Månads arkivering juni 2018

Utvecklar läkemedel för fattiga länder

Forskningsinstitutet som finansieras med 273 miljoner dollar, motsvarande nästan 200 miljarder kronor, under de första fyra åren ska fokusera på att utveckla läkemedel och medicinteknik för fattiga människor i medel- och utvecklingsländer.

Bill och Melinda Gates research institute såg formellt dagens ljus i början av året, men presenterades offentligt i går torsdag vid en bioteknikkonferens i Boston. Som namnet antyder är det en avknoppning från Bill och Melinda Gates-stiftelse, som också finansierar forskningsinstitutet.

Fokus för verksamheten, som är icke vinstdrivande, är att ta fram läkemedel och produkter för sjukdomar som huvudsakligen drabbar fattiga människor i medel- och utvecklingsländer. I ett första skede är siktet inställt på malaria, tuberkulos och mag-tarmsjukdomar.

Forskningsinstitutet ska inte utveckla egna läkemedel utan vidareutveckla projekt från akademin och industrin som av olika anledningar inte utvecklats till färdiga produkter. Tanken är att utveckla projekten fram till proof of concept och att kommersiella aktörer, utan kostnad, sedan ska ta över och ta produkterna till marknaden.

Förutsättningen är att produkterna görs tillgängliga till rimliga priser i den volym som krävs och inom rimlig tid.

Forskningsinstitutet är i dagsläget beläget Cambridge i USA och leds av Penny Heaton, som tidigare var chef för vaccinutvecklingen inom Gates-stiftelsens globala hälsoprogram.

I en intervju med nyhetssajten Stat News beskriver hon hur forskningsinstitutet börjat titta på hur bekämpningen av malaria kan bli bättre. Bland annat undersöker man om dagens malariabehandlingar kan kompletteras med en extra injektion med monoklonala antikroppar för att förlänga skyddet som nuvarande läkemedel ger.

Man undersöker också om en booster-dos av det tuberkulosvaccin som finns, men vars effekt avtar med tiden, kan minska spridningen av sjukdomen.

Forskningsinstitutet beräknas ha omkring 120 anställda inom tre år.

Ingen tidigareläggning av vaccin mot mässling

Folkhälsomyndigheten konstaterar att 18 månaders ålder är den lämpligaste tidpunkten för vaccination med vaccin mot mässling, påssjuka och röda hund. Det är också vid den tidpunkten svenska barn har fått det så kallade MPR-vaccinet sedan det infördes i barnvaccinationsprogrammet 1982.

Det är resultatet av den utredning som Folkhälsomyndigheten påbörjade 2016 med syfte att undersöka om det första vaccinationstillfället för MPR-vaccinet borde tidigareläggas, något som Läkemedelsvärlden.se skrivit om tidigare. Anledningen är att barn som föds i dag kan vara mottagliga för mässling tidigare än förut eftersom barn får lägre nivåer av antikroppar under fostertiden om mödrarna fått sin immunitet genom vaccination.

I de flesta andra länder i världen ges också MPR-vaccinet från 12 månaders ålder, men Folkhälsomyndighetens bedömning är alltså att Sverige bör hålla fast vid att ge den första vaccindosen vid 18 månaders ålder. Den andra dosen MPR-vaccin ges i årskurs ett eller två.

– Risken att smittas i Sverige är mycket låg. Det bidrar till att vi håller fast vid det nuvarande vaccinationsprogrammet. Vi bedömer också att vaccinet har bra effekt både på kort och lång sikt om barnet är runt 18 månader vid vaccinationen, säger Hélène Englund, epidemiolog på Folkhälsomyndigheten, i ett pressmeddelande.

I Sverige ges redan två andra vaccinsprutor vid 12 månaders ålder, vilket också kan tala emot att ge en tredje vid samma tillfälle.

I flera länder i Europa, bland annat i Frankrike, Grekland och Italien, är dock vaccinationsgraden mot mässling låg och sjukdomsutbrott är vanliga. Inför utlandsresor till länder med ökad smittrisk, liksom resor till områden med pågående sjukdomsutbrott i Sverige, rekommenderar Folkhälsomyndigheten att barn från nio månaders ålder erbjuds MPR-vaccin.

Även vuxna uppmanas att se över sitt vaccinationsskydd mot mässling inför utlandsresor.

Apotekarsocieteten bidrar till bättre kommunikation

Hur kan information överföras på ett bättre sätt mellan expedierande personal på öppenvårdsapotek och förskrivare? Den frågan har Apotekarsocieteten fått regeringens uppdrag att studera.

– Bättre kommunikation mellan apotek och förskrivare är en nyckelfråga när det gäller läkemedel och patientsäkerhet, säger Apotekarsocietetens vd Karin Meyer. Vi är mycket glada över att kunna bidra till att skapa möjligheter till både enklare och säkrare informationsöverföring.

Uppdraget ingår i den nationella läkemedelsstrategin för 2018 och genomförs med hjälp av undersökningsföretaget Ipsos samt en referensgrupp med företrädare för både berörda yrkesgrupper och patientorganisationer.

I dag är förskrivare och expedierande apotekspersonal vanligen hänvisade till telefonkontakt för att kunna kommunicera om en patients läkemedelsanvändning. Det kan bland annat handla om frågor som dyker upp vid kundkontakten när receptet expedieras. Kunden kanske exempelvis berättar att det knappt går att svälja de förskrivna tabletterna eller att pillerburken är svår att öppna.

Det finns planer på att överföringen av sådan information som är viktig för behandlingen i framtiden i stället ska kunna ske via digitala kanaler. Apotekarsocieteten ska i det nya projektet kartlägga vilken information som då är viktigast att kunna överföra mellan förskrivare och apotek i strukturerad form.

Kartläggningen kommer att göras med hjälp av intervjustudier och fokusgruppsintervjuer.

Projektet ska också bidra till att information som en patient får om sina läkemedelsbehandlingar blir mer entydig, oavsett om patienten har kontakt med personal inom hälso- och sjukvården eller med personal på öppenvårdsapotek.

Projektet ska redovisas senast den 28 februari 2019.

 

Medicinsk behandling vid missfall kan förbättras

Omkring 15 procent av alla graviditeter slutar med missfall. De flesta inträffar under de tolv första veckorna. Oftast stöter kroppen ut hela graviditeten (foster, fosterhinna och moderkaka), men det händer också att delar av den blir kvar i livmodern.

Ofullständiga missfall ger blödningar och smärta och medför infektionsrisk.

Ibland räcker det att avvakta och låta kroppen stöta ut graviditetsresterna själv. De andra två alternativ som används i bland annat Sverige och USA är att försöka påskynda utstötningen med läkemedlet misoprostol, och operation med vakuumaspiration.

Behandling med misoprostol ger inte alltid tillräcklig effekt utan kvinnan måste då till slut ändå opereras. I en studie av 300 kvinnor som fått missfall under graviditetens första tolv veckor testades att komplettera standardbehandlingen med tillägg av läkemedlet mifepristone, som vanligen används för medicinska aborter.

Studien gjordes av forskare vid University of Pennsylvania, Philadelphia, USA, som publicerar sina resultat i New England Journal of Medicine.

Alla kvinnor i studien fick standardbehandlingen med misoprostol. Hälften lottades till att dessutom förbehandlas med läkemedlet mifepristone, som vanligen används för medicinska aborter i tidig graviditet.

Resultaten visade att kombinationen av misoprostol och mifepristone var effektivare än misoprostol enbart.

Hos drygt 90 procent av dem som fått kombinationsbehandling hade missfallet blivit fullständigt vid det första återbesöket ett par dagar efter behandlingen. Motsvarande siffra bland dem som enbart fått standardbehandling var drygt 75 procent.

I standardgruppen behövde en knapp fjärdedel kirurgisk behandling, i kombinationsgruppen en knapp tiondel.

– Jag har ofta sett hur lidandet efter ett missfall kan förvärras av att läkemedelsbehandlingen misslyckas. Vår studie visar att vi skulle kunna hjälpa dessa patienter bättre, sade forskaren och läkaren Courtney A. Schreiber, som ledde studien, i ett uttalande i samband med publiceringen av studien.

Behandling med Keytruda och Tecentriq begränsas

Den europeiska läkemedelsmyndigheten, EMA, rekommenderar att användningen av de två monoklonala antikropparna Keytruda (pembrolizumab) och Tecentriq (atezolizumab) begränsas. Begränsningen gäller vid behandling av cancer i urinblåsan eller urinvägarna. Användningen vid andra cancerformer förändras inte.

Den nya rekommendationen från EMA beror på att tidiga data från två kliniska prövningar har visat att de två läkemedlen ger sämre överlevnad än cytostatika hos patienter med låga nivåer av proteinet PD-L1.

Därför kommer nu Keytruda och Tecentriq att användas som första linjens behandling enbart hos patienter med blås- eller urinvägscancer som inte är lämpade för cytostatikabehandling och har tillräckligt höga nivåer av PD-L1.

De två preparaten kan också även fortsättningsvis användas som andra linjens behandling till patienter som redan fått cytostatika.

Keytruda är godkänt inom EU för behandling av cancer i urinblåsan och urinvägarna, hudcancer, icke-småcellig lungcancer och klassiskt Hodgkin-lymfom (lymfkörtelcancer). Tecentriq är godkänt för cancer i urinblåsan och urinvägarna och för icke-småcellig lungcancer.

Proteinet PD-L1 finns på vissa cancerceller och kan fästa vid en receptor på immunceller. Därigenom stoppas immuncellerna från att attackera cancercellerna. Keytruda och Tecentriq hindrar cancercellerna från att inaktivera immuncellerna på detta sätt.

NT-rådet: Soliris kan ges i särskilda fall

Läkemedlet Soliris (eculizumab) har varit godkänt för behandling av den livshotande sjukdomen aHUS i Sverige sedan 2015. Men trots att läkemedlet anses vara effektivt har NT-rådet fram tills nu rekommenderat regioner och landsting att inte använda läkemedlet, något som Läkemedelsvärlden.se skrivit om tidigare.

Framför allt har det höga priset, upp till 4,5 miljoner kronor för en vuxen patient, och det faktum att bolaget bakom läkemedlet, Alexion Pharmaceuticals, inte lämnat in något underlag för hälsoekonomisk bedömning bidragit till rekommendationen att avstå.

Men nu öppnar alltså NT-rådet för viss behandling med eculizumab och rekommenderar att läkemedlet kan ges där behoven bedöms som oundgängliga. Det kan enligt NT-rådet röra patienter där vården bedöms som oundgänglig vid insjuknandet eller inför en njurtransplantation.

En eventuell behandling ska beslutas om av ett nationellt behandlingsråd bestående av experter inom njurmedicin och barnnjurmedicin från hela landet, som arbetar på uppdrag av NT-rådet och Svensk njurmedicinsk förening. Behandlingsrådet ska också ta ställning till vilka patienter som kan avsluta behandlingen.

– Det vi nu presenterar är en undantagsmodell som landstingen och NT-rådet har enats om för att kunna ge svårt sjuka patienter tillgång till läkemedel, säger Mårten Lindström, överläkare i kardiologi och tf ordförande i NT-rådet, i ett pressmeddelande.

Den generella rekommendationen till regioner och landsting är fortfarande att avstå behandling med Soliris.

Eculizumab är en rekombinant humaniserad monoklonal IgG-antikropp och ges vid behandlingsstart med intravenös infusion en gång i veckan under fyra veckor och därefter varannan vecka. Läkemedlet är indicerat för behandling av atypiskt hemoluytiskt uremiskt syndrom (aHUS) och paroxysmal nokturn hemoglobinuri (PNH).

Sjukdomen aHUS är livshotande, återkommande och ofta ärftlig och kännetecknas av blodbrist till följd av att de röda blodkropparna faller sönder, brist på blodplättar och njursvikt. Tillståndet är ovanligt och i Sverige beräknas det finnas cirka 45 personer med sjukdomen.

Läkemedelsprofiler bland nya invalda IVA-ledamöter

Det Uppsalabaserade biofarmabolaget Bioarctics vd Gunilla Osswald hör till Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademiens, IVA, sju nya ledamöter. Det gör även Thomas Eldered, vd för och medgrundare av kontraktsforskningsbolaget Recipharm, meddelar IVA på sin hemsida.

Gunilla Osswald är apotekare i botten och disputerade i mitten av 1990-talet i biofarmaci och farmakokinetik vid Uppsala universitet. Sedan 2014 är hon vd för Bioarctic som utvecklar nya behandlingar för sjukdomar som angriper centrala nervsystemet, som Alzheimer och Parkinson.

Thomas Eldererd är civilingenjör inom industriell ekonomi och har arbetat inom läkemedelsindustrin sedan mitten av 1980-talet. År 1995 grundade han tillsammans med Lars Backsell det bolag som i dag är Recipharm. Både Gunilla Osswald poch Thomas Eldered väljs in som ledamöter i IVA:s avdelning för bioteknik.

– Det är en stor ära för mig att ha blivit invald som ledamot av IVA. Jag ser fram emot att bidra till arbetet inom akademin. Bioteknik är viktigt i strävan att ta fram nya innovativa behandlingar för patienter med stora medicinska behov, säger Gunilla Osswald i ett pressmeddelande.
– Sverige är erkänt duktiga inom bioteknik och jag tackar för förtroendet att via mitt ledamotskap i samverkan med andra fortsätta att stärka vår position inom detta område.

Även Vinnovas nyutnämnde generaldirektör, Darja Isaksson, valdes in som IVA-ledamot, till avdelningen för informationsteknik.

Totalt består IVA av 13 000 invalda utländska och svenska ledamöter fördelade på tolv olika avdelningar.

Ny behandling kan bromsa ärftlig amyloidos

Ärftlig transtyretinamyloidos med polyneuropati, TTR-FAP, i Sverige kallad Skelleftesjukan, är en sällsynt, progressiv systemsjukdom som skadar perifera nerver. Den europeiska läkemedelsmyndighetens vetenskapliga kommitté, CHMP, rekommenderar nu att läkemedlet Tegsedi (inotersen) godkänns i EU för behandling av TTR-FAP.

Syftet med behandlingen är att påverka sjukdomsutvecklingen och förbättra patienternas livskvalitet.

Behovet av nya behandlingsmetoder vid TTR-FAP är stort. Den är en svår sjukdom som allvarligt försämrar funktion och livskvalitet och påverkar livslängden. Nervskadorna drabbar känsel, rörelseförmåga och inre organ som bland andra hjärta, matsmältningssystem och njurar. Många patienter har även en svårbehandlad värk i armar och ben. Sjukdomsutvecklingen försämrar så småningom bland annat förmågan att gå och att gripa.

TTR-FAP beror på en mutation som ger en felaktig veckning av serumproteinet transtyretin. Det felveckade transtyretinet faller sönder och sedan bildas fasta fibriller, amyloid, som inlagras i nervvävnad och organ och skadar dessa.

Transtyretin produceras framför allt i levern och hittills är levertransplantation den enda behandling som visat sig kunna stoppa sjukdomsutvecklingen på lång sikt. För dem som inte kan få ett leverbyte finns i dag endast ett godkänt bromsläkemedel tillgängligt, som hejdar amyloidbildningen hos en del, men inte hos alla.

Det nya läkemedlet Tegsedi (inotersen) är en antisens-oligonukleotid, en mycket kort syntetisk DNA-kedja, som designats för att fästa på punkter i arvsmassan som ansvarar för cellers transtyretinproduktion. Detta syftar till att minska produktionen av det felaktiga proteinet och därmed av amyloidbildning och symtom.

I sin ansökan om EU-godkännande redovisar företaget IONIS USA Ltd en studie av TTR-FAP-patienter med polyneuropati. Tegsedi gav kliniskt relevanta förbättringar av neurologiska symtom och livskvalitet hos patienter i stadium 1 och 2 av sjukdomen. Det är också för dessa stadier som godkännande för närvarande rekommenderas. När det gäller det svåraste stadiet, stadium 3, har behandlingseffekten ännu inte kunnat visas.

Ansökan om godkännande av Tegsedi har fått en skyndsam behandling som är reserverad för läkemedel som bedöms ha särskilt stort intresse för folkhälsan. Ansökan ska nu behandlas av EU-kommissionen.

Den europeiska läkemedelsmyndigheten har under framtagandet bedömt Tegsedi som ett särläkemedel för sällsynta sjukdomar (orphan drug), en status som bland annat innebär tio års ensamrätt på marknaden. Under godkännandeproceduren prövas rutinmässigt denna status på nytt.

Även den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA håller på att ta ställning till en ansökan om godkännande av Tegsedi.

Nytt migränpreparat på väg mot EU-godkännande

Den europeiska läkemedelsmyndighetens vetenskapliga kommitté, CHMP, rekommenderar att EU ska godkänna Aimovig för att förebygga migränanfall hos personer som har migrän minst fyra dygn i månaden. Aimovig godkändes nyligen av den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA.

Aimovig är det första i en ny klass av läkemedel mot migrän och ges som förebyggande behandling i form av självadministrerade injektioner en gång i månaden. Den aktiva substansen, erenumab, är en human monoklonal antikropp som blockerar aktiviteten hos en receptor för molekylen CGRP, kalcitoningenrelaterad peptid.

CGRP och dess verkningsmekanism upptäcktes av en svensk forskare i mitten av 1980-talet. Ämnet frisätts i samband med migränanfall. Genom att blockera nervcellernas receptorer för CGRP kan migränanfall förebyggas.

Migrän är en neurovaskulär sjukdom där nervsystemen och blodkärlen samverkar på ett sätt som ännu inte är helt klarlagt.  Omkring 15 procent av befolkningen i Sverige, liksom i Europa som helhet, lider av migrän. Sjukdomen är vanligare bland kvinnor än bland män och det finns en stark ärftlig komponent.

Det finns ett flertal olika behandlingar för att lindra symtomen och minska antalet migränanfall, men den europeiska läkemedelsmyndighetens vetenskapliga kommitté bedömer att det behövs nya förebyggande behandlingsalternativ. Detta eftersom de befintliga har hög biverkningsfrekvens och varierande effektivitet.

Effekterna och säkerheten hos Aimovig utvärderades i två studier där 667 patienter med kronisk migrän och 995 med episodisk migrän deltog. Hos dem med kronisk migrän ledde tre månaders läkemedelsbehandling till 2,5 färre migrändagar per månad, jämfört med placebo. Hos dem med episodisk migrän minskade Aimovig antalet migrändagar med 1,3-1,8 per månad.

De vanligaste biverkningarna var reaktioner på injektionsstället, förstoppning, muskelryckningar och klåda.

Aimovig har utvecklats av Amgen tillsammans med Novartis och det är Novartis Europharm Limited som har ansökt om EU-godkännande.

Normalt brukar EU-kommissionen godkänna ett nytt läkemedel inom 67 dagar efter att den vetenskapliga kommittén utfärdat sin rekommendation. Sedan återstår bland annat prisförhandlingar och beslut om subventioner i varje medlemsland.

“Vi behöver veta vad branschen vill ha”

Intresset var stort när Jenni Nordborg, chef för regeringens life science-kontor, berättade om arbetet med den kommande life science-strategin vid ett möte hos Apotekarsocieteten på fredagen.

Syftet med strategin är att stärka Sverige som life science-nation, vilket bland annat handlar om att göra det mer attraktivt att förlägga kliniska prövningar här. Strategin ska också bidra till att nya läkemedel och innovationer kommer i användning snabbare och till en snabbare och mer kostnadseffektiv utveckling av nya läkemedel.

– Det är ett väldigt brett uppdrag och för att få någonting gjort måste vi göra prioriteringar, sade Jenni Nordborg.

De tre områden som lyfts fram först i prioriteringslistan handlar om nyttiggörande av hälso- och vårddata, precisionsmedicin och hur innovation och forskning kan integreras i framtidens vård och hälsa.

Även dessa områden är breda och omfattar insatser och aktiviteter på många plan. Jenni Nordborg och hennes medarbetare på life science-kontoret har därför ägnat våren åt att samtala med olika aktörer inom life science-området. Till sommaren kommer ett så kallat dialogunderlag att finnas nedladdningsbart på näringsdepartementets hemsida med syfte att skapa just dialog med olika aktörer inom life science-branschen.

– Vi behöver veta vad branschen vill ha och för det behöver vi väl underbyggda inspel, ju konkretare desto bättre, sade Jenni Nordborg.

Ungefär till mitten av september finns möjlighet att påverka den kommande life science-strategin. Därefter ska den utarbetas och formuleras tills den släpps i december.

– Även om det här är en långsiktig satsning från regeringen vill vi få strategin på plats så snabbt som möjligt. Det är nu vi behöver den, inte om tre år.

Och de drygt 60 personer som var på plats på mötet tycktes dela den uppfattningen. Däremot hade flera i publiken synpunkter på de tidigare beskrivna prioriteringarna. Bland annat ifrågasattes ambitionen att snabba på läkemedelsutvecklingen.

– Det är inte utvecklingen som ska gå snabbare utan implementeringen av nya läkemedel i vården, var en synpunkt.

En annan publikröst menade att det inte är forskningsdelen som är utmaningen för de svenska life science-bolagen utan att kommersialisera produkterna.

– I dag finns inga stora svenska läkemedelsbolag utan i stället sitter ett hundratal mindre bolag var för sig och försöker göra business. Vad gör ni för dem?

Jenni Norberg påpekade att syftet med life science-kontorets arbete inte är att försämra förutsättningarna för forsknings- och utvecklingsarbetet utan att ta fram nya strategier.

– Det handlar inte om att jobba snabbare på det gamla sättet utan om att utarbeta nya sätt, som är snabbare än de gamla.

Delar av publiken efterlyste också mer satsningar för att få fler svenska bolag att utveckla läkemedel med ambitionen att bygga upp en liknande läkemedelsindustri som när Astrazeneca och Pharmacia hade full verksamhet i Sverige.

Där var dock Jenni Nordborg tydlig med att life science-arbetet handlar både om att göra det möjligt för små inhemska bolag att växa och att skapa förutsättningar för stora internationella företag att verka och investera i Sverige.

– Jag tror att hela myllan i ekosystemet är viktig, men vi kan absolut vässa den, sade Jenni Nordborg.

Även behovet av att kunna göra kliniska prövningar på patienter inom primärvården lyftes och det efterfrågades tydligare krav på hälso- och sjukvården att medverka i klinisk forskning, liksom bättre uppföljning på hur väl det görs.

Ungefär samtidigt som mötet med Jenni Nordberg på Apotekarsocieteten ägde rum presenterade Anna Nergårdh det andra delbetänkandet i utredningen “Samordnad utveckling för god och nära vård” till socialminister Annika Strandhäll (S). Ett av områdena som lyfts i utredningen är just klinisk forskning inom primärvården, där utredaren föreslår att ett sådant krav regleras i en förordning, något som Läkemedelsvärlden.se rapporterat om.

Hur life science-branschen kan stärkas har diskuterats och arbetats med under lång tid – de senaste åren med tidigare life science-samordnaren Anders Lönnberg vid rodret. Trots det tycks många utmaningar kvarstå och samma frågor som lyfts nu har varit på agendan under lång tid.

Vad talar för att life science-kontorets arbete kommer att leda till några stora förändringar?
– Nu tar för första gången regeringskansliet ett samlat grepp om frågan och samordnar de departement som främst berörs (utbildnings-, social-, och näringsdepartementet, reds.anm). Men sedan har det faktiskt hänt en hel del. Under de senaste åren har det gjorts stora investeringar på biologiska läkemedel och digitalisering inom hälso- och sjukvårdsområdet. Dessutom har en många utmaningar synliggjorts och kommit upp på agendan, sade Jenni Nordborg.

Mötet med Jenni Nordborg arrangerades av Apotekarsocieteten och Sveriges Farmaceuter.

Utredare efterlyser mer forskning i primärvården

Regeringens särskilda utredare Anna Nergårdh överlämnade i dag sitt andra delbetänkande om moderniseringen av svensk hälso- och sjukvård – God och nära vård/En primärvårdsreform.

I delbetänkandet pekar utredaren ut hur primärvårdens roll bör stärkas på olika sätt för att vården bättre ska fylla framtidens behov av en nära vård med hög kvalitet. En viktig utgångspunkt är också att garantera alla invånare i hela landet lika god tillgång till primärvårdsresurser.

Bland annat föreslås ett nationellt utformat uppdrag för primärvården förs in i hälso- och sjukvårdslagen. Där ska det tydligt framgå att primärvården är den aktör som en vårdsökande först ska vända sig till.

När det gäller forskning och utveckling – bland annat kliniska läkemedelsstudier – föreslår delbetänkandet att det ska ställas större krav på primärvårdens utförare. ”I dag uppfattas forskningskulturen av många som svag och alltför koncentrerad till enstaka enheter i primärvården”, skriver utredaren.

Hälso- och sjukvårdslagens säger att landsting/regioner och kommuner ska medverka i forskning. Utredaren vill komplettera denna skrivning med en förordning där det framgår att det ingår i primärvårdens grunduppdrag att bedriva forskning.

Det måste vara möjligt för primärvårdens medarbetare att bedriva och delta i forskningsprojekt, kliniska prövningar, epidemiologisk forskning samt utvärdering av medicinska och tekniska insatser, framhåller utredaren. Samma krav ska ställas på privata och offentliga utförare av primärvård.

Utredaren anser att ansvaret att medverka i forskning behöver framgå tydligare i förfrågningsunderlagen inom primärvården. Dessutom måste landsting, regioner, universitet och högskolor, forskningsfinansiärer och andra aktörer ta ett större ansvar för att stödja forskning i primärvård.

Andra förslag i delbetänkandet:

  • Öka möjligheterna till uppföljning på nationell nivå. Utredningen föreslår att landsting/regioner ska rapportera in uppgifter från utförare inom primärvården till en nationell databas. Detta behövs för statistik, forskning och uppföljning.
  • Förtydliga rätten till en fast läkarkontakt.
  • Se över om fler yrkesgrupper än läkare ska ha rätt att skriva intyg.
  • Öka tillgängligheten till primärvården, bland annat genom ändrade öppettider.

Utredningen föreslår att samtliga föreslagna lagändringar ska träda i kraft den 1 juli 2020. Utredningen ska lämna sitt slutbetänkande i mars 2019.

Miljonsatsning på centrum om läkemedel och miljö

Regeringen har nu beslutat att det blir Läkemedelsverket i Uppsala som får uppdraget att inrätta ett kunskapscentrum som ska bidra till att minska miljöeffekterna av läkemedel.

Planerna på ett sådant centrum fanns med i budgetpropositionen för 2018 och det har funnits olika spekulationer om var uppdraget skulle hamna.

– Vi är jätteglada över att det blev vi som fick förtroendet, säger Lena Björk, direktör inom området tillsyn vid Läkemedelsverket. Frågorna om läkemedel och miljö är viktiga framtidsfrågor. Det är angeläget att vi bland annat får in ökade miljöhänsyn i tillståndsgivningen och att vi lyckas minska utsläppen från produktionen och av läkemedelsrester i miljön.

I regeringsuppdraget ingår att öka kunskapen om läkemedel och miljö, bland annat genom att samla svenska aktörer på området och att skapa en plattform för dialog och samarbete. Kunskapscentrumet ska även bidra i det internationella arbetet för minskade miljöeffekter av läkemedel.

– När det gäller att ställa miljökrav vid tillståndsgivning finns det begränsade möjligheter att göra något på nationell nivå. Där måste vi arbeta inom EU och globalt, säger Lena Björk.

Planeringen av det nya kunskapscentrumet ska påbörjas omgående. Läkemedelsverket ska också under 2018 leverera en långsiktig verksamhetsplan för 2019 till 2023. Fem miljoner kronor årligen finns avsatta för arbetet från 2018 och framåt.

Läkemedelsverket har redan ett så kallat sektorsansvar när det gäller miljöfrågor på läkemedelsområdet. Lena Björk tror därför inte att det nya kunskapscentrumet kommer att organiseras som en helt fristående verksamhet.

– Jag tror att vi får de bästa utvecklingsmöjligheterna genom att integrera regeringsuppdraget i det arbete vi redan bedriver – och fördjupa det. Men det är ännu för tidigt att säga mer i detalj hur vi kommer att arbeta. Först ska vi läsa uppdraget noggrant och ha en dialog med socialdepartementet, säger Lena Björk.