Det är snart två år sedan Parisay Tadayon öppnade sitt apotek i Akalla ett par mil norr om Stockholm. Hon beskriver det som att hon nu lever sin dröm på apotekets 84 kvadratmetrar.
– Varje morgon när jag kommer hit, drar upp jalusierna, tittar på min skyltning, öppnar dörren och larmar av tänker jag – Gud, det här är mitt. Och jag är faktiskt väldigt stolt.
De flesta kvadratmetrarna utgörs av butiksdelen som är tämligen rymlig. Här riskerar inte kunder att snava över kampanjstånd som erbjuder tre av något till priset av två.
– Nej mina kampanjer är lite mer impulsiva och de dikteras inte från något huvudkontor. Säg att det kommer en kund och frågar om jag har någon bra rabatt på tandvårdsprodukter: Jo, säger jag, ta tre betala för två, beskiver Parisay Tadayon och slår ut med armarna.
Om det är rymligt i butiksdelen är det desto trängre bakom, där kontor, lager, kök och tomma backar från grossisterna samsas om utrymmet. Parisay Tadayon är receptarie och äger tillsammans med två andra personer apoteket i aktiebolagsform. Hon, en av de andra delägarna som också är receptarie och en lageransvarig arbetar på plats på apoteket.
Hon har svårt att egentligen komma på något negativt med att vara sin egen. Förutom då den låga marginalen.
– Jag har friheten att ta hem det kunderna vill ha, det kan du inte om du ingår i en kedja. Just nu har jag till exempel lovat en kund att kolla upp lite olika örttéer.
Det är visserligen bara en kund men, säger Parisay Tadayon, skaffar hon ett te kunden är nöjd med, då har hon fått en kund till och varje kund är viktig när man är liten. Hon visar en förpackning med en gel som ska lindra stela ben.
– Det är en enda kund som använder det här preparatet. Genom att jag ser till att ha det hemma kommer hon till mig också för att hämta ut sina recept.
Utan bengelen hade kunden troligen fortsatt att hämta ut sina recept i Kista, två tunnelbanestationer eller drygt två kilometer bort där flera olika apotekskedjor finns representerade, men ingen med kundens bengel i sortimentet. I Akalla är aktiebolaget Akalla Apotek och Hälsokost helt utan konkurrens.
Drygt tre år efter omregleringen har omkring dussinet oberoende entreprenörer öppnat ett 20-tal små apotek. Landets minsta sett till yta är nog Robert Svanströms och Johan Olofssons kioskliknande apotek på Lilla Essingen i Stockholm. Robert Svanström, vice ordförande i SOAF, Sveriges oberoende apoteksaktörers förening, menar att de fristående apoteken är alldeles för få.
– Det är klart att det är ett underbetyg att det bara finns runt 20 små apotek i Sverige.
SOAF hävdar att hindren för att ta sig in på apoteksmarknaden är för stora för små företagare. Det tillsammans med mycket begränsade möjligheter att få bra lönsamhet är enligt föreningen skälet till att de oberoende inte är fler. Initialt fanns till exempel inte ett expeditionsstöd anpassat för och med ett pris som de små aktörerna hade råd med, vilket ledde till att många hade svårt att komma igång.
Att tidigarelägga ersättningen från landsting är det viktigaste för de fristående apoteken, enligt Robert Svanström. Idag har många apotek ett ansträngt kassaflöde då det uppstår ett glapp genom att apoteket ska betala grossisterna för sålda läkemedel innan de själva får ersättning från landstinget. De ligger också ute med moms som de betalar till grossisterna och sedan får tillbaka av skatteverket.
– Det här drabbar de små apoteken hårdare, eftersom de har mindre marginaler att ligga ute med pengar eftersom de själva ofta är högt belånade för att finansiera uppstarten av apoteket, säger Robert Svanström.
När jag dyker upp på Apoteket Jullen i Stenungsund, knappt fem mil norr om Göteborg går Nenad Vranjes runt med dammtrasan och torkar av hyllor medan apotekaren Malin Rehnberg övertygar en kund om att hon inte behöver köpa Omega 3 eftersom kunden just berättat att hon varje morgon äter en strömmingsmacka.
– En fördel med ett litet fristående apotek är att jag faktiskt inte känner mig hetsad att sälja till varje pris, säger Malin Rehnberg.
Precis som i Parisay Tadayons apotek i Akalla är butiken vare sig belamrad med skönhetsprodukter eller erbjudanden om schampo. Utbudet av handelsvaror är påtagligt mindre än hos kedjorna. Jämfört med kedjorna består också en större andel av omsättningen av receptbelagda läkemedel.
– Men många kunder går ju härifrån med något mer än den medicin de kommit för att hämta ut, säger Nenad Vranjes.
Han äger apoteket tillsammans med sin fru Ljiljana. Hon är apotekare. Han är tandsköterska och har prytt Göteborgspostens förstasida i sin egenskap av man i en kvinnodominerad yrkeskår. Nu beskriver han sig som apotekets allt i allo.
Förutom utbildningen som tandsköterska har han studerat ekonomi, något han har nytta av eftersom det är han som sköter det övergripande ekonomiska, räknar kassan och går till banken med pengarna. Förutom att han städar och ibland står i kassan, medan hustrun är apotekschef och läkemedelsansvarig.
Till skillnad mot apoteket i Akalla har Nenad Vranjes två konkurrenter på armlängs avstånd, Apotek Hjärtat i gallerian och Medstop på torget. Apoteket Jullen ligger i samma byggnad som vårdcentralen med öppna dörrar mellan vårdcentral och apotek.
Det är lite av en strid på kniven om kunderna. Även om Stenungsund är en inflyttningsort gäller det att ta kunder från konkurrenterna. Det gör Apoteket Jullen med sitt läge intill vårdcentralen och sina öppettider.
– Vi har öppet lite längre på lördagar. De andra stänger klockan 15 vi stänger 16 precis som vårdcentralen. Och på morgonen öppnar vi en kvart tidigare än konkurrenterna. Vårdcentralen öppnar åtta, vi kvart i nio, då blir det lagom att komma förbi oss och hämta ut medicinerna efter läkarbesöket, säger Nenad Vranjes.
Att bestämma själv och jobba efter eget huvud är det som både Nenad Vranjes och Parisay Tadayon menar är den stora fördelen med att vara fristående apoteksägare. Men båda två hade kontakt med Boots och farmacevtföretagarna för att undersöka deras koncept, innan de bestämde sig för att köra på egen hand. Kraven på till exempel lokalens storlek, minst 100 kvadratmeter, att minst 40 procent av handelsvarorna skulle vara Boots produkter, en avgift på runt fem procent och enhetliga kläder, gjorde att det inte blev något joint venture för någon av dem.
– Hade jag kunnat sälja deras produkter i det här lilla bostadsområdet? Tack och lov att de inte godkände lokalen på 84 kvadratmeter, säger Parisay Tadayon, idag när Boots packat ihop.
Apoteksomregleringen konstruerades så att den innebär stordriftsfördelar som möjlighet att förhandla till sig rabatter på parallellimporterade läkemedel, receptfria läkemedel och på handelsvaror. Det var också skälet till att regeringen vid omregleringen beslutade om det statliga småföretagarklustret, Apoteksgruppen med 150 apotek.
– Det blev ju sättet att ge småföretagare en rimlig chans att klara sig på apoteksmarknaden, säger Robert Svanström.
Föreningen för småföretagarna, SOAF, försöker dock få till stånd rabatter för sina medlemmar och har till exempel förhandlat sig till sådana med några parallellimportörer. Däremot lyckades man inte komma med i det avtal som flera av kedjorna tillsammans upprättat med Oriola där grossisten förhandlar om rabatter på receptfria läkemedel och handelsvaror för apotekens räkning.
– Vi ville vara med, men bjöds aldrig in, säger Robert Svanström.
Enligt Robert Svanström kommer en turbulent tid att följa. Ett par fristående apotek har redan gått i konkurs och fler lär det bli om inte förutsättningarna förbättras spår han.
För Centerpartiet var just många småföretagare bland apoteksentreprenörerna en hjärtefråga som dåvarande näringsministern framhöll som en av vinsterna med omregleringen. Även socialminister Göran Hägglund talade sig innan omregleringen varm för apotek som ägdes av apotekaren själv. Anders W Jonsson, partikollega med Maud Olofsson och ordförande i riksdagens socialutskott, tycker till skillnad mot Robert Svanström inte att dryga dussinet fristående apoteksägare innebär en flopp. Han tycks tvärtom glatt överraskad över att det finns några alls.
– Jag tycker att varje enskild entreprenör är mycket glädjande.
Men, säger han, även om man i hans parti gjorde vad man kunde för att minimera stordriftsfördelarna vid omregleringen så är de uppenbara i dagens system. Och han delar därför Robert Svanströms syn på de 150 apoteken i Apoteksgruppen som ett sätt att säkra ett småföretagande om dock under statligt paraply och i kedjeform.
– Att vi lyckades plocka undan de 150 ärgrunden i småföretagandet och jag är inte främmande för att när apoteksmarknaden stabiliserats låta fler av Apoteket AB:s apotek säljas till hågade entreprenörer.
Småföretagande under statligt överinseende alltså.
Förutsättningar för oberoende apoteksägande är inte en fråga som varit uppe hos näringsutskottet. Mats Odell, partikamrat med Göran Hägglund, och utskottets ordförande säger liksom Jonas Eriksson, miljöpartist och vice ordförande att problematiken inte har diskuterats.
– Men det här borde vara en bransch fullt möjlig att driva som egenföretagare, tycker Mats Odell.
Jonas Eriksson är mer skeptisk.
– Inte för att jag är emot egenföretagande utan för att jag är tveksam till om det här är en verksamhet som är lämplig att driva i egen regi med de kostnader som finns för till exempel expeditionssystem och krav på leverenstrygghet.
Miljöpartiet var motståndare till omregleringen men Jonas Eriksson menar att under de förutsättningar som råder så är det viktigaste är att medborgarna har så nära som möjligt till ett apotek och att de får sina läkemedel.
Möjligheterna till egenföretagande på apoteksmarknaden tycks alltså inte vara någon het fråga för politikerna. Men regeringen har gett Tillväxtverket tre miljoner kronor för att som det heter i beskrivningen ”skapa bättre förutsättningar för småföretagare i apoteksbranschen”.
Projektledaren Gunilla Svensson låter lite skeptisk till den möjligheten.
– Som jag förstått så här långt anser de sig behöva något vi inte kan hjälpa till med. En slutsats vi kan tänkas dra är att det nuvarande ersättningssystemet inte är rimligt för små aktörer. Sen kan man förstås fundera över om det här är en marknad som är lämplig för dem. I så fall behöver nog en del regler och system för ersättning ändras konstaterar hon.
Små marginaler och dålig likviditet till trots; såväl Nenad Vranjes som Parisay Tadayon planerar att öppna åtminstone var sitt apotek till, något Robert Svanström redan gjort tillsammans med sin kollega.
– Du förstår, det här är arvet till mina barn, säger Parisay Tadayon.
