Månads arkivering januari 2017

USA:s senatorer delar inte Trumps vaccinskepticism

2

Sedan det uppmärksammats att Donald Trump tillfrågat Robert Kennedy Jr, en uttalad vaccinkritiker, att leda en vaccinsäkerhetskommission, har den vetenskapliga nyhetssajten StatNews kontaktat de senatorer som sitter i kommittén för vård, utbildning, arbete och pensioner och frågat huruvida de delar Trumps oro kring vaccinsäkerhet.

Kommittén överser bland annat den amerikanska folkhälsomyndigheten, Centers for Disease Control and Prevention.

Arton av de 23 senatorerna uttryckte sitt förtroende för det amerikanska vaccinationsprogrammet och vaccinationernas hälsovinster i sina svar till StatNews. Av dessa var åtta republikaner och nio demokrater. Den sista var Bernie Sanders, som är oberoende men som röstar med demokraterna.

Tre senatorer, två republikaner och en demokrat, svarade över huvud taget inte på upprepade förfrågningar via telefon och mail. Ytterligare två republikanska senatorer meddelade att de inte tänkte svara.

Men ordföranden, den republikanske senatorn Lamar Alexander, talade klarspråk i sitt svar: ”Sund vetenskap säger detta: Vaccin räddar liv.” I ett uttalande sa han också: ”Vaccin räddar liv på de som vaccineras. Och de skyddar dem som är sårbara runt omkring, som spädbarn och sjuka.”

Lamar har tidigare sagt att han är bekymrad över att färre barn i USA har vaccinerats de senaste åren.

Donald Trump har inte själv mandat att ändra i USA:s vaccinpolicy, skriver Stat News. Vaccinrekommendationer för barn tas fram av en vetenskaplig panel inom den amerikanska folkhälsomyndigheten. Trump kan inte beordra några förändringar i vaccinrekommendationerna som inte har stöd i vetenskapen.

Vad han kan göra är att utse vaccinskeptiker för att arbeta i hans administration, och sprida skepticism kring vaccin bland statstjänstemän och i den amerikanska allmänheten.

Scheelepriset går till Charles Sawyers

Att lära känna sin fiende är en mångtusenårig strategi i krigföring. Det är också det grundläggande förhållningssättet för forskaren Charles Sawyers.

Läkemedelsvärlden.se når honom på telefon från Schweiz, dit han precis kommit för ett forskningsmöte.

– Jag är mycket stolt och hedrad. Särskilt glad är jag för att priset erkänner betydelsen av grundforskning om sjukdomars natur, säger han.

I motiveringen till Scheelepriset står: ”För hans enastående bidrag inom life science. Professor Sawyers arbete har lett till insikter om de molekylära mekanismer som orsakar tumörers resistens mot cancerläkemedel vilket har banat väg för utveckling av nya effektiva behandlingar som lett till ökad överlevnad för många patienter.”

Och det är just att förstå cancern som Charles Sawyers själv betonar har varit det centrala under hans närmare tjugo år av forskning och läkemedelsutveckling. I dag studerar han och hans kollegor mekanismerna bakom cancercellers tillväxt och tumörers resistensutveckling.

– Att förstå en sjukdom är det första steget för att ta fram en fungerande behandling, säger han.

Att Charles Sawyers började forska om cancerläkemedel, säger han själv till stor del berodde på tajming.

– Jag var läkarstudent i en tid då forskningen om cancer gjorde stora genombrott. Det var lite som att gåtan började lösas när man upptäckte cancergener, berättar han.

Det var i mitten på åttiotalet. Sawyers berättar om en hisnande känsla när han insåg att forskarsamhället höll på att börja förstå mekanismerna bakom cancer.

– Jag var fast, säger han.

Leukemi första genombrottet
Sawyers utbildade sig till läkare vid John Hopkins School of Medicine i Baltimore på USA:s östkust. Men det var på andra sidan kontinenten, vid University of California, UCLA, som han sedan skulle arbeta som klinisk och forskande läkare under 18 år. Det var där han träffade sina första cancerpatienter.

– Jag kände mycket för patienterna med leukemi, berättar han. Det var ofta patienter i min egen ålder.

Leukemipatienterna genomgick den då revolutionerande behandlingen med benmärgstransplantation, en tuff och riskfylld behandling men som ändå kunde rädda livet på patienten. Sawyers kallar transplantationerna för ”en heroisk behandlingsmetod”.

– Man slår ut patientens immunsystem så att patienten nästan dör, säger han.

Vad han inte visste då var att hans egen forskning skulle leda till att de svåra benmärgstransplantationerna för patienter med kronisk myeloisk leukemi i princip kunde upphöra.

Den ovanliga cancerformen kronisk myeloisk leukemi, KML, blev nämligen det första området för Sawyers forskningsgenombrott. KML är en form av blodcancer som drabbar mellan 80 och 100 patienter i Sverige varje år, och runt 8 000 i USA.

KML orsakas av en specifik genetisk avvikelse, kallad Philadelphiakromosomen. Avvikelsen uppstår när genetiskt material flyttar mellan två kromosomer, vilket ger upphov till en ny genprodukt som leder till ökad produktion av enzymet tyrosinkinas. Enzymet gör att leukemicellerna delar sig oftare och lever längre.

Tillsammans med sina kollegor utvecklade Sawyers substansen imatinib (med produktnamnet Glivec), en tyrosinkinashämmare som blockerar enzymet. Tidigare behandlingar kunde oftast bara hålla sjukdomen i schack under några år. Imatinib gav patienterna en helt ny prognos. Det specifika tillfälle då resultaten från en av de första studierna på substansen kom, är något Sawyers minns tydligt.

– På den tiden delade man inte forskningsresultat enkelt på elektronisk väg, berättar han. Vi fick alla resultat meddelade på fax.

Charles Sawyers var ensam på sitt kontor och skulle precis gå iväg på ett möte. Det var lördag förmiddag. Plötsligt började faxen att låta.

– Det var resultatet från en av sex patienter i studien, berättar han. Hennes benmärgstest visade helt normala kromosomvärden! Jag minns det mycket väl.

Sawyers var uppfylld av innebörden av resultatet. Han kände att han var tvungen att ringa någon. Den närmaste forskarkollegan var redan på väg till mötet och inte nåbar. (Utvecklingen av mobiltelefoner hade en bit kvar.)

– Så jag ringde patienten, säger Sawyers. Det var hennes man som svarade. I studier där ett läkemedel för första gången testas i människa blir det en speciell relation mellan patient och läkare, förklarar han.

Trots att det var länge sen, får Sawyers fortfarande julkort från flera av patienterna från den första imatinibstudien, berättar han. De flesta är fortfarande i livet.

När substansen godkändes av den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA år 2001 revolutionerade den behandlingen för KML. Femårsöverlevnaden ökade dramatiskt.

Men nya motstånd skulle snart visa sig.

Andra generationens kinashämmare
I behandling av cancersjukdomar utvecklas ofta resistens. Det kan bero på mutationer i cancergenen så att ett läkemedel som tidigare fungerat inte längre kan binda till genen och därmed blir verkningslöst.

När patienterna utvecklade resistens mot imatinib, började Sawyers tillsammans med andra forskare att studera mekanismerna bakom detta.

I den forskningen utvecklade Sawyers andra generationens tyrosinkinashämmare, dasatinib (med läkemedelsnamnet Sprycel).

Dasatinib hämmar också produktionen av cancerceller genom att blockera tyrosinkinas. Dasatinib blockerar flera former av Philadelphia-kromosomen och kan därmed fungera mot ett flertal mutationsvarianter av cancergenen. Dasatinib godkändes av FDA år 2006 och är nu godkänd för KML i alla faser samt för Philadelphiakromosom-positiv akut lymfatisk leukemi.

Ny terapi för prostatacancer
Charles Sawyers nästa forskningsområde och stora genombrott skulle handla om en betydligt vanligare cancerform. Prostatacancer drabbar omkring 10 000 män i Sverige varje år, och omkring en miljon män i världen. I Sawyers hemland USA dog cirka 26 000 män i prostatacancer förra året.

Vid prostatacancer har en tumör bildats i prostatakörteln. Tumören kan sedan sprida sig utanför prostatan till lymfkörtlar och skelettet. Genom att mäta PSA, prostataspecifikt antigen, ett protein som produceras i prostatakörteln, kan man påvisa om en tumör finns. Friska män har små mängder PSA i blodet men vid prostatacancer stiger värdet. PSA blir därför också en markör på hur en behandling fungerar.

Även här skulle Sawyers forskning komma att dramatiskt förändra prognosen för patienter.

Forskarteamet utvecklade det antihormonella läkemedlet enzulatamid (Xtandi). Enzulatamid fungerar genom att blockera aktiviteten hos androgener, manliga könshormoner. Genom blockeringen hindrar enzalutamid prostatacancerceller att växa och dela sig.

– Eftersom jag var uppfinnaren av läkemedlet var jag inte inblandad i de kliniska studierna, berättar Sawyers.

Men han var en av de första att få höra om resultatet.

– Jag fick veta att den första, sen andra patienten visade normala PSA-nivåer, berättar han. Jag minns att jag försökte hålla entusiasmen nere. Men när sex patienter av sex visade sig ha svarat positivt tänkte jag ”wow, här har vi ett läkemedel”! Det var helt otroligt.

Effekten av enzulatamid var så bra att en studie, senare publicerad i New England Journal of Medicine, fick avbrytas. I studien jämfördes enzulatamid med placebo hos patienter som inte fått cytostatika. Då 12-månadersöverlevnaden utan förvärrad sjukdom var 65 procent i gruppen som fick enzulatamid och 14 procent i kontrollgruppen, avbröts studien i förtid och patienterna som fått placebo erbjöds även de enzulatamid.

Substansen godkändes av den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA år 2012 och senare av EMA, den europeiska läkemedelsmyndigheten. Läkemedlet är nu godkänt för behandling både före och efter cellgiftsbehandling hos patienter med metastaserad prostatacancer.

Liksom Sawyers fortsatte med sin forskning om resistens mot läkemedlet mot KML, ägnar han och hans kollegor sig nu åt att forska på mekanismerna bakom prostatacancercellers resistensutveckling mot enzulatamid.

“Trollande celler” under lupp
Ett flertal studier pågår som undersöker enzulatamid i kombination med andra läkemedel, berättar han, och ger sig in i en förklaring om hur resistenta tumörceller beter sig som i Harry Potter. Det handlar om en gen vid namn SOX2, en viktig gen i framtida cancerterapier, känd för sin förmåga att göra om celler. Det är alltså en ”trollande” gen som Sawyers och hans kollegor nu skaffar sig mer och mer kunskap om, och som förhoppningsvis kan leda fram till nästa nya cancerterapi.

– Det är i kombinationsbehandlingar som nästa framsteg ligger, det är jag övertygad om, säger han. Vi vet bara ännu inte vilka kombinationer.

Med Scheelepriset toppas en redan lång lista med utmärkelser för Charles Sawyers. Han har bland annat fått Giants of Cancer Care Award och Taubman Prize for Excellence in Translational Medical Science.

Sawyers är även utsedd av president Obama att sitta i USA:s nationella rådgivande styrelse för cancer, National Cancer Advisory Board, och ingår som expertpanel i Obamas satsning på cancerforskning Cancer Moonshot. Han har tidigare innehaft ett flertal topposter, exempelvis President of American Association of Cancer Research.

Hur har du tid för allt ditt arbete?
– Det har jag inte, svarar han snabbt. Och tillägger: Jag är väldigt kräsen med vad jag lägger min tid på.

Besöket i Sverige, som sker i november då Sawyers ska motta Scheelepriset, blir hans tredje. Det har blivit ett par korta visiter i samband med forskning tidigare, då han även haft att göra med Karolinska institutet.

Det finns trots allt tid även för annat än forskning för Charles Sawyers.

– Jag älskar utomhussport, särskilt cykling, berättar han.

Ett stort konstintresse har han fått, genom osmos som han uttrycker det, med en fru som arbetar inom konstvärlden och som dragit med honom på konstutställningar. Numera försöker han alltid få tid att besöka ett konstmuseum om han är i en ny stad, med eller utan sin fru.

Din forskning har räddat så många liv. Vad tänker du om det?
– Jag känner stor ödmjukhet inför att vårt forskningsarbete har fått en sådan betydelse, svarar Sawyers.

Och han betonar återigen vikten av att förstå sjukdomen. Att lära känna sin fiende.

– Priset jag tilldelas i dag visar hur viktigt det är att medel går till forskning som vill försöka förstå sjukdomar. Bara med den kunskapen och förståelsen, kan en idé om ett nytt läkemedel komma, säger han.

“Du som mottagare har ansvar för spridningen”

0

Efter en artikel om att en uttalad vaccinskeptiker tillfrågats av Donald Trump om att leda en vaccinsäkerhetskommission har vi på Läkemedelsvärlden.se fått stifta närmare bekantskap med den vetenskapsfrånvända och faktaresistenta delen av internet.

Att spridande av information – verklig eller fejkad – är ett maktmedel råder det ingen tvekan om. Men det är inte förrän informationen landar hos mottagaren som makten utövas, och som mottagare sitter du därför på det största maktmedlet av alla.

Läs Ingrid Helanders blogg om behovet av källkritik och hur du själv kan påverka vad som får fäste och inte.

Antikropp ska testas för fetmabehandling

Det är läkemedelsbolaget Novartis som ligger bakom en randomiserad, dubbelblind studie med 60 patienter med fetma och diabetes typ 2. Substansen, som ges intravenöst i blodet, ska undersökas utifrån säkerhet, kinetik och effektivitet, och jämföras med placebo.

Det primära effektmåttet ska vara förändring av mängd kroppsfett vid två tillfällen, vecka 24 och 48. Sekundära effektmått innehåller bland annat förändrade värden när det gäller medelblodsocker och insulinresistens.

Bimagrumab fungerar genom att blockera myostatin typ 2-receptorer, och påverkar på så vis uppbyggnaden av skelettmuskler. Substansen har testats i fas II-studier i behandling mot åldersrelaterad minskning av skelettmuskulatur, sarkopeni, och minskad muskelmassa efter höftoperation.

Ett flertal djurstudier har också visat att blockering av myostatinreceptorer kan ha ett samband med fettreduktion och minskad insulinresistens, och har även visat på en minskning av överdrivet ätande hos möss.

Antikroppen bimagrumab har tagits fram av Morphosys, ett tyskt företag som specialiserat sig på att utveckla antikroppar åt stora läkemedelsbolag. Tillsammans med olika partner utvecklar de antikroppskandidater för läkemedelsforskning inom bland annat cancer, reumatoid artrit och Alzheimer. Nu läggs alltså även folksjukdomen diabetes typ 2 till deras lista av sjukdomar som de utvecklar antikroppar för.

En annan fas II-studie på en monoklonal antikropp för behandling av diabetes typ 2, gjord av Glaxosmithkline som publicerades i mars 2016, kunde inte visa någon påverkan på fasteglukosnivåerna hos försökspersonerna.

Resultat från den aktuella studien väntas under 2019.

Narkolepsiläkemedel kan förbättra minnet

2

Depression är ett av världens största hälsoproblem. Globalt uppskattas 350 miljoner människor i alla åldrar lida av depression enligt Världshälsoorganisationen, WHO. I Sverige är punktprevalensen 5 procent, det vill säga vid ett givet tillfälle är omkring 1 av 20 personer drabbade av klinisk depression.

Kognitiv störning, som till exempel minnesstörning och koncentrationssvårigheter är vanliga symtom vid depression. Behandlingen fokuserar vanligtvis på själva depressionen, och inte på de kognitiva störningarna specifikt.

Forskare vid universitetet i Cambridge har nu undersökt om modafinil, ett läkemedel som används vid narkolepsi, även kan fungera minnesförbättrande för personer med depression. Deras studie publiceras i den vetenskapliga tidskriften Biological Psychiatry: CNNI.

I en dubbelblind, randomiserad och placebokontrollerad studie ingick 60 patienter mellan 18 och 65 år. Inklusionskriterier för deltagarna var att de under de senaste tre åren skulle ha haft en diagnostiserad depression, och att de vid tiden för studien skulle ha ett återfall i sjukdomen.

Det fanns en rad exklusionskriterier, bland annat andra psykiatriska diagnoser, hjärnskador, utvecklingsstörning, en viss typ av läkemedelsbehandling mot depression, graviditet och njur- eller leversjukdom.

Av deltagarna stod 48 på farmakologisk behandling mot depression, där de vanligaste behandlingarna var citalopram, venlafaxin och sertralin. Studien pågick mellan november 2014 och november 2015.

Deltagarnas kognitiva funktioner testades före och efter intervention. Funktioner som testades var förmåga att planera, koncentrationsförmåga och arbetsminne (korttidsminne, till exempel att direkt minnas ett telefonnummer innan man skrivit ner det) och episodiskt minne (närminne, till exempel vad man gjorde i går eller i julas).

En vecka efter de första testerna fick deltagarna komma till en forskningsmottagning. Hälften av gruppen fick modafinil 200 mg och andra hälften placebo. Två timmar efter att de fått läkemedlet/placebo testades deras kognitiva förmågor.

Resultatet visade att de som fått modafinil klarade testen signifikant bättre vad gällde arbets- och episodiskt minne. Ingen skillnad kunde ses i koncentrationsförmåga och planeringsförmåga.

Forskarna bakom studien skriver att de är de första att undersöka effekten av modafinil på depression. De diskuterar de möjliga mekanismerna bakom substansens effekter, och skriver bland annat att det förbättrade närminnet skulle kunna bero på nerukemiska förändringar i hippocampus. Modafinil har visat sig öka blodcirkulationen till hippocampus hos friska försökspersoner i en tidigare studie.

Mer forskning behövs nu för att studera hur modafinil fungerar under en längre tidsperiod och i kombination med psykologisk behandling mot kognitiv dysfunktion relaterad till depression, skriver forskarna.

Vill utöka vaccinationsprogrammet

Samtidigt sammanställer Folkhälsomyndigheten precis nu en utredning om huruvida vaccin mot rotavirus följer de lagstadgade kraven för att införas i det allmänna barnvaccinationsprogrammet.

Läkarnas studie presenteras som en originalstudie i Läkartidningen.

Barnvaccinationsprogrammet inleddes på fyrtiotalet med en rekommendation om att barn under 15 år skulle vaccineras gratis mot difteri. Senare tillkom vaccin mot polio och mässling.

I dag erbjuds alla barn vaccination mot difteri, stelkramp, kikhosta, polio, mässling, påssjuka, röda hund samt infektioner orsakade av Haemophilus influenzae typ b och pneumokocker. Flickor erbjuds även vaccination mot HPV, humant papillomvirus.

I Stockholms läns landsting ges även vaccin mot rotavirus sedan 2014.

Läkarna har studerat infektionsfall per ”epidemiår”, 1 juli – 30 juni, för att ringa in vinterhalvåret som är högsäsong för många infektionssjukdomar. De infektioner som helt dominerar, konstaterar läkarna, är rotavirus, vattkoppor och influensa. Det är alla tre sjukdomar som är möjliga att vaccinera mot.

I länder där man har infört vaccination mot vattkoppor och rotavirus, som USA och Australien, har behovet av sjukhusinläggning minskat signifikant i och med vaccinering, skriver läkarna.

Sedan vaccination mot mässling, påssjuka och röda hund introducerades, och senare Haemophilus influenzae typ b, har mässling med dess allvarliga komplikationer utrotats i Sverige, och röda hund och bakteriella hjärnhinneinflammationer har minskat kraftigt.

I en systematisk översikt från 2013 beräknas att tre fjärdedelar av tidigare dödsfall i bakteriell hjärnhinneinflammation förebyggs med vaccin mot Haemophilus influenzae typ b och pneumokocker, framgår i artikeln.

Skribenterna i Läkartidningen avslutar med att skriva att då ett utökat vaccinationsprogram som inkluderar influensa, vattkoppor och rotavirus skulle fortsätta att bidra till minskad sjuklighet och minska behovet av sjukhusvård, borde detta beaktas ”inför framtida prioriteringar”.

Folkhälsomyndigheten arbetar just nu med en utredning om det vaccin som finns mot rotavirus uppfyller smittskyddslagens krav på vaccin som ingår i det nationella allmänna vaccinationsprogrammet för barn. Utredningen har varit ute på remiss hos bland annat landsting och kommuner.

– Responsen har varit överväldigande positiv, säger Ann Lindstrand, enhetschef på Folkhälsomyndigheten.

Enligt vad utredningen hittills hittat, uppfyller vaccinet de tre kraven: Effekt på sjukdomens spridning, etiska principer och samhällsekonomisk kostnadseffektivitet.

– Rotavirus orsakar stor sjukdomsbörda, främst hos småbarnen, säger Ann Lindstrand. Man har sett att vaccinet minskar sjukhusbördan avsevärt. Även om man bara vaccinerar de minsta barnen så ”sprids” skyddet även till större barn på till exempel förskolan.

Statens medicinsk-etiska råd, SMER, har konstaterat att det är en god risk-nytta-balans för vaccinet, berättar Ann Lindstrand. Vad gäller kostnadseffektiviteten är det solklart, säger hon.

– Det är beräknat att ge en vinst på omkring 120 miljoner kronor per år om man räknar med indirekta kostnader.

Beslut ska tas i myndighetens ledningsgrupp nästa vecka. Den 6 februari skickas underlaget till regeringen.

Forskningsprojekt om RSV får 29 miljoner euro

Projektet med forskare från ett flertal länder ska ta fram nya riktlinjer för behandling, men förhoppnings finns även om nya läkemedel och framtagandet av vaccin.

Det rapporterar universitetet i Edinburgh på sin sajt. Projektet ska ledas av RSV Consortium in Europe (RESCEU) vid universitetet i Edinburgh, och involverar forskare från 18 universitet samt folkhälsoinstitut och läkemedelsbolag.

Ytterligare 43 forsknings- och folkhälsoinstitut, patientföreningar och yrkesnätverk är kopplade till projektet.

Tillsammans ska de samla statistik om hur många RSV-fall som drabbar Europa, men även göra beräkningar på vad sjukdomen innebär i ekonomiska kostnader och som belastning på ländernas hälso- och sjukvårdssystem. I dagsläget är detta inte kartlagt på europeisk nivå.

RS-virus, respiratoriskt syncytial virus (RSV) är en vanlig orsak till luftvägsinfektion, och hos friska vuxna och större barn märks det bara som en förkylning. Men hos spädbarn kan luftvägarna drabbas så att de kan få svårt att syresätta sig, och de kan behöva sjukhusvård. Den svenska sjukvården är i detta nu hårt belastad av den pågående RSV-säsongen.

Även äldre personer och infektionskänsliga individer som till exempel cancerpatienter och lungsjuka, kan drabbas hårt av RSV.

Den befintliga behandlingen för RS är symtomlindrande. Det finns inget vaccin, men en mängd forskningsstudier pågår. Det säger professor Harish Nair vid universitetet i Edinburgh, som är den som ska leda hela projektet, på universitetets nyhetssida.

– Det är en bra tidpunkt nu att trappa upp försöken att stoppa RSV hos barn och äldre. Över 65 vaccinkandidater är just nu under utveckling, och det är sannolikt att vi har ett vaccin inom fem till sju år, säger han i en kommentar.

Dessutom utvecklas nya behandlande läkemedel, berättar Harish Nair på universitets nyhetssida. Projektets resultat kommer ge svar på hur dessa optimalt kan användas, och kommer inte bara vara till gagn för Europa utan även resten av världen, säger han.

Forskningsprojektet planerar att, förutom att sätta upp evidensbaserade riktlinjer för behandling och prevention, hitta biologiska markörer som kan förknippas med allvarlig RS-infektion. Genom sådan kunskap skulle man kunna förutsäga vilka patienter som kan tänkas bli svårt sjuka, och det skulle också kunna vara användbart i framforskandet av nya läkemedel och vaccin.

Pengarna kommer från EU’s forsknings- och innovationsprogram Horizon 2020 och organisationen European federation of pharmaceutical industries and associations, EFPIA.

Markör kan ge prognos om prostatacancer

Prostatacancer är den vanligaste cancerformen i Sverige, där sjukdomen drabbar omkring 10 000 män varje år. Incidensen, andelen nyinsjuknade per år, varierar stort i världen och är allra högst i USA, där sjukdomen orsakade omkring 26 000 dödsfall förra året.

Det finns flera markörer som indikerar risk att dö i prostatacancer, men det är okänt vad mer exakt markörerna innebär. Att identifiera och förstå dessa markörer kan därför vara av stor betydelse för att bedöma om en patient ska sättas in på nya former av aggressiv cancerbehandling.

Forskare från Brigham and Women’s Hospital i Boston har nu funnit att då den lägsta nivån av PSA (prostataspecifikt antigen) efter strålning och antihormonell behandling överstiger 0,5ng/ml, finns ett samband med en högre risk för en icke framgångsrik behandling och en tidig död i prostatacancer.

I en randomiserad studie som publiceras i Jama Oncology, ingick 206 patienter med prostatacancer med dålig prognos, som alla fått vård mellan december 1995 och april 2001 vid ett sjukhus som samarbetar med Harvard.

Patienterna delades in i två grupper, en som fick endast strålning och en som fick strålning och sex månaders antihormonell terapi. Patienterna följdes upp under en mediantid av drygt 16 år.

Av dessa valdes 157 patienter ut som hade minimal eller ingen samsjuklighet. Bland dessa jämförde forskarna tidiga markörer för död i prostatacancer för att hitta de män som löpte risk att dö tidigt.

– Genom att hitta dessa män (som har de riskabla PSA-nivåerna efter behandling) och genast föra in dem i kliniska studier, hoppas vi kunna göra vad som tros vara obotlig prostatacancer behandlingsbar, säger Trevor J Royce, forskare vid Brigham and Women’s Hospital och en av författarna till artikeln, i en kommentar.

Forskarna menar att resultatet i deras studie kan ha direkt betydelse för kommande kliniska studier på området.

– Resultaten kan ha betydelse för hur framtida kliniska studier utformas, när det gäller att identifiera de män som riskerar att dö tidigt för att deras cancerbehandling inte fungerar, säger Anthony Victor D’Amico, chef vid samma sjukhus och senior författare till artikeln, i en kommentar till publiceringen.

Antidepressiva ökar risken för benbrott hos äldre

Studien, som publiceras i International Journal of Geriatric Psychiatry, bygger på register över ett stort antal personer, drygt 50 000 personer med Alzheimer, som fått diagnosen under perioden 2005 – 2011, och drygt 100 000 personer utan diagnos. Medelåldern hos de studerade kohorterna var 80 år. En uppföljning gjordes fyra år senare.

Studiens resultat visar att risken för höftfraktur nästan var den dubbla för de som fått antidepressiv behandling. Den största riskökningen var i början av medicineringen, men var förhöjd även fyra år senare.

Antidepressiva läkemedel används inte bara mot depression utan även mot psykiska symtom vid demens, som till exempel oro, sömnsvårigheter och ångest. Det används även mot kronisk smärta.

Äldre personer med demens behandlas därför i hög utsträckning med antidepressiva läkemedel. Tidigare studier visar att personer med demens får antidepressiva i en omfattning tre gånger så stor som personer som inte har demens.

Den förhöjda risken för höftfraktur gällde alla de vanliga antidepressiva läkemedlen, SSRI-preparat, mirtazapin och SNRI-preparat (selektiva serotonin- och noradrenalinåterupptagshämmare). Sambandet gällde även då det kontrollerats för andra faktorer som ålder, annan medicinering som ökar fallrisken, benskörhet, socioekonomisk status, kroniska sjukdomar och psykiatriska diagnoser.

Forskarna bakom studien skriver att om antidepressiv behandling är nödvändig, bör den utvärderas och ses över regelbundet, samt att andra riskfaktorer för fall måste beaktas under behandlingstiden.

Globalt samarbete kring MS får 15 miljoner euro

– Det är ett jättepositivt besked, säger Ingrid Kockum, projektets koordinator och professor vid Karolinska Institutet. Vi blev jätteglada. När det gäller MS är det ett mycket stort anslag.

Projektet, som heter MultipleMS, ska koordineras från Karolinska institutet och involverar företag och universitet från tolv europeiska länder samt USA. Den omfattar över 50 000 patienter med MS och cirka
30 000 friska individer.

Den autoimmuna, inflammatoriska sjukdomen MS är den vanligaste orsaken till rörelsehinder hos unga människor i Sverige. Varje år insjuknar omkring 600 personer i Sverige med MS. I världen finns cirka två miljoner människor med sjukdomen. Kvinnor drabbas mer än män. Sjukdomen yttrar sig på många olika sätt hos patienterna.

De befintliga behandlingarna har varierande resultat, och något botemedel finns inte.

Det nya projektet kommer att samla en stor mängd olika data om patienter och friska individer, berättar Ingrid Kockum. Datainsamlingen bygger på arbete som gjorts tidigare, dels på KI, men även inom andra nätverk så som International multiple sclerosis genetics consortium (IMSGC).

– Det viktigaste i det här projektet är att vi kombinerar många olika data från samma individer, säger Ingrid Kockum. Det har inte gjorts tidigare i så stor skala. Tidigare har genetikgrupper hållit på med genetik, och de som forskar om livsstilsfaktorer har arbetat för sig. Nu ska kombinerad data utnyttjas och koordineras på ett nytt sätt.

Hon hoppas att under projektets gång kunna identifiera nya biomarkörer som kan peka på vilken behandling som bör tillämpas på en specifik patient, och därmed kunna utforma bättre skräddarsydda behandlingar. Hon hoppas även på att kunna ta fram nya kandidater för utveckling av nya läkemedel.

– Det kan i alla fall påbörjas, säger hon. Även om framtagandet av nya läkemedel tar mycket längre tid än det här projektets livslängd.

Anslaget från EU-kommissionen gäller för fem års projekttid.

Vad tror du om att få fram ett botemedel?
– Att helt kunna bota MS tror jag kan vara väldigt svårt. Men att hitta läkemedel som kan förhindra att sjukdomen blir värre på ett mer effektivt sätt än nu och med mindre biverkningar det hoppas jag på, säger Ingrid Kockum.

Vaccinskeptiker tillfrågad av Trump

0

Det rapporterar flera internationella medier. Både Robert Kennedy Jr och Donald Trump själv har vid en rad tillfällen sagt att de tror att det finns ett samband mellan vaccinationer och autism – en myt som har florerat ända sedan det påstods i en artikel i The Lancet 1998.

Artikeln visade sig vara mycket bristfällig och publiceringen drogs senare tillbaka. Inget vetenskapligt belägg finns för ett sådant samband, vilket har fastslagits flera gånger.

Donald Trump twittrade dock så sent som i mars 2014:

“Healthy young child goes to doctor, gets pumped with massive shot of many vaccines, doesn’t feel good and changes – AUTISM. Many such cases!”

Robert Kennedy Jr har gått mycket långt i sina egna påståenden, och skrivit en bok och gjort en dokumentär om vaccinets påstådda faror. Han har särskilt påstått att vaccin som innehåller konserveringsmedlet tiomersal kan orsaka autism, trots att det avfärdats som en konspirationsteori av vetenskapliga experter.

Amerikanska folkhälsomyndigheten, Centers for Disease Control, skriver på sin hemsida: ”Forskning visar inget samband mellan vaccin med tiomersal och autism”. Men den eventuellt blivande ordföranden för Trumps vaccinsäkerhetskommission, talar ändå om autism orsakad av vaccin som en ”katastrofal tragedi som har förstört livet för över 20 miljoner barn”.

En talesperson till Trump meddelade nyhetsbyrån Reuters, efter att nyheten gått ut om frågan till Kennedy Jr om ett ordförandeskap i en vaccinsäkerhetskommission, att den blivande presidenten undersöker möjligheterna att tillsätta en kommission om autism.

Viktigt protein för cellgifts-behandling funnet

Tillsammans med forskare från Science for Life Laboratories, Scilifelab, och universitetet i Heidelberg har KI-forskare nu identifierat ett viktigt protein i kampen mot akut myeloisk leukemi. Resultaten presenteras i en artikel i tidskriften Nature Medicine.

Akut myeloisk leukemi, AML, är den vanligaste formen av akut leukemi hos vuxna, och en mindre vanlig cancerform hos barn.

Femårsöverlevnaden varierar från omkring 70 procent hos barn till mindre än 20 procent hos äldre patienter. I världen får omkring 350 000 personer diagnosen varje år. Den vanligaste orsaken till att behandling misslyckas är att patienten inte svarar på cellgiftet cytarabin.

Cellgiftet cytarabin är en analog till deoxycytidin, och har använts under många år mot AML. Tillsammans med antracykliner, som är en annan form av cytostatika, utgör cytarabin stommen i all behandling för vuxna och barn med AML.

Vissa patienter har dock ingen bra effekt av läkemedlet. Orsaken till det har varit okänd. Med den nya studien, som omfattar analyser av 300 patienter, har forskarna hittat ett protein, SAMHD1, i leukemicellerna. Proteinet har visat sig ha en hämmande effekt på cellgiftet, och celler med lägre nivåer av proteinet har också svarat bättre på cytostatikan.

Forskarna har även kunnat blockera proteinet och därmed göra cellerna mer känsliga för cellgiftsbehandling.

I kohorter av patienter kunde forskarna identifiera proteinet SAMHD1 som en riskfaktor, som leder till högre risk för återfall och död både hos barn och vuxna trots cytarabinbehandling.

Nivåerna av det identifierade proteinet kan alltså indikera hur känslig en patient kommer att vara för cytostatikabehandlingen, tror forskarna. Att rikta in sig på själva proteinet borde också vara en framgångsrik väg för att optimera cytarabinbehandlingen, skriver de.

Nikolas Herold är forskare vid Karolinska Universitetssjukhuset och Karolinska Institutet, och en av förstaförfattarna till artikeln. Han hoppas att resultaten ska kunna bidra till en förbättrad behandling av den svåra cancerformen, förhoppningsvis inom en inte alltför lång tid.

– Vi ska testa strategier att blockera SAMHD1 i möss nu, berättar han. Om det fungerar som det fungerar i cellinjer, funderar vi redan på möjligheter för kliniska studier. Så inom ett år kanske kliniska studier kan bli aktuella.

Är du hoppfull?
– Som forskare ska man ju alltid vara skeptisk och kritisk. Men ja, jag hoppas mycket på detta, säger forskaren Nikolas Herold.

Onödiga behandlingar ett globalt problem

I en första artikel i en serie av fyra, belyser forskare från flera länder problemet med överanvändning av läkemedel och medicinska behandlingar i världen i en systematisk översikt.

Över- och underanvändning av mediciner och vård är svårt att mäta. Flera sätt finns ändå att undersöka ämnet. Ett sätt är exempelvis att se när konsumtionen av ett visst läkemedel skiljer sig åt kraftigt mellan olika geografiska områden, utan att förekomsten av sjukdomen som behandlas med läkemedlet gör det.

Ett av de bäst dokumenterade områdena vad gäller konsumtion av läkemedel är antibiotika, som ju är ett välkänt problem med en ökande resistensutveckling. Många studier har påvisat onödig antibiotikabehandling av övre luftvägsinfektioner. I en systematisk översikt från 2012 i USA hittades 59 studier som visade stora variationer i antibiotikabehandling för luftvägsinfektioner.

I Europa är förskrivningen hög i Sverige, Polen och Storbritannien, där hälften av patienterna får onödig behandling, skriver forskarna i artikeln.

Dessutom visar studier från flera länder stora variationer i antibiotikabehandling mot hosta, utan att tiden för tillfrisknande kortas.

I låg- och medelinkomstländer har antibiotikakonsumtionen ökat mest. I världen gick konsumtionen upp med 36 procent mellan 2000 och 2010. Brasilien, Kina, Indien, Ryssland och Sydafrika stod för 76 procent av ökningen. Flera stora studier har visat på felaktig antibiotikabehandling i låginkomstländer, med bland annat utbredd konsumtion av ”restantibiotika”.

Utöver läkemedelskonsumtion ses även screeningtest, diagnostiska test och behandlingar över i artikeln i the Lancet. Bland annat nämns flera amerikanska studier som visat på onödiga screeningtest i befolkningsgrupper med låga risker, medan hälsoinsatser i befolkningsgrupper där de behövs, saknas.

Även vissa screeningtester för cancer görs i onödan. I Indien finns exempelvis mobila fordon som erbjuder mammografi för kvinnor från 18 års ålder, vilket innebär en icke adekvat hälsoinsats, skriver forskarna. I Sydkorea görs ultraljud-screening för sköldkörtelcancer, vilket har lett till en dramatisk ökning av papillär sköldkörtelcancer i landet. Andelen som dör i cancersjukdomen har inte påverkats i och med screeningen. Författarna skriver att över 99 procent av fallen som upptäcks genom ultraljud beräknas vara överdiagnostiserade.

Vad gäller diagnostiska test är endoskopi en undersökning som överanvänds världen över, enligt artikeln. Studier från Portugal, Spanien, Italien och Norge visade på en överanvändning på mellan 13 och 33 procent. En israelisk studie visade på 16 procent onödiga endoskopiundersökningar och studier i USA har visat på så hög andel onödiga undersökningar som 60 procent.

I Saudiarabien där tillgången till endoskopiundersökningar är fri, bedömdes nära hälften av undersökningarna som onödiga, skriver författarna.

Även en viss andel
kirurgiska ingrepp har rapporterats onödiga i höginkomstländer. Stora datamängder finns som visar hur stor andel av PCI-operationer, ballongvidgning av kranskärl i hjärtat, som gjorts i onödan. I USA har andelen visat sig vara 4-12 procent, i Tyskland 10-14 och i Spanien 20 procent.

Vårdnivå på sjukhus nämns också som en faktor i över- och underanvändning av hälso- och sjukvård. Att patienter ligger på sjukhusavdelningar med onödigt avancerad vårdnivå har framkommit i flera studier i både höginkomst- och låg- och medelinkomstländer.

Vård i livets slutskede är också föremål för kritik i artikeln i the Lancet. Studier från flera länder visar att döende patienter utsätts för aggressiv cancerbehandling, samtidigt som palliativa vårdåtgärder utförs i för låg utsträckning. I Kanada, USA och Storbritannien har det identifierats som ett utbrett problem att aggressiva cancerbehandlingar fortsätter för patienter i livets slutskede.

De exakta konsekvenserna av de onödiga vårdåtgärderna är svåra att uppskatta. Vissa saker finns dock dokumenterade i olika studier. Större operationer innebär till exempel alltid en ökad risk för komplikationer, som till exempel infektioner, svårläkta sår, hjärt-kärlproblem och dödsfall. I USA beräknar forskarna att omkring 14 000 patienter årligen drabbas av komplikationer efter att ha genomgått en onödig höft- eller knäoperation.

Därutöver nämns bland
annat psykologiskt lidande av sjukhusvård, rädsla för sjukdomar och inte minst stora kostnader för patienter och hälso- och sjukvårdssystem. Över hälften av personliga bankrutter i USA orsakas av sjukvårdskostnader, skriver artikelförfattarna. Hur stor del av dessa som innefattar onödig vård, är okänt.

Följande artiklar artikelserien i the Lancet ska bland annat handla om problemet med underanvändning av medicinska behandlingar, orsakerna bakom under- och överanvändning, och möjliga lösningar för båda problemen.