I december 2010 förverkligade Johan Olofsson en dröm. Då öppnade han efter många års förberedelser tillsammans med en gammal studiekamrat ett eget apotek i Stockholm. Fyra år senare driver han två och ser att apoteken med ökat mandat skulle kunna avlasta vården mer än i dag.
Inför omregleringen pratades det mycket om att apoteken skulle få ta större plats i vårdkedjan och olika typer av farmaceutiska tjänster som skulle utvecklas. Hur har det gått tycker du?
–
Det finns så mycket som vi med ganska enkla medel skulle kunna göra på apoteken idag för att förbättra läkemedelsanvändningen. Det första är att ändra regelverket så att vi får mandat att korrigera rena teknikaliteter.
– Ett exempel är när en person kommer in med ett recept med dosen en och en halv tablett dagligen. Men vare sig det förskrivna läkemedlet eller periodens vara har tabletter med skåra som är delbara. Att i det läget, i samråd med patienten, inte kunna byta till en produkt som går lätt att dela eller byta känns både omständligt och orimligt.
-Ett annat exempel är när kunden säger att den är allergisk mot något innehållsämne. I dag måste vi jaga läkaren som har ansvaret för hela förskrivningen, vilket kan ta flera dagar. Och patienten blir den som drabbas och får vänta. Det är nästan omöjligt för läkarna att ha koll på alla regelverk, periodens vara och innehållsförteckningar i varenda utbytesprodukt. Men vi på apoteken kan ha det, det är vårt expertområde.
Du driver de här frågorna och har bland annat haft möte med representanter från TLV. Hur tas dina åsikter emot?
– Det finns en viss samsyn i det här och jag upplever att det finns en förståelse. Men vi har ett nystan av regelverk som tillkom när förutsättningarna var annorlunda och som gör att det kanske inte är så lätt att ändra.
– Jag tycker också att det är fel att apoteken i vissa fall tvingas byta ett försäkrat läkemedel till en oförsäkrad periodens vara. Jag önskar att det vore ett krav från TLV att företaget ska vara med i Läkemedelsförsäkringen för att få ansöka om att vara periodens vara. Men regelmässigt är det tydligen inte helt enkelt att ändra.
De politiska blocken har lite olika planer för apoteksmarknaden. Vilka frågor tycker du är angelägna att man tar tag i?
– Ett stort problem är att vi måste ligga ute med stora summor pengar för läkemedel inom förmånen innan vi får ersättning för det. Detta gäller alla apotek men blir väldigt tufft för enskilda företagare som behöver ligga ute med miljonbelopp varje månad. Vill man ha en apoteksmarknad som fungerar för småföretagare så måste man ändra detta. Ännu viktigare är att bättre utnyttja den kompetens som finns på apoteken i vårdkedjan.
Du driver nu två apotek, ett på Lilla Essingen och ett i Gröndal i Stockholmsområdet. Har du expansionsplaner?
– Min ambition är att öppna fler men det är mycket som ska stämma. Båda våra apotek är kvartersapotek som bygger på att vi har många stamkunder. Min målsättning är att ge personlig service och faktiskt känna stamkunderna och deras läkemedel. Jag arbetade i Storbritannien under en tid och har hämtat mycket inspiration därifrån. Där har apotekarna en mycket större delaktighet i vårdkedjan och avlastar vården mycket mer än här i Sverige.
–
Vi har en väldigt bra kontakt med vården i närheten, vårdcentralen, tandläkare, veterinärer och olika typer av boenden. Vi hjälper också till med hemleveranser till kunder som har svårt att ta sig till apoteket. Vi har varit på biblioteket och på den lokala kyrkans sopplunch och informerat om egenvårdsanvändning av läkemedel. Det är sådant som jag vill kunna göra med mina apotek och då måste man hitta rätt läge och förutsättningar.
På dina två apotek är alla anställda apotekare. Varför det?
– Jag vill att alla ska kunna sköta hela driften själv och att alla ska kunna ge läkemedelsrådgivning. Det handlar inte om att det inte finns duktiga receptarier och apotekstekniker men jag tycker att vi apotekare bakåt i tiden har varit dåliga på att visa vår spetskompetens. Nu vill jag vara med och driva utvecklingen mot ökad farmaceutisk kompetens på apoteken.
Behöver apoteken statlig ersättning för att de farmaceutiska tjänsterna ska utvecklas mer?
– Ja, om man ska göra det i större skala. Det kräver ökade resurser och det är klart att det kostar. Problemet idag är att ersättningssystemet är konstruerat så att en väldigt liten del av det som apoteken tjänar pengar på ligger i det som borde vara vår basverksamhet – att snabbt tillhandahålla rätt läkemedel och kvalificerad rådgivning. Jag är personligen väldigt besviken på att man ser de delarna som en kostnad för samhället när man borde se god läkemedelsanvändning som en hälsoekonomisk vinst.
– Istället ligger nu vinstmarginalen i egenvården och det är klart att det får konsekvenser. Apoteken formas efter de förutsättningar som bestämmer intäkterna i kombination med de mandat den farmaceutiska personalen har. Och frågan är vilken kompetens makthavarna vill ha på framtidens apotek? I min värld är farmaceutisk rådgivning faktiskt viktigare än att ge tips om den senaste anti-ageserien men då behöver förutsättningarna ändras.
