Månads arkivering augusti 2024

Tryggt starta medicinsk abort i hemmet

Att starta en medicinsk abort i hemmet är minst lika säkert som att få den första läkemedelsdosen på sjukhus. Det visar en svensk studie av kvinnor som gjorde abort efter graviditetsvecka 12.

De kvinnor som påbörjade sin medicinska abort i hemmet klarade sig också i högre utsträckning med dagvård och slapp att övernatta på sjukhus.

Vanligt med medicinsk abort i hemmet

Studien leddes av forskare vid Göteborgs universitet och Karolinska institutet och är publicerad i The Lancet. I studien ingick Danderyds sjukhus, Karolinska universitetssjukhuset, Sahlgrenska universitetssjukhuset, Södersjukhuset och Universitetssjukhuset Örebro.

Till och med graviditetsvecka 10 tillämpar svensk vård i dag, som Läkemedelsvärlden rapporterat, ofta det som kallas hemabort. Först får kvinnan på kliniken läkemedlet mifepriston som mjukar upp livmoderhalsen och får livmodern att börja dra sig samman.

Efter ett till två dygn tar kvinnan en värkstimulerande prostaglandinanalog, som gör att fostret stöts ut. Vid hemabort sker detta steg hemma. Det pågår också forskning och politiska diskussioner om att göra det möjligt för kvinnor i tidig graviditet att genomföra hela aborten hemma.

Abort under graviditetsvecka 10-12 genomförs vanligen genom dagsjukvård.

Så gjordes studien

Medicinsk abort efter graviditetsvecka 12 kan ha ett längre förlopp som kräver övernattning på sjukhus. Och det är dessa aborter som den nu aktuella studien handlar om.

I studien ingick 457 kvinnor i Sverige. Ungefär hälften lottades under 2019-2022 till att ta första dosen av abortläkemedlet med misoprostol hemma på morgonen, två timmar före inskrivning på gynekologisk sjukhusavdelning. Övriga lottades till att följa gängse vårdrutin och ta den första dosen när de kommit till avdelningen.

Forskarna mätte bland annat hur många som drabbades av komplikation eller behövde genomföra en kirurgisk åtgärd i samband med aborten.

Få komplikationer och nöjda kvinnor

Resultaten visar bland annat att 71 procent av dem som påbörjade sin medicinska abort i hemmet kunde genomföra den som dagvårdspatienter. Bland dem som startade på sjukhus slapp endast 46 procent att övernatta.

Antalet svåra komplikationer var få, och andelen deltagare som behövde kirurgiska ingrepp var 6,4 procent i hemmagruppen och 8,5 procent i sjukhusgruppen.

Kvinnorna var överlag nöjda med behandlingen, 86 procent i hemmagruppen och 81 procent i sjukhusgruppen. Men det var fler i hemmagruppen, 78 procent, som föredrog den behandling de lottats till än i sjukhusgruppen, 49 procent.

Sparar pengar och ökar autonomin

Forskarna bedömer att fler patienter skulle klara sig med dagsjukvård vid medicinsk abort efter tolv graviditetsveckor om de fick ta första dosen av misoprostol hemma.

– Att erbjuda dagvård för den här gruppen patienter skulle kunna innebära att länder med begränsad tillgång till slutenvårdsbehandling kan utöka sin abortvård, säger Johanna Rydelius, gynekolog på Sahlgrenska universitetssjukhuset och en av forskarna i studien, i ett pressmeddelande.

– Dagvård är potentiellt också mindre kostsamt för både sjukvården och den enskilda patienten. Att själv kunna starta sin läkemedelsbehandling hemma främjar också patienternas autonomi.

Vill ha nationellt prov för apotekstekniker

0

Läkemedelsverket kommer att införa nya kompetenskrav för apotekstekniker för att få arbeta med egenvårdsrådgivning. Detta är ett led i det arbete med att fastställa en lägsta kompetensnivå för dem som ger egenvårdsråd på apotek som Läkemedelsvärlden tidigare har rapporterat om.

Läkemedelsverket vill skriva in de nya kraven i föreskrifterna om detaljhandel vid öppenvårdsapotek och har skickat ut ett förslag till förskriftsändringar på remiss.

Fackförbundet Sveriges farmaceuter välkomnar i sitt remissvar att man inför kompetenskrav för apotekspersonal som inte är farmaceuter. Men förbundet anser att Läkemedelsverket ställer alltför låga krav.

Kritik mot Läkemedelsverkets förslag

Enligt Läkemedelsverkets förslag ska den som ger egenvårdsråd på apotek utan att vara farmaceut ha genomgått minst ett års heltidsutbildning. Den ska innefatta både teori och praktik och ta upp fyra specificerade kunskapsområden.

Dessa krav torde i första hand passa in på personalgruppen apotekstekniker, som har en 1,5-årig yrkeshögskoleutbildning.

Men Sveriges farmaceuter invänder mot att Läkemedelsverket endast vill reglera längden på utbildningen och vilka områden som ska ingå. Förbundet vill att man även ställer kvalitetskrav på utbildningen och de utexaminerade.

Vill se obligatoriskt nationellt prov

Därför vill Sveriges farmaceuter införa ett obligatoriskt nationellt prov som man måste klara för att få arbeta med egenvårdsrådgivning. Detta “för att säkerställa att alla de olika utbildningsföretagens utbildningar garanterar samma kvalitet och att de som går utbildningarna får rättvisa bedömningar och kan visa att de har tillräcklig kunskap.”

Förbundet skriver vidare att Läkemedelsverket inte bör tillåta utländska utbildningar eftersom utbildningsnivån annars riskerar att bli ännu mer varierande än den redan är.

Dessutom vill Sveriges farmaceuter att endast erfarna farmaceuter och apotekstekniker ska få vara handledare för apoteksteknikerstudenter.

Norsk ransonering av Ozempic ger effekt

Den 1 juli införde Norge en ransonering av det bristdrabbade diabetesläkemedlet Ozempic (semaglutid) som även används för viktnedgång. Med hjälp av olika regeländringar ville direktoratet för medicinska produkter (ungefär som svenska Läkemedelsverket) se till att läkemedlet räcker till de diabetespatienter som behöver det.

Ett annat syfte var att minska statens utgifter för fusk med subvention av Ozempic. Läkemedlet är endast subventionerat som diabetesbehandling men läkare skrev trots detta ut det med subvention även som fetmaläkemedel.

Nu rapporterar den norska apoteksföreningen på sin hemsida att ransoneringen fungerar väl och verkar ha haft avsedd effekt.

Flera regeländringar

En av regeländringarna innebär att Ozempic inte längre har en generell subvention. Nu måste norska läkare ansöka om subvention individuellt för varje patient. Patienter med diabetes typ 2 som uppfyller kriterierna får då subvention.

Subventionen för importerade förpackningar med Ozempic är också helt slopad. Detta eftersom de utländska förpackningarna i fjol var upp till sju gånger dyrare än de inhemska.

Ytterligare en förändring är den ransonering av Ozempic som har införts på apoteken. De får lämna ut högst fyra veckors förbrukning av läkemedlet åt gången.

Märks i statistiken

Apoteksföreningen har talat med anställda på flera olika apotek runt om i Norge. Apotekspersonalen vittnar om att ransoneringen i huvudsak fungerar bra. Den har visserligen inneburit en del merarbete med att kontakta kundernas förskrivande läkare när något blivit fel.

Men apoteken rapporterar att de nu kan garantera sina fasta kunder med Ozempic mot diabetes typ 2 att få sitt läkemedel och att detta skapar trygghet för kunderna.

Ransoneringen märks även i apotekens försäljningsstatistik. Branschen sålde 73 000 förpackningar med Ozempic i juni, månaden före regeländringarna. I juli minskade försäljningen till 49 000 förpackningar.

Försäljning och subventioner minskar

I pengar räknat minskade försäljningen från 188 miljoner norska kronor (ungefär 182 miljoner svenska) till 57 miljoner kronor (cirka 55 miljoner svenska).

Apoteksföreningens kommunikationschef Jostein Soldal kommenterar statistiken över sålda förpackningar och omsättning.

– Båda siffrorna visar att ransonering och strängar krav för förskrivning fungerar, säger han.

Utrikeshandel med läkemedel fortsätter växa

0

Svensk utrikeshandel med läkemedel – både import och export – ökade under årets första sex månader, jämfört med samma period i fjol. Det visar ny statistik över varuexport och –import från statistikmyndigheten SCB.

Importen av läkemedel ökade med 13 procent till drygt 40 miljarder kronor. Exporten ökade med 4 procent till närmare 82 miljarder kronor under januari-juni 2024.

Sverige exporterar därmed läkemedel för omkring 42 miljarder mer än vi importerar.

Läkemedelsindustriföreningen, Lif, menar att siffrorna understryker att läkemedel är en av Sveriges viktigaste exportprodukter.

– Att vi ser en stadig och betydande ökning av läkemedelsexporten visar på den kontinuerliga globala efterfrågan på svenska medicinska innovationer, säger Frida Lundmark, sakkunnig inom life science på Lif, i ett uttalande.

– Detta är inte bara ett tecken på styrkan hos våra forskande läkemedelsföretag, utan visar även på sektorns betydelse för Sveriges ekonomi och välstånd.

Nya riktlinjer om penicillin mot halsfluss

Det går att ge penicillin mot halsfluss i fem dagar i stället för tio, men då med fyra dygnsdoser i stället för tre. Det skriver Läkemedelsverket i sin nya behandlingsrekommendation för faryngotonsillit, halsfluss.

Forskning om kortare kurer

Den nya rekommendation om en kortare kur med penicillin mot halsfluss gäller i övrigt friska vuxna och barn över sex år. För övriga rekommenderar Läkemedelsverket fortfarande tio dagars behandling med tre doser om dagen.

Rekommendationen om förkortad behandling bygger på forskning som visar att det i många fall går att ge antibiotika under färre dagar med samma effekt. Läkemedelsvärlden har bland annat rapporterat om den svenska studie som Läkemedelsverket hänvisar till i rekommendationen.

Syftet med att ge kortare kurer är att minska risken för resistensutveckling.

Fåtal har nytta av penicillin mot halsfluss

Men den nya behandlingsrekommendationen framhåller också att långt ifrån alla med halsfluss har nytta av antibiotika. Enligt Läkemedelsverket är den vanligaste orsaken till faryngotonsillit en virusinfektion, och då är det som bekant meningslöst att ge antibiotika. Särskilt om man har snuva eller hosta så är virus det troligaste.

Samtidigt gör den senaste tidens ökning av allvarliga infektioner med grupp A-streptokocker, att vården just nu behöver vara extra frikostig med att testa för sådana bakterier. Och sätta in behandling vid behov.

– Det är mycket vanligt att man söker hjälp i primärvården vid halsfluss. Vår behandlingsrekommendation ger hälso- och sjukvården stöd i bedömning och behandling av dessa patienter, säger Maria Furberg, infektionsläkare och utredare vid Läkemedelsverket, i ett pressmeddelande.

– De flesta tillfrisknar inom en vecka utan behandling, oavsett orsak till infektionen – men det är viktigt att tidigt uppmärksamma tecken på allvarlig infektion,

”Ska bli intressant och jättespännande”

0

Ulla Wändel Liminga har jobbat på Läkemedelsverket i 30 år. Under mer än 25 av dessa har hon också varit engagerad i olika utredningar och uppdrag inom nätverket för EU:s läkemedelsmyndigheter, inklusive EU-myndigheten Ema.

Hennes fokus är att se till att våra läkemedel är så säkra som möjligt, det arbete som på fackspråk heter farmakovigilans.

Sedan 2012 har hon varit med i Emas säkerhetskommitté, Pharmacovigilance risk assessment committee, Prac. Först som suppleant och från 2015 som Sveriges ordinarie delegat.

Snart premiärdags

Nästa vecka kommer en ny utmaning för denna räv inom farmakovigilans. Ulla Wändel Liminga har blivit utsedd till Pracs nya ordförande och tillträder i september.

Hon kommer att leda det omfattande arbetet med att övervaka säkerheten i EU:s läkemedelsarsenal. Ett arbete som engagerar 35 ordinarie Prac-ledamöter som kommer från medlemsländerna, några särskilt utsedda experter, 27 suppleanter, ett flertal anställda på Ema:s sekretariat och många utredare på ländernas nationella läkemedelsmyndigheter.

När Prac samlas till möte 2-5 september är det för första gången med Ulla Wändel Liminga som ordförande.

Ny utmaning

Kan man ana en liten gnutta rampfeber så här en vecka före premiären? Oklart, men i varje fall ser hon verkligen fram emot sitt nya uppdrag.

– Det blir en intressant utmaning att få använda min erfarenhet på ett nytt sätt. Det ska bli jättespännande! säger hon till Läkemedelsvärlden.

– Jag tänker också att man får ge det lite tid så växer man in i det. Och så vet jag ju hur många duktiga människor jag kommer att ha omkring mig.

Fasta procedurer styr

Pracs främsta uppgift är att övervaka säkerheten hos våra läkemedel efter att de blivit godkända. Det sker med hjälp av procedurer med fastställda tidtabeller och tydliga principer som inte ska lämna något åt slumpen.

Själva godkännandet sköter en annan expertkommitté, CHMP, som väger läkemedelskandidatens visade effekt mot de risker och biverkningar som då blivit identifierade. Men redan här har även Prac ett ord med i laget. Detta genom att ge råd om vilka planer som behövs för att hantera läkemedlets risker efter ett godkännande och följa upp dem. Dessa planer blir då en del av godkännandet.

Efter att ett läkemedel blivit godkänt ska företaget regelbundet skicka in uppdateringar till läkemedelsmyndigheten om dess säkerhet när det börjar användas i vanlig vård. Hur många biverkningar rapporteras? Hur går det att hantera dem? Dyker det upp några oväntade biverkningar?

Signalspanar efter nya biverkningar

Oftast vill Prac att företaget i början gör säkerhetsuppdateringar varje halvår, om allt går bra glesas de så småningom ut.

I säkerhetsövervakningen ingår förutom detta även vad som kallas signalspaning. Här använder experterna den stora europeiska databasen om misstänkta biverkningar, Eudravigilance, samt forskningslitteraturen.

Här kan man fånga upp det oväntade. Det kan vara att det till exempel kommer fler rapporter om en allvarligare biverkning av ett visst läkemedel än det borde, eller rapporter om en misstänkt biverkning som tidigare var okänd.

Vid sina möten kan Prac då besluta att en sådan säkerhetssignal ska utredas närmare. En signalutredning kan ibland leda fram till att kommittén beslutar om olika åtgärder för att minimera riskerna.

Jämför med bilprovningen

För de flesta läkemedel finns en så kallad rapportör utsedd bland Pracs ledamöter. Praktiskt innebär det att läkemedelsmyndigheten i rapportörens land har huvudansvar för de säkerhetsutredningar som eventuellt behövs för det aktuella läkemedlet. Sedan diskuterar man resultatet med övriga medlemsländer i Prac.

Sverige och därmed Läkemedelsverket är ofta anlitat och har för närvarande cirka 200 rapportörsuppdrag. Ulla Wändel Liminga är bollplank för de kollegor vid Läkemedelsverket som skriver dessa utredningar.

Hon betonar att det inte är något misslyckande om en utredning inte hittar några nya biverkningsrisker hos ett läkemedel.

– Nej, inte alls. Det är som att åka till bilprovningen. Det är viktigt att kolla, men bra när man inte hittar något fel, säger hon.

Forskande apotekare

Ulla Wändel Liminga tog sin apotekarexamen i Uppsala 1988 och gav sig in på forskningsspåret.

År 1993 disputerade hon med en doktorsavhandling som beskriver djurstudier av motoriska biverkningar av de antipsykotiska läkemedel som kallas neuroleptika. Året därpå kom hon till Läkemedelsverket som utredare inom toxikologi, läran om skadliga effekter på levande organismer av bland annat kemikalier och läkemedel.

– Från början var det lite av en slump att det blev toxikologi. Sedan ökade intresset ju mer jag lärde mig.

I dag är hon vetenskaplig ledare för arbetet med läkemedelssäkerhet på Läkemedelsverket.

Vill värna folkhälsan

Det är lätt att tro att säkra läkemedel betyder läkemedel utan biverkningar. Men några sådana läkemedel finns knappast. Om en substans har effekt mot en sjukdom eller mot vissa symtom, så kan det nästan alltid också påverka kroppen på något oönskat sätt.

Farmakovigilans handlar om att se till att vi känner till så många som möjligt av de biverkningar – från mycket sällsynta till mycket vanliga – som ett läkemedel kan ge. Och om att hitta sätt att hantera biverkningsriskerna så att vi ändå kan använda behandlingen.

– Det känns viktigt att få vara med och värna folkhälsan. Att skydda människor från risker och samtidigt bidra till att läkemedel kan användas på ett så bra sätt som möjligt, svarar Ulla Wändel Liminga på frågan om hennes drivkrafter i jobbet.

Intensivt under pandemin

Hon berättar att den känslan var särskilt stark under pandemin när Europa och världen ropade efter vacciner och behandlingar mot covid-19. Det var en kamp mot tiden för Ema att så snabbt som möjligt godkänna vacciner och läkemedel utan att tumma på säkerheten. En kamp för att rädda liv.

Liksom övriga delar av Ema jobbade Prac intensivt med detta. De vanliga tidtabellerna gällde inte längre, men säkerhetsstandarden måste ändå hållas lika hög.

Från att ha haft flera dagar långa sammanträden på plats en gång i månaden, gjorde reserestriktionerna också att kommittéledamöterna måste börja ses och samarbeta digitalt. Ett resebesparande arbetssätt som Prac för övrigt behöll även efter covid-19, fast nu bara vid varannat möte.

Ulla Wändel Liminga känner sig på det hela taget nöjd med sin kommittés insatser under pandemin.

– Vi jobbade mycket och var tvungna att hantera en massa komplicerade frågor på kort tid. Det var tufft men det kändes bra att kunna bidra till folkhälsan under pandemin.

Den viktiga öppenheten

Inte minst den rekordsnabba utvecklingen av vacciner mot covid-19 – snabbare än någon tidigare trott var möjligt – krävde nya arbetssätt i utvärderingen och övervakningen av säkerheten.

Här såg Ema och Prac det också som extremt viktigt med stor öppenhet kring vaccinernas biverkningsrisker och de löpande säkerhetsutvärderingarna. Människor skulle få all den information som fanns om fördelar och risker för att kunna välja om de ville vaccinera sig.

Detta under en tid när ett högljutt organiserat vaccinmotstånd samtidigt spred desinformation över världen.

– Vi hade en tydlig strategi om transparens och det var enda vägen att gå. Jag tror vi skulle kunna ha fått stora problem utan den strategin, säger Ulla Wändel Liminga.

Viktigt att kunna förklara

Hon förklarar att transparens och kommunikation är ledstjärnor för henne även när det inte är pandemi. Att det är en viktig del av jobbet med läkemedelssäkerhet att förklara och sprida kunskap om biverkningsrisker och vad de innebär.

– Jag kan förstå att en del blir rädda när de läser långa listor med biverkningar på läkemedlets bipacksedel. Och det är inte alltid lätt att förklara på ett rimligt sätt om risker som är små. Det kan också vara svårt att nå ut med nya rekommendationer om riskminimering. Men vi måste jobba med det. Kommunikation är svårt men viktigt.

Fäller tre företag som inte anmälde sponsring

Tre läkemedelsföretag lät bli att anmäla sin sponsring av en psoriasiskongress för patientorganisationer till den så kallade samarbetsdatabasen hos Läkemedelsindustriföreningen, Lif. Informationsgranskningsnämnden, IGN fäller nu därför företagen för överträdelse av branschens etiska regelverk.

Global paraplyorganisation

Den kongress det handlar om är IFPA-kongressen i Stockholm 27-29 juni i år. IFPA, international federation of psoriasis associations, är en global paraplyorganisation för nationella patient- och anhörigorganisationer på psoriasisområdet. Paraplyorganisationen har sitt säte i Sverige.

En rad läkemedelsföretag sponsrade IFPA-kongressen. Ett flertal av dem rapporterade in denna sponsring till den särskilda databas som Lif har sedan 2005. Syftet med databasen är att skapa tydlighet och öppenhet kring läkemedelsföretagens samarbete med intresseorganisationer, patienter, närstående och hälso- och sjukvården.

Missade anmäla sponsring

Men företagen Pfizer, Abbvie och Almirall anmälde inte sin sponsring av kongressen till samarbetsdatabasen. Detta har IGN uppmärksammat och fäller nu därför företagen.

Pfizer och Almirall accepterar IGN:s bedömning. Detta även om de till sitt försvar framhåller att det inte var respektive företags svenska del som höll i det aktuella samarbetet. Sverigekontoren menar att de inte hade koll på att de behövde anmäla även de samarbeten i Sverige som andra delar av de globala företagen stod för.

Abbvie ifrågasätter

Abbvie ställer sig däremot lite mer frågande till IGN:s anmärkning. Svenska Abbvie AB framhåller att det inte har något samarbete med IFPA utan allt samarbete sker med moderbolaget i USA. Ibland utan att svenska Abbvie får någon information om det.

Abbvie påpekar också att det var en internationell kongress och ifrågasätter om svenska patienter och anhöriga kan ses som en målgrupp för den.

“Syftet med att företagen skall vara transparanta med sina samarbeten med svenska patientföreningar är ju för att allmänheten skall kunna avgöra om dessa samarbete påverkar objektiviteten hos föreningarna. Denna möjliga påverkan existerar inte i detta fall”, skriver företaget i sitt svaromål.

Samtidigt medger Abbvie att det är en komplicerande faktor att mötet hölls i Sverige och efterlyser ett förtydligande från IGN om hur fallet ska tolkas.

Ska betala straffavgifter

IGN bekräftar att de etiska reglerna gäller för läkemedelsföretaget i sin interaktion med svenska organisationer eller dess medlemmar.

I det aktuella fallet finns det, enligt IGN, flera faktorer som tillsammans gör att IFPA-sponsringen faller inom detta regelverk. Eftersom IFPA har sitt säte i Sverige, det svenska Psoriasisförbundet är medlem och konferensen hölls i Sverige är det enligt IGN “rimligt att anta att svenskt deltagande inte varit obetydligt”.

IGN anser därför att “interaktionen med svenska medlemmar varit av en sådan omfattning att samarbetet skulle ha registrerats i samarbetsdatabasen”.

Abbvie och Pfizer ska betala straffavgifter på 110 000 kronor vardera och Almirall en straffavgift på 55 000 kronor.

Kvinnor har rätt till allsidig information

0

KRÖNIKA. I Sverige har vi både möjlighet till abort och tillgång till preventivmedel. Detta har bland annat stor betydelse för kvinnans jämlikhet, frihet, ekonomiska självständighet och hälsa.

Jakten på bra preventivmedel

Trots att detta gör att vi slipper styras av vår fertilitet, är det ändå kvinnan som blir utsedd till att leda sitt fertilitetsarbete. Med det menar jag att det är vi som oftast förväntas ”jobba” för att antingen bli eller inte bli gravida. ”Jobbskiftet” pågår största delen av våra liv. Däremellan, pågår möten med vården i jakten på ett preventivmedel som passar.

För att inleda positivt vill jag nämna en vän, som i samband med rådgivning hos sin barnmorska upptäckte att hon hade underliggande risker som gjorde att hon inte skulle ta vissa typer av preventivmedel. Genom försiktig vägledning, en rejäl dos av information samt vägande av för-och nackdelar kunde hon vara trygg i att välja en metod som visade sig både effektiv och hållbar.

Om alla hade varit lika nöjda med sitt val och rådgivning hade jag förmodligen inte reflekterat mycket kring just preventivmedel. Verkligheten är dock annorlunda och ibland blir det helt fel.

En erfarenhet många delar

Med min bakgrund som farmaceut är jag van vid att information läggs fram på ett sakligt och vetenskapligt sätt. Jag har stort förtroende för alla som jobbar inom hälso- och sjukvård. Därför blir jag förvånad när jag sitter i samtal med en barnmorska som inte verkar ha hört min historia som jag nyss berättat för henne om hur det hittills inte funnits något preparat som kroppen har tolererat.

Hon tittar ointresserat upp på mig och föreslår helt nya p-piller som hon påstår har flera positiva effekter. Det som inte tas upp är deras verkningsmekanism, potentiella biverkningar eller andra alternativ. Samtalet går fort och hux flux har jag ännu ett nytt preparat som visade sig vara icke kompatibelt.

Jag är långt ifrån ensam om min erfarenhet. På middag hos en väninna diskuterar vi mitt besök och mina väninnor nickar instämmande. De berättar om hur de antingen ska sluta/byta preventivmedel, ångrade sig eller tar hjälp av appar.

Lägg alla alternativ på bordet!

Efter att ha hört om andras erfarenheter tycker jag mig kunna se ett mönster. På besök hos barnmorskan verkar p-piller vara ett populärt erbjudande. Det förvånar mig eftersom det enligt Läkemedelsverket är hormonspiral, kopparspiral, p-stav och p-spruta som har bäst skydd mätt i så kallat Pearl Index (antalet oönskade graviditeter hos kvinnor under 1 års användning).

Kanske är det enklast att presentera något som de flesta känner till? Kanske barnmorskor tar fram sitt favorit p-piller av vana? Jag tror att jag talar för många fler än mig och mina väninnor när jag säger att vi behöver få mer allsidig information och att alla alternativ ska läggas fram på bordet.

Samarbetet mellan barnmorska och patient är viktigt för att individen ska kunna fatta ett välgrundat beslut. Vi är sköra i mötet med vården. Vi delar med oss av våra egna liv, rädslor och tidigare erfarenheter till någon som vi ska ha förtroende för. Jag är övertygad om att betydligt fler kvinnor skulle hitta rätt om barnmorskorna tar hänsyn till hur en kvinna är som person, hennes livsstil, önskemål och tidigare erfarenheter.

Farmaceuter kan göra viktig insats

Som farmaceut känner jag ett ansvar för att sprida information om preventivmedel till kvinnor. Apotek är lättillgängliga för allmänheten, och farmaceuter kan spela en viktig roll genom att vara tillgängliga för att svara på följdfrågor som kan uppstå efter mötet med en barnmorska.

Jag tycker att det är värdefullt om vi i samband med expedieringen frågar kvinnan om hon har några funderingar eller erbjuder ytterligare information om möjliga biverkningar samt om hur preventivmedlet fungerar i kroppen. Vi ska också kunna fungera som ett bollplank samt stärka kvinnor genom att uppmuntra dem att återvända till sin barnmorska om ett preparat inte fungerar för personen i fråga.

Detta är väsentligt för att vården ska förstå grundorsaken till problemen. Samtidigt kan vi genom vår utbildning och erfarenhet ge anvisningar om hur man söker efter vetenskapliga källor med tillförlitlig information. Apoteket AB har till exempel på sin webbplats radat upp olika tillgängliga preventivmedel (både med och utan hormoner) på ett kort och koncist sätt.

Fler initiativ behövs

På flera läkemedelsföretag som tillverkar preventivmedel jobbar man ständigt med att ta fram material som bland annat tar upp grundläggande information om kvinnokroppen, hur preventivmedel verkar samt olika säkerhetsaspekter (potentiella biverkningar). En del har utvecklat hemsidor riktade till allmänheten som syftar till att öka kunskapen om vilka preventivmedel som finns på marknaden samt om vilka metoder som skulle kunna passa en viss individ beroende på de enskilda behoven.

Flera sådana initiativ behövs och bör synliggöras på apotek och i vårdsammanhang. Genom kampanjer och samarbeten mellan läkemedelsföretag, apotek och barnmorskor kan farmaceuter spela en stor roll i att förbättra informationen om preventivmedel och därmed stärka kvinnors hälsa och självbestämmande.

Hoppas på förändring

Jag hoppas på en framtid där fler kvinnor går ifrån barnmorskemottagningen och känner sig nöjda. Det handlar inte bara om att förskriva, utan också om att skapa rätt förutsättningar för att ge den information och det stöd till kvinnor som de behöver.

Signalen till samhället är glasklar enligt min åsikt. Vi behöver mer ingående information från vården samt flera alternativ till preventivmedel både med och utan hormoner. Tills dess fortsätter många kvinnor (däribland jag själv) att kämpa vidare med sitt fertilitetsarbete.

Sol Skärdin
Konsult inom regulatory/pharmacovigilance
Styrelseledamot i sektionen för läkemedelsinformation, Apotekarsocieteten

”Begränsat antal” som kan behöva vaccin mot mpox

0

Folkhälsomyndigheten gör nu vissa tillägg i sin rekommendation om vilka som kan behöva vaccin mot mpox. Orsaken är den senaste tidens ökande spridning av en allvarligare typ av mpox i Demokratiska republiken Kongo och flera andra länder i Afrika. En situation som Världshälsoorganisationen, WHO, utropat som internationellt hälsonödläge.

Biståndsarbetare kan behöva vaccin mot mpox

Sedan tidigare rekommenderar Folkhälsomyndigheten förebyggande vaccin mot mpox för vissa män och transpersoner som har sex med män samt för prostituerade som har sex med män.

Det finns även en rekommendation om vaccin för personer som i sin arbetsmiljö är utsatta för risk att smittas av mpox-virus, exempelvis laboratoriepersonal som jobbar med detta virus.

Nu lägger Folkhälsomyndigheten till en rekommendation som gäller resenärer till geografiska områden med pågående smittspridning i samhället. Men det är inte alla resande till dessa områden som kan behöva vaccin mot mpox, menar myndigheten. Rekommendationen gäller bara personer som har en särskild risk att bli utsatta för smitta.

Gäller begränsat antal personer

Detta kan till exempel gälla biståndsarbetare och hälso- och sjukvårdspersonal.

– Jag vill betona att de allra flesta resenärer inte behöver vaccination mot mpox. Med den här uppdateringen av rekommendationerna gör vi det extra tydligt att det är ett begränsat antal personer med stor risk som vi ser har det behovet, säger statsepidemiolog Magnus Gisslén på Folkhälsomyndigheten i ett pressmeddelande.

– Den viktigaste åtgärden för att skydda sig mot mpox om man befinner sig i ett område med pågående spridning är att avstå från nära fysiska kontakter, och framförallt nya sexuella kontakter.

Blodprov hittar Alzheimers sjukdom i primärvården

Utvecklingen av ett blodprov som hittar Alzheimers sjukdom lika träffsäkert som ryggmärgsvätskeprov har tagit ett nytt viktigt steg. Forskare på Skånes universitetssjukhus visar att provet fungerar lika bra i den vanliga sjukvården som i forskningsstudier.

Detta kan betyda stor skillnad inte minst för primärvårdens möjligheter att hitta Alzheimers sjukdom i tidiga stader.

– Det här kan få stor betydelse för alla de som söker till vården med minnespåverkan och misstänkt alzheimer, framhåller forskarna bakom studien i ett pressmeddelande.

Hittar Alzheimers sjukdom träffsäkert

Läkemedelsvärlden har även tidigare rapporterat om de pågående forskningsansträngningarna för att få fram ett lättanvänt, säkert diagnostiskt test för Alzheimers sjukdom. Flera svenska forskargrupper deltar i detta arbete där utvecklingen nu går snabbt.

Vid Skånes universitetssjukhus i Lund finns professor Oskar Hansson och docent Sebastian Palmqvist och deras medarbetare. Gruppen har sedan 2019 varit med och utvecklat ett blodtest för Alzheimers sjukdom. Testet mäter nivåerna av ämnet fosfo-tau217 i kombination med kvoten mellan två former av proteinet amyloid-beta.

Tidigare studier har visat att blodtestet är mycket bra på att påvisa alzheimerförändringar redan innan sjukdomen börjar visa sig. Metoden är lika säker eller bättre än de ryggmärgsvätskeprov som man i dag normalt använder och som är betydligt besvärligare att ta.

Studie vid vårdcentraler och minneskliniker

I den nu aktuella studien undersökte forskarna hur bra blodtestet, som heter APS2, är när det används i den vanliga sjukvården. Studien är publicerad av tidskriften Jama.

Totalt 1 213 personer med misstänkt Alzheimers sjukdom deltog i studien. Närmare 700 av dem var utreddes vid någon av minnesklinikerna i Lund och Ängelholm. Övriga hade sökt vård för minnesproblem vid någon av de 17 vårdcentraler som medverkade.

Läkarna undersökte patienterna som också fick ta både blodtestet APS2 och ryggmärgsvätskeprov.

Innan läkarna fick se provsvaren bad forskarna dem att bedöma om patienten hade tidig Alzheimers sjukdom eller ej.

Viktigt för läkemedelsutveckling

Blodtestet hittade 90 procent av dem som enligt ryggmärgsvätsketestet hade alzheimerförändringar. Primärvårdsläkarna hittade 61 procent och specialistläkarna vid minnesmottagningarna 73 procent.

– Detta belyser behovet av bra och kostnadseffektiva diagnostiska verktyg, framför allt i primärvården, och vilken förbättring som kan uppnås om man börjar använda ett sådant här blodprov i sjukvården, säger Sebastian Palmqvist, som ledde studien tillsammans med Oskar Hansson.

Båda framhåller att de nya bromsmediciner som är på gång, exempelvis omdiskuterade lekanemab, gör att tidig diagnos av Alzheimers sjukdom nu blir allt viktigare.

– Men det är också viktigt för att kunna forska fram nya behandlingar, säger Oskar Hansson.

I vården om ett par år

Att utesluta alzheimer genom ett enkelt, träffsäkert blodprov som kan göras inom primärvården blir också av vikt för patienten och den behandlande läkaren. Minnessvårigheter kan bero på andra behandlingsbara orsaker, till exempel depression eller utmattningssyndrom.

– Nästa steg blir nu att ta fram tydliga kliniska riktlinjer för hur blodprovet ska användas i sjukvården. Blodprovet beräknas bli tillgängligt för läkare i Sverige att beställa till hösten, och jag tror man då kommer börja använda det ganska snart på specialiserade minneskliniker. Det kommer nog ta cirka 1-2 år innan riktlinjer och utbildningsinsatser är på plats inom primärvården, säger Oskar Hansson.

Anser att lekanemab är för dyrt för skattebetalarna

Det nya alzheimerläkemedlet lekanemab är för dyrt i förhållande till nyttan av behandlingen. Den bedömningen gör Storbritanniens hälsoekonomiska utvärderingsinstitut Nice, National institute for health and care excellence.

Trots att lekanemab, som Läkemedelsvärlden rapporterade, igår blev godkänt i landet är det därför osäkert vilken tillgång alzheimerpatienter i Storbritannien kommer att få till den nya behandlingen. I sitt utkast till rekommendation skriver Nice att den offentligt finansierade hälso- och sjukvården, NHS, inte bör införa lekanemab.

Motiverar varför lekanemab är för dyrt

I ett pressmeddelande kommenterar Nice-chefen Samantha Roberts utkastet till rekommendation:

– Det här är ett nytt och växande medicinskt fält som utan tvekan kommer att utvecklas snabbt. Men verkligheten är att de förbättringar som denna första behandling ger är alltför små för att motivera de betydande kostnaderna för NHS, säger hon.

– Nice kan bara rekommendera behandlingar som ger bra värde för skattebetalarna

Positiv risk-nytta-balans

Den brittiska läkemedelsmyndigheten MHRA har godkänt lekanemab under produktnamnet Leqembi för patienter med tidig Alzheimers sjukdom. MHRA undantar dock några patientgrupper som enligt studierna har högre risk för hjärnbiverkningen Aria, svullnader och/eller blödningar i hjärnan.

Med dessa undantag anser läkemedelsmyndigheten att patienternas nytta av behandlingen överstiger riskerna.

Men medan MHRA enbart tittar på risk-nytta-balansen för patienterna, är uppgiften för utvärderingsinstitutet Nice att göra en hälsoekonomisk bedömning. Och Nice tycker inte att Leqembi är värt pengarna.

Fördröjer sjukdomsutvecklingen

Den oberoende kommitté inom Nice som gjort analysen bekräftar att behandlingen kan bromsa sjukdomsutvecklingen och fördröja övergången från mild till måttlig Alzheimers sjukdom med 4-6 månader.

Detta är dock enligt institutets uppfattning en för liten effekt för att motivera kostnaderna för att införa behandlingen inom NHS.

– Det är en intensiv behandling för patienterna som bland annat kräver sjukhusbesök varannan vecka. Tränad vårdpersonal behöver övervaka patienterna för att upptäcka tecken på allvarliga biverkningar. Därtill kommer kostnaderna för att köpa in läkemedlet, säger Samantha Roberts.

Öppet för synpunkter

I USA kostar Leqembi 26 500 dollar (cirka 272 000 svenska kronor) per patient och år. Vilket pris som är aktuellt i Storbritannien är, enligt Nice, konfidentiellt. Enligt beräkningar kan omkring 70 000 personer i Storbritannien vara aktuella för behandling med Leqembi.

Utkastet till rekommendation från Nice är nu öppet för synpunkter från såväl allmänheten som organisationer och andra aktörer fram till 20 september. Remissförfarandet kallas “public consultation”. Sedan kommer Nice-kommittén att komma med en slutlig rekommendation senare i år.

Oacceptabel följetong om nationella läkemedelslistan

0

DEBATT. I onsdags rapporterade Läkemedelsvärlden att SKR, Sveriges kommuner och regioner, vill bromsa införandet av den nationella läkemedelslistan, NLL, ännu en gång.

Regionerna kan omöjligt införa den nationella läkemedelslistan enligt tidsplanen. Det skriver organisationen i en hemställan till regeringen. Här kommenterar Sveriges apoteksförenings vd Johan Wallér beskedet från SKR:

DEBATT. Att vården och apoteken ska kunna kommunicera med viktig patientinformation i ett gemensamt it-system kan tyckas vara en självklarhet. Frågar man allmänheten så tror nog en majoritet att det redan fungerar så i ett av världens främsta it-länder.

Men att lagen om nationella läkemedelslistan, NLL, har blivit en följetong som pågått sedan 2018 när riksdagen beslutade om lagen, och skjutits upp flera gånger, börjar bli både löjeväckande och oacceptabelt.

Projektet har redan kostat gigantiska summor för alla inblandade parter utan resultat.

Drabbar hela apoteksbranschen

Apoteken har hela tiden ställt sig positiva till införandet av NLL och lagt ner stora resurser för att kunna uppfylla sina delar av att införa lagen. Anpassningar av it-system påbörjades för flera år sedan.

Apoteksbranschen planerar och arbetar intensivt för att införa NLL 1 december 2025 som lagen säger.

När nu regionerna igen flaggar för att de inte klarar tidsramen behöver apoteken få besked om hur man ska agera framöver. Det är inte rimligt att en hel bransch drabbas av att motparten inte uppfyller sin del.

Apoteken investerar i läkemedelslistan

De it-investeringar som apoteken redan har gjort för att kunna ansluta sig till NLL i tid, och följa den lag som riksdagen har beslutat om, riskerar att gå förlorade då regionerna inte uppfyller sin del.

Vi har stor förståelse för att det är mycket komplext för alla regioner att samordna sig till ett system och att de senaste åren inneburit påfrestningar i form av pandemi och det ekonomiska läget. Dessa faktorer har dock även påverkat apoteken.

Att regionerna återigen vill skjuta upp införandet – i princip på obestämd framtid – ställer apoteken i ett kritiskt läge. Ska apoteken fortsätta det pågående utvecklingsarbetet eller har man lagt ner dessa resurser i onödan och gör bäst i att avbryta?

Många fördelar med läkemedelslistan

Fördelarna med NLL är många, för alla inblandande parter, men främst för patienten. Idag är det vanligt att patienten har dubbla recept, gamla recept på läkemedel som inte ska användas eller saknar recept på viktiga läkemedel.

Det är först när förskrivarna har tillgång till NLL som de kan se till att patienten har möjlighet att genomföra sin behandling. De kan se att patienten har rätt recept som apoteken kan expediera och ge råd om.

En annan viktig fördel är att det minskar riskerna för att en patient kan få recept från olika läkare utan att respektive läkare har kännedom om det. Kanske är det tydligast när det gäller förskrivning av narkotikaklassade läkemedel där detta kan utnyttjas för missbruk.

Våra grannländer ligger före

Sverige har länge varit ett av världens främsta innovativa it-nationer. Vår utmaning ligger enligt många att inte halka efter i den utvecklingen som AI kan medföra.

Idag har våra grannländer kommit längre än Sverige. En nationell läkemedelslista är verklighet i Danmark sedan många år.

I Norge motsvarar funktionaliteten av landets e-receptflöde i stort det Sverige får i den första versionen av NLL.

Nu börjar apoteken tröttna

Apoteken hamnar mellan regionerna och staten och börjar nu tröttna på att inte få besked som man kan lita på.

Samtidigt som stora summor har lagts ner av apoteken på anpassa sina fungerande receptexpedieringssystem till NLL får apoteken inte full ersättning från staten för att expediera recept överhuvudtaget.

Det finns inte resurser hos apoteksbranschen att fortsätta i denna limbo med NLL. Vi behöver besked om hur vi ska agera och regionerna måste ge ett konkret besked om vad de vill. Att enbart skjuta upp införandet återigen medför svårigheter för oss andra inblandade.

Johan Wallér, vd, Sveriges apoteksförening

Storbritannien godkänner lekanemab mot Alzheimers

Storbritanniens  läkemedelsmyndighet, MHRA, godkänner lekanemab för behandling av personer med tidiga stadier av Alzheimers sjukdom. Men godkännandet gäller inte Alzheimerpatienter med en viss genetisk profil som visat sig öka risken för en hjärnbiverkning som i sällsynta fall kan vara allvarlig.

MHRA går därmed en annan väg än EU:s läkemedelsmyndighet EMA som för knappt två månader sedan sa nej till lekanemab.

Godkänner lekanemab med undantag

MHRA anser, till skillnad från EMA, att patientnyttan av lekanemab överväger riskerna. Myndigheten konstaterar att detta är första gången som Storbritannien godkänner ett Alzheimerläkemedel som visat sig kunna bromsa sjukdomsutvecklingen.

– Vi är övertygade om godkännandet, tillsammans med villkoren för det, uppfyller god regulatorisk standard. Som med alla medicinska produkter kommer vi att övervaka detta läkemedels säkerhet noga, säger Julian Beach, ansvarig avdelningschef på MHRA.

Storbritannien godkänner lekanemab under produktnamnet Leqembi för patienter med tidig Alzheimers sjukdom som har högst en kopia av genen ApoE4. För de cirka 15 procent av patienterna som har två sådana genkopior, är homozygota, blir behandlingen inte godkänd i Storbritannien.

Orsaken är att en stor studie visar att personer som är homozygota för ApoE4 har högre risk än andra för biverkningen Aria, amyloid related imaging abnormalities. Det handlar om svullnad och/eller blödningar i hjärnan.

Påverkar risk-nytta-balansen

Denna sällsynta biverkning är oftast ofarlig men kan också vara livshotande. Risken för Aria var i studien 45 procent för dem med två kopior av ApoE4, 19 procent för dem med en genkopia och 13 procent för dem som saknade genen. I studiens placebogrupp uppträdde Aria hos 22 procent av de homozygota, 9 procent av dem med en genkopia och 4 procent av dem utan denna gen.

MHRA gör därför bedömningen att risken är större än nyttan för personer med dubbel genuppsättning.

Godkännandet undantar även två andra patientgrupper från att påbörja behandling med lekanemab på grund av förhöjd Ariarisk. Det gäller dels personer som har blodförtunnande behandling och dels personer med konstaterade amyloidinlagringar i hjärnans blodkärl.

Väg även för EMA?

Lekanemab har tidigare fått marknadsgodkännande i USA, Sydkorea, Japan, Kina, Hongkong, Israel och Förenade arabemiraten. Där är patienter med dubbel ApoE4-uppsättning inte undantagna på samma sätt som i Storbritanniens godkännande.

Men vissa menar att just ett sådant undantag skulle kunna vara en väg att gå även för EU:s läkemedelsmyndighet EMA som nu ska ompröva sitt nej till lekanemab. Läkemedelsvärlden rapporterade nyligen om denna diskussion.

Storbritannien kräver uppföljande studie

Lekanemab är en ursprungligen svenskutvecklad monoklonal antikropp som binder till proteinet amyloid beta. Vid Alzheimers sjukdom bildar klumpar av detta protein plack i hjärnan. Lekanemab verkar genom att krympa placken och hejda plackbildningen, vilket bromsar utvecklingen av sjukdomen.

Läkemedlet ges som infusion på en vårdmottagning varannan vecka, under överinseende av vårdpersonal.

I en 18 månader lång blindad och placebokontrollerad fas III-studie gav lekanemab en långsammare försämring än i placebogruppen. Placknivåerna i hjärnan minskade också.

MHRA kräver att det görs en uppföljande säkerhetsstudie efter godkännandet för att studiera risk-nytta-profilen i rutinmässig klinisk praxis.

Paxlovid påminner oss om ett oacceptabelt systemfel

0

KRÖNIKA. Hörde statsepidemiolog Magnus Gisslén i en intervju på Ekot på onsdagsmorgonen. Han talade om den antivirala behandlingen Paxlovid (nirmatrelvir/ritonavir) som skulle kunna rädda fler äldre från att bli svårt sjuka och dö i covid-19.

Men den potentiellt livräddande behandlingen används enligt statsepidemiologen alldeles för lite inom äldreomsorgen. Skrämmande, inte minst med tanke på pågående covidvåg. De mest sårbara äldre borde rimligen få all behandling som står till buds för att slippa allvarlig covid-19.

Som Magnus Gisslén sa i Ekot:

– Vi har en fortsatt dödlighet och allvarlig sjuklighet med sjukhusinläggningar i covid-19. En del skulle man ha kunnat förhindra om man gett behandling.

Strukturellt problem

Det här problemet diskuterade han också nyligen med min kollega Anna Bäsén i en artikel om covid-19-läget inför hösten. Det som det i grunden handlar om, är kommunernas halvdana sätt att hantera den medicinska sidan av äldreomsorgen.

Sköra äldre kan ha betydelsefull nytta av Paxlovid om de smittas av covid-19 och behandlingen ges i tid. Men detta läkemedel kan också interagera med flera andra mediciner och en läkare behöver därför göra en noggrann bedömning innan det sätts in. Det måste med andra ord finnas en läkare som snabbt går att nå och som kan göra denna bedömning.

– Den möjligheten finns inte alltid, det är ett strukturellt problem, sa Magnus Gisslén till Läkemedelsvärlden.

Ivo gör riktad tillsyn

Återigen blir vi påminda om det absurda i dagens system. Ett system där människor i de åldrar då vi, generellt sett, behöver tillgång till medicinsk kompetens som allra mest, i stället ofta får mycket sämre tillgång.

Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, bedriver sedan några år en riktad tillsynsinsats vid kommunernas särskilda boenden för äldre. Som Läkemedelsvärlden tidigare rapporterat nådde ingen av de 293 granskade kommunerna till fullo de krav som gäller för vården vid särskilda boenden.

Ivo bedömde 2022 att de särskilda boendena hade för låg tillgång till läkare och sjuksköterskor, att de som gjorde medicinska bedömningar saknade kompetens för det, att läkemedelshanteringen inte var patientsäker och att vården i livets slutskede var bristfällig.

Ser fortsatt allvarliga brister

Med anledning av detta startade Ivo 2022 och 2023 en lång rad tillsynsärenden i kommuner runt om i landet. På sin hemsida skriver Ivo nu att kommunernas återredovisningar visar att det pågår ett omfattande arbete för att åtgärda bristerna.

“Likväl finns det fortsatt allvarliga brister i flera kommuners förmåga att säkerställa en godtagbar kvalitet och säkerhet. Tillsynen fortsätter därför i ett antal kommuner”, skriver Ivo.

Jo, det verkar ju behövas, kan man konstatera. Inte minst med tanke på att läkarbristen i äldreomsorgen fortfarande alltså leder till att sköra äldre går miste om potentiellt livräddande antiviral covid-19-behandling.

Blir ingen äldreomsorgslag

Ivo gör en viktig insats med sin riktade tillsyn. Men räcker det verkligen? Nej, jag är säker på att det behövs mycket mer om vi verkligen ska kunna göra något åt bristen på medicinsk kompetens i äldreomsorgen.

De som hoppats att Olivia Wigzells utredning om en ny särskild äldreomsorgslag skulle vända utvecklingen åt rätt håll blev ju besvikna i fjol. Efter remissrundan med mycket kritik från kommunerna skrotade den nuvarande regeringen utredningens förslag.

Det blir alltså ingen äldreomsorgslag.

Så frågan är hur det går med utredarens olika förslag om ökad tillgänglighet till medicinsk kompetens i äldreomsorgen? Bland annat föreslog utredaren att det dygnet runt ska vara möjligt att få läkarbedömning.

Ställ krav på kommunpolitikerna

Äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje (M) besvarade i december i fjol en skriftlig fråga om saken från riksdagsledamoten Ulrika Westerlund (MP).

I sitt svar skriver ministern att de förslag från Olivia Wigzell som syftar till att stärka den kommunala hälso- och sjukvården “bereds vidare i Regeringskansliet”. Med en välvillig tolkning kan det innebära att regeringen trots allt inte släppt frågan om kommunernas ansvar för att äldre har tillgång till den medicinska kompetens de behöver.

Hoppas det. För uppenbarligen klarar kommunpolitikerna inte att prioritera detta på egen hand – om inte lagen ställer skarpare krav på dem. Och så här kan vi faktiskt inte ha det.

SKR vill bromsa läkemedelslistan – igen

Nu vill SKR, Sveriges kommuner och regioner, återigen bromsa införandet av den nationella läkemedelslistan i landets alla regioner.

Det är andemeningen i en så kallad hemställan, begäran, från Sveriges kommuner och regioner, SKR, till sjukvårdsministern och statsrådet Acko Ankarberg Johansson (KD).

Lagen om den nationella läkemedelslistan trädde i kraft 1 maj 2021. Senast 1 december 2025 ska alla regioner vara anslutna. Men SKR anser att det är omöjligt för regionerna att hinna ansluta sig i tid.

Hotar patientsäkerheten

Organisationen framhåller att en förhastad anslutning av regionernas vårdinformationssystem till den nationella läkemedelslistan kan innebära patientsäkerhetsrisker.

– Vi ser en klar risk för störningar i läkemedelsanvändningen, med stora patientsäkerhetsrisker som följd, om anslutningen till läkemedelslistan inte sker i takt med förutsättningarna ute i landet, säger Johan Kaarme, chef för SKR:s vård- och omsorgsavdelning, i ett pressmeddelande från SKR under tisdagen.

Använder övergångslösning idag

Idag använder man en övergångslösning som heter Förskrivningskollen.

Där kan legitimerad vårdpersonal se vad patienter fått utskrivet på recept och vad de hämtat ut på apotek.

Men den nationella läkemedelslistan är tänkt att ersättas av det temporära systemet i slutet av 2025, enligt planen.

Förskrivningskollen kommer dock att finnas kvar även efter den 1 december 2025. Då kan den användas för att förskriva utanför arbetet eller om ens ordinarie system inte är tillgängligt, meddelar E-hälsomyndigheten.

Klarar inte tidsplanen

Fast Sveriges regioner klarar inte av att skicka information till den nationella läkemedelslistan enligt tidsplanen, enligt SKR.

Regionerna arbetar med att införa nya vårdinformationssystem som gör det möjligt att överföra information till den nationella läkemedelslistan.

Men det arbetet är långt ifrån färdigt.

Begär snabba åtgärder av regeringen

SKR anser att det brådskar med åtgärder från regeringen.

Om övergångslösningen Förskrivningskollen ska ersättas av den nationella läkemedelslistan på utsatt tid kan regionerna inte uppfylla lagens krav.

Organisationen vill att regeringens åtgärder ”rimmar och taktar” med införandet av nya vårdinformationssystem i regionerna.

Läkemedelslistan ett enormt lyft

SKR beskriver sig visserligen som positiva till den nationella läkemedelslistan. Enligt ordföranden Anders Henriksson, som undertecknat SKR:s hemställan, är den ett ”enormt lyft”.

Han understryker att den nationella läkemedelslistan bidrar till ökad patientsäkerhet, effektivitet och minskad dubbeldokumentation. Nya vårdinformationssystem är grunden för ”en modern, säker, effektiv och tillgänglig vård”.

Men efter det radar ordföranden upp en lång rad faktorer som försenar och kan ”kullkasta fastlagda tidplaner”.

Kallar kraven ”tidsmässigt orimliga”

SKR:s ordförande Anders Henriksson skriver bland annat så här:

”SKR anser att den tidplan och de tekniska krav som ställs på regionerna för att fullt ut kunna ansluta sina vårdinformationssystem till den nationella läkemedelslistan (NLL) är tidsmässigt orimliga.”

Han anser att det riskerar att påverka läkemedelsanvändningen och i förlängningen patientsäkerheten i Sverige negativt. Regionerna kan få onödiga investeringskostnader.

Många hinder för läkemedelslistan

Ordföranden beskriver många hinder för regionerna att införa den nationella läkemedelslistan.

Anders Henriksson skriver bland annat att införandet av nya vårdinformationssystem är en av de största de största investeringsobjekten i regionerna. De är i miljardklassen.

Enligt SKR är det kostsamt och svårt att avveckla gamla system. De är också både dyrare och besvärligare att försöka förändra och anpassa till nationella läkemedelslistan man först trodde. Dessutom ska ju dessa system ändå mönstras ut.

Kräver mycket personal

Införandet kräver också stora personalresurser och omfattande utbildningsinsatser.

Nya system ställer även krav på anpassning på EU-direktivet om hälsodata, EHDS, som bland annat ska underlätta gränsöverskridande utbyte av hälsodata, forskning och innovation.

Därutöver behöver regionerna exempelvis tillgodose behovet av AI-teknik.

Varnar för läkemedelshaveri

SKR:s ordförande tar också upp hindren för informationsöverföringen från sjukvården till apoteken. Läkemedelslistan innebär en helt ny kommunikationsväg för e-recept.

Enligt SKR:s begäran innebär detta omfattande förändringar, särskilt ordination och förskrivning.

Ordföranden Anders Henriksson varnar för att “forcera” utvecklingstakten när det gäller det han kallar ”läkemedelsmodulen”.

Läkemedelsanvändningen kan bli störd och i värsta fall haverera, varnar han.

Radar upp svårigheterna

Svårigheterna är många enligt SKR. Kostnader, tidsåtgång och beroende av andra system är tänkbara osäkerheter. Kanske behöver man justera och ändra under tiden och arbetets gång, ibland flera gånger.

Processerna är komplicerade och svåra att överblicka. Därför tar det många år från beslut till fullständigt införande, enligt SKR.

Därtill poängterar Anders Henriksson att händelser i omvärlden också hotar, som pandemier, långdragna upphandlingsprocesser och kompetensförsörjning.

Förändringar kommer dessutom när regionerna redan är ansträngda, både när det gäller ekonomi och kompetensförsörjning.

Uppger ingen tidpunkt för läkemedelslistan

SKR bedömer sammantaget att dagens anslutningsplan inte är möjlig.

Exakt när man beräknar att alla regioner är fullt ut anslutna till den nationella läkemedelslistan uppger inte SKR i sin hemställan. Men enligt organisationen kommer majoriteten av regionerna att införa nya vårdinformationssystem 2025-2029.

Lagen om en nationell läkemedelslista behöver synkroniseras med den takt som regionerna inför de nya vårdinformationssystemen, anser ordföranden.

Därför är det först när dessa är på plats som regionerna kan ansluta sig till den nationella läkemedelslistan, enligt SKR.

Skjuter upp deadline

SKR, regionerna och andra sjukvårdsaktörer har satt klackarna i backen tidigare.

Att man flyttar deadline för den nationella läkemedelslistan är inget nytt. Det har skett flera gånger.

Listan sköts upp senast år 2023, som Läkemedelsvärlden rapporterat om. Då flyttar man fram tidpunkten till slutet av 2025.

Några år tidigare, 2020, flyttar regeringen fram startdatumet till 2021. Då ville SKR helt pausa arbetet med listan.

Hotar läkemedelshanteringen

Mycket står på spel, enligt SKR:s Anders Henriksson. Man riskerar läkemedelshanteringen,  patientsäkerheten och regionernas kostnaderna ökar.

Ett för snabbt införande riskerar att äventyra vårdpersonalen och patienternas förtroende och engagemang, hävdar SKR.

Däremot anser SKR det finns goda förutsättningar för regionerna att kunna läsa informationen i den nationella läkemedelslistan när lagen träder i kraft. Men alltså inte själva lämna information till listan.

Ingen region är ansluten idag

I dagsläget är det enbart Västra Götalandsregionen som ens påbörjat anslutningen för att kunna läsa läkemedelslistan. Ingen av regionerna kan läsa den nationella läkemedelslistan.

Inte heller är det någon av landets regioner som är fullt anslutna, det vill säga att de både kan läsa och lämna information.

Detta enligt E-hälsomyndigheten som ansvarar för läkemedelslistan idag.

Drygt 5000 har anmält sig till studie om Alzheimers

I våras berättade Läkemedelsvärlden om en ny studie om Alzheimers sjukdom som då snart skulle starta inom primärvården i Västra Götalandsregionen. Den heter Real AD och har som mål att få fram metoder som passar i primärvården och gör att man kan upptäcka Alzheimers sjukdom mycket tidigare än i dag.

Studien rekryterar deltagare bland regionens invånare i åldrarna 50-80 år utan demensdiagnos. Deltagarna fyller i frågeformulär och gör minnestester på sin mobil, dator eller surfplatta. Dessutom ska man lämna blodprov på någon av regionens vårdcentraler.

Den här proceduren ska man gå igenom i början och sedan ytterligare en gång efter 18 månader. Minnestesterna kan dessutom göras två gånger till, efter 27 och 36 månader.

I nästa steg kommer forskarna också att låta undersöka en delgrupp av deltagare med standardmetoder.

Bra start för studie om Alzheimers

För att det ska fungera behöver minst 3000 personer medverka i Real AD-studien. I dag, fem månader efter startskottet, har redan över 5000 anmält att de är intresserade. Hur många av dem som blir aktiva deltagare återstår att se, men de projektansvariga är ändå mer än nöjda med intresset.

– Det är långt över förväntan, säger Michael Schöll, professor i molekylär medicin och en av de ansvariga för studien, till Läkemedelsvärlden.

För honom finns dock ett smolk i glädjebägaren. Han är en av de många alzheimerexperter i Europa som nu är besvikna över läkemedelsmyndigheten EMA:s nej till EU-godkännande av det nya läkemedlet Leqembi (lekanemab) mot tidig Alzheimers sjukdom.

– Det är ett enormt bakslag för hela alzheimerfältet, säger han om EMA-utlåtandet.

– Det är dags att patienter även i Europa får tillgång till ett läkemedel som faktiskt kan bromsa sjukdomsutvecklingen. Vi har varit utan behandlingar mot denna dödliga sjukdom alldeles för länge.

Hoppas på ändrat beslut

Michael Schöll är liksom många av de kollegor till honom som Läkemedelsvärlden tidigare talat med kritisk mot EMA:s avvägning mellan nytta och biverkningsrisk för Leqembi. Han pekar också på att läkemedelsbolaget Eisai nyligen presenterade data om tre års uppföljning av behandlingen.

Dessa ännu icke vetenskapligt publicerade data visar att behandlingen fortsätter att sakta ned försämringen även efter tre år. Den är en fortsättning på den studie som ligger till grund för godkännanden i USA och andra länder och även för EMA:s nej. Den hade en uppföljningstid på bara 18 månader.

– Vi vet redan mer än man gjorde när EMA tog sitt beslut, påpekar Michael Schöll som fortfarande hoppas att den kommande omprövningen till slut kommer att öppna vägen även in i EU för lekanemab.

Studie om Alzheimers söker verktyg

Det finns en tydlig koppling mellan Real AD-studien och turerna kring lekanemab. Studiens sökande efter effektiva screeningmetoder är en förberedelse för att vårdsystemet ska klara att ta emot de nya behandlingar som väntas.

Lekanemab och liknande terapier är riktade mot de sjukliga ansamlingarna av amyloidplack i patientens hjärna. För att ha effekt måste behandlingarna ges tidigt, helst innan symtomen börjar märkas.

Därför behöver även primärvården få verktyg för att hitta dem som kommer att utveckla Alzheimers sjukdom, precis sådana verktyg som Real AD testar.

Får många frågor

Michael Schöll berättar att han och andra i projektet nu får många frågor från deltagarna om EMA-beslutet och vad det innebär.

– Det gäller att förklara att det är jätteviktigt att vi fortsätter det här arbetet oavsett hur det går med lekanemab, säger han.

– Det är viktigt att fortsätta förbereda vården för införande av sjukdomsmodifierande alzheimerbehandlingar. Jag anser att lekanemab är en bra kandidat. Men även om den mot förmodan får fortsatt nej av EMA så är flera andra lovande läkemedelskandidater under utveckling.

Optimist trots allt

Nästa alzheimerbehandling som EMA sannolikt kommer att ta ställning till efter lekanemab är en annan, liknande antikropp riktad mot amyloidplacken. Det handlar om Eli Lillys läkemedel Kisunla (donanemab) som i somras blev USA-godkänt av FDA för patienter med mild kognitiv försämring eller mild demens.

Liksom lekanemab ges donanemab som intravenösa infusioner och båda kan i sällsynta fall ha den ibland allvarliga biverkningen ARIA, svullnad och/eller blödningar i hjärnan.

Flera andra antikroppsbehandlingar i samma klass av läkemedel – bland andra trontinemab – har nått sena faser i den kliniska utvärderingen. Dessa anti-amyloid-terapier väcker, förklarar Michael Schöll, förhoppningar om mildare biverkningar och kanske även bättre effekt.

Trots det aktuella EMA-beslutet är han optimistisk om framtiden:

– Jag vet ju vad som finns i pipeline så för mig är det bara en tidsfråga innan vi får tillgång till sjukdomsmodifierande behandlingar. Även substanser riktade emot andra faktorer i sjukdomsutvecklingen är på gång och det kan bli aktuellt med kombinationsbehandlingar.