Månads arkivering november 2011

Apotekarsocieteten och Sveriges apoteksförening har tillsammans tagit fram en svensk GPP (Good Pharmacy Practice), eftersom det fanns ett behov av en gemensam grund efter omregleringen. Den innehåller bland annat riktlinjer för hantering av läkemedel, rådgivning och kompetens.
– Min förhoppning är att apoteksaktörerna ser till att använda dokumentet. Eftersom det är uppdelat i olika delar bör alla apoteksanställda kunna se sin del, säger Andreas Furängen, vd för Apotekarsocieteten.

Tanken är att Läkemedelsverket framöver ska följa upp om det finns kännedom om GPP:n och om den används i praktiken, men man är medveten om den ansträngda ekonomiska situationen på flera apotek.
– Nu känns det extra angeläget att få en hög och jämn kvalitet på apoteken, oavsett ägare. Förhoppningen är att man ser detta som ett sätt att för bättre kundservice och rådgivning, vilket i förlängningen ger konkurrensfördelar, säger docent Tommy Westerlund, forskare vid Läkemedelsverket, som varit med i arbetsgruppen som tagit fram GPP:n.
GPP:n i sin helhet http://www.swepharm.se/upload/GPP.pdf.

I somras kom tidningsrubriker som »Apoteksutmanare blöder« och i september »Apotek nästa krisbransch«. Tillgängligheten till läkemedel har blivit bättre men aktörerna kämpar med finansiella problem.
– Belackarna som innan omregleringen sa att man skulle kunna skära guld med täljkniv, och att riskkapitalbolagen skulle föra ut pengar till skatteparadis, de har fått ganska fel, säger Johan Wallér, vd i Sveriges apoteksförening.

Anledningen är tuffa förutsättningar som låg apoteksmarginal, tungrodda generikautbyten, stora omställningskostnader och att apoteken ska betala för de receptbelagda läkemedlen en vecka innan de i sin tur får betalt från landstingen. Till det kommer hög belåning och lågt kassaflöde.
– Som situationen är idag är det väldigt svårt att få ett Rx-apotek att gå runt. Och de små aktörerna drabbas hårdare än de större, säger Fredrik Skepp, vd för Fox farmaci och ordförande i SOAF, Sveriges oberoende apoteksaktörers förening.
Både Johan Wallér och Fredrik Skepp tror att det kommer att hända mycket när moratoriet släpps under våren 2013.
– Det blir en konsolidering till kanske fem stora kedjor. Det finns plats för mindre aktörer, om de nischar sig geografiskt eller innehållsmässigt, och samarbetar, spår Johan Wallér.

Ett 50-tal av de dryga 3?000 motioner som lämnades in under den allmänna motionstiden har betydelse för apoteksbranschen.
De flesta kommer förstås från oppositionen, men också riksdagsmän från regeringspartierna har synpunkter på omregleringen och förslag på, som de tycker, förbättringar.

Folkpartisten Anna Steele Karlström vill till exempel att apoteken ska få möjlighet att behandla enklare krämpor som eksem, PMS, vårtor och skrubbsår för att bara nämna några. Hon hänvisar till erfarenheterna i Storbritannien där man, menar hon, gjort det med stor framgång.
Hur det skulle organiseras i Sverige har hon inte något färdigt förslag på, men menar att patienterna till exempel skulle kunna betala på samma sätt som man gör vid primärvårdsbesök.
Moderaten Finn Bengtsson vill tillsammans med sex riksdagskollegor att Sofia Wallström får ännu en uppgift till sin apoteksutredning: att se över det nuvarande generikautbytet på apoteken. Det har, menar motionärerna, visat sig ha negativa medicinska konsekvenser som det är värt att problematisera kring.
Centerpartisten Solveig Zander oroar sig över tillgången till apotek i glesbygden och uppmanar regeringen att fundera över det. Till exempel bör alla aktörer ges möjlighet att bedriva verksamhet med apoteksombud, anser hon.

Glesbygden är också en fråga för oppositionen.
Socialdemokraterna med Lena Hallengren i spetsen, liksom Vänsterpartiet med Eva Olofson som förstanamn oroar sig över att den tillfälliga lösningen att Apoteket AB skulle behålla apoteksombuden och att apotek inte fick avvecklas före 2013 snart går ut. Partierna tycker i sina motioner att det är hög tid att fundera över vad som sen händer.
Vänsterpartiet har i sin motion formulerat ett förslag om att de kvarvarande statliga apoteken för det första fortsatt ska vara i statlig ägo och att man ska ålägga bolaget ett samhällsansvar. Till exempel vill de vänsterpartistiska motionärerna att det statliga apoteket ska få ett uppdrag att ta fram en objektiv läkemedelsinformation med patientsäkerhet i fokus.
Vänsterpartiet vill också att det införs ett nationellt register över lagerhållna läkemedel på olika apotek, som gör det möjligt att få reda på var medicinen finns, oberoende av apotekskedja. Ett förslag som har stöd också av Socialdemokraterna.

Distriktsveterinären Gunilla Thyreen har gett upp och slutat ringa in recept till ett par av de lokala apoteken i trakten.
– Eftersom de i alla fall inte har det inne. Och inte heller tycks intresserade av att ha det.
Enligt Gunilla Thyreen har lagerhållningen av djurläkemedel försämrats betydligt på de mindre apoteken i hennes område. De läkemedel hon talar om är de som djurägaren behöver kunna hämta ut omedelbart. Och ger som ett exempel behandling av juverinflammation.
– Mitt jobb handlar ju mycket om akut djursjukvård. Jag kommer ut till gården lämnar en jourdos och tar ett prov. Sedan behöver djurägaren kunna hämta ut medicinen direkt.
– Men det fungerar inte längre. På de mindre apoteken i mitt område har de numer inte de här medlen på lager.

Att de erbjuder sig att beställa hem fungerar inte när det handlar om akutvård, påpekar Gunilla Thyreen.
– Sådana här behandlingar sträcker sig kanske över tre till fem dagar. Oftast tar det åtminstone två dagar innan apoteket fått in det och då är behandlingen nästan avklarad.
Den här kritiken har Gunilla Thyreen fört vidare till Jordbruksverket och hon är inte ensam om den.
Efter apoteksomregleringen är den övergripande bilden att servicen till djurägare och veterinärer försämrats, enligt Jordbruksverket.
Kritiken som myndigheten samlat ihop kommer främst från landets distriktsveterinärer vars arbete främst riktar sig mot de livsmedelsproducerande djuren. Konsekvenserna av att apotek inte har de akuta djurmedlen i lager gör att pressen på veterinärerna att sälja läkemedel ur det egna sortimentet ökat, påpekar Jordbruksverket.
Veterinärer har enligt lagen inte rätt att sälja läkemedel, där-emot får de när så krävs lämna ut läkemedel för en begränsad behandlingsperiod. Så i takt med att servicen på öppenvårdsapoteken blir sämre blir behandlingar med veterinärutlämnade läkemedel allt längre. Vilket då i sin tur bygger på att veterinärerna ser till att hålla lager.
Nu tycker förstås en del apoteksägare att kritiken är orättvis och att problemet inte är generellt. Vilket också bekräftas av Thomas Svensson  biträdande avdelningschef för distriktsveterinärerna på Jordbruksverket.
– Det ser väldigt olika ut skulle jag säga, från vissa områden har vi inte hört några klagomål alls, medan andra distriktsveterinärer har många exempel på försämringar.
Gabriella Sander som är vd för apovet.se, ett distansapotek som nischat in sig på djurläkemedel, säger sig dock förstå kritiken. Till en del.
– Bekymret är just akuta behov och de då ibland också stora volymerna. Behöver en häst dropp går det åt mycket.
Om och i så fall hur stort det här problemet är ska kartläggas i den utredning som regeringen utsett Sofia Wallström att göra. Den ska vara klar till 1 april 2013.
– Jag kan ju tycka, om jag fick bestämma, att apotek på mindre orter med långt till nästa, skulle vara skyldiga att ha ett baslager, även om man inte tjänar några pengar på det, säger Gunilla Thyreen.

Vad som skulle ingå i det skulle apoteket och veterinärerna i området komma överens om föreslår hon.
– Och kanske skulle det också ingå i tillståndet att driva apotek?
Faktum är att det i regeringens direktiv till utredaren ingår att också fundera på om det kan behövas regelförändringar när det gäller öppenvårdsapotekens lager av veterinärläkemedel.