“Med detta beslut från myndigheterna så går Sverige in i 2020-talet med en återgång till 1970-talets läkemedelsstatistik för många läkemedel”, skriver Mikael Hoffmann i dagens gästblogg.
“I stället för att satsa på att utveckla läkemedelsstatistiken med hjälp av nya mått som skulle ge Sverige fördelar så går vi bakåt in i framtiden. I stället för att få fördelar för Sverige så halkar vi efter.”
Sedan 11 april har vårdnadshavare till barn i åldrarna 13-17 år inte längre automatisk direktåtkomst till sina tonåringars recept genom att logga in på nätet. Som Läkemedelsvärlden tidigare rapporterat beror detta på att E-hälsomyndigheten gjort en förnyad tolkning av offentlighets- och sekretesslagen.
Myndighetens jurister ansåg att tonåringarnas integritetsskydd behövde förstärkas och att direktåtkomst på nätet stred mot rådande lagstiftning. Detta eftersom lagen kräver att det i varje enskilt fall görs en sekretessprövning innan receptuppgifterna eventuellt lämnas ut. Prövningen går ut på att ta ställning till om läkemedelsinformationen kan lämnas ut till vårdnadshavaren utan att det är till skada för tonåringen.
De som haft invändningar mot förändringen har framhållit att den försvårar för föräldrar att hjälpa sina tonåringar med läkemedelsköpen. E-hälsomyndigheten informerar på sin webbplats vårdnadshavare om att kontakta sina apotek för att höra vilka lösningar som finns på det problemet. Myndigheten framhåller att det finns apotek som tagit fram nya sätt att hantera e-handel av läkemedel för vårdnadshavare till barn från 13 år.
Nätapoteket Apotea meddelar nu också att företaget tagit fram en sådan lösning. Vårdnadshavare erbjuds att online begära en sekretessprövning av en farmaceut. Farmaceuten gör en sekretessprövning innan receptet eventuellt visas för den inloggade vårdnadshavaren medan denna väntar.
Apoteas vd Pär Svärdson säger i ett pressmeddelande att lösningen tagits fram “så att vårdnadshavare ska kunna fortsätta handla online, utan att riskera att inskränka tonåringens integritet”.
Vid Läkemedelsvärldens och Apotekarsocietetens frukostseminarium om Kampen mot antibiotikaresistens berättade Folkhälsomyndighetens Gunilla Skoog Ståhlgren nyligen om studier för att optimera antibiotikakurer. Målet är att kunna ge mindre antibiotika, med lika bra effekt som de kurer som är praxis i dag.
Nu har Gunilla Skoog Ståhlgren tillsammans med allmänläkaren Mia Tyrstrup för första gången presenterat resultaten av Folkhälsomyndighetens senaste studie kring detta. Det skedde i en posterpresentation vid European congress of clinical microbiology & infectious diseases, Eccmid, i Amsterdam som avslutades i går. (Postern belönades för övrigt med utmärkelsen ”Top rated poster 2019”.)
Den svenska studien, som genomfördes av Folkhälsomyndigheten i samarbete med primärvården, handlade om behandling med penicillin V vid faryngotonsillit, halsfluss. Studien visade att tätare dosintervaller kan göra det möjligt att korta behandlingstiden. Med tätare doser var fem dagars behandling lika bra som nuvarande standardbehandling på tio dagar.
Trots tätare doser innebar femdagarskuren sammantaget att patienten fick en betydligt mindre mängd antibiotika. Enligt forskarnas uppskattningar skulle vi kunna spara nästan tre ton penicillin varje år i Sverige genom att tillämpa den studerade doseringen i stället för dagens standardbehandling
– Att optimera så att vi ger minsta möjliga mängd läkemedel med bibehållen effekt har flera fördelar. Dels underlättar det för patienterna och ger sannolikt färre biverkningar. Och dels minskar det den totala antibiotikaanvändningen vilket kan bidra till att bromsa utvecklingen av antibiotikaresistens, säger Gunilla Skoog Ståhlgren.
Halsfluss med så kallade grupp A-streptokocker är en av de vanligaste infektionerna hos patienter i primärvården och står också för en stor del av antibiotikaanvändningen i Sverige. Just när det gäller penicillin V så avgörs behandlingseffekten mycket av hur lång tid patienten har tillräckligt hög läkemedelskoncentration i blodet.
– Vår hypotes var därför att med en intensivare dosering skulle behandlingstiden kunna kortas, förklarar Gunilla Skoog Ståhlgren.
Sjutton vårdcentraler i Kronoberg, Västra Götaland, Skåne och Södermanland deltog i studien som genomfördes mellan september 2015 och februari 2018. Sammanlagt 433 patienter med konstaterad halsfluss enligt gällande diagnoskriterier fördelades slumpmässigt till ett av de två behandlingsalternativen. Patienterna var vuxna och barn från sex år och uppåt.
De två behandlingsalternativ som jämfördes var standardkuren med 1 000 mg penicillin V tre gånger dagligen i tio dagar och intensivkuren med 800 mg penicillin V fyra gånger dagligen i fem dagar.
Patienterna träffade läkaren dels vid det inledande besöket och dels fem-sju dagar efter avslutad behandling. De förde också dagbok under behandlingen om symtom och eventuella biverkningar. Dessutom blev de telefonintervjuade en månad samt tre månader efter avslutad behandling.
Resultatet visade att den intensivare femdagarskuren inte hade sämre klinisk effekt än den dubbelt så långa standardkuren. Tiden till första symtomfria dag var till och med något kortare bland dem som fick femdagarskuren.
När det gällde komplikationer och återfall syntes inga signifikanta skillnader mellan grupperna. Läkemedelsrelaterade biverkningar som illamående och diarré var något vanligare bland dem som fick den längre standardkuren.
Majoriteten av patienterna svarade – oavsett vilken behandlingsgrupp de tillhörde – vid en intervju att de föredrog den kortare behandlingen.
– På sikt hoppas vi att våra resultat tillsammans med annan forskning ska ge tillräckligt underlag för att vidareutveckla behandlingsrekommendationerna.
Forskare vid Karolinska institutet, Stockholm, har tillsammans med kollegor vid Diakonihjemmets sjukhus i Oslo undersökt hur olika genvarianter påverkar resultatet av behandling med de antipsykotiska läkemedlen risperidon och aripiprazol. Studien, som publicerats i the Lancet psychiatry, visar att en genanalys före behandlingen skulle kunna hjälpa läkarna att ge varje patient en individuellt anpassad dos för bästa resultat.
– Nu behövs nya studier som testar andra läkemedel för att ge ytterligare vetenskapligt underlag för nya rekommendationer inom psykiatrin. Psykiatriker behöver också mer utbildning inom detta område, säger í ett pressmeddelande Magnus Ingelman-Sundberg, senior professor vid institutionen för fysiologi och farmakologi, Karolinska institutet, och en av forskarna bakom studien.
Tidigare forskning har belyst att aktiviteten av enzymet CYP2D6 har stor inverkan på omsättningen av olika läkemedel i kroppen. Detta gäller bland annat de antipsykotiska läkemedlen risperidon och aripiprazol som var fokus för den nu publicerade studien. Det finns också en stor genetiskt betingad variation mellan olika individer när det gäller hur aktivt detta enzym är. Aktiviteten beror på vilken av flera möjliga varianter av CYP2D6-genen personen har.
Forskarna i Stockholm och Oslo studerade data om 2 622 patienter i en behandlingsdatabas vid Diakonihjemmets sjukhus. Patienterna hade behandlats med risperidon eller aripiprazol för schizofreni eller annan psykossjukdom någon gång mellan 2005 och 2018. Eftersom det fanns uppgifter om CYP2D6-variant hos patienterna kunde forskarna undersöka hur olika varianter påverkade behandlingsresultatet.
Studien visade att patienter med en låg enzymaktivitet hade fått för höga koncentrationer av läkemedlen, medan patienter med hög enzymaktivitet hade fått för låga koncentrationer. Både de med för höga och de med för låga läkemedelskoncentrationer bytte ofta medicinering.
– Hos patienter med en för låg eller för hög aktivitet hos CYP2D6-enzymet misslyckas behandlingen i mycket större utsträckning, med all sannolikhet beroende på biverkningar respektive avsaknad av effekt, säger Martin Jukic, forskare vid institutionen för fysiologi och farmakologi, Karolinska institutet, och studiens förstaförfattare.
En genotypning för att ta reda på vilken variant av genen patienten har före behandling med risperidon och aripiprazol, skulle medföra mycket effektivare behandling för miljontals patienter i världen, menar forskarna.
Sedan våren 2018 har omkring 1 200 bekräftade och misstänkta fall av ebola rapporterats under det pågående utbrottet i Demokratiska republiken Kongo. Närmare 800 människor har dött av viruset.
Som Läkemedelsvärlden tidigare har rapporterat, används ett ännu icke godkänt vaccin mot ebola för att begränsa epidemin. Vaccinet, som tills vidare går under beteckningen V920 eller rVSVDG-ZEBOV-GP är utvecklat av läkemedelsbolaget Merck (i Sverige MSD). Det har prövats vid tidigare ebolautbrott med gott resultat och sattes in tidigt under utbrottet i Demokratiska republiken Kongo inom ramen för ett så kallat compassionat use-program och enligt ett kliniskt prövningsprotokoll.
Världshälsoorganisationen WHO har nu publicerat de första data om hur vaccinet fungerat under det pågående utbrottet. Siffrorna visar att ebolavaccinet i genomsnitt har gett ett 97,5-procentigt skydd – en mycket hög skyddseffekt. Uppgifterna har publicerats på WHO:s webbplats i väntan på publicering av en mer detaljerad analys i en vetenskaplig tidskrift.
Över 90 000 personer – bland dem cirka 29 000 hälsovårdsarbetare – i de utsatta områdena har vaccinerats mellan 1 maj 2018 och 25 mars 2019. Endast 71 av de vaccinerade har insjuknat i ebola. 56 av dessa fick sina symtom inom tio dagar efter vaccineringen, då vaccinet ännu bara skyddade delvis. Nio av de personerna dog.
Bara 15 av alla vaccinerade insjuknade mer än tio dagar efter vaccineringen när full effekt uppnåtts och ingen av dessa dog.
Vaccinet ges genom så kallad ringvaccinering. Alla som varit i kontakt med någon med bekräftad ebola utgör en ring. Genom att vaccinera alla i ringen skapas en buffertzon kring den sjuka som hindrar fortsatt spridning.
Det instabila läget i landet hindrar dock emellanåt vaccinationsteamen att komma ut i de drabbade områdena, något som de senaste veckorna lett till att antalet insjuknade på nytt ökar efter en tids nedgång.
Efter nya allvarliga biverkningsrapporter har den europeiska läkemedelsmyndighetens säkerhetskommitté PRAC påbörjat en granskning av MS-läkemedlet Lemtrada (alemtuzumab). I väntan på att granskningen blir klar uppmanar PRAC vården att begränsa användningen av Lemtrada.
Lemtrada är en av de nya högeffektiva behandlingar som visat sig kunna ge signifikanta förbättringar av bland annat arbetsförmågan hos MS-patienter. Läkemedlet, som EU-godkändes 2013, är en monoklonal antikropp som ges som infusioner till vuxna med skovvis återkommande multipel skleros, MS, vid aktiv sjukdom.
Antikroppen binder till proteinet CD52 på vita blodkroppar och dödar dem, vilket dämpar immunsystemets skadliga aktivitet vid ett MS-skov.
Nu har PRAC fått en rad rapporter om allvarliga biverkningar, inklusive dödsfall, som kopplats till Lemtrada. Det rapporterade biverkningarna är olika problem med immunsystemet samt med hjärta och kärl. Bland de immunmedierade biverkningarna finns bland annat autoimmun leverinflammation och annan överaktivitet hos immunsystemet som drabbat olika delar av kroppen. Även allvarlig neutropeni, för låga nivåer av en typ av vita blodkroppar som bekämpar infektioner, har rapporterats. Det har även förekommit olika hjärt-kärlproblem som lungblödningar, hjärtinfarkter och stroke 1-3 dagar efter att läkemedlet getts.
Produktinformationen för såväl vårdpersonal som för patienter kommer att uppdateras med information om dessa problem och PRAC överväger nu i sin granskning om ytterligare åtgärder krävs.
I väntan på beslut om detta rekommenderar PRAC att behandling med Lemtrada bara ska påbörjas hos MS-patienter som har högaktiv skovvis förlöpande sjukdom trots att minst två andra sjukdomsmodifierande behandlingar har prövats. Ett skäl att använda Lemtrada kan också vara att patienten av något skäl inte kan använda andra sjukdomsmodifierande läkemedel.
PRAC framhåller också att patienter som redan använder Lemtrada kan fortsätta med det i samråd med sin doktor.
Socialstyrelsen varnar i en ny studie för en utbredd användning till äldre av läkemedel som har en särskilt hög risk att orsaka en specifik rubbning av hjärtrytmen. Det handlar om en rubbning av hjärtkammarrytmen, så kallad Torsade de pointes, TdP. Sådan rytmrubbning kan vara allt ifrån lindrig och symtomfri till livshotande.
I Socialstyrelsens studie använde nästan en halv miljon personer över 64 år läkemedel som ger förhöjd TdP-risk.
– Resultaten visar att både förskrivningen av dessa läkemedel och förekomsten av TdP-hjärtarytmi är betydligt högre än vad som varit känt tidigare, säger Bengt Danielsson, projektledare för studien och medicinskt sakkunnig vid Socialstyrelsen, i ett pressmeddelande.
Studien gjordes med hjälp av data från patient-, läkemedels- och dödsorsaksregistren. Analyserna bygger på ett internationellt accepterat system för att klassificera läkemedels TdP-risk.
Resultatet visade att år 2015 hade var sjätte person över 64 år recept på minst ett läkemedel med fastställd eller misstänkt risk för den allvarliga hjärtrytmrubbningen vid normal användning. Ungefär hälften av de läkemedel med TdP-risk som användes var antidepressiva. Ytterligare cirka 40 procent utgjordes av antipsykotika, vissa antibiotika och urologiska läkemedel.
Även 616 registrerade fall av läkemedelsutlöst hjärtrytmrubbning av TdP-typ 2006-2014 analyserades. I tre av fyra fall var patienten äldre än 62 år. Personer på 75 år och äldre hade högst risk. Oftast hade de drabbade använt ett läkemedel med fastställd TdP-risk. Antidepressiva var där den vanligaste läkemedelsgruppen och citalopram det vanligaste läkemedlet.
Enligt Socialstyrelsens analys orsakades hjärtrytmrubbningarna oftast av en kombination av riskabel läkemedelsförskrivning och andra riskfaktorer, som hög ålder, hjärt-kärlsjukdom och annan läkemedelsbehandling.
Diagnosen TdP kräver en EKG-undersökning och Socialstyrelsen misstänker att det verkliga antalet fall är högre än det som registreras.
– Det finns anledning att tro att det finns ett mörkertal när det gäller hur många som drabbas av TdP med åtföljande risk för plötslig död, speciellt utanför sjukhus, säger Bengt Danielsson.
I dag finns inga nationella behandlingsrekommendationer vad gäller förskrivning av läkemedel med risk för hjärtarytmi hos äldre. Socialstyrelsen vill nu öka vårdens kunskap och medvetenhet om dessa risker och om förebyggande åtgärder. Bland annat anser myndigheten att teknik bör användas i större utsträckning för att undvika olämpliga förskrivningar.
– En viktig förebyggande åtgärd är utökad användning av elektroniska förskrivarstöd, där läkaren kan få information om huruvida de olika läkemedel patienten använder är riskklassade för TdP-arytmi, säger Bengt Danielsson.
Förra året inkom 86 ansökningar om licensförskrivning av cannabisbaserade läkemedel och produkter till Läkemedelsverket, visar siffror som Läkemedelsvärlden begärt ut. Det är 29 fler än året innan då 57 ansökningar kom in.
De flesta ansökningarna, 42 procent, gällde produkten Bediol, som är torkat material av växten Cannabis Sativa.
Första gången Läkemedelsverket beviljade en licensansökan för Bediol, som inte är klassat som läkemedel, var för två år sedan, något som Läkemedelsvärlden rapporterade om.
Då beviljades 15 licensansökningar. Förra året beviljades 27 ansökningar, vilket innebär en ökning med 80 procent. Men även om ökningen är stor procentuellt sett är det få patienter som behandlas med den licensförskrivna cannabisprodukten, påpekar Karl Mikael Kälkner, klinisk utredare på Läkemedelsverket.
– Om vi beviljar en förstagångsansökan gör vi det för tre månader. Därefter utvärderas effekten och om den är tillräckligt god och förskrivaren ansöker igen beviljar vi licens för ett år, och varje ansökan räknas i statistiken.
Bediol är som sagt torkad cannabis och enligt det holländska företaget Bedrocan som tillverkar produkten innehåller den en kontrollerad mängd av cannabinioiderna THC och CBD.
Exakt hur många svenska patienter som behandlas med Bediol kan inte Karl Mikael Kälkner svara på, men uppskattar antalet till 15-20 stycken, där den huvudsakliga anledningen är neuropatisk smärta.
Av de licensansökningar för Bediol som kom in till Läkemedelsverket förra året beviljades tre fjärdedelar. Det är den behandlande läkaren som söker licensen och vid bedömning av ansökningarna tittar Läkemedelsverket bland annat på hur väl hen argumenterar för sin sak.
– Det handlar om att beskriva nyttan för det aktuella tillståndet och hur andra godkända läkemedel har använts tidigare i behandlingen. Det handlar också om att kunna säkra uppföljningen på ett sätt så att patienten inte hamnar i svårigheter, säger Karl Mikael Kälkner.
Till skillnad från registrerade läkemedel, som Läkemedelsverket har tillsynsansvar för, faller i detta fall ansvaret på den behandlande läkaren. Det är hen som till exempel ska rapportera in eventuella biverkningar och ta fram underlag för att visa på effekt och risker.
– Cannabis är narkotikaklassat och det enda sättet man kan använda det lagligt är om man får det på medicinsk licens och använder det inom ordinationen. Använder man det på annat sätt än ordinerat, till exempel röker det i stället för att inta det oralt som är den rådande behandlingsprincipen, blir det en annan lagstiftning som tar vid.
I Danmark pågår sedan förra året ett fyraårigt försök med förskrivning av cannabisprodukter för medicinskt bruk, som Läkemedelsvärlden rapporterat om. Nyligen presenterade den danska motsvarigheten till Läkemedelsverket, Laegemiddelstyrelsen, en sammanställning över bland annat biverkningar som rapporterats in under första året.
Totalt har drygt 1 200 patienter hämtat ut minst ett recept på medicinsk cannabis under 2018 och Laegemiddelstyrelsen har fått in 21 biverkningsrapporter som kan kopplas till användningen. Bland de biverkningar som klassades som allvarliga fanns svimning, illamående och desorientering. Bland mindre allvarliga biverkningar rapporterades bland annat förvirring, depression och huvudvärk.
Svenska Läkemedelsverket har hittills inte tagit emot några biverkningsrapporter för den medicinska cannabis som förskrivits på licens i Sverige, konstaterar Karl Mikael Kälkner.
Vad tänker du om att licensförskrivningen av medicinsk cannabis ökar?
– Läkemedelsverket har ingen åsikt och driver ingen linje vad gäller cannabis och om det är bra som läkemedel eller inte. Vi är en tillsynsmyndighet som måste passeras om man vill söka godkännande för ett läkemedel och då bedömer vi själva ansökan vad gäller nytta och risk.
Det holländska företaget som tillverkar Bediol och annan medicinsk cannabis, har dock inte ansökt om att godkänna sina produkter som läkemedel i vare sig EU eller i Sverige.
Det vetenskapliga underlaget för torkad cannabis som medicin är än så länge skralt. Bland svenska läkare och beroendeforskare efterlyses också mer forskning, vilket framkom vid ett möte om cannabis som medicin som Läkemedelsvärlden arrangerat tidigare. Där framhölls även en möjlig nytta med medicinsk cannabis för exempelvis patienter med svår och långvarig smärta som inte blivit hjälpta av annan behandling.
Forskare vid the University of Pittsburgh medical center har gjort en jämförande studie av antibiotikaförskrivningen till barn vid telemedicinska besök hos nätläkare respektive fysiska besök på akut- eller primärvårdsmottagning. Forskarna undersökte både frekvensen av antibiotikaförskrivning till barn med symtom på akut luftvägsinfektion och om läkarna valde antibiotika enligt gällande kliniska riktlinjer.
Studien, som har publicerats av tidskriften Pediatrics, visade att nätläkarna skrev ut antibiotika oftare än sina kollegor vid fysiska mottagningar. Nätläkarna var också sämre på att följa kliniska riktlinjer.
– Nätläkarna skrev oftare ut antibiotika vid tillstånd där denna behandling inte hjälper, exempelvis vid vanlig förkylning, berättar läkaren och forskaren Kristin Ray som ledde studien i ett pressmeddelande.
– När det gällde diagnoser där antibiotika kan behövas – som öroninflammationer, bihåleinflammation och halsinfektion med streptokocker – fick nätläkarnas patienter oftare andra antibiotika än dem som riktlinjerna rekommenderar.
Kristin Ray menar att skillnaderna till stor del kan bero på att nätläkarna inte har samma möjlighet att göra en fysisk undersökning av patienten.
I studien använde forskarna uppgifter från 2015-2016 i en stor nationell databas inom en privat sjukvårdsförsäkring. De granskade utfallet av alla läkarbesök som barn i åldrarna 0-17 år gjorde på grund av en akut luftvägsinfektion. Efter en matchning med avseende på bland annat ålder, kön, kronisk medicinsk komplexitet och boendeförhållanden jämfördes besöken vid de olika typerna av mottagningar. 4 604 nätläkarbesök, 38 408 besök på akutmottagning och 485 201 primärvårdsbesök ingick i studien.
Barnen fick recept på antibiotika vid 52 procent av nätläkarbesöken, 42 procent av akutvårdsbesöken och 31 procent av primärvårdsbesöken.
Antibiotikavalet stämde med kliniska riktlinjer på 59 procent av recepten från nätläkare, 67 procent av akutläkarnas recept och 78 procent av förskrivningarna från primärvården.
I Sverige har hittills ingen liknande vetenskaplig jämförelse gjorts av nätläkarnas och den fysiska vårdens antibiotikaförskrivning. Region Jönköpings län har dock följt upp några stora svenska digitala vårdgivares antibiotikaförskrivning.
I uppföljningen konstaterades bland annat att de digitala vårdgivarnas patientunderlag skiljer sig mycket från de fysiska vårdcentralernas och att det därför är svårt att jämföra dem med varandra. Nätläkarnas patienter är bland annat yngre och söker i mycket större utsträckning för infektioner.
I dagens redaktionsblogg skriver Helene Wallskär om Som-studiens fråga om införande av obligatoriskt vaccinationsprogram för barn i Sverige. Nästan tre av fyra tillfrågade stödde förslaget.
Men vore en vaccinationsplikt verkligen en god idé? Eller finns det risk att effekten av en sådan lag på sikt snarare blir att vaccinationstäckningen minskar?
Ordförandeskapet i branschorganisationen roterar mellan medlemmarna som består av de olika apoteksbolagen i Sverige.
När nu Anders Torell, vd för Kronans Apotek, tar över ordförandeposten efterträder han Tony Johansson, vd på Apoteksgruppen, som avslutar sitt uppdrag.
– Det är en spännande tid att gå in som ordförande för föreningen. Branschen står inför ett antal gemensamma utmaningar som vi i föreningen arbetar intensivt med. Det handlar till exempel om den nationella läkemedelslistan, läkemedelsutredningens förslag och kompetenskraven på apotek för att nämna några säger Anders Torell, i ett pressmeddelande.
Anders Torell har tidigare varit ledamot i styrelsen.
Sveriges apoteksförening leds av vd Johan Wallér.
Under den årliga så kallade seniorveckan, som pågår nu, lägger apoteken extra fokus på läkemedelsanvändningen hos personer över 75 år. Under veckan erbjuds alla i kundgruppen en genomgång av sparade recept med hjälp av det elektroniska expertstödet EES, som bland annat ger varningar om läkemedelsinteraktioner, felaktiga doseringar eller dubbelmedicinering.
Under seniorveckan förra året gjordes 144 000 EES-slagningar, vilket ska jämföras med mellan 80 000 och 100 000 slagningar som var veckosnittet under året.
Ifjol analyserades också utfallet första gången vetenskapligt, något som Läkemedelsvärlden rapporterade om. Resultatet visade att slagningarna för personer 75 år och uppåt resulterade i över 330 000 signaler, det vill säga varningar.
Resultaten visade också att endast en bråkdel, cirka sju procent (knappt 30 000), av signalerna åtgärdades (stängdes).
I en kampanj inför den nu pågående seniorveckan uppmanar därför fackförbundet Sveriges Farmaceuter sina medlemmar på apotek att aktivt stänga så många signaler som möjligt.
Det innebär till exempel att kontakta förskrivaren, göra en egen farmaceutisk bedömning eller ha en dialog med kunden om den noterade varningen. Åtgärden ska också dokumenteras i systemet för att visa att signalen ”stängts”.
”Det är dags för oss farmaceuter att visa att vi har kompetensen och kunskapen att bidra till en förbättrad läkemedelsanvändning”, skriver förbundet på sin hemsida.
Till tidningen Svensk Farmaci säger Erika Larsson, professionsutvecklare på Sveriges Farmaceuter, att ett skäl till att farmaceuter inte stänger signaler kan bero att man inte riktigt vågar ta ansvar för att problemet är åtgärdat.
– Det är dags att vi farmaceuter visar att vi besitter kunskapen för att förbättra läkemedelsanvändningen, och att vi inte är rädda för att använda den kunskapen, säger Erika Larsson, till tidningen.
Ett annat skäl till att inte stänga ner signalerna, som diskuterades i samband med resultaten från studien, är att farmaceuterna vill att även andra farmaceuter ska se signalerna vid kommande expeditioner.
Budskapet från fackförbundet där är att farmaceuterna i större utsträckning ska våga lita på att de har kompetens att avgöra vilken åtgärd som behövs och att de åtgärder som görs är tillräckliga.
Seniorveckan pågår mellan den 8 och 14 april.
Ett pågående mässlingsutbrott i stadsdelen Brooklyn i New York ledde under tisdagen till att stadens ledning utlyste ett så kallat ”public health emergency”, det vill säga ett ”folkhälsonödläge”.
Hittills har 285 personer konstaterats smittade av mässling i vad som är det största mässlingsutbrottet i New York sedan början av 1990-talet, rapporterar nyhetssajten Stat News.
Utbrottet är begränsat till området Williamsburg i Brooklyn och de drabbade är nästan uteslutande alla medlemmar i en judisk-ortodox församling i Williamsburg.
New Yorks hälsokommissionär Oxiris Barbot poängterar dock att de flesta religiösa ledarna i de judisk-ortodoxa församlingarna förordar vaccin, men att vaccinationstäckningen länge varit låg i vissa områden på grund av ett uttalat vaccinmotstånd från en liten grupp människor.
– Det här utbrottet drivs av en liten grupp av anti-vaxxare i dessa områden som spritt farlig desinformation baserad på falsk vetenskap, sade Oxiris Barbot i en intervju i Stat News.
För att få stopp på mässlingsutbrottet har New Yorks borgmästare Bill de Blasio nu beslutat om obligatorisk vaccinering mot mässling, röda hund och påssjuka om man inte kan bevisa att man redan är vaccinerad eller har förvärvat immunitet på annat sätt. Den som inte är immun och som vägrar att vaccinera sig får böta en summa om 1 000 dollar, motsvarande drygt 9 000 kronor.
– Varje timme och varje minut räknas. Om människor bara går och vaccinerar sig behöver ingen bötfällas, sade Bill de Blasio, rapporterar CNN. Det är inte vårt mål att utfärda straff, vi vill bara lösa problemet.
Vaccinobligatoriet gäller för alla som bor, jobbar eller går i skolan i fyra specifika postnummerområden i Brooklyn och som är äldre än 6 månader gamla.
De hittills 285 personer som smittats med mässling är enligt CNN mellan 1 månad och 66 år gamla. Majoriteten, 246 stycken, är barn och av de 21 som behandlats på sjukhus har fem krävt intensivvård.
– Under 2017 hade vi bara två mässlingsfall i New York, så nuvarande situation är väldigt allvarlig, sade Bill de Blasio till CNN. Vi kan inte tillåta att denna farliga sjukdom åter får fäste utan vi måste stoppa den nu.
När regeringen i dag presenterade sin vårändringsbudget var det med få nyheter inom läkemedelsområdet. En var dock att man tvingas skjuta till 630 miljoner kronor till läkemedelsförmånerna eftersom kostnaderna för förmånsläkemedel under förra årets två senaste månader översteg prognosen.
Enligt Socialstyrelsens rapporter om förväntade och faktiska läkemedelskostnader var det läkemedel mot hepatit C och cancer som översteg kostnaden under förra årets sista kvartal.
Enligt prognosen skulle kostnaden för hepatit C-läkemedel under sista kvartalet uppgå till 200 miljoner kronor, medan den faktiska kostnaden landade på drygt 530 miljoner.
Sedan den 1 januari 2018 är de nya antivirala hepatit C-läkemedlen subventionerade för alla med sjukdomen, som Läkemedelsvärlden rapporterat om. Det var de inte när prognosen för läkemedelskostnaderna för 2018 gjordes, vilket sannolikt bidragit till att fler än väntat har behandlats och att läkemedelskostnaden därmed ökat.
Även kostnaderna för onkologiläkemedel under fjolårets sista kvartal översteg de förutspådda.
– Det är framför allt nya cancerläkemedel som driver kostnaden. Det är något vi sett de senaste åren och något vi tror kommer att fortsätta, säger Daniel Högberg, utredare på Socialstyrelsen.
Med de tillskjutna 630 miljonerna blir anslaget för läkemedelsförmånerna 28 419 miljoner kronor för 2019, jämfört med det tidigare ramanslaget på 27 789 miljoner kronor.
Barncancerfonden presenterade nyligen nya siffror om den allt bättre genomsnittliga överlevnaden för barn som drabbas av cancer. Den allra största förbättringen syns för blodcancern akut myeloisk leukemi, AML.
Av barn i åldrarna 0-15 år som insjuknade i AML under 2011-2013 levde nästan åtta av tio (78 procent) fortfarande efter fem år. Fem år tidigare levde bara lite drygt sex av tio (63 procent) barn fem år efter att de fått sin diagnos. Siffrorna bygger på statistik från cancerregistret och det svenska barncancerregistret.
Procentsiffrorna för överlevnaden vid AML kan visserligen behöva tolkas med viss försiktighet eftersom detta är den mer sällsynta av leukemiformerna bland barn och endast drabbar 10-15 barn om året. Men det är tydligt att det nya behandlingsprotokoll för AML hos barn som infördes 2013 har gett goda resultat.
– Vi har blivit mycket bättre på att riskindela patienterna och identifiera vilka som behöver en mer intensiv behandling, förklarar Jonas Abrahamsson, professor och överläkare vid Barncancercentrum på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg och ansvarig för det nya protokollet.
Det är alltså inga nya läkemedel som ligger bakom förbättringen. Samma cytostatika som för 15 år sedan används fortfarande. Den främsta förklaringen till att överlevnaden ökat är i stället att läkarna fått en bättre metod för att avgöra vilka barn som inte får tillräcklig effekt av den intensiva cytostatikabehandlingen.
Med hjälp av den högkänsliga metoden flödescytometri kan biomedicinska analytiker och läkare nu upptäcka en enda kvarvarande cancercell bland tusen friska celler. Metoden utnyttjar laserljus och antikroppar mot markörer på leukemicellerna och används numer vid alla barncancercentrum i landet.
Efter en inledande behandlingsperiod undersöks benmärgsprover från patienten. Hos tre av fyra barn med AML visar analysen att cytostatikabehandlingen ger god effekt – det finns ytterst få kvarvarande cancerceller. Dessa barn får då fortsatt standardbehandling med tre cytostatikakurer till. Den totala behandlingstiden är fem-sex månader.
Hos ett av fyra barn med AML finns dock ett större antal cancerceller kvar efter den inledande behandlingen, vilket visar att sjukdomen svarar sämre på läkemedlet. Dessa barn får därför en stamcellstransplantation, som är en effektiv men inte riskfri behandlingsmetod.
– Tack vare riskstratifieringen kan vi ge patienterna behandling på den nivå var och en behöver. Med det här angreppssättet har barn vars sjukdom svarar lite sämre på behandlingen fått en prognos som är nästan identisk med prognosen för dem som svarar bra på cytostatikabehandlingen. Och vi tror att denna förbättring kunnat åstadkommas utan en ökning av sena komplikationer av behandlingen, säger Jonas Abrahamsson.
Förutom riskanalysen finns ytterligare en förändring som, enligt Jonas Abrahamsson, bidragit till den ökade överlevnaden för barn med AML. Det handlar om att cytostatikakurerna gjorts något intensivare så att totalt sett mer läkemedel ges.
– I takt med att framför allt intensivvården förbättras så kan vi våga ge lite intensivare behandling eftersom vi vet att vården kan ta hand om de komplikationer som behandlingen ibland kan leda till, förklarar han.
Även vid den vanligare formen av leukemi, akut lymfatisk leukemi, ALL, har överlevnaden förbättrats. ALL drabbar ett 100-tal barn per år och i dag överlever i snitt 94 procent av dem i minst fem år. För fem år sedan var femårsöverlevnaden 89 procent.
Förklaringarna till ökningen är desamma som för AML – bättre riskindelning som möjliggör mer anpassad behandling, och en något intensifierad cytostatikabehandling.
– Vi har subgrupper av barn med leukemi där vi kan bota nästan 100 procent. Men det är det där hemska ordet ”nästan”, säger Jonas Abrahamsson.
– Alla drömmer om dagen när vi får målriktade behandling mot leukemi. Jag är övertygad om att det krävs ett sådant paradigmskifte för att vi ska kunna nå fram till att kunna bota alla barn med leukemi.
Han anser att pågående forskning inger försiktig optimism om när sådana paradigmskiften kan komma. Det gäller både för leukemi och för andra cancerformer hos barn. Bland annat har, påpekar han, myndigheter och industri ett ökat fokus på att pröva nya cancerbehandlingar för vuxna även på barncancer. En utveckling som också Läkemedelsvärlden återkommande rapporterar om.
Samtidigt fortsätter det kliniska utvecklingsarbetet med att förfina befintliga behandlingar och skräddarsy dem allt bättre. I genomsnitt är femårsöverlevnaden vid cancer hos barn nu 85 procent, vilket är fem procentenheter mer än för fem år sedan. Men prognosen varierar kraftigt mellan olika cancerformer.
– Enstaka diagnoser har fortfarande mycket dålig prognos. Men det forskas en hel del på dessa också och jag hoppas vi ska få se förbättringar även där.
En sammanställning av NT-rådets bedömningar förra året visar att rådet lämnade 28 rekommendationer för 22 läkemedel, det framgår av ett pressmeddelande. I bara tre av fallen sade NT-rådet nej till behandling med det bedömda läkemedlet.
Men många gånger kom den positiva rekommendationen med en begränsning att till exempel endast omfatta de mest sjuka eller till de med vissa symtom. Orsaken är att de bedömda läkemedlen ofta är mycket dyra och därför endast bedöms som kostnadseffektiva för vissa patienter.
– För majoriteten av ja-rekommendationerna är ett sekretessbelagt avtal nödvändigt för att prissättningen ska vara rimlig och hälsoekonomiskt försvarbar, säger Sofie Alverlind, koordinator i NT-rådet, i pressmeddelandet.
Förra året gav dessa avtal regionerna en återbäring på 1,7 miljarder kronor för receptläkemedel. För läkemedel som används på sjukhus förväntas återbäringen bli cirka 500 miljoner kronor.
– Arbetet med förhandlingar och avtal är mycket omfattande och beror i stor utsträckning på att läkemedlen ofta är prissatta på ett sätt som gör att de inte kan rekommenderas utan avtal.
Regionernas efterlevnad av NT-rådets rekommendationer följs upp med hjälp av försäljningsstatistik av de rekommenderade läkemedlen och i vissa fall med data från kvalitetsregister. I stort sett ”tas rekommendationerna emot väl”, skriver NT-rådet i pressmeddelandet.
Under förra året utvecklades också arbetssättet med nationella behandlingsråd i vissa fall där kostnaden för ett läkemedel är så hög att NT-rådet inte kan rekommendera generell användning. Ett område är för behandling med av patienter med spinal muskelatrofi med läkemedlet Spinraza, som fick ja-rekommendation 2017 och som Läkemedelsvärlden skrivit om tidigare.
– Vi har också tagit fram en ny process för snabb hantering av immunterapier vid cancer. Och så har vi jobbat en hel del med att utveckla former för patientsamverkan, säger Sofie Alverlind.
Vad gäller framtiden har det skett och sker stora forskningsframsteg vad gäller gen- och cellterapier inom flera olika sjukdomsområden. Däribland finns läkemedlet Luxturna, en genterapi mot en ovanlig form av ärftlig blindhet, som fick EU-godkännande i november förra året. Nyligen fick också läkemedlet Zynteglo, en avancerad genterapi mot den sällsynta och ärftliga blodsjukdomen beta-thalassemi, rekommenderat godkännande av den europeiska läkemedelsmyndighetens vetenskapliga kommitté CHMP.
– Det finns stor potential att hjälpa patienter med dessa nya läkemedel (gen- och cellterapier, reds.anm.). Samtidigt innebär de en hel del utmaningar för vården, bland annat eftersom osäkerheten i effekten är väldigt stor.
I många fall kan behandlingarna vara botande, men eftersom den kliniska data som finns tillgänglig bara sträcker sig över några år råder stor osäkerhet i hur länge effekten håller i sig eller hur säkerheten ser ut över tid.
Nyligen meddelade till exempel NT-rådet att man tillsvidare avråder regionerna att behandla med så kallade CAR-T-terapier i väntan på att NT-rådet gjort en sammanvägd bedömning. Denna väntas enligt tidigare besked till Läkemedelsvärlden bli klar under våren.
