I slutet av november förra året läste Elin Lindström på Facebook att det behövdes receptarier till Västafrika. Efter att ha funderat en dag skickade hon in sina uppgifter och blev kontaktad av Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap, MSB, som undrade om hon kunde tänka sig att åka till Liberia. Det kunde hon, bestämde hon sig för efter att ha samrått med nära och kära och fått ett snabbt ja på sin ansökan om tjänstledigt från apoteket i Skelleftehamn i norra Västerbotten.
Den 14 december lämnade hon Sverige mot destinationen Monrovia i Liberia.
Fick du någon utbildning innan du åkte iväg?
– Ja det var en väldigt bra utbildning på några dagar som Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap, MSB anordnade tillsammans med Karolinska institutet och Läkare utan gränser.
– Jag vet hur man skyddar sig mot sjukdomen och eftersom jag inte arbetar direkt med patienter minskar förstås risken att smittas.
Vad gör du som receptarie på behandlingscentret?
– Bland annat har jag implementerat rutiner som underlättar och säkerställer medicinförsörjningen här på ebola treatment center Ministry of Defense, MoD. Logistiken här i Liberia har stort behov av hjälp. Samtidigt måste jag ha i åtanke att det ska fungera även när vi svenskar inte är kvar.
– Till exempel hade det varit enkelt att göra en excelfil, lägga in all medicin, dra av det som används och snabbt se vad som behöver beställas. Men eftersom de inte har tillgång till dator var det bara att tänka om. På julafton satt jag och gjorde schema till psykosociala teamet här på centret.
– Från början var tanken att Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap, MSB, skulle öppna att eget behandlingscentrum för ebola. Men eftersom antalet insjuknade sjunkit ville Liberias hälsodepartement och WHO att vi istället skulle stödja arbetet vid det redan existerande centret. Så min roll här är att styra upp arbetet på apoteket och säkerställa att mediciner finns hemma.
Vem är ansvarig för och driver det här centret du arbetar på?
– Ministry of Health är ”huvudmannen”. Tillsammans med Afrikanska unionen och Kuba stöttar vi liberianerna. Patientantalet förändras snabbt. För några veckor sedan hade vi intagningsstopp i några dagar för att säkerställa en god vård för de inlagda.
– Men antalet konfirmerat insjuknade sjunker nu, vilket är otroligt glädjande. Den senaste tiden har det varit ungefär 25 rapporterade varje vecka, vilket är ungefär samma antal som när utbrottet startade. Siffran för den senaste veckan är 31 insjuknade.
Varifrån kommer de läkemedel ni har på centret?
– De kommer från Ministry of Health och från donationer. Vi har också beställt bland annat kaliumklorid från Sverige för att kunna säkerställa en god vård på centret.
Vilken vård har ni att erbjuda patienterna?
– Det finns ju inte någon medicin mot sjukdomen, utan det man ger är vätska, elektrolyter, febernedsättande. Desto snabbare den smittade kommer till behandling desto större är chansen att överleva. Problemet är stigmatiseringen, många är rädda för att lämna sina anhöriga här på centret. Och det är ju inte så konstigt.
– Tänk att lämna en nära anhörig på en klinik där du inte kommer in, där de som behandlar ser ut som rymdmänniskor och om den anhöriga dör så kremeras kroppen.
Det är ju främst läkare och sjuksköterskor man brukar se i sådana här sammanhang. Med den erfarenhet du nu har – vad ser du att farmaceuter främst kan bidra med?
– Logistik och rutiner. Och så medmänsklighet förstås.