Forskare från Karolinska institutet, Lunds universitet och Statens serum institut i Danmark visar i en ny observationsstudie att det tycks finnas en koppling mellan så kallad kinolonantibiotika och aortasjukdom i form av aneurysm (bristning) eller dissektion (skada på kärlväggen).
Risken för aortaaneurysm eller aortadissektion var 66 procent högre hos de som ätit kinolonantibiotika, fram för allt ciprofloxacin, jämfört med de som ätit amoxicillin. I absoluta tal innebär det 82 fall per en miljon behandlinsgepisoder med kinolonantibiotika.
Forskarnas fynd ligger i linje med resultaten i två tidigare observationsstudier, där dock riskökningen var ännu större.
– Vår studie bekräftar fynden i de tidigare studierna och utökar kunskapen kring denna säkerhetsfråga, säger Björn Pasternak, forskare på institutionen för medicin vid Karolinska institutet, som har lett studien.
Att riskökningen var mindre i KI-forskarnas studie än i de två tidigare beror, enligt Björn Pasternak, sannolikt på att man jämfört data från patienter som fått kinolonantibiotika med patienter som fått annan antibiotikabehandling i form av amoxicillin. I de tidigare studierna har kinolonpatienterna jämförts med obehandlade patienter, vilket kan innebära en ökad risk för snedvridande faktorer, så kallade confounding factors.
I studien, som är publicerad i BMJ, jämfördes data från drygt 360 000 behandlingsepisoder med oral kinolonantibiotika, främst ciprofloxacin, med motsvarande behandling med amoxicillin.
Det primära utfallsmåttet var sjukhusinläggningen eller akutkontakt på grund av förstagångsdiagnos med aortaaneurysm eller aortadissektion, eller död orsakad av dessa. Studieperioden sträckte sig 60 dagar från att läkemedlen förskrevs. Den data som analyserades hämtades från olika svenska register som läkemedelsregistret och patientregistret, från juli 2006 till december 2013.
Förutom att bekräfta tidigare noterad koppling mellan kinolonantibiotika och ökad risk för aortasjukdom kunde KI-forskarna i sin studie visa att riskökningen fram för allt är kopplad till akut aortaaneurysm och inte till aortadissektion.
– Vi kunde också i viss mån karaktärisera tajmingen av denna association, då resultaten antyder att risken kopplad till kinolonbehandling tycks vara mest framträdande under de första tio dagarna efter behandlingsstart. Med andra ord motsvarande tiden då kinolonbehandlingen är pågående, säger Björn Pasternak.
Den troliga mekanismen bakom aortasjukdom vid kinolonbehandling, som måste bevisas i ytterligare studier, är en ökad aktivitet i enzym som bryter ned vävnad. Det är känt att kinoloner ökar aktiviteten i dessa enzymer, så kallade metalloproteinkinaser, vilket också är en sannolik mekanism bakom mer kända skador associerade med kinolonantibiotika, som hälsenesmärtor och hälsenerupturer.
Men trots att den nu publicerade studien stödjer hypotesen att kinolonbehandling skulle kunna vara kopplad till ökad risk för akut aortasjukdom ser Björn Pasternak inga skäl att i dagsläget ändra de kliniska behandlingsrekommendationerna.
– Innan dessa resultat används som del i kliniska behandlingsbeslut bör läkemedelsmyndigheter värdera den samlade evidensen och väga samman med andra säkerhetsfrågor kring kinoloner och ställa mot nyttan med behandlingen, säger Björn Pasternak.
Sedan i februari förra året pågår en säkerhetsgranskning av kinolonantibiotika av den europeiska läkemedelsmyndighetens säkerhetskommitté PRAC.
– Sådana värderingar kommer kunna ligga till grund för evidensbaserade kliniska behandlingsrekommendationer.
De läkemedelssubstanser som är godkända i Sverige och som inkluderas i granskningen är ciprofloxacin, levofloxacin, moxifloxacin och norfloxacin.