Charles L. Sawyers, känner han väl.
– Ja, han är en utmärkt forskare, jag är ett stort fan. Det var därför jag inte tvekade att tacka ja när jag tillfrågades att komma och tala vid prisutdelningen. För att hedra honom, säger Douglas Hanahan.
Scheelesymposiet äger rum den 16 november i Stockholm, då årets pristagare Charles L. Sawyers mottar Scheelepriset. Scheelepriset och symposiet, som samlar några av världens främsta forskare inom målsökande cancerbehandlingar, arrangeras av Apotekarsocieteten.