Miljökemisten Marcus Östman vid Umeå universitet studerar avloppsreningsverkens roll i utvecklingen av antibiotikaresistens. I en undersökning av elva reningsverk, det sydligaste i Eslöv i Skåne och det nordligaste i Piteå i Norrbotten, fann han stora mängder av både antibiotika och andra antibakteriella ämnen, som kommer från bland annat användning i hushållen och i vården.
Substanserna fanns dels i det renade vatten som släpps ut från reningsverket och dels i avloppsslammet. Några av de antibiotika som hittades i slam och avloppsvatten från reningsverken var bredspektrumantibiotikumet ciprofloxacin, clindamycin, erytromycin, trimetoprim och oxytetracyklin.
Utifrån sina fynd har Marcus Östman beräknat de totala utsläppen från vattenreningsverk i Sverige av olika antibakteriella ämnen. Han beräknade till exempelvis att det släpps ut närmare 1 200 kg per år av ciprofloxacin.
Vissa av de andra antibakteriella ämnen han hittade hade inte tidigare identifierats i slam och vatten från reningsverk. Det gällde bland annat det bakteriedödande ämnet klorhexidin.
– Även andra antibakteriella ämnen än antibiotika kan bidra till ökad antibiotikaresistens på grund av korsresistens och selektionsmekanismer. Därför är det viktigt att kartlägga också dessa ämnens förekomst i reningsverken, förklarar Marcus Östman som nu presenterar sitt arbete i en doktorsavhandling.
Både avloppsvattnet och slammet från reningsverken hamnar i miljön. När det gäller slammet används ungefär en fjärdedel som gödningsmedel i jordbruket och resten som olika typer av fyllnings- och täckmassa.
– Exakt vilken betydelse dessa utsläpp av antibiotika och andra antibakteriella substanser i miljön har för utvecklingen av antibiotikaresistens i samhället vet vi inte ännu, men mycket forskning pågår, säger Marcus Östman.
Flera andra länder har hårdare begränsningar än Sverige av hur avloppsslam får användas och den svenska regeringen tillsatte i somras en utredning som ska föreslå förbud av spridning av avloppsslam på åkermark.
– Om det hade varit känt tidigare hur många olika ämnen avloppsslammet innehåller så hade det nog aldrig blivit tillåtet att sprida det på jordbruksmark, menar Marcus Östman.
Tillsammans med det kommande förbudet skulle effektivare reningsprocesser vid reningsverken kunna minska spridningen av läkemedel och kemikalier i miljön. Naturvårdsverket konstaterade i en utredning i fjol att det finns ett stort behov av att införa effektivare rening från läkemedelsrester vid svenska avloppsreningsverk.
För ett år sedan rapporterade Läkemedelsvärlden om invigningen i Linköping av det första reguljära reningsverket i landet med extra rening för att bryta ned läkemedelsrester. I Linköping används ozonrening för att få bort läkemedlen, en annan metod är att använda olika typer av aktivt kol. Marcus Östman utvärderade metoderna i sin avhandling och såg att aktivt kol var mest effektivt.
– Ozonrening har internationellt än så länge av kostnadsskäl varit vanligast. Men med ökad användning skulle priserna på aktivt kol kunna börja gå ned och då kan det kanske även bli mer intressant att använda den metoden, säger han.
I ytterligare en studie i avhandlingen undersökte Marcus Östman och hans medarbetare en metod för att fastställa gränsvärden för antibiotika i avloppsvattnet efter rening.
– Att veta vid vilka koncentrationer som olika antibiotika kan bidra till att selektera fram resistenta bakterier är en viktig grundfråga om man vill ta fram exempelvis ny lagstiftning om gränsvärden. Vår studie var ett första försök att utveckla sådana gränsvärden men fortsatt forskning behövs, säger han.
Marcus Östman kommer att genomföra fler reningsverksstudier och undersöka mer avancerade reningstekniker. Han hoppas att hans forskning ska kunna bidra till att bromsa den skenande ökningen av bakterier med resistens mot olika antibiotika. Men han framhåller samtidigt hur viktigt det är att ta ett helhetsgrepp på problemet och ta itu med det från många olika håll.
– Att minska onödig antibiotikaanvändning är självklart jätteviktigt. Men det finns också en massa onödig användning av andra antibakteriella ämnen som kan ha betydelse, ett av många exempel är användningen av silver i träningskläder för att motverka svettlukt. Även den kemikalieanvändningen är något som vi behöver diskutera och åtgärda.
