Månads arkivering maj 2017

Svalt intresse för medicinsk marijuana hos äldre

Sara Heyman
-
0
Svalt intresse för medicinsk marijuana hos äldre

Sedan januari 2016 har läkare i staten New York haft möjlighet att lagligt förskriva medicinsk marijuana till patienter på tio särskilda indikationer. Bland dessa finns cancer, multipel skleros, kronisk smärta, neuropati och inflammatorisk tarmsjukdom.

Forskare vid Northwell Health, en av New Yorks största privata vårdgivare, har med anledning av lagändringen gjort en intervjustudie med äldre patienter för att undersöka deras syn på medicinsk marijuana. Studien presenterades nyligen vid American Geriatrics Society Meeting i San Antonio.

I studien intervjuades 93 respondenter. Medelåldern i gruppen var 71 år. Av deltagarna led 71 procent av kroniska sjukdomar och en fjärdedel hade kronisk smärta. 43 procent hade tagit smärtlindrande läkemedel under den föregående månaden. Nitton procent uppgav att de hade konsumerat marijuana utan medicinskt syfte tidigare i livet.

Av respondenterna svarade 36 procent att de osannolikt eller extremt osannolikt skulle ta medicinsk marijuana om de fick det förskrivet. Närmare en tredjedel av de som svarade så motiverade det med oro för biverkningar. Nitton procent var oroliga för en beroendeeffekt och åtta procent svarade att det inte skulle accepteras av deras anhöriga.

Inga samband kunde hittas mellan attityden till medicinsk marijuana och respondenternas kön, ålder, utbildningsnivå eller kroniska smärta. Däremot sågs en större vilja att prova medicinsk marijuana hos de som hade uppgett att de tidigare i livet hade använt marijuana som drog.

– Jag tror att historien om medicinsk marijuana ännu är i sin linda, sa Gisele Wolf-Klein, läkare och forskaren bakom studien, i en kommentar. Vi saknar ännu tillräcklig erfarenhet för att säga för vilka patienter medicinsk marijuana bäst kan hjälpa, men om det verkar ha en värdefull effekt, så måste vi komma över de eventuella fördomar eller oro som patienter, anhöriga eller läkare kan tänkas ha.

Virus oftare bakom luftvägsinfektioner

Sara Heyman
-
0
Virus oftare bakom luftvägsinfektioner

Allvarligare nedre luftvägsinfektioner som lunginflammation hos barn, tros oftare bero på bakterier och behandlas då med antibiotika. Men en ny avhandling från Karolinska Institutet visar att virus oftare än bakterier, är boven bakom även lunginflammationer hos barn.

Forskaren Samuel Arthur Rhedin har i en studie jämfört virusfloran hos friska barn på BVC med virus från sjuka barn som vårdats för svåra luftvägsinfektioner. Han har också kartlagt de olika virustyper som hittades.

Hans forskning visar att virus är en större orsak till luftvägsinfektioner än vad man tidigare trott. Resultaten pekar på vikten av att få fram nya diagnostiska verktyg för att snabbt kunna fastställa orsaken bakom en sjukdom, och på behovet av bättre behandlingar och vacciner för virusorsakade luftvägsinfektioner hos barn, skriver han i avhandlingen.

– Vår forskning kan bidra till att ge läkemedelsindustrin rätt fokus vid utveckling av nya antivirala läkemedel. Vetskapen om vilket virus barnet fått kan också ge föräldrar bättre information om sjukdomens förlopp och smittsamhet, säger han i ett pressmeddelande.

Onödiga antibiotikabehandlingar för luftvägsinfektioner bidrar till utvecklingen av antibiotikaresistens. Det är därför mycket värdefullt att på ett snabbt och säkert sätt fastställa orsaken bakom en allvarlig luftvägsinfektion hos barn.

Samuel Arthur Rhedin och hans forskarkollegor ska inom kort utvärdera ett nytt blodprovstest för att snabbare kunna diagnostisera virus.

Opioider för äldre gav sämre hälsoutfall

Sara Heyman
-
0
Opioider för äldre gav sämre hälsoutfall

Det är forskare från Northwell Health, en av New Yorks största privata vårdgivare, som presenterar en ettårig, retrospektiv kohortstudie vid American Geriatrics Society Meeting som hålls i San Antonio denna vecka. Studie publiceras också i Journal of Hospital Medicine.

I studien har data från 10 529 patienter, 65 år och äldre, som alla vårdats på ett stort sjukhus i New York någon gång under den studerade ettårsperioden, analyserats. När det gällde patienterna som vårdats för annat än kirurgi, jämfördes de som fått opioider under sjukhusvistelsen med de som inte fått det.

Resultatet visade att 29,3 procent av patienterna fått opioider, som till exempel morfin och oxikodon. Den stora majoriteten av dessa patienter hade tidigare inte fått den typen av läkemedel. De som fick opioider löpte högre risk att drabbas av flera negativa hälsoutfall, visade studien. Att få en urinkateter, bli sängliggande och att förlora förmågan att äta på vanligt vis var tre företeelser som var vanligare för dem som fick opioider. Vårdtiden var också 50 procent längre för denna grupp, och återinläggning inom 30 dagar var vanligare.

– Det som gör vår studie särskilt intressant är att opioider förväntas behövas efter operationer, som till exempel en höftfraktur. Men här visar vi att opioider också används i behandling av kroniska sjukdomar, säger Sutapa Maiti, läkare vid Northwell Health i New York och en av forskarna bakom studien, i en kommentar.

Behandling med opioider är ständigt på agendan i USA, som just nu lider av en epidemi av opioidmissbruk.

– Det här är en av de första studierna som visar att förskrivning av opioider under sjukhusvistelse är förknippat med dåliga hälsoutfall i ett korttidsperspektiv. Opioider är nödvändiga i en högkvalitativ vård, för att användas när de behövs, säger Sutapa Maiti. Men frågan är om vi ska vara så snabba med att förskriva det för äldre patienter som inte tidigare fått det, eller om det finns bättre vägar för att behandla smärtan.

Ny WHO-plan ska tackla ökningen av demens

Ingrid Helander
-
0
Ny WHO-plan ska tackla ökningen av demens

Antalet som insjuknar i demenssjukdomar världen över ökar stadigt. I dag räknar man med att cirka 48 miljoner människor är drabbade, varav 150 000 i Sverige. År 2030 väntas antalet ha ökat till drygt 75 miljoner globalt, enligt siffror från Världshälsoorganisationen, WHO. I majoriteten av fallen rör det sig om Alzheimers sjukdom.

Nästa vecka lägger WHO fram en global handlingsplan för att samla alla länder kring frågan. Syftet är att med gemensamma insatser försöka bromsa ökningen av sjukdomen och förbättra förutsättningarna för de miljontals människor som är drabbade.

WHO har tidigare tagit fram liknande globala handlingsplaner för sjukdomar som exempelvis malaria och hiv. Men detta är första gången ett liknande helhetsgrepp tas för demenssjukdomar.

– Demens är ett enormt hot mot den globala folkhälsan och en viktig fråga för medlemsländerna, säger Shekar Saxena, chef för avdelningen Mental hälsa och substansmissbruk på WHO. Tidigare i veckan deltog han på den internationella konferensen Dementia Forum X i Stockholm.

Handlingsplanen som sträcker sig fram till år 2025 har ett folkhälsoperspektiv och trycker bland annat på att alla länder ska ha med åtgärder inom demensområdet i sina nationella hälsoplaner, att medvetenheten kring demens måste öka och därmed stigmat runt sjukdomen minska. Även förebyggande åtgärder och riskreduktion lyfts fram som viktiga områden.

– Vi måste göra allt vi kan för att minska risken för att drabbas av demens och för att fördröja utvecklingen av sjukdomen, säger Shekar Saxena.

Även behovet av mer information och bättre förståelse för hur människor med demens lever i dag finns med som uttalade områden. Och givetvis forskning, för att ta reda på mer om orsakerna till sjukdomen.

Något som däremot inte har särskilt stort utrymme i handlingsplanen är läkemedelsutveckling av nya substanser för att bromsa eller lindra till exempel Alzhemiers sjukdom.

– Handlingsplanen har ett uttalat folkhälsoperspektiv. WHO gör ingen egen forskning men vi uppmuntrar förstås industrin och andra intressenter att investera i området. Det finns bra exempel på lyckade saminvesteringar med privata och publika medel som andra kan ta efter som till exempel Dementia discovery fund UK i Storbritannien, säger Shekar Saxena.

Den globala handlingsplanen presenteras vid ett WHO-möte i Genève i Schweiz i nästa vecka och Shekar Saxenas förhoppning är att alla 94 medlemsländers hälso- och sjukvårdsministrar ska skriva under den. Och även om den inte är legalt bindande på något sätt sätter den press på ländernas regeringar, menar Shekar Saxena.

– Man ger en utfästelse om att agera och vi kommer att ha noggranna uppföljningar över vad de olika länderna som signerar handlingsplanen faktiskt gör, säger Shekar Saxena.

Forskningsprogram om antibiotikaresistens

Sara Heyman
-
0
Forskningsprogram om antibiotikaresistens

Syftet med programmet är att främja forskning om ny antibiotika och öka kunskapen om hur vi förhindrar utvecklandet av antibiotikaresistens. Det nationella forskningsprogrammet aviserades redan i regeringens forskningsproposition.

– Internationellt sett är Sverige ett föregångsland i arbetet mot antibiotikaresistens. Men för att kommande generationer ska kunna lita på att vi även i framtiden har effektiva botemedel mot våra vanligaste infektionssjukdomar krävs ökad kunskap och långsiktiga forskningssatsningar, säger Helene Hellmark Knutsson, minister för högre utbildning och forskning, i ett pressmeddelande.

Utöver ny antibiotika ska forskning inom programmet även bland annat handla om diagnostik och vårdrelaterade infektioner. Vetenskapsrådet har även i uppdrag att ta fram en strategisk forskningsagenda för att på bästa sätt utnyttja forskningsmedel.

Regeringen: Naloxon ska snabbutredas

Sara Heyman
-
0
Regeringen: Naloxon ska snabbutredas

I april fick Läkemedelsverket och Socialstyrelsen i uppdrag att utreda förutsättningarna för att göra det livräddande läkemedlet Naloxon mer tillgängligt utanför sjukvården. Naloxon är en antidot till opioider, och kan häva överdoser och rädda livet på personer som överdoserat. Idag finns det i Sverige bara tillgängligt inom sjukvården.

Bland annat fick myndigheterna i uppdrag att bedöma hur anhöriga till personer som riskerar att överdosera opioider kan få tillgång till Naloxon.

Idag meddelade regeringen att Naloxon ska snabbutredas. Nu ska det ingå i uppdraget att redogöra för alternativ som inte handlar om att skriva ut recept på en anhörig. Socialstyrelsen ska också sprida kunskap och information till berörda aktörer, till exempel brukarorganisationer.

– När det handlar om att rädda liv har vi inte råd att vänta längre än nödvändigt. Därför vill vi att Socialstyrelsen tillsammans med Läkemedelsverket snabbutreder vilka möjligheter det finns för att Naloxon ska kunna användas utanför sjukvården så snart som möjligt, säger folkhälso- och sjukvårdsminister Annika Strandhäll i ett pressmeddelande.

Redan om tre veckor, den 9 juni, ska Socialstyrelsen rapportera uppdraget till regeringen.

För många läkemedel sista tiden i livet

Sara Heyman
-
1
För många läkemedel sista tiden i livet

Det är forskare vid bland annat Karolinska Institutet som undersökt hur många och vilka slags läkemedel personer har fått under sitt sista år i livet. Studien, som är en registerstudie över alla personer som dog i Sverige mellan 2007 och 2013, totalt över 500 000 personer, publiceras i den vetenskapliga tidskriften The American Journal of Medicine.

Polyfarmaci, det vill säga när patienter får tio eller fler olika läkemedel under samma period, är ett välkänt problem bland äldre patienter, som Läkemedelsvärlden.se tidigare skrivit om.

I den aktuella studien har forskarna studerat vilka läkemedelsförskrivningar som patienterna haft under sina sista tolv månader i livet. Resultatet visar att andelen som fått tio läkemedel eller fler ökade under det sista levnadsåret, från 30,3 procent till 47,2 procent. De som dog av cancer var de som hade allra flest läkemedel.

Studiens resultat visar också att av de läkemedel som patienterna fick, bestod en avsevärd del av behandlingar vars nytta kan ifrågasättas för patienter med mycket kort tid kvar att leva. Även om analgetika, det vill säga smärtstillande läkemedel, var det allra vanligaste, var andra grupper som trombosprofylax, betablockerare och ACE-hämmare inte ovanliga.

Behandlingssyftena som ligger bakom polyfarmacin är inte bara symtomlindring i livets slutskede, utan även förebyggande långtidsbehandlingar, skriver forskarna i artikeln. Som exempel nämns att behandling med statiner sällan hade satts ut. 16 procent av patienterna hade statiner förskrivna under sin sista månad i livet.

”Det är skäl för allvarlig oro”, skriver forskarna. ”Den kliniska vinsten med förebyggande behandling mot hjärt-kärlsjukdom under den sista månaden i livet är i högsta grad tveksam.”

Forskarna fann också att de som bodde på institution fick fler läkemedel än de som bodde i egna hem, men ökningen av läkemedel under det sista året ökade långsammare i den gruppen.

Studien har sina begränsningar, skriver författarna. Eftersom endast receptförskrivningar finns med i studien, har läkemedel som patienterna skaffat receptfritt eller fått på till exempel sjukhus inte kommit med. Siffrorna kan därför förmodas vara en underrapportering. Receptförskrivningsdata ger heller ingen information om huruvida patienterna verkligen tagit den förskrivna medicinen eller om de tagits enligt ordination.

Resultatet stämmer överens med tidigare studier, konstaterar forskarna. Det behövs mer forskning som studerar effekterna av att sätta ut preventiva behandlingar för svårt sjuka patienter. Den samlade kunskapen bör sedan användas i utformande av kliniska riktlinjer, där varje patients unika medicinska behov får styra, snarare än någon “one size fits all”-modell, skriver de, sist i artikeln.

Varför inte jobba gratis på semestern i år?

Lars Dagerholt
-
0
Varför inte jobba gratis på semestern i år?

Under våren hade jag förmånen att umgås med en grupp volontärer vid ett barnsjukhus i Laos. Det slog mig hur de laddades med energi och engagemang för det yrke de valt, och möjligheten de hade att för alltid påverka människors liv.

På Lao Friends Hospital for Children i Luang Prabang jobbar idag 15 läkare, 25 sjuksköterskor och två farmaceuter. Antalet sängplatser är 20, och varje dag tar de emot cirka 60 öppenvårdspatienter. All vård och medicin är gratis.

För att stödja personalen på sjukhuset finns möjlighet att bidra som volontär under en period. Flera volontärer jag mötte var unga och nästan färdiga med sina läkar- eller specialistutbildningar i hemlandet, andra var mer erfarna. Det är ett tag sedan de hade en farmaceutvolontär på sjukhuset, och behovet är mycket stort.

Läs hela Lars Dagerholts blogginlägg här.

Bra människor och bra molekyl gav branschpris

Ingrid Helander
-
0
Bra människor och bra molekyl gav branschpris

Branschorganisationen Sweden bio delade för elfte året ut priset Sweden bio award till ett bolag som under det gångna året ”visat prestationer och framgångar utöver det vanliga” inom life science-sektorn.

Årets vinnare blev det Stockholmsbaserade läkemedelsbolaget Oncopeptides som utvecklar läkemedel mot cancer, och mer specifikt mot multipelt myelom.

På frågan från moderatorn Eva Sjökvist Saers, vd för APL, om vad som ligger bakom framgångarna svarade vd Jakob Lindberg ”en bra molekyl och bra människor”.

Bolagets främsta läkemedelskandidat Ygalo är en cytotoxisk molekyl som utnyttjar cancercellens egna biokemiska egenskaper. Substansen administreras via injektioner och transporteras sedan snabbt in i cellerna.

Väl där klyvs molekylen av en typ av enzym (peptidaser), som är starkt överrepresenterade i cancerceller. Klyvningen gör att molekylen inte kan lämna cellen och resultatet blir att en stor andel av den aktiva substansen blir kvar i cellen och kan göra verkan.

Läkemedelskandidaten har genomgått fas II-studier och fick 2015 särläkemedelsstatus i både USA och Europa. Under första halvan av 2017 startade bolaget en fas III-studie med läkemedelskandidaten.

Oncopeptides var en av sju nominerade till årets Sweden bio award. Förra årets pris gick också till ett bolag som utvecklar läkemedel mot cancer – Alligator bioscience.

”Människor här vill bidra till forskning”

Ingrid Helander
-
0
”Människor här vill bidra till forskning”

För fyra år sedan, i september 2013, trädde Finlands första biobankslag i kraft. Med den strukturerades och systematiserades insamlandet av patientprover upp och Finlands nu åtta biobanker etablerades.

Sedan dess tillfrågas också alla som söker och får vård vid något av de sjukhus som är knutna till biobankerna, om de vill lämna prover i form av blod och vävnad att användas i forskningssyfte. De allra flesta säger ja.

I biobanken vid University of Eastern Finland och universitetssjukhuset i Kuopio, en stad i östra Finland med drygt 112 000 invånare, finns i dag 250 000 prover från drygt 100 000 personer lagrade. Biobanken startade för två år sedan och sedan starten är det endast ett fåtal av de tillfrågade som avböjt att lämna prover till biobanken.

– De allra flesta patienter säger ja, säger Hanna Tuhkanen, forskningskoordinator för Biobank of Eastern Finland. Hittills är det endast tio personer som har sagt nej.

Till skillnad från de flesta svenska biobanker är de finska inte uppdelade efter diagnosområde utan proverna samlas in utifrån geografiskt upptagningsområde. Biobanken i Kuopio berör cirka 600 000 invånare. Vissa variationer mellan biobankerna kan dock förekomma beroende på de olika sjukhusens specialiteter.

Den som lämnar prov till biobanken samtycker också till en bred användning för forskning inom ”health science”. När liknande data- och provinsamling gjordes i Sverige för ett par år sedan inom ramen för projektet Lifegene stoppades det av Datainspektionen, med hänvisning till att det framtida syftet inte var tillräckligt tydligt definierat. Den som lämnade prover bedömdes inte kunna ta ställning till vad hen samtyckte att proverna skulle användas till.

Något sådant dilemma har inte de finska biobankerna stött på, enligt Hanna Tuhkanen. Hon förklarar att det gjordes en noggrann etisk bedömning när biobankerna etablerades och att de har fått klartecken från social- och hälsovårdsministeriet (Ministry of social affairs and health).

– Samma prover kan alltså användas till många olika forskningsprojekt. Människor i Finland vill ta del av och bidra till medicinsk forskning och det finns en väldigt hög tilltro till akademin och universitetssjukhusen här, säger Hanna Tuhkanen.

Innehållet i biobankerna är tillgängligt för både akademisk forskning och forskning som görs av företag, och för såväl finska som internationella aktörer. För akademiska forskare gäller ett självkostnadspris medan prislappen är högre för företag.

Hittills har de finska biobankerna tagit emot ungefär 200 ansökningar om att få använda prover till olika forskningsprojekt. Akademin står för de flesta ansökningarna medan cirka 20 procent kommer från industrin. Mer än hälften av ansökningarna kommer från internationella organisationer.

– Vi har haft en handfull ansökningar sedan vi startade 2013 och har just godkänt den första som gäller ett akademiskt forskningsprojekt hyaluronmetabolism kopplat till njurcancer, säger Hanna Tuhkanen.

Den som vill använda prover i biobankerna måste skicka in en ansökan, med projektplan och godkända etiska tillstånd till de olika biobankerna för vetenskaplig bedömning. Det pågår dock ett arbete med att starta upp en organisation som ska vara knutpunkten för alla förfrågningar rörande samtliga biobanker. Planen är att den ska vara igång under nästa år.

– Vi upplever att det finns ett ökande intresse för att använda biobankerna, inte minst från internationella aktörer. Många andra biobanker i Europa är specialiserade på olika områden och jag tror att vårt upplägg är ganska unikt, säger Hanna Tuhkanen.

FDA kräver varning för diabetesläkemedel

Sara Heyman
-
0
FDA kräver varning för diabetesläkemedel

Som Läkemedelsvärlden.se rapporterade tidigare i år, finns en ökad risk för amputationer vid användandet av diabetesläkemedlet kanagliflozin, med produktnamnet Invokana. Läkemedlet tillhör en grupp som kallas natrium-glukos-co-transportör-hämmare (SGLT2-hämmare) och fungerar genom att hämma njurarnas reabsorption av glukos, så att mer glukos lämnar kroppen med urinen.

Redan medan studier pågick sågs den ökade risken, som ledde till att den europeiska läkemedelsmyndigheten EMA:s säkerhetskommitté PRAC gick ut med en varning. Studierna som nu är avslutade visar att risken för amputation av del av fot eller tå är dubbelt så hög med kanagliflozin som vid placebobehandling. Även amputationer vid knäet drabbade patienter som fått läkemedlet.

Den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA kräver nu att läkemedelsförpackningarna ska få en ruta med varningstext, en så kallad Boxed Warning, vilket är en varningstext av högsta graden.

Läkare som skriver ut kanagliflozin bör först utreda varje patients predisponering, det vill säga riskfaktorerna för amputation, som till exempel om patienten har fotsår, neuropati eller om hen har amputerats tidigare, skriver FDA.

Naturmedicin kan bli framtida preventivmetod

Sara Heyman
-
1
Naturmedicin kan bli framtida preventivmetod

Det är två ämnen som länge har använts, bland annat i kinesisk traditionell medicin, som har studerats vid University of California, Berkeley. Forskarna kallar dem för ”molekylära kondomer”, eftersom de tycks fungera genom att förhindra spermierna från att lyckas penetrera sig in till äggcellen.

Studien, som publiceras i den vetenskapliga tidskriften Proceedings of the National Academy of Sciences, har gjorts i laboratorium med donerad sperma och inköpta reagenter, och har föregåtts av litteratursökningar efter traditionella preventivmetoder hos ursprungsbefolkningar, för att hitta ämnen som kan blockera befruktningen.

Förra året upptäckte nämligen samma forskargrupp att hormonet progesteron har en nyckelroll när det gäller spermiernas förmåga att göra de kraftiga simrörelser med svansen som krävs för att spermien ska lyckas ta sig igenom cellerna som skyddar ägget och in till ägget. Genom att en kalciumkanal öppnas och spermien får en tillförsel av kalcium, ändras rörelsemönstret på svansen och blir hyperaktivt.

Progesteronet binder till ett protein som kallas ABHD2, som i sin tur gör att kalciumkanalen hos spermien öppnas. Det är sedan forskarna gjorde den upptäckten som de har varit på jakt efter kemikalier som likt progesteronet kan binda till samma protein, och därmed öppna eller blockera kalciumkanalen.

Det ena av de två ämnena som forskarna har hittat och nu testat heter lupeol, och finns i bland annat maskrosrot och mango. Det har tidigare testas i cancerforskning. Det andra ämnet heter pristimerin och kommer från plantan Tripterygium wilfordii, också känd som ”thunder god vine” (ungefär åskgudens vinranka). Vissa ämnen i bladet är giftiga, men plantan har använts som preventivmedel i kinesisk medicin och som traditionell behandling för reumatoid artrit.

Den aktuella studien visade att kemikalierna verkade fungera vid mycket låga doser. Forskarna skriver att de borde ses som lovande kandidater för nya preventivmetoder, eftersom de minskar antalet hyperaktiva spermier. Preventivmetoden skulle fungera som en akutmetod, som skulle kunna användas före eller efter oskyddat samlag.

Forskarna arbetar nu tillsammans med kollegor i Oregon för att in vitro studera hur ämnena fungerar på spermier från apor. De letar också efter nya källor för kemikalierna, eftersom de vilda växterna som ämnena kan utvinnas ur har för låg koncentration.

Forskningen har fått stöd av bland annat National Institutes of Health och forskningsstipendier.

Ok för behandling av antipsykotika-biverkning

Sara Heyman
-
1
Ok för behandling av antipsykotika-biverkning

Tardiv dyskinesi är en neurologisk störning med en symtombild av ofrivilliga, långsamma och upprepande rörelser, till exempel smackande med läpparna eller konstanta rörelser med tungan. Det är ett tillstånd som patienter kan få som behandlats med neuroleptika under lång tid. Det gäller särskilt de äldre sorterna antipsykosläkemedel, som haloperidol och klorpromazin.

Nyligen godkände den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA för första gången ett läkemedel mot tardiv dyskinesi, läkemedlet valbenazin, med produktnamnet Ingrezza, genom ett påskyndat förfarande. Fram tills nu har ingen behandling funnits för detta tillstånd, som är väl känt inom psykiatrin.

Tillståndet började ses redan på 1950-talet, när man började behandla långvariga svårare psykiatriska tillstånd som schizofreni och bipolaritet med neuroleptika. Men även andra patientgrupper, till exempel de som får antipsykotisk behandling för depression eller vissa andra läkemedel för bland annat magproblem, kan drabbas av biverkningen.

Biverkningen gäller inte bara ansiktet, även armar och ben kan drabbas av oavsiktliga extrarörelser. Dagens doser med neuroleptika är lägre än tidigare, så biverkningen tros bli ovanligare med tiden. Undersökningar på äldre patienter har visat att mellan 20 och 30 procent av de som behandlats med neuroleptika i mer än tio år får biverkningen i någon grad. Om man slutar medicinera, brukar biverkningen först förvärras för att sedan långsamt klinga av. Hos äldre patienter är det vanligare att symtomen består även efter att de har slutat ta medicinen.

“Tillståndet kan vara handikappande och bidra till än mer stigmatisering av patienter med psykisk sjukdom”, kommenterade en representant för FDA:s avdelning för psykiatri när godkännandet meddelades i ett pressmeddelande.

Det nyligen godkända läkemedlet visade sig ha god effekt i en klinisk prövning med 234 deltagare. Efter sex veckors behandling uppvisade de som fått verksam substans förbättringar vad gällde ofrivilliga rörelser, jämfört med gruppen som fick placebo.

Valbenazin kan i sin tur också ge allvarliga biverkningar, som sömnighet och problem med hjärtrytmen. Patienter med vissa hjärtproblem ska därför inte ta valbenazin, och de som behandlas ska till exempel inte köra bil innan man vet säkert hur läkemedlet påverkar dem, skriver FDA.

Livräddande kortison verkar snabbare

Sara Heyman
-
0
Livräddande kortison verkar snabbare

Att ge kortison till gravida kvinnor som ska föda för tidigt är en metod med decennier på nacken. Kortisonet får barnets lungor att mogna snabbare, och med metoden har man sett att fler barn överlever en för tidig förlossning. Även risken för svåra komplikationer efter förlossningen, som till exempel andningsproblem eller hjärnblödning, minskar. Rekommendationerna säger att gravida som riskerar att föda före vecka 34 ska ges kortison.

Tidigare har man trott att effekten av kortisonbehandlingen nås omkring ett till två dygn efter administrering. Vid akuta fall, då förlossning beräknas ske inom några få timmar, har man därför inte trott att kortisonet hinner få någon effekt.

Men en stor observationsstudie gjord bland annat vid Karolinska Institutet visar nu att effekten av kortison kommer snabbare än vad man tidigare trott. Kortison givet sex till tolv timmar före förlossningen innebar en minskad dödlighet hos barnen med 51 procent. När kortisonet getts bara tre timmar före förlossning sågs ändå en minskning i dödlighet med 26 procent.

– Jag blev överraskad att se att effekten tycks komma så fort, säger studiens försteförfattare Mikael Norman, professor vid Karolinska Institutet.

Studien publiceras i den vetenskapliga tidskriften JAMA Pediatrics. Den ingår i forskningsprojektet EPICE (Effective perinatal intensive care in Europe), och hade som syfte att undersöka sambanden mellan administrering av kortison till mammor inför en förlossning, och överlevnaden hos de för tidigt födda barnen. Även sambanden med svåra komplikationer hos barnen studerades.

Den studerade kohorten bestod av 4 594 barn. Den genomsnittliga graviditetstiden vid förlossning var 28,5 veckor. Den genomsnittliga födelsevikten hos barnen var 1213 gram.

Resultatet visade att dödligheten hos de barn vars mammor inte fått någon kortisonbehandling var 20,6 procent. Det var 15 procent av mammorna som inte fick kortison. Behandling med kortison innebar en direkt nedgång i dödlighet. Barnen vars mammor fick kortison tolv timmar före förlossning hade samma överlevnad som barnen vars mammor fått kortison 18 till 48 timmar före förlossning. En platånivå nåddes vid en femtioprocentig minskning, då kortisonbehandlingen hade getts 18 till 36 timmar före barnets födelse. Liknande resultat sågs när det gällde de flesta svåra komplikationer hos barnen.

– Det här är första studien som kunnat göras med den här höga tidsupplösningen, säger Mikael Norman. Vi har kunnat studera hur risken för död och svår sjuklighet hos barnen förändras timme för timme när det gäller tiden från att mamman har fått kortison till barnets födelse.

En annan styrka med studien, menar Mikael Norman, är bredden av observationer. Mammor och barn i elva länder och på flera olika typer av sjukhus har observerats.

– Det gör studiens resultat generaliserbart, säger Mikael Norman. Vi har studerat för tidiga födslar i många olika situationer.

Resultatet stöds dessutom av nya data från djurexperiment, berättar han. I djurstudier i USA har man också nyligen sett att kortisonet haft effekt på bara ett fåtal timmar.

Kan den här nya kunskapen få omedelbar klinisk betydelse?
– Studien har ju inte högsta graden av evidens eftersom det är en observationsstudie, säger Mikael Norman. Men det är den bästa tillgängliga kunskap vi nu har. De nuvarande rekommendationerna baseras också på observationsdata.

De exakta storlekarna på effekterna kommer kanske att behöva justeras, tror Mikael Norman. Men att kortisonet har en snabbare effekt än vad man tidigare trott, och att tidig behandling kan minska både dödlighet och svåra komplikationer, borde det inte råda någon tvekan om.

– Så den kliniska betydelsen får väl diskuteras, säger han. Jag tror att det här kommer att påverka praxis och kliniskt tänkande, att man känner till att kortisonet har snabbare effekt.

Studien finansierades av EU:s sjunde ramprogram, French Institute of Public Health Research, Polish Ministry of Science and Higher Education, Stockholms läns landsting, Karolinska Institutet och Karolinska universitetssjukhuset, med flera.

 

Ickeinvasiv elbehandling mot depression

Sara Heyman
-
0
Ickeinvasiv elbehandling mot depression

Det är en dosa med en enkel display, med tillhörande elektroder som sätts in i något som liknar en badmössa, och är så enkel att använda att patienten kan sköta den själv. Genom icke-invasiv neuromodulation, det vill säga ytlig elektrisk stimulering, behandlar den depression. Teknikens specifika benämning är transkraniell likströmsstimulering (tDCS) och är i sig ingenting nytt. Tekniken har funnits sedan 60-talet.

Det är den nya apparaturen, som är så säker och lätt att använda att den till och med kan användas i hemmet, som är nyheten. Företaget bakom produkten är Sooma medical, ett av företagen i Health innovation village i Helsingfors, ett campus för uppstartsföretag inom hälso- och sjukvård.

Projektledare Mikael Eriksson visar dosan, som ser ut som en pryl från ett par decennier tillbaka.

– Vi fick klagomål på att den inte såg tillräckligt sjukhusaktig ut, säger han. Den är ju till för sjukvården. Skulle den vara för privatkunder skulle den mer likna en smartphone.

Mikael Eriksson visar hur elektroderna läggs in i små fickor av ett enkelt material liknande det i en wettextrasa. Fickorna fuktas sedan med natriumklorid för att jonerna ska kunna passera. Elektroderna i sina fuktade fickor sätts sedan fast i en tunn mössa som placeras på huvudet.

– Först  kontrollerar apparaten att den elektriska kontakten mellan elektrod och skalp är tillräcklig, berättar Mikael Eriksson och visar displayen.

– Här kan man se när den är klar att börja ge ström.

Behandlingen består sedan av svag ström som ges under 30 minuter. Under tiden kan patienten göra vad hen vill, till exempel läsa eller meditera. Standardbehandlingen består av 30 minuter fem dagar i veckan i tre veckors tid. Enstaka upprätthållande behandlingar ges efter det.

Apparaten, som säljs under namnet Sooma tDCS, är CE-märkt och har uppvisat goda kliniska resultat. En kontrollerad, dubbelblind och randomiserad studie publicerad i JAMA Psychiatry visade att 40 procent av patienterna tillfrisknade efter två veckors behandling och att effekten var likvärdig med den av läkemedelsbehandling med sertralin. En nyligen gjord metaanalys publicerad i British journal of Psychiatry konstaterade också att metoden har motsvarande effekt som läkemedel och magnetstimulering. Behandlingen kan också användas i kombination med läkemedelsbehandling.

I Sverige används tekniken fortfarande i liten utsträckning, men användningsgraden i Finland har ökat markant under det senaste året. Tekniken finns inte ännu med i de nationella riktlinjerna i varken Sverige eller Finland, vilket gör att patienter som vill ha behandlingen och får den ordinerad, får stå för kostnaderna själva.

– Men i Storbritannien är den upptagen i riktlinjerna från brittiska motsvarigheten till Socialstyrelsen (the National Institute for Health and Care Excellence), berättar Mikael Eriksson.

Produkten, som godkändes 2014, har redan testats av patienter i över 40 länder. Den utvärderas just nu i en multicenterstudie där bland annat två psykiatriska kliniker i Stockholm ingår. Mikael Eriksson och hans fem kollegor hoppas att den i framtiden kan komma att bli ett förstahandsval för behandling av depression. ECT, elektrokonvulsiv behandling, är fortfarande den mest effektiva behandlingen för svår depression, men den metoden har flera baksidor. Det är dyrt, patienten måste sövas och det finns biverkningar som till exempel minnesstörningar. Även läkemedelsbehandling är förknippat med många biverkningar. Behandlingen med Sooma tDCS har inte visat sig ha några biverkningar alls. Mikael Eriksson och hans kollegor provar därför tekniken på sig själva i sitt arbete hela tiden.

– Det här är det gladaste gänget i Health innovation village, säger Mikko Kauppinen, projektledare för campuset.

 

Positiva resultat för antikropp mot migrän

Ingrid Helander
-
0
Positiva resultat för antikropp mot migrän

Galcanezumab är en monoklonal antikropp som binder till och hämmar CGRP, en peptid som tros har en avgörande inverkan vid migrän. Antikroppen tas av patienten själv som injektioner en gång i månaden.

Det primära effektmåttet i de tre fas III-prövningarna som bolaget bakom antikroppen, Eli Lilly presenterar i ett pressmeddelande, var den månatliga minskningen av antalet dagar med migränattacker.

I samtliga studier, som var dubbelblinda, randomiserade och placebokontrollerade, minskade antalet dagar med migränattacker signifikant vid behandling med galcanezumab jämfört med placebo.

Två av studierna pågick under sex månader och undersökte effekten av substansen på personer med återkommande migrän. Inklusionskriterierna innebar att patienterna skulle ha mellan minst fyra och 14 dagar med migrän per månad och genomsnittet för patienterna som ingick i studien var 9,1 sådana dagar.

I den ena av de båda studierna minskade antalet migrändagar med i snitt 4,7 dagar för de patienter som fick 120 mg aktiv substans och med 4,6 dagar för de som fick 240 mg läkemedel. I gruppen som fick overksam substans var motsvarande minskning 2,8 dagar.

I den andra sexmånadersstudien var motsvarande siffror en minskning med 4,3 dagar för de patienter som fick 120 mg galcanezumab och 4,2 dagar för de som fick 240 mg aktiv substans. Minskningen i placebogruppen var 2,3 dagar.

Den tredje studien pågick under tre månader och undersökte effekten av galcanezumab på kronisk migrän. För att få ingå i studien skulle patienterna ha minst 15 dagar av huvudvärk, varav minst åtta klassade som migrän, per månad. I genomsnitt hade patienterna i denna studie 19,4 migrändagar i månaden. Resultaten i tremånadersstudien var jämförbara med de tidigare studierna.

Baserat på resultaten skriver bolaget i pressmeddelandet att de kommer att lämna in en ansökan om marknadsgodkännande till den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA under andra halvan av året, och efter det till andra regulatoriska myndigheter runt om i världen.

Måltavlan CGRP, kalcitoningenrelaterad peptid, är en kedja av aminosyror (peptid) som bland annat finns utbredd i hjärnans nervvävnad. Den svenska forskaren, Lars Edvinsson, professor vid Lunds universitet, upptäckte i mitten av 1980-talet att CGRP frisätts från huvudets känselnerver i samband med migränanfall och annan svår huvudvärk. Han visade också att effekten av CGRP kan stoppas genom att blockera receptorn för CGRP på den mottagande nervcellens yta.

Ännu finns inget läkemedel baserat på Lars Edvinssons upptäckt på marknaden men fyra läkemedelsbolag tävlar om att komma först.

Förutom Eli Lilly utvecklar Novartis/Amgen, Teva och Alder Biopharmaceuticals antikroppar riktade mot CGRP. Förra hösten presenterade Amgen/Novartis fas III-data från sin antikropp erenumab. De resultaten visade att antalet dagar med migrän hos patienter med i genomsnitt 8,3 migrändagar per månad minskade med 3,2 respektive 3,7 dagar beroende på om de behandlades med 70 eller 140 mg erenumab en gång i månaden under sex månader. Motsvarande minskning hos de patienter som fick placebo var 1,8 dagar.

Tevas substans TEV-48125, också det en monoklonal antikropp mot CGRP, befinner sig i fas IIb och Alder Biopharmaceuticals antikropp eptinezumab befinner sig i fas III.

1234Sida 2 av 4