Månads arkivering februari 2018

Litium bäst vid bipolär sjukdom

I en registerstudie publicerad i JAMA har forskare från Karolinska institutet studerat behandling och sjukhusinläggningar för drygt 18 000 finländska patienter med bipolär sjukdom.

Resultaten visar att humörstabiliserande behandling med litium var mest effektiv vad gällde att förhindra återinläggning på sjukhus, såväl av psykiatriska orsaker som av kroppsliga.

Med litiumbehandling minskades återinläggningsrisken med 29 procent, medan riskminskningen med substansen quetiapin (Seroquel) endast var sju procent. Behandling med bensodiazepiner ökade däremot risken för återinläggning med 15 procent.

– Förskrivningen av litium har minskat stadigt under senare år, men våra resultat visar att litiumbehandling fortsättningsvis bör vara förstahandsval vid bipolär sjukdom, säger Jari Tiihonen, professor vid institutionen för klinisk neurovetenskap på Karolinska institutet och en av författarna till studien, i ett pressmeddelande.

Studieresultaten visar också att behandling med injektioner med långtidsverkande antipsykotiska läkemedel innebar 30 procent lägre risk för återinläggning jämfört med behandling med motsvarande läkemedel i oral form. Detta beskrivs i artikeln som studiens viktigaste fynd eftersom ingen sådan jämförelse gjorts tidigare.

– För de patienter där litium inte bedöms vara en lämplig behandling kan långtidsverkande injektioner av antipsykotiska läkemedel vara ett säkert och effektivt alternativ, säger Jari Tiihonen.

Resultaten i studien baseras på information från finländska databaser med uppgifter om patienter med bioplär sjukdom som vårdats på sjukhus mellan januari 1987 och december 2012. Bland annat tittade forskarna på antal återinläggningar och skäl för dessa samt patienternas läkemedelsbehandlingar. Den genomsnittliga uppföljningstiden var 7,2 år och varje patient jämfördes med sig själv och var på det viset sin egen kontroll.

Forskarna skriver att en svaghet med studien är att studiepopulationen enbart utgjordes av finländska patienter diagnosticerade utifrån finländska kriterier och att studieresultaten därför bör tolkas med viss försiktighet.

En styrka är dock att patienterna utgjorde sina egna kontroller, vilket eliminerar felkällor kopplade till personliga karaktäristika, skriver forskarna.

Ny kampanj vill se mer vetenskap i valrörelsen

0

I april förra året marscherade hundratusentals människor jorden över under parollen March for science. Manifestationen, som hade sitt ursprung i USA, var en reaktion på vad många såg som en sjunkande respekt för evidensbaserad kunskap och att politiska beslut fattas utan vetenskapligt grundade underlag.

För att fortsätta lyfta betydelsen av vetenskap i politiken och i samhället i stort lanserar i vår föreningen Vetenskap och Allmänhet kampanjen Hur vet du det?

Syftet är bland annat att öka kunskapen bland politiker och allmänhet om vad vetenskap är och varför forskningsbaserad kunskap behövs. Det konkreta målet är att vetenskapliga fakta ska lyftas fram mer än tidigare i årets valrörelse och att politiker och beslutsfattare både ska ha tillgång och hänvisa till, samt och använda sig av evidensbaserad kunskap i sina utspel och förslag.

Kampanjen samordnas av Vetenskap och Allmänhet och drivs av föreningen och ett flertal andra aktörer och organisationer som vill lyfta betydelsen av vetenskap. Apotekarsocieteten är en av dem.

– Det är viktigt att politiska beslut grundas på vetenskapliga rön och genom att stödja kampanjen vill vi bidra till att öka kunskapen om vetenskap och källkritik, både hos politiker och hos allmänheten, säger Lisa Bandholtz, vetenskaplig sekreterare på Apotekarsocieteten

En del av kampanjen handlar om att genomföra en undersökning av lagda riksdagsmotioner och deras innehåll av referenser till forskning och andra källhänvisningar, en annan om att skriva debattartiklar och genomföra olika event.

Ett sådant, som även blir startskottet på Hur vet du det?-kampanjen, är manifestationen Science marches on – en uppföljning till March for science  –  som kommer att genomföras den 14 april runt om i världen, inklusive i Sverige.

Läkemedel för ovanlig skelettsjukdom godkänt

Den monoklonala antikroppen burosumab, med handelsnamnet Crysvita, har efter rekommendationer från EMA:s vetenskapliga kommitté CHMP godkänts av EU-kommissionen.

Burosumab är den första sjukdomsmodifierande läkemedelsbehandlingen för patienter med den ovanliga skelettsjukdomen x-kromosombunden hypofosfatemisk rakit, XLH.

Sjukdomen beror på en mutation i en gen som styr återupptaget av fosfat i kroppen. Genen, och därmed mutationen, är belägen på x-kromosomen och nedärvs dominant, vilket innebär att den som har mutationen blir sjuk. Mutationen innebär för stor utsöndring av fosfat och därmed låga fosfatnivåer i blodet, vilket leder till bristande kalkomsättning med skelettförändringar.

Behandling med burosumab ges via injektioner. Antikroppen binder till och hämmar aktiviteten av proteinet hormonet FGF-23, fibroblast growth factor 23, som är inblandat i kroppens fosfatåterupptag. Genom att hämma FGF-23 minskas förlusten av fosfat, liksom andra metabola avvikelser, som orsakar sjukdomen

I dag behandlas patienter med XHL med tillskott av fosfat och D-vitamin, men tills nu har det inte funnits något sätt att behandla själva orsaken till sjukdomen.

Burosumab har särläkemedelsstatus och godkännandet från EU-kommissionen är ett så kallat villkorat godkännande, vilket kan ges till läkemedel som fyller ett stort medicinskt behov och där behovet bedöms så stort att läkemedlet godkänns trots att ytterligare kliniska data krävs.

Sjukdomen XLH är mycket ovanlig och enligt siffror från Socialstyrelsen föds ungefär fem barn per år i Sverige med den. Fler kvinnor än män drabbas och sjukdomen förekommer i olika svårighetsgrader och med olika symtom hos olika personer.

Den kan också visa sig i olika åldrar. Hos barn visar den sig oftast som dålig längdtillväxt, hjulbenthet eller kobenthet. Hos vuxna kan sjukdomen bland annat ge värk i skelettet, felställningar i benen och artros.

Godkännandet för burosumab gäller behandling av XLH hos barn som är ett år och äldre och hos ungdomar, vars skelett fortfarande växer. Innan behandling ska diagnosen fastställas med röntgenundersökning.

Bolaget bakom burosumab, brittiska Kyrowa Kirin, skriver på sin hemsida att läkemedlet kommer att lanseras i Tyskland under andra kvartalet i år och därefter i övriga EU-länder.

Brexit sinkar EMA:s arbete mot djurförsök

Sedan oktober 2010 arbetar den europeiska läkemedelsmyndigheten EMA aktivt för att minska djurförsök i utvecklingen av nya läkemedel till djur och människor. Arbetet utgår från den så kallade 3R-modellen, som innebär ”replacement, reduction och refinement” – ersätt, minska och förfina (användandet av djurförsök).

Under åren 2016 och 2017 har en specifik arbetsgrupp inom myndigheten bland annat bedömt de djurförsök som gjorts i utvecklingen av läkemedel som godkänts centralt i EU. Där det har ansetts befogat har gruppen lämnat förslag på förbättringsåtgärder till läkemedelsbolagen. Enligt en nyligen släppt rapport gjordes en sådan rekommendation 2016 gällande framställningen av ett djurläkemedel.

Arbetet har också resulterat i framtagandet av två nya riktlinjer inom djurmedicinområdet, som börjar gälla i maj i år.

I rapporten beskrivs även framtida aktiviteter. EMA konstaterar här att Brexit och myndighetens flytt från London till Amsterdam innebär att arbetet inom djurförsöksområdet visserligen kommer att fortsätta, men inte vara prioriterat de kommande två åren.

”Perioden 2018 till 2019 innebär vissa specifika utmaningar kopplade till Brexit och myndighetens flytt till Amsterdam. Det betyder oundvikligen att fokus under den perioden kommer att vara på kärnverksamheten.”, skriver EMA i rapporten.

Nästa rapport om myndighetens arbete kring användningen av djurförsök inom läkemedelsutveckling ska publiceras om två år.

Cannabissubstans inte bättre än placebo

I fas II-studien, som genomfördes av företagen GW Pharmaceuticals som utvecklar cannabisbaserade läkemedel, ingick 162 vuxna patienter. Samtliga hade epilepsi som inte kontrollerades tillräckligt väl med standardbehandling.

Patienterna randomiserades till två grupper som utöver standardbehandling fick antingen den aktiva substansen GWP42006 eller placebo, utan att varken patient eller prövare visste vem som fick vad.

Den testade substansen GWP42006 utgörs till största delen av cannabidivarin (CBDV), som är en av många cannabinoider i cannabis, där annars cannabidiol (CBD) och THC är de mest kända och studerade cannabinoiderna.

Studiens primära effektmått var frekvens av epileptiska anfall jämfört med en baslinje vid studiens början. Resultaten mätt efter 28 och 57 dagars behandling visade en 40 procentig minskning av anfallsfrekvensen både i gruppen som fick behandling och i gruppen som fick placebo, enligt ett pressmeddelande från företaget. Cannabidivarin hade med andra ord ingen bättre effekt än placebo på minskning av antal epileptiska anfall.

Andelen som upplevde biverkningar var dock större i behandlingsgruppen än i placebogruppen – 73 procent jämfört med 48 procent.

Majoriteten av biverkningarna var milda till måttliga, men knappt fyra procent i behandlingsgruppen och drygt en procent i placebogruppen fick allvarliga biverkningar. Vilka biverkningarna var framgår inte av företagets pressmeddelande.

Bolaget ska trots de negativa studieresultaten fortsätta att undersöka möjligheterna att utveckla substansen inom epilepsiområdet.

Substansen har också testats prekliniskt som behandling av olika autismspektrumtillstånd och företaget meddelar att de avser att fortsätta utvecklingen med kliniska prövningar även inom det området.

Läkemedel för spädbarns-
diabetes får tummen upp

0

Så kallad neonatal diabetes, diagnosticerad under barnets sex första levnadsmånader, är mycket ovanligt. Tillståndet med höga blodsockernivåer med risk för ketoacidos är dock livshotande och i dag saknas godkända läkemedel.

Ett nytt läkemedel för patientgruppen kan dock vara på väg. Läkemedlet Amglidia, glibenklamid, fick nyligen rekommenderat godkännande av EMA:s vetenskapliga kommitté CHMP.

Glibenklamid är en redan godkänd substans för behandling av typ 2-diabetes. Det är en ny oral formulering, speciellt framtagen för behandling av spädbarn, som nu fått tummen upp av CHMP.

Hos många nyfödda med neonatal diabetes fungerar själva insulinproduktionen men inte frisättandet av insulinet till blodet på grund av mutationer i de kaliumkanaler som reglerar frisättningen. Glibenklamid verkar genom att binda till dessa kaliumkanaler på de insulinproducerande cellerna i bukspottskörteln. Bindningen återställer cellernas förmåga att frisätta insulinet till blodet.

I dagsläget behandlas neonatal diabetes med insulininjektioner eller off label med tabletter med glibenklamid som delas och krossas. Detta administrationssätt innebär risk för över- eller underdosering varför behovet av en ny läkemedelformulering till spädbarn har setts som ytterst angelägen och glibenklamid fick så kallad särläkemedelsstatus i januari 2016.

Eftersom sjukdomen är mycket sällsynt ingick bara tio patienter i den studie som ligger till grund för CHMP:s rekommendation. Resultaten visade att blodsockerkontrollen behölls stabil vid byte från tidigare behandling till den nya formuleringen av glibenklamid. Patienter som får den nya formuleringen kan även komma att behöva mindre behandling med insulin eller slippa den helt.

Vid sitt februarimöte rekommenderade CHMP även godkännande för ett nytt läkemedel, Mylotarg (gemtuzumab, ozogamicin), för behandling av akut myeloid leukemi hos patienter 15 år och äldre. Även Mylotarg är klassat som ett särläkemedel.

Likaså fick substansen anakinara, med handelsnamnet Kineret, rekommenderat utökat godkännande. Kineret är en interleukin 1-receptorantagonist utvecklat av det svenska särläkemedelsbolaget Swedish Orphan Biovitrum och godkänt för behandling av reumatisk artrit, samt ett flertal ovanliga inflammatoriska sjukdomar. CHMP:s rekommendation gäller godkännande även för Stills sjukdom – en systemisk autoinflammatorisk sjukdom som drabbar både barn och vuxna.

Innan de rekommenderade läkemedlen finns på marknaden och tillgängliga för patienter ska EU-kommissionen fatta ett slutgiltigt beslut om godkännande.

Ny substans effektiv mot cancermutation

Så kallade TRK-mutationer kan förekomma i olika typer av cancer. I en klinisk studie, publicerad i New England Journal of Medicine, undersökte forskare effekten av den experimentella substansen larotrectinib hos 55 personer med 17 olika cancertyper, som i samtliga fall hade mutationen. Substansen hämmar TRK med hög specificitet.

Resultaten visar att 75 procent av patienterna svarade på behandlingen vid tiden för mätning. Ett år senare var svarsfrekvensen fortfarande hög, 71 procent, och hos mer än hälften av patienterna hade sjukdomen inte förvärrats. Effekten av larotrectinib skilde sig heller inte åt mellan de olika cancertyperna och var inte beroende av försökspersonernas ålder.

Studiedeltagarna utgjordes av barn, ungdomar och vuxna från fyra månaders ålder till 76 år. Majoriteten av patienterna var 40 år och äldre. De vanligaste cancertyperna hos studiedeltagarna var salivkörtelcancer och andra mjukdelssarkom.

Studiens primära effektmått var övergripande behandlingssvar och tumörstorleken mättes med bland annat datortomografi och magnetresonansavbildning vid studiestart och sedan var åttonde vecka under ett år. Därefter skedde mätningarna var tolfte vecka.

Vid tiden för studiens publicering hade ännu inte mediantiden för svar på behandlingen eller progressionsfri överlevnad uppnåtts.

I studien beskrivs två patientfall, barn med långt framskriden fibrosarkom (cancer i stödjevävnaden), vars tumörer krympte avsevärt efter behandling med larotrectinib. Barnen kunde sedan få potentiellt botande kirurgi och sluta med behandlingen. Fem respektive åtta månader senare hade sjukdomen inte förvärrats.

– Detta är verkligen en ”magic bullet” för patienter med TRK-positiv cancer. I vissa fall kan denna cancer behandlas kirurgiskt men ofta krävs amputation eller andra påtagliga kirurgiska ingrepp, säger Leo Mascarenhas, läkare vid Children´s Hospital i Los Angeles som varit med och designat den kliniska prövningen, i en kommentar till studien.

Forskarna konstaterar att substansen tolererades väl och att få fall av svåra biverkningar rapporterades. De vanligaste biverkningarna kopplade till substansen var anemi, viktökning och minskat antal vita blodkroppar.

Studien finansierades bland annat av företaget Loxo Oncology, som utvecklat larotrectinib, och av National Institutes of Health (NIH).

Larotrectinib har fått så kallad ”breakthrough designation” av den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA. Loxo Oncology skriver på sin hemsida att man väntas lämna in en ansökan om godkännande till FDA tidigt 2018 och till EMA senare under året.

Klart med slutdatum för Alvedon 665

Paracetamol med modifierad frisättning, i Sverige under produktnamnet Alvedon 665, ska som Läkemedelsvärlden.se rapporterat om tidigare dras tillbaka från marknaden.

Nu har EU-kommissionen fattat det sista formella beslutet i frågan och i Sverige stoppas försäljningen av läkemedlet från och med den 1 juni, skriver Läkemedelsverket i ett pressmeddelande.

Myndigheten har tidigare aviserat att indragningen kunde vara aktuell redan i april, men har nu alltså uppdaterat informationen.

Fram till och med den 31 maj kommer Alvedon 665 att kunna förskrivas som vanligt, lämnas ut inom sjukvården och expedieras på apotek. Från och med den 1 juni är det dock inte möjligt och Läkemedelsverket uppmanar patienter med aktuella recept att få nya recept på alternativ behandling så snart som möjligt.

Anledningen till indragningen är svårigheter att hantera överdoseringar med läkemedlet. Beslutet är bindande och ska genomföras i samtliga länder inom EU.

Övriga läkemedel med paracetamol påverkas inte av beslutet.

”Bättre att träffa en läkare i paddan än ingen alls”

0

”Varje dag hör jag kunder berätta om hur de upplever att de inte får hjälp av vårdcentralen, oavsett om det gäller stort eller smått. Det är dags att sluta skuldbelägga patienter när de söker vård någon annanstans, för vad ska de göra.”

Läs hela Christina Ljungbergs blogginlägg här.

Antidepressiva bättre än placebo mot depression

Metaanalysen, som är publicerad i the Lancet, inkluderade resultat från 522 dubbelblinda placebokontrollerade kliniska prövningar med totalt drygt 116 000 patienter från 18 år och uppåt, diagnosticerade med depressiv sjukdom.

De primära effektmåtten var läkemedlets effektivitet, mätt som svar på behandling, samt följsamhet. Som framgångsrik behandling räknades en 50-procentig minskning av skattad depression på en vedertagen skattningsskala medan mått på följsamhet var andel av patienter som avslutade sin behandling i förtid.

Resultaten mättes efter åtta veckors behandling och visade att alla de 21 antidepressiva läkemedel som ingick i analysen hade statistiskt signifikant bättre effekt på behandling av depression än placebo. Bäst effekt hade substanserna agomelatin, amytryptylin, escitolapram, mirtazapin, paroxetin, venlafaxin och vortioxetin, men skillnaderna dem emellan var små.

Vad gäller följsamhet till behandling var agomelatin, citolapram, escitolapram, fluoxetin, sertralin och vortioxetin bäst.

Metaanalysen bygger på systematiska databassökningar efter studier om behandling med antidepressiva läkemedel från 1979 (då det första läkemedlet introducerades på marknaden) till och med januari 2016.

Av de 522 studier som inkluderades i studien var 421 resultat från databassökningen, 86 var opublicerade studier som forskarna inhämtade från olika läkemedelsbolag och 15 studier som forskarna fått tillgång till via personlig kommunikation.

En svaghet med studien är enligt forskarna att trots att de ansträngt sig för att ta med opublicerade studier, där sannolikheten att mindre positiva effektmått publiceras är större, är det möjligt att de kan ha missat några sådana studier, vilket skulle kunna påverka resultatet av metaanalysen.

De skriver dock att resultaten stämmer väl överens med tidigare studier och att styrkan med denna studie är dess omfattning. I en tidigare liknande metanalys från 2009, som Läkemedelsvärlden.se skrev om då, analyserades 12 antidepressiva substanser utifrån 117 studier med totalt 26 000 patienter. Den nu aktuella studien omfattar 522 studier, 21 substanser och drygt 116 000 patienter.

Forskare undersöker förmåga till egenvård

0

I forskningsprojektet ”Egenvård i norrländsk glesbygd” ska Päivi Juuso och Silje Gustafsson, båda forskare i omvårdnad vid Luleå tekniska universitet, undersöka varför en del människor inte söker vård vid lindriga sjukdomar medan andra gör det.

– Vi vet att personer som är bosatta i glesbygd har betydligt färre läkarbesök per år än människor som bor i storstan. Vi ser också att äldre personer i glesbygd är tryggare i att använda egenvård för lindriga åkommor och sjukdomstillstånd, säger Silje Gustafsson.

Tillsammans med kollegan Päivi Juuso ska hon undersöka vilka strategier dessa personer använder sig av – något som forskarna tror kan användas av landets övriga befolkning i större utsträckning.

– Det vi ser i dag är att antalet besök till primärvården ökar och att primärvården har svår att klara sitt uppdrag. Samtidigt blir hälsan i befolkningen bättre och bättre. Det är en paradox. Om resurserna ska användas på rätt sätt behöver personer med störst medicinska behov ha första prioritet och då är det viktigt att lindriga och övergående tillstånd tas om hand på rätt nivå, säger Silje Gustafsson.

I forskningsprojektet, som beräknas starta under mars månad, ska forskarna bland annat intervjua runt 20 äldre personer i glesbygden i Norrbotten, med frågor om vad de gör när de blir sjuka och vilken egenvård de använder sig av.

– Vi tror att det både rör sig om förhållningssätt och om specifik kunskap. Personer som har långa geografiska avstånd till fysisk vård har sannolikt blivit mer påhittiga att lösa olika situationer själva och trygga med att vänta ut lindriga sjukdomar och besvär, säger Silje Gustafsson.

Ett första steg är att förstå vad strategierna består av för att sedan gå vidare och undersöka hur effektiva de är. Förhoppningen är att kunskapen ska kunna användas för att öka tilltron till den egna förmågan till egenvård i en större del av befolkningen.

Silje Gustafsson säger dock att det är en fin linje mellan egenvård och när man faktiskt behöver sjukvård.

– När man väl behöver sjukvård är det viktigt att det finns ett gott utbud även för personer som är bosatta i glesbygd.

Ett annat spår i forskningsprojektet är att undersöka naturens betydelse för hälsa. Där har tidigare forskning visat att människor använder sig av naturen på olika sätt för att minska stress och främja välbefinnandet.

– Vi vill titta på hur man kan använda sig av naturen i egenvårdande syfte.

Silje Gustafsson berättar berättar också att man tidigare ofta använde sig av familj och grannar för att rådfråga om egenvård, och att det fanns en stark genusaspekt då det fram för allt var kvinnor som ansvarade för familjens hälsa.

– När sjukvården nu är mer tillgänglig tenderar de informella nätverken att minska i betydelse och det är intressant att se om till exempel 1177 kommer att ta över den rollen. Det ska också bli intressant att följa utvecklingen med nätläkare, appar och digitala vårdcentraler. Forskningen visar att ju mer lättillgänglig vården blir desto mer tränger den undan den erfarenhetsbaserade kunskapen som finns i informella nätverk, säger Silje Gustafsson.

Resultat från forskningsprojektet väntas under hösten. Nästa steg är att utvidga studien till att omfatta även de nordliga delarna av Norge och Finland, som liksom norr Sverige, karaktäriseras av glesbygd och långa avstånd till fysiska vårdinrättningar.

 

RA-läkemedel inte bättre mot smärta än placebo

Läkemedlet hydroxiklorokin, som i Sverige säljs under produktnamnet Plaquenil, har inte bättre effekt mot smärta vid handartros än placebo. Det visar en randomiserad, dubbelblind och placebokontrollerad studie som utförts vid tretton vårdcentra i England, och som publiceras i tidskriften Annals of Internal Medicine.

I studien deltog 248 patienter med symptomatisk smärta i händerna och där artros konstaterats genom röntgen. Deltagarna randomiserades till att få 200 eller 400 milligram hydroxiklorokin eller placebo under tolv månader, vid sidan av patienternas vanliga vård.

Det primära effektmåttet var smärta i händerna under de senaste två veckorna vid uppföljningstiden efter ett halvår. Sekundära effektmått var egenrapportering av smärta och funktionalitet i händerna, greppstyrka, livskvalitet, röntgenbekräftade förändringar i lederna och biverkningar.

210 personer fullföljde studien i sex månader. Resultatet visade att den genomsnittliga uppskattningen av smärta vid halvårskontrollen var 5,66 på poängskalan för de som fått verksam substans och 5,49 för de som fått placebo. Resultatet stod sig efter kontrollering för följsamhet, avsaknad av data och användning av andra läkemedel.

För de sekundära effektmåtten sågs ingen skillnad alls mellan grupperna varken vid tre, sex eller tolv månaders uppföljningstid. Totalt femton avvikande händelser rapporterades, sju i gruppen som fick aktiv substans och åtta i gruppen som fick placebo.

En begränsning i studien kan vara att restriktionerna kring doseringen av aktiv substans kan ha lett till minskad effekt, skriver forskarna. De drar ändå slutsatsen att hydroxiklorokin inte är mer effektiv än placebo vid smärtbehandling för patienter med måttlig till allvarlig smärta av handartros.

”Kopparpåverkan går inte att utesluta”

För några veckor sedan avslutade Läkemedelsverket sin utredning om Bayers kopparspiral NovaT 380, som initierats efter att en kraftig ökning av biverkningsrapporter kommit in till myndigheten. Läkemedelsverket fann då att det saknas vetenskapligt underlag som visar att det är kopparspiralen som orsakat de besvär som rapporterats in av 149 personer under förra året.

Det finns dock inte heller något underlag som helt motbevisar att kopparspiraler skulle kunna påverka vissa individer negativt. Läkemedelsvärlden.se har därför tittat närmare på hur kunskapsläget ser ut, genom egna artikelsökningar och intervjuer av två experter.

Vi börjar på Läkemedelsverket, som ju helt nyligen själva har gått igenom litteraturen. Kristina Nilsson är läkare på enheten för medicinteknik.

Hur kan vi veta att kopparen i kopparspiraler inte har en påverkan?
– Det korta svaret är: det kan vi inte veta, säger Kristina Nilsson. Däremot har de studier som gjorts visat att sannolikheten är väldigt låg. Men det finns inte så många studier på det här.

Kristina Nilsson nämner en mexikansk studie från 2005, publicerad i tidskriften Contraception. I den mättes kopparhalten i blodet hos 86 kvinnor med kopparspiral och åtta kvinnor utan spiral. Resultatet visade att kopparhalten var signifikant högre hos de kvinnor som hade kopparspiral. Fynden gick emot tidigare forskningsresultat, konstaterade forskarna bakom artikeln.

Tidigare forskning har nämligen visat att kopparhalten i blodet inte var förhöjd hos kopparspiralbärare. En norsk studie från 1994, gjord på 40 kvinnor och publicerad i Acta Obstetricia et Gynecologica Scandinavica fann att kopparspiralen påverkade kopparhalten i livmodern och äggledarna, men inte i blodet.

I artikeln från Mexiko framgick inte om de förhöjda nivåerna hade någon effekt på kvinnorna, och artikelförfattarna skrev också att ytterligare forskning krävdes för att undersöka om nivåerna kunde associeras med några toxiska effekter.

– Det är väldigt svårt att dra några slutsatser av studien, säger Kristina Nilsson. Det är få kvinnor och vi vet ingenting om effekten av de uppmätta halterna.

Det finns även en annan studie, berättar hon, som visat att bärare av kopparspiral hade en ökad förekomst av biomarkörer för stress. Men inte heller där har man visat några effekter hos kvinnorna.

Dessa studier står emot det stora antal kvinnor som under årtionden har använt kopparspiral och som inte har rapporterat några biverkningar utöver de väl kända, nämligen ökade blödningar, buksmärtor och utstötning. I de flesta studier som Läkemedelsvärlden.se har hittat, som till exempel analyserat orsaker till avbrytande av preventivmetoder, nämns dessa faktorer som de enda anledningarna, utöver en önskan om graviditet, till att kvinnor väljer att ta ut sin kopparspiral.

De studier jag har hittat som handlar om biverkningar tar endast upp de kända, och inga andra nämns. Kan man tänka sig att forskarna inte har frågat om något annat och att andra typer av biverkningar därför inte fångats upp i studier?
– Ja det går såklart inte att utesluta, säger Kristina Nilsson. Man kan tänka sig att hälso- och sjukvårdspersonal som får höra om andra biverkningar resonerar att det inte kan bero på spiralen, eftersom den inte innehåller några hormoner. Det är ju väl känt att hormonpreparat kan ha effekt på kvinnors mående.

Så man kan tänka sig att det finns en individuell känslighet för kopparen i kopparspiraler?
–  Ja, det kan man inte utesluta. Människor är känsliga för olika saker och kan reagera väldigt olika. Det finns inga bra studier som talar om hur mycket koppar vi tål utan att få några reaktioner.

Man kan alltså säga att det finns en kunskapslucka här?
– Ja, det är klart att man skulle önska sig en ny studie som tittar på det här. Man kan tycka att det vore nödvändigt för att få veta, men dock inte nödvändigt för att kopparspiral ska få fortsätta användas. Men om man verkligen vill få svar så måste man ju genomföra välstrukturerade studier, säger Kristina Nilsson på Läkemedelsverket.

Att tillverkarna av kopparspiraler, som är en av de mest väletablerade preventivmetoderna i världen, skulle vilja investera pengar i nya studier är inte så sannolikt. Om fler och fler rapporter om misstänkta biverkningar skulle komma in, skulle de dock kanske se ett behov av att genomföra en studie, resonerar Kristina Nilsson. Men rapporterna om biverkningar tycks i nuläget framför allt vara ett svenskt fenomen.

– Vi har ju ett samarbete med andra myndigheter och det här trendbrottet har vi inte sett i andra länder i EU, säger Kristina Nilsson.

Många kvinnor som är övertygade om att kopparspiraler har fått dem att må dåligt känner att de inte har blivit trodda av hälso- och sjukvårdspersonal. Vad tänker du om det?
– Det är jättetråkigt att de känner så, säger Kristina Nilsson. Samtidigt har vi från Läkemedelsverket inte hittat något som tyder på att det är kopparspiralen som orsakar symtomen. Även om många pekar på hur de börjat må dåligt efter insättning, och hur mycket bättre de blivit när de tagit ut sin spiral, så har vi inte något vetenskapligt underlag som tyder på orsakssambandet.

I Sverige idag använder cirka 150 000 kvinnor en kopparspiral. Spiral, innehållande koppar eller hormoner, används av över 168 miljoner kvinnor globalt, vilket gör det till den vanligaste reversibla preventivmetoden. Utbredningen skiljer sig stort mellan länder, i vissa länder används den av mindre än två procent av den fertila kvinnliga befolkningen, i andra av över 40 procent.

Angelica Lindén Hirschberg är professor i gynekologi vid Karolinska universitetssjukhuset. Hon har lång erfarenhet av patientmöten och preventivmedelsrådgivning.

– Rekommendationerna kring kopparspiral har ändrats över tid, berättar hon. Långt tillbaka rekommenderades det för kvinnor i alla åldrar. Sedan påvisades en liten ökad risk för infektion i samband med insättning som skulle kunna påverka fertiliteten och det ansågs något svårare att sätta in på kvinnor som inte varit gravida. Riktlinjerna ändrades då till att kopparspiral bara skulle rekommenderas till kvinnor som fött barn. Sedan har rekommendationerna efter nya studier ändrats igen, till att nu rekommenderas för alla.

Men det är först nu som de här rapporterna om misstänkta biverkningar har kommit, konstaterar Angelica Lindén Hirschberg.

– Tidigare hörde vi inte om det här. Inte under åren när även yngre kvinnor fick spiral för många år sedan heller.

Tror du att sociala medier som Facebook har hjälpt individer att hitta varandra? Tidigare kanske individer upplevde de här symtomen av sin spiral, men fann inga med liknande symtom och talade därför inte om dem?

– Ja så kan det ju vara, men jag känner inte riktigt igen det från min kliniska erfarenhet, säger Angelica Lindén Hirschberg. Patienter brukar rapportera spontant om hur de mår. Jag tror att de flesta gynekologer och barnmorskor delar min bild av att det här är ett nytt fenomen. Jag har aldrig hört den här typen av spontanrapporter tidigare.

Skulle det kunna vara själva spiralen, och inte kopparen, som får kvinnor att må dåligt?
– Vid insättning är det inte ovanligt med en vagal påverkan, svarar Angelica Lindén Hirschberg. Man kan få blodtrycksfall och svimningskänslor, det kan vara väldigt obehagligt. I samband med insättning finns också en ökad risk för infektion. En spiral som delvis har stötts ut kan också orsaka svåra symtom, som smärta och blödningar. Men om insättningen har gått bra och spiralen sitter rätt ska man inte känna av den.

Många kvinnor upplever att de inte har blivit trodda av sjukvården när de har berättat om sina symtom. Vad tänker du om det?
– Så ska det självklart inte vara. Det är bra att problemet uppmärksammas. Och om det inte finns någon bra studie så borde man förstås göra en. Problemet är vem som ska finansiera den.

– Vad som ofta blandas ihop är tidssamband och orsakssamband, påpekar Angelica Lindén Hirschberg. Forskare får aldrig dra slutsatser om orsak av endast tidssamband, det kan alltid finnas en samvariation. Det är först när vi gör randomiserade, kontrollerade studier som vi kan fastställa orsakssamband.

Men det finns faktiskt en studie där mående utöver blödningsmönster finns med i mätningarna, men som ännu inte är klar. I Kenya, Sydafrika, Swaziland och Zambia pågår just nu en open-label, randomiserad klinisk studie med 7 800 deltagare där tre olika preventivmetoder jämförs. Metoderna är intramuskulära depotinjektioner av progesteron, p-stav (det vill säga två hormonella metoder) och kopparspiral. I den stora studien är effektmåttet risken att få en hiv-infektion. Men i en sidostudie (ancillary study) ska även andra effektmått analyseras på 522 deltagare, däribland förekomst av depression och sexuell dysfunktion.

Men trots att det i nuläget saknas kunskap kring kopparens påverkan på individer, tycker Angelica Lindén Hirschberg som Kristina Nilsson på Läkemedelsverket att det är rätt att fortsätta rekommendera kopparspiral till kvinnor.
– Ja, det tycker jag. Med tanke på den enorma globala erfarenheten så tror jag inte professionen känner någon oro. Det är ju också väldigt enkelt att ta ut en kopparspiral, om någon känner att de inte mår bra av den, säger Angelica Lindén Hirschberg.

Då försvinner Alvedon 665 från marknaden

Som Läkemedelsvärlden.se rapporterat tidigare rekommenderar EMA:s säkerhetskommitté PRAC att paracetamol med modifierad frisättning dras tillbaka från marknaden. Anledningen är svårigheten att behandla överdoseringar och PRAC bedömer att nyttan med läkemedlet inte överväger riskerna.

PRAC:s rekommendation stöds av koordinationsgruppen för ömsesidigt godkännande och decentraliserade procedurer för humanläkemedel, CMDh, och har skickats vidare till Europeiska kommissionen för antagande av ett bindande beslut.

Efter EU-kommissionens beslut har de nationella läkemedelsmyndigheterna 30 dagar på sig att verkställa indragningen. Enligt Läkemedelsverket väntas Alvedon 665 försvinna från marknaden under april månad.

Övriga läkemedel med paracetamol påverkas inte av beslutet.

Sjukvårdspersonal bör erbjudas mässlingsvaccin

Icke immun hälso- och sjukvårdspersonal bör erbjudas kostnadsfri vaccination mot mässling. Det uppmanar nu den så kallade skandinaviska verifikationskommittén efter de senaste utbrotten av mässling i Sverige och Europa, som flera gånger har ägt rum i sjukvårdsmiljöer.

Kommittén är tillsatt på begäran av Världshälsoorganisationen WHO, som kräver att medlemsländerna har oberoende expertkommittéer som granskar underlaget som rör mässling och röda hund. Sverige har tillsammans med Norge och Danmark tillsatt en gemensam kommitté, där bland andra Anders Tegnell, stadsepidemiolog på Folkhälsomyndigheten, och tre andra experter inom infektionssjukdomar, barnsjukdomar och klinisk mikrobiologi ingår.

Risken att smittas av mässling är generellt högre för hälso- och sjukvårdspersonal än för den övriga befolkningen. Inom sjukvården finns också de som saknar skydd: nyfödda barn och personer med nedsatt immunförsvar.

Det pågår redan en inventering av sjukvårdspersonalens immunstatus i landstingen och regionerna och de anställda som saknar skydd mot mässling, röda hund och påssjuka erbjuds vaccin. De flesta landstingen påbörjade inventeringen efter att utbrottet av mässling i Göteborg blev känt. Bara några få landsting hade rutiner för att se över personalens vaccinationsskydd sedan tidigare.

Ny immunterapi vid lungcancer får godkänt

0

Den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA har godkänt substansen durvalumab, med produktnamnet Imfinzi, som Astrazeneca har utvecklat. Indikationen är inoperabel, icke småcellig lungcancer som inte har spritt sig runt om i kroppen. Det rapporterar nyhetsbyrån Reuters.

Substansen tillhör en ny klass av immunterapier inom onkologin. Läkemedlet fungerar genom att blockera en mekanism hos tumören som gör att tumörcellerna undgår kroppens immunsystem. När mekanismen blockeras kan immuncellerna upptäcka cancercellerna och agera.

Durvalumab har redan fått godkännande för att behandla vissa patienter med blåscancer. Den patientgruppen är relativt liten, och det nya beskedet om godkännande för behandling av lungcancer öppnar upp för en miljardmarknad.

Andra bolag, som Bristol-Myers Squibb, Roche och Merck, har redan godkända immunterapeutiska substanser för avancerad lungcancer. Astrazenecas substans ska behandla patienter i ett tidigare skede av sjukdomen, i en fas där ingen immunterapi tidigare har funnits.

Godkännandet baseras på en studie med 713 patienter. De som fick Imfinzi hade i genomsnitt en överlevnad på 16,8 månader utan att sjukdomen förvärrades. För de som fick placebo var motsvarande tid 5,6 månader.