Månads arkivering oktober 2011

Hjärtat ska själv distribuera sina varor

Läkemedelsvärlden
-
0

Den nya distributionen ska omfatta hela apotekssortimentet från läkemedel till handelsvaror. För att lyckas med det bygger man upp en egen lager- och distributionslösning, för att ta ett helhetsansvar för att tillhandahålla läkemedel till företagets slutkunder.

? Det viktigaste för oss är att konsumenterna får rätt läkemedel i rätt tid. Tyvärr är det inte så i dag. Vår nya modell kommer att öka leveranssäkerheten till konsument, säger Jostein Lönberg, vice vd Sortiment/Inköp på Apotek Hjärtat.

Enligt ett pressmeddelande har Apotek Hjärtat har sedan omregleringen sökt lösningar inom ramen för befintliga distributionsvägar men har inte kunnat finna en samsyn med befintliga grossister. Dagens system är leverantörsstyrt (respektive läkemedelsföretag har valt vilken av två befintliga grossister man vill arbeta med). Det innebär att apoteken idag måste ta emot flera leveranser från olika grossister, utan att kunna påverka exempelvis beställnings- eller leveranstider.

Leveranssäkerheten mot konsument måste öka och leverantörerna måste komma närmare slutkonsument. Denna typ av förändring har skett i andra branscher under lång tid och den omreglerade apoteksmarknaden har gjort att det nu är apotekens tur.

Jostein Lönberg menar också att erfarenheter från Norge visar att när apotekskedjorna är vertikalt integrerade med distributionsledet leder detta till bättre logistik genom bland annat bättre lagerstyrning och mer effektiv distribution.

– Vi för redan samtal med tillverkare av receptbelagda läkemedel inför förändringen och därmed förändrar vi helt den befintliga leverantörsstyrda distributionsmönstret, fortsätter Jostein Lönberg.

Andra strukturella förbättringar som förväntas rör returhantering, svinn, hållbarhetsstyrning och minskad miljöpåverkan genom en mer effektiv distribution.

Apotek Hjärtat har valt Green Cargo Logistics som logistikpartner.

Nu finns GPP-standard för god apotekssed även i Sverige

Läkemedelsvärlden
-
1

Under monopoltiden ansvarade Apoteket AB för att alla kunder togs om hand på bästa sätt. Därmed behövdes ingen GPP, Good Pharmacy Practice, hävdades det.

Men nu finns det även i Sverige, och idag presenterar Sveriges Apoteksförening och Apotekarsocieteten en svensk GPP, för den svenska apoteksbranschen. GPP-standarden baseras på en internationell standard formad av Världshälsoorganisationen, WHO och FIP, den internationella farmaceutfederationen.

– Apoteksmarknaden tar ansvar. GPP-standarden blir ett verktyg för alla Sveriges farmaceuter att ta ansvar och försäkrar sig om att apotekens kunder erbjuds rätt kvalitet och service, säger Johan Wallér, vd i Sveriges Apoteksförening.

GPP tar fasta på att apoteksbranschen är en del av hälso- och sjukvården. Apotekens rådgivning ska ha en hög kvalitet och alltid utgå från kundens behov. Till exempel utgör kundens ålder, utbildning, livssituation etc, viktiga faktorer för att rådgivningen verkligen når kunden på kundens egna villkor. Det är först då som farmaceuternas rådgivning kan spela en avgörande roll för hur kunden fullföljer sin läkemedelsbehandling.

– Syftet med svensk GPP är att, med utgångspunkt i befintlig lagstiftning, ?best practice? och etiska överväganden säkerställa kvalitetsarbetet inom apoteksbranschen. Därmed uppfylls samhällets krav på service, kvalitet, och hälso- och sjukvårdspolitiska mål, säger Andreas Furängen, vd för Apotekarsocieteten.

Genom GPP får nu apotekspersonalen i Sverige, oberoende av arbetsplats, en gemensam grund för hur de ska arbeta med kunderna och hur rådgivningen ska ges. Svensk GPP omfattar all apotekspersonal och apotekets ägare/tillståndsinnehavare.

Ont om Stesolid

Amina Manzoor
-
0

Actavis började med egen produktion av Stesolid (diazepam) efter att en kontraktstillverkare gått i konkurs. Nu uppger företaget att de haft svårt att leverera det lugnande läkemedlet, vilket lett till en bristsituation i hela EU-området.

Stesolid 2 mg i 25 tabletters förpackning och Stesolid 10 mg i 25 tabletters förpackning ska enligt Läkemedelsverket ha inkommit till partihandlare under gårdagen. Leveranser av andra styrkor ska också vara på väg.

Eftersom det råder brist inom hela EU bedömer myndigheten att sannolikheten att få ersättningsprodukter är liten.

Europa mer produktivt än USA

Amina Manzoor
-
0

Det visar en ny rapport, uppger Pharmatimes online. Trots att satsningen på biomedicinsk forskning i Europa endast kommer upp i 53 procent av den amerikanska forskningsinvesteringens lägstanivå har Europas del av den biomedicinska forskningen varit relativt stabil över de senaste 14 åren. USA:s del har däremot minskat.

USA:s andel av biomedicinska publikationer minskade med 4,6 procent mellan 1996 och 2009, medan EU:s andel bara minskat med 0,6 procent. Under 2009 stod Europa för 38 procent av världens biomedicinska publikationer, medan USA stod för 33 procent.

Å andra sidan var impaktfaktorn för de amerikanska publikationerna högre än för de europeiska. USA:s andel av citeringar var 50 procent mellan 1996 och 2007 medan Europas andel var ungefär 40 procent. Dock minskade USA:s andel med 5,2 procent under perioden medan Europa ökade med 3,5 procent.

Lägre testosteronhalt kopplat till hjärtsjukdomar

Amina Manzoor
-
0

Forskarna har undersökt 2 400 svenska män i 70- och 80-årsåldern. Resultaten visar att män med naturligt höga testosteronhalter hade lägre risk att drabbas av hjärtattack eller stroke under de kommande åren än män med låga testosteronhalter.

Forskarna understryker dock att det är för tidigt att avgöra om det är testosteronet i sig som minskar risken. Det är också för tidigt att rekommendera testosteronbehandling.

Det är känt att till exempel fetma kan leda till lägre testosteronhalt, men forskarna tog hänsyn till ett antal hälsofaktorer ? inklusive männens vikt, blodtryck och eventuella diagnoser av diabetes, hjärtsjukdom eller stroke i början av studien.

Av de 604 män med låga halter av testosteron hade 21 procent drabbats av en hjärtattack, stroke eller svåra bröstsmärtor inom fem år. Det kan jämföras med knappt 16 procent i gruppen av 606 män med höga halter av testosteron.

Studien är publicerad i the Journal of the American College of Cardiology.

Nyligen har läkemedelsföretaget Bayers kampanj för testosteronbehandling anmälts till Läkemedelsverket eftersom det kan leda till överbehandling.

Det gör ont, det gör ont …

Gunilla Eldh
-
0

Trattkantarellerna står tätt i den värmländska björnmossan och skogen doftar starkt. Höstsolen strilar ner genom trädkronorna när vi går hemåt med fulla korgar. Fräser svampen i smör tillsammans med gul lök, spetsar med lite japansk soja och en skvätt cognac och avslutar med grädde.
När vi njuter av soppan och en bit hembakat surdegsbröd tänker jag på vad av en av Apotekarsocietetens mest prominenta medlemmar – och tillika värmlänning– en gång sa om just svamp: »Nä se söpp, det äter jag inte för di molekylera liknar inget annat ätbart.«

Den som fällde den överraskande kommentaren var ingen mindre än Lars Nilsson, pensionerad apotekare, passionerad trädgårdsodlare och långdistanscyklist. Han må ha ett märkligt förhållande till läckra matsvampar, men när det gäller läkemedel finns det ingen jag litar mer på. Sist vi råkades fick han mig att byta ut acetylsalicylsyran mot paracetamol – bara så där: »Finns inget bättre mot akut smärta, sir du.«
Nyligen publicerade Cochraneinstitutet en studie som bekräftar att min gamla Magnecyl är rätt värdelös mot huvudvärken och artrosen i fotlederna. Allra effektivast är kombinationen paracetamol och ibuprofen.
Jag är inget fan av värktabletter, men när ryggen gör så ont att jag får rulla ur sängen händer det att jag tar en för att överhuvudtaget få på mig joggingskorna. I längden är det nämligen bara stretching och raska promenader eller löprundor som hjälper mot det onda.
För inte länge sedan ordinerade doktorn vila till ryggpatienter. Idag vet de flesta läkare och sjuksköterskor inom primärvården att motion kan göra underverk med värkande kroppar. 

Inom åldringsvården är det sämre ställt när det gäller smärtlindring. Att hamna på ett äldreboende där en ny doktor tittar förbi en gång i månaden är inget jag ser fram emot. Systemet gör att pillerburk läggs till pillerburk och ingen tar ansvar för helheten. Fler än en tredjedel av alla över 75 år får läkemedel som är direkt olämpliga. »Rena rama fullskaleexperimentet«, som mitt värmländska orakel brukar säga.
På senare år har ändå problemen med övermedicinering av äldre uppmärksammats både i nyhetsrapporteringen och av tillsynsmyndigheter och resulterat i särskilda projekt, som till exempel läkemedelsgenomgångar. Allt fler förskrivare får tillgång till IT-system som varnar för olämpliga kombinationer och läkemedel som kan vara direkt farliga för gamla människor.
Med den vanliga massmedielogiken kan inte motsatt problem uppmärksammas samtidigt, nämligen underbehandlingen av äldres smärta. Nyligen berättade en erfaren sjuksköterska om hur hennes 85-åriga pappa som fick tiodubbla dosen morfinpreparat när han kom hem från en kortare tids sjukhusvistelse. »Den tiden är gudskelov förbi när vi gav smärtstillande efter schema, men sjukvården verkar ha en bit kvar till optimal smärtlindring av gamla.«

Alla 85-åringar kan dessvärre inte sköta sin egen medicinering mot smärta. Många kan inte ens berätta var, hur och när de har ont. Om du drabbas av demens eller får en stroke innebär det dessutom ökad risk för andra sjukdomar och åkommor som gör ont. Förlamade kroppsdelar börjar värka förr eller senare och dementa får oftare ont i munhålan och smärtsamma liggsår.
Att utplåna allt mänskligt lidande är en utopi men visst kan vi hjälpas åt att minska det. Tänk till när du ser din gamla mamma eller patient vandra ordlöst fram och åter i korridoren eller banka i bordet och matvägra. Det kan faktiskt vara artros, skavande tandprotes, tarmcancer, huvudvärk…
Själv har jag trappat upp mitt förebyggande självhjälpsprogram: Jag joggar fyra kilometer i lugn takt varje morgon i stället för varannan.

Fetma farligt för levern

Birgitta Gerne
-
0

Patienter med förhöjda levervärden ska inte bara tillfrågas om sina alkoholvanor, vilket är det vanliga, utan också om sina matvanor. Fettlever har visat allt starkare samband med övervikt, insulinresistens, typ 2-diabetes, hjärtkärlsjukdom och kan orsaka allvarlig leversjukdom. I den engelskspråkiga litteraturen benämns tillståndet nonalcoholic fatty liver disease (NAFLD) och är idag den vanligaste orsaken till förhöjda levervärden i USA. Fettlever, som på sikt ger inflammation, ärrvävnad och till slut skrumplever, kommer enligt amerikanska experter att vara den ledande indikationen för levertransplantation i USA inom 20 år.
Sambandet mellan fetma och fettlever har studerats av forskare vid Linköpings universitet. En studie som de publicerade i Annals of medicine i juni i år visade att mängden fett i levern påverkades av fetma och insulinresistens men inte av försöks-personernas alkoholvanor.
– Fettlever är idag den vanligaste leversjukdomen i västvärlden och ungefär var fjärde svensk är drabbad, säger Stergios Kechagias som gjort studien tillsammans med Fredrik Nyström.

Det finns ett stort intresse att hitta effektiva läkemedel för NAFLD och de som har visat bäst effekt hittills är glitazonerna. Flera randomiserade studier på Actos (pioglitazon) har visat att läkemedlet minskar fettet i levern samt att inflammationen minskas till viss del. Men man har inte kunnat visa att det har betydelse för ärrbildningen som är det viktigaste för prognosen på lång sikt.
– Det finns inga behandlingsstudier som är längre än två år och under den tiden händer inte så mycket med ärrbildningen. För att få resultat måste man göra studier på fem till tio år och det är nog inte företagen beredda att göra. Dessutom ger glitazonerna viktuppgång och ökad risk för hjärtkärlsjukdom, säger Stergios Kechagias.
En annan aspekt är enligt honom att man inte vet vilka effekter behandlingen har på sikt. I det naturliga sjukdomsförloppet minskar fettet med tiden och ersätts av ärrvävnad och när man slutligen har utvecklat skrumplever så finns det inget fett kvar, bara ärrvävnad.
– Man har spekulerat i om det finns en risk i att de här läkemedlen som tar bort fettet påskyndar det naturliga förloppet så att bildningen av ärrvävnad går snabbare. I de studier som är gjorda hittills har man inte sett någon påverkan alls på ärrvävnaden, varken att den ökar eller minskar.
En annan behandling som har prövats är vitamin E i kombination med glitazoner. Kombinationen kunde minska fett och inflammation men inte utvecklingen av ärrvävnad. Det enda läkemedel som hittills har visat någon tendens till påverkan på ärrbildningen är pentoxifyllin som har prövats i en ännu inte publicerad studie. Det är ett läkemedel som används för behandling av cirkulationsrubbningar.
– Problemet med studien var att så få patienter med diabetes ingick. Eftersom prognosen för fettlever är betydligt sämre om man har diabetes betyder det att man kanske har valt ut de friskaste patienterna. Innan man kan rekommendera läkemedlet, som ännu inte finns i Sverige, så behövs fler studier, säger Sergios Kechagias.

Forskarna som gjort studien på pentoxifyllin menar att läkare bör misstänka och undersöka levervärden också hos patienter som är överviktiga, diabetiker eller har andra riskfaktorer i det metabola syndromet. Behandlingen bör inriktas på viktminskning för överviktiga, motion och optimal behandling av faktorer i metabola syndromet.
– Man har faktiskt visat att det räcker med att motionscykla 45 minuter tre gånger i veckan för att minska fettet i levern. Det gav alltså effekt även om personerna inte gick ner i vikt, påpekar Stergios Kechagias.  
Hur stor betydelse kost och motion har kunde Stergios Kechagias och medarbetare visa för ett par år sedan i »snabbmatstudien« som inspirerats av filmen »Super Size Me«. Försökspersonerna skulle under fyra veckor försöka nå en viktuppgång på 5–15 procent genom att äta två mål snabbmat om dagen och röra sig så lite som möjligt.
– Det mest påfallande resultatet var att försökspersonernas levervärden ökade markant till nivåer som är vanliga vid en allvarlig leversjukdom, säger han.
Han menar att ett stort problem är att det inte förekommer någon aktiv undersökning av fettlever idag utan att det ofta upptäcks av en slump genom att ett prov visar förhöjda levervärden. Där borde man tänka om.
Det är en uppfattning som delas av professor Helena Edlund vid Umeå universitet. Hon gjorde för ett antal år sedan ett internationellt genombrott i förståelsen av sambandet mellan fetma och diabetes genom upptäckten att fettsyror förstärker utsöndringen av insulin och att det sker via receptorn GPR40. På senare år har hennes grupp inriktat sin forskning på kopplingen mellan höga insulinnivåer och fettlever.
– Jag är helt övertygad om att övervikt och fetma har lika stor betydelse för utvecklingen av fettlever som för diabetes. Och vår hypotes är att det är höga nivåer av insulin som har störst betydelse för att utveckla fettlever, säger hon.

I en pågående studie undersöker hon om det är insulin enbart som driver utvecklingen eller om det är insulin i kombination med höga nivåer av fettsyror eller glukos. Deras tidigare data tydde på att det snarare är upptag av fettsyror som är orsaken än att man omvandlar socker till fett.
Hon menar att man genom att sänka insulinnivåerna både minskar risken för utvecklingen av diabetes och fettlever och att det egentligen är två sidor av samma mynt.
– Man vet att det finns en överrepresentation av fettlever hos typ 2-diabetiker. Och om du utvecklar fettlever så kommer du också att utveckla insulinresistens. Det är svårt att säga vad som är hönan och ägget, de är så tajt kopplade till varandra. Det man kommer tillbaka till är att man ska undvika att gå med ett konstant påslag på insulinutsöndringen.
Därför tycker hon att man bör ändra det fokus man har i hälsoundersökningar genom att titta på sockernivåer och i stället undersöka insulinnivåer. Och där är det viktigt att utveckla en enkel metod för att mäta insulinnivåer. Hon menar att nya läkemedel bör inriktas mot den metabola profilen där insulin är en del.
– Men som vanligt kommer man fram till att det gäller att motionera och att äta sådan kost som inte ger ett högt insulinpåslag genom att ha högt glykemiskt index. Om du tappar några kilo i vikt tappar du också en stor del av fettet i levern. Fördelen är att så länge fettlever inte har utvecklats till fibros så är det reversibelt.
– De senaste årens utveckling innebär ett jätteproblem, alla typ 2-diabetiker har fettlever och dessutom finns en förhöjd risk för levercancer. Det som är extra allvarligt är att många barn och ungdomar utvecklar fettlever idag och om det leder till fibros kan de få skrumplever redan i 20-årsåldern. Diabetes går ju att behandla på olika sätt, men för skrumplever är den enda möjligheten levertransplantation.
– Och det enda riktigt effektiva är att lägga om livsstil, det är inget snack, det är rätt kost och motion som gäller, slår hon fast.

Ann Burgaz kopplade blodtryck till D-vitamin

Birgitta Gerne
-
0

Det är känt sedan länge att brist på D-vitamin kan öka risken för benskörhet. Nu visar forskningen att D-vitamin också kan skydda mot andra sjukdomar som cancer, MS, diabetes och högt blodtryck.
– Det kommer många nya rapporter om D-vitaminets betydelse just nu, men det saknas stora randomiserade studier som bevisar effekterna, säger Ann Burgaz vid institutet för miljömedicin vid Karolinska institutet.  

Ann Burgaz har intresserat sig för kopplingen mellan det metabola syndromet och vitamin D och ville därför studera blodtryckets betydelse. Med uppgifter från den stora studien Uppsala Longitudinal Study of Adult, ULSAM, undersökte hon sambandet mellan plasmanivåer av D-vitamin och högt blodtryck hos 833 män i 70-årsåldern. Den visade att män med D-vitaminnivåer under 37,5 nanomol per liter hade tre gånger så hög förekomst av högt blodtryck än män där D-vitaminet översteg den nivån. Hon gjorde också en metaanalys av de studier på sambandet som fanns tillgängliga i databaserna Pub med och Embase som visade att risken för högt blodtryck var 27 procent högre vid låga nivåer av D-vitamin jämfört med höga.
– Att D-vitamin påverkar blodtrycket beror antagligen på att vitaminet påverkar det hormonella reninangiotensinsystemet, säger hon.

Genom att använda den svenska mammografikohorten, SMC, undersökte Ann Burgaz också vilka faktorer som påverkade D-vitaminnivåerna under vinter respektive sommar. Hon fann att vintertid påverkades vitamin D-nivåerna av kosten, solsemester och intag av vitamin D-tillskott. Men på sommarhalvåret hade dietfaktorerna ingen påverkan alls utan då var solexponeringen avgörande liksom vilka nivåer av vitaminet kvinnorna haft under vintern samt BMI och hudtyp.
Ann Burgaz önskar att man fick upp ögonen för hur viktigt det är att göra en D-vitaminanalys när det finns indikationer på en brist.
– Det gäller främst äldre personer på sjukhem om de inte har ett högt intag av fet fisk, men framför allt invandrarkvinnor som täcker en stor del av kroppen. Det är så enkelt att mäta D-vitaminnivåerna liksom att komma till rätta med bristen genom att ge supplement, betonar hon.

Johanna Skoogh om att cellgifter kan ge kognitiva biverkningar

Birgitta Gerne
-
0

Tidigare studier har pekat på att det finns en förhöjd risk för problem med minne och koncentration hos personer som överlevt cancer, men det har varit oklart hur mycket det påverkats av tidigare cellgiftsbehandling. Vad visar din forskning?
– Min studie visar att det främst var talsvårigheter som patienterna upplevde. Bland personer som överlevt testikelcancer som fått höga doser av kemoterapi var det mer än dubbelt så vanligt att man uppgav att man fått svårare att uttrycka sig verbalt jämfört med dem som endast opererats.
 
Hur var studien upplagd?
– I tidigare studier har man använt neuropsykologiska test, vilket är det vanliga. Men i vilken utsträckning resultaten från dessa test kan generaliseras till vardaglig funktion har ifrågasatts. Därför tog jag fram ett eget frågeformulär baserat på information från intervjuer med 20 canceröverlevare som upplevde kognitiva svårigheter efter behandling med cellgifter. Denna enkät gick sedan ut till ungefär 1?200 män som behandlats för testikelcancer 11 år efter diagnosen.

Hur påverkade det frågorna?
– Jag strävade efter att använda personernas egna formuleringar i så stor utsträckning som möjligt. Jag försökte också ställa så exakta frågor som möjligt, till exempel »har du sagt ord i fel ordning« i stället för »har du upplevt språksvårigheter« då det ökar frågornas reliabilitet och då det finns stöd i forskningen för att fråga om exakt beteende till skillnad från övergripande funktion som kan vara svårt att bedöma själv.
– De som hade fått behandling med cellgifter rapporterade mer än dubbelt så ofta att »orden kom i fel ordning«, att de »sagt andra ord än planerat« och att de »haft svårt att avsluta meningar«.

Varför studerade ni just testikelcancer?
– Tidigare är det mest bröstcancerpatienter som har studerats och fokus har främst varit på minnes- och koncentrationssvårigheter. Problemet är att de tidigare studierna ofta har varit ganska små och det gör det svårt att dra några statistiskt säkra slutsatser. De har också gjorts kort tid efter behandlingen då det är många andra faktorer som påverkar, exempelvis kan stress påverka kognitiv funktion. Dessutom behandlas bröstcancerpatienter också med hormoner som skulle kunna påverka den kognitiva funktionen.
– Därför ville jag studera patienter som avslutat sin behandling längre tid tillbaka. Min population bestod av 1?173 män mellan 18 och 75 år som behandlats för testikelcancer mellan 1981 och 2004. Vad som gör studien unik, förutom den långa uppföljningstiden, är den höga svarsfrekvensen på över 80 procent.

Får patienterna information om dessa biverkningar?
– Där tror jag att man ofta är lite för försiktig. Mycket beror nog på att man inte säkert vet i vilken utsträckning kognitiva problem förekommer. Men jag märkte i mina intervjuer att många blev väldigt lättade när de fick veta vad problemen berodde på.
– Därför tycker jag att man bör informera patienterna om att problemen kan förekomma, men det är naturligtvis svåra avvägningar. Det är mycket som påverkar hur patienten mår, sjukdomen i sig är ju ett trauma. I tidigare studier har man ofta relaterat kognitiva problem till ångest och depression, men i vår studie har vi inte funnit något sådant samband.

Såg ni någon annan kognitiv påverkan?
– Vi hade olika typer av frågor, men det var bara i talet som vi kunde se ett tydligt mönster och dra säkra slutsatser. Men vi kan inte utesluta att det även finns annan typ av påverkan. Vi tror snarare att språkfunktionen kan vara särskilt känslig om man vill identifiera kognitiv nedsättning, det är lätt att själv upptäcka om språket är påverkat.

Sällsynta läkemedel

Esbjörn Börjesson
-
0

Att en myndighet använder uttryck som »horribla priser på läkemedel drabbar patienter« är ytterst ovanligt för att inte säga unikt. Men detta påstods i ett pressmeddelande från Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, TLV, den 3 maj 2011. Verket ansåg att läkemedelsföretag utnyttjar en »utpressningsliknande situation för att tjäna extrema summor på läkemedel för människor med allvarliga och sällsynta sjukdomar.«

Bakgrunden var ett beslut av myndigheten som innebar att företaget Shire Human Genetic Therapies fick avslag på sin ansökan om att läkemedlet velaglukeras alfa (Vpriv) skulle ingå i läkemedelsförmånen. Läkemedlet, ett särläkemedel mot Gauchers sjukdom typ 1, ansågs inte kostnadseffektivt.
Gauchers sjukdom typ 1 är sällsynt – ungefär 60 svenskar har diagnosen – och den har sedan ett tiotal år behandlats med imiglukeras (Cerezyme), en enzymersättningsbehandling. Från mitten av 2009 fram till början av 2011 hade företaget Genzyme problem med att leverera tillräcklig mängd av imiglukeras, vilket ledde till att patienter fick lägre doser läkemedel och att nya patienter inte kunde sättas in på läkemedlet.
Men det fanns ett alternativt läkemedel, velaglukeras alfa, som beviljades att ingå i läkemedelssubventionen som licensläkemedel i december 2009. Priset på läkemedlet var praktiskt taget detsamma som för imiglukeras. När TLV fattade sitt beslut tog man hänsyn till produktionsstörningarna hos Genzyme.

Sedan ändrades förutsättningarna kraftigt när Shire fick sitt läkemedel godkänt som särläkemedel av EMA, EU:s läkemedelsmyndighet, i augusti 2010. Då fick produkten inte längre licensförskrivas i Sverige och då upphörde även subventionen. Shire ansökte om att deras särläkemedel skulle omfattas av subventionen – en ansökan som TLV avslog i maj 2011.
Gunilla Hulth-Backlund, TLV:s generaldirektör, anser att ordvalet i pressmeddelandet från den 3 maj 2011 är motiverat:
– Företagets prissättning för Vpriv drabbar patienterna. Vi har tidigare sagt nej till en kostnad över en miljon kronor per kvalitetsjusterat levnadsår. I detta fall var kostnaden tio miljoner kronor, säger hon.
Samma dag som TLV skickade ut sitt pressmeddelande publicerades en artikel på DN Debatt där Gunilla Hulth-Backlund tillsammans med Göran Stiernstedt, chef för avdelningen för vård och omsorg, Sveriges Kommuner och landsting, SKL, förde fram samma budskap, det vill säga att företag som säljer särläkemedel försöker sko sig på skattebetalarnas bekostnad.
Det är lätt att få intrycket att företaget Shire höjt priset när ansökan om subvention gjordes. Men faktum är att det pris som begärdes är exakt detsamma som gällde när velaglukeras alfa var ett licensläkemedel.
TLV gjorde således två helt olika bedömningar för samma läkemedel och samma begärda pris beroende på om det var ett licensläkemedel eller ett särläkemedel. Myndigheten hänvisar till de enskilda besluten och att skillnaden är att man före det andra beslutet gjorde en mer omfattande hälsoekonomisk bedömning.

Kring millennieskiftet förenklade EU regelverket för att stimulera utveckling av nya läkemedel, särläkemedel eller orphan drugs, mot sällsynta sjukdomar. Ansökningsförfarandet blev billigare för företagen, som också skulle få tio år utan konkurrens.
Göran Stiernstedt ifrågasätter att utvecklingen blev den som avsågs. Ett problem är att definitionen av sällsynta sjukdomar vidgats jämfört med det som gällt i en svensk tradition.
– EU-definitionen är så vid att en sjukdom med flera tusen svenskar omfattas av nya reglerna. Det är inte vad vi i Sverige kallar sällsynta sjukdomar. Dessutom var avsikten att stimulera utveckling av helt nya läkemedel, inte att gamla läkemedel skulle återkomma med ett mycket högre pris än tidigare, säger han.
Eftersom den nya definitionen har accepterats allmänt inom EU inser Göran Stiernstedt att det är svårt att hävda en egen nationell definition som avviker från övriga medlemsländers. I stället efterlyser han en reformering av EU-reglerna i enlighet med den ursprungliga tanken med fokus på forskning.
– Vi betalar gärna för nya innovativa särläkemedel som kan rädda liv eller avsevärt förbättra livskvaliteten, men inte för läkemedel utan sådana effekter, säger han.
Göran Stiernstedt vill inte ange någon gräns för vad som är rimligt att betala för särläkemedel. Vad säger TLV?
– Det går inte att säga en exakt siffra. Läkemedel till små patientgrupper kostar mer per patient och därför ger EU ekonomiska lättnader i godkännandeproceduren och marknadsexklusivitet i tio år, säger Gunilla Hulth-Backlund.
I praktiken tycks TLV ha en smärtgräns vid en miljon kronor, även om den varierar beroende på hur medicinskt värdefullt ett nytt läkemedel är. Här görs ingen skillnad mellan särläkemedel och »vanliga« läkemedel.

I ett avseende kan sägas att EU:s nya regelverk för att stimulera fram nya särläkemedel varit framgångsrikt. Företag kan få ett förhandsbesked om en substans avsedd för en specifik sjukdom omfattas av reglerna för särläkemedel. I juni 2011 hade drygt 860 sådana kombinationer mellan substans och sjukdom godkänts som potentiella särläkemedel inom EU. Men det är långt ifrån säkert att alla dessa kommer att bli läkemedel. Vägen från pipeline är lång som vid all läkemedelsutveckling.
Hittills har ungefär 60 särläkemedel godkänts av EMA. Av dessa säljs i dagsläget cirka 50 i Sverige. Ännu kan man inte se någon dramatisk ökning av nyregistrerade särläkemedel, konstaterar Karolina Antonov, utredare på Lif, Läkemedelsindustriföreningen.
– De flesta år har mellan tre och åtta nya särläkemedel godkänts. 2010 godkändes fyra nya särläkemedel, säger hon.

Enligt ett EU-direktiv förväntas medlemsländerna besluta om nationella handlingsplaner för sällsynta sjukdomar. I början av sommaren presenterade Socialstyrelsen sin »behovsinventering« inom sällsynta sjukdomar som myndigheten genomfört på uppdrag av regeringen.
Susanne Bergman, utredare vid Socialstyrelsen, avdelningen för kunskapsstyrning, understryker att det utöver EU-direktivet också har funnits ett ökande behov inom landet att få till stånd en bättre samordning och informationsöverföring kring sällsynta sjukdomar och särläkemedel.
– Behovet finns inte bara inom sjukvården utan också hos till exempel socialtjänsten, försäkringskassan, skolan och frivilligorganisationer, säger hon.
Därför ska det inrättas en nationell funktion som ska förbättra samordning, informationsspridning och koordinering av sjukvårdens resurser. Vidare ska utbyte av information, kunskap och erfarenheter mellan olika aktörer i Sverige förbättras liksom det internationella utbytet med länder och organisationer.
De flesta remissinstanserna var övervägande positiva till att det inrättas en nationell funktion.

Läkemedelsverket anser att beskrivningen av funktionens tänkta arbetsuppgifter är för allmänt hållen och efterlyser information om funktionens mandat, styrning, kontroll, uppföljning och utvärdering. Gränsdragningen mot Socialstyrelsen måste bli tydligare, anser verket, som också saknar analys och beskrivning av relationen till EU:s verksamhet inom området. Verket vill också att Sverige ansluter sig till EU:s definition av sällsynta sjukdomar.
Läkemedelsindustriföreningen, Lif, vill se en ambitiös satsning i linje med andra EU-länders insatser. Man anser att Sverige ska ansluta sig till EU:s definition av sällsynta sjukdomar. Organisationen vill se en större tydlighet om vem som ska besluta om behandling ska inledas och föreslår att all vård av sällsynta sjukdomar organiseras som rikssjukvård med samma villkor i hela landet.
Under hösten görs en upphandling av den nyinrättade nationella funktionen. Anbud kan lämnas av vem som helst som motsvarar kraven på gedigen kunskap.
– Det är öppet för alla. Universitetssjukhus kan lämna anbud liksom pedagogiska enheter på landstingen, privata företag, intresseorganisationer med flera, säger Susanne Bergman.
Förhoppningen är att den nationella funktionen ska inleda sin verksamhet den 1 januari 2012.

Uppenbart är myndigheterna bekymrade över en kostnadsökning för särläkemedel. Mellan 2006 och 2008 ökade kostnaderna för särläkemedel med 73 procent. Men i dagsläget svarar särläkemedel ändå enbart för drygt två procent av hela läkemedelskostnaden. Kostnadsökningen beror främst på att antalet patienter som får särläkemedel ökar snabbt.
Diskussionen om särläkemedel lyfter fram frågor om prissättning. Läkemedelsindustrin påpekar att kostnaden för att utveckla ett särläkemedel i princip är densamma som för andra läkemedel, det vill säga flera miljarder kronor. De ekonomiska lättnader som EU infört för särläkemedel innebär relativt små besparingar, cirka fem miljoner kronor.

Prissättningen på särläkemedel kompliceras av att patientgrupperna är små och det finns stöd för en genomgripande översyn. Karolina Antonov hoppas att särläkemedel så småningom får en mer flexibel modell för prissättning och även Göran Stiernstedt vill se tydligare regler. Ett nationellt perspektiv är grunden i en sådan modell och minskar risken för att patienter ska behandlas olika i olika delar av landet.
Eftersom få patienter behandlas med särläkemedel kan kostnaderna slå orimligt olika i ett decentraliserat finansieringssystem på grund av att en patient råkar bo på en viss ort. För att enskilda vårdcentraler eller sjukhuskliniker inte ska få sin läkemedelsbudget slagen i spillror finns redan ett system för solidarisk finansiering, där kostnader över ett tak delas av alla. Detta kan förstärkas, anser både Göran Stiernstedt och Karolina Antonov.
I somras tillsatte regeringen utredaren Sofia Wallström, länsråd vid Länsstyrelsen i Västerås, som bland annat ska ta fram förslag om framtida prissättning på läkemedel. Ett stalltips är att just särläkemedel lär bli en viktig del av det arbetet.

Kathleen Giacomini om proteiner som kan utradera ett läkemedels effekt

Fredrik Hed
-
0

På alla celler finns transportproteiner som hjälper till att transportera bland annat läkemedel över cellmembranet; både in i och ut ur cellen. Liksom alla andra biologiska molekyler kan dessa membrantransportörer se olika ut mellan genetiskt olika människor, och därigenom påverka läkemedels upptag och effekt.
Den 10 november mottar Kathleen Giacomini Apotekarsocietetens Scheelepris vid ett symposium i Uppsala. Hon får priset för sitt banbrytande arbete med läkemedelstransportörers farmakogenetik, speciellt inom områdena diabetes och onkologi. Hon har visat att det har en betydande inverkan på både upptäckt och utveckling av nya läkemedel. Det kan också förklara varför olika människor kan svara olika på samma behandling.
– Jag hade inte förväntat mig priset eller var förberedd på det utan blev chockad. Och naturligtvis väldigt glad, speciellt när jag såg att min gamla mentor, Gerhard Levy, fick priset 1990.

Hur fungerar membrantransportörer?
– De fungerar som grindvakt genom att de transporterar den aktiva substansen in och ut ur celler, i rätt vävnad. Sen kan de själva fungera som mål för behandlingen, till exempel blockerar SSRI-läkemedlen återupptaget genom att binda till serotonin-transportproteinet som återför serotonin till cellen. Vi har också sett att när cancerceller muterar, och blir mindre känsliga för läkemedel, ökar ofta membrantransportörernas benägenhet att pumpa läkemedel ut ur cellen.
– Därigenom är de väldigt intressanta för forskare inom läkemedelsutveckling.

Hur mycket vet vi egentligen om dem?
– Ganska lite. Jag håller en föreläsning varje år där jag pratar om de här proteinfamiljerna. Förra året kände vi till 48, i år är det 51 och de närmaste åren hittar vi nog några till. Vi lär oss något nytt varje år, bland annat genom kartläggningen av andra arters DNA.
– Bara inom de områden där jag arbetar, diabetes och onkologi, finns det cirka 400 olika membrantransportörer. Ungefär 20 procent av dem kallar vi »orphan transporters« eftersom vi vet ännu mindre om dem; vi känner knappt till deras struktur, funktion, hur de öppnar och stänger, aktiveras, hämmas, hur de regleras med mera.

Hur påverkar de genetiska variationerna hur patienten svarar på en behandling?
– Transportproteinerna påverkar läkemedels effekt genom att de är med och styr absorption och elimination, inlagring i fettväv och att de själva kan vara mål för en behandling. Genetiska variationer i transportproteiner kan därmed ge sämre eller ingen effekt alls, beroende på hur mycket läkemedel som transporteras in i cellen.
– Vi fann till exempel en genetisk variation i en transportör för metformin som bara finns hos 15 procent av den afroamerikanska populationen. Vi håller på med en studie för att klarlägga om de svarar annorlunda när de får läkemedel också. Det illustrerar på ett bra sätt att vi måste screena för de vanligaste etniska skillnaderna för att hitta dem som kan behöva en dosjustering av sina läkemedel för att få effekt.

Ska man testa detta när nya läkemedel forskas fram?
– Ja, de vanliga kända variationerna måste undersökas under utvecklingens gång, eftersom det påverkar effekt och toxicitet. Om du till exempel tar fram ett nytt läkemedel som interagerar med en speciell transportör i levern, som vi vet är polymorfistisk eller har en vanlig genvariation, så måste det studeras.
– Genom vår forskning vet vi idag att ett läkemedel kan ha bara en transportör, medan ett annat läkemedel kan ha flera. Metformin har till exempel en transportör som dominerar i hepatocyterna i levern, medan det i njurarna finns tre stycken som uttrycks lika starkt.

Bör man testa patienter för att hitta de viktigaste variationerna?
– Ja, det tycker jag. Det finns till exempel ett test för OATP-transportörer, som är kopplat till muskeltoxicitet vid statinbehandling, rhabdomyolys. Men det används inte rutinmässigt i klinisk praxis. Läkarna vet ännu inte om de ska halvera dosen, monitorera patienten eller göra något annat om patienten har en genetisk variation och löper ökad risk för denna biverkan.

Vem ska ha tillgång till resultaten från genetiska tester?
– Om det handlar om test för att ta reda på om genetiska skillnader är orsaken till utebliven effekt av en behandling bör sjukvården och patienten ha tillgång till det. I övrigt måste patienten själv ha tillgång till och bestämma vem som får det, till exempel arbetsgivare och försäkringsbolag.

Och vem ska betala för det?
– Det är som vilket annat test som helst, om det är medicinskt motiverat att ta testet ska sjukvården betala för det. Annars ska patienten själv betala.

Kampanj granskas

Amina Manzoor
-
0

Men Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket ska nu granska om kampanjen följer lagen. Både Kronans droghandel och Docmorris har anmält premieerbjudandet till TLV. Tidigare i år hotade TLV Docmorris med miljonvite för att man erbjöd receptkunder en gratis febertermometer. Docmorris skriver i sin anmälan av Apotek hjärtats kampanj att samma regler bör gälla för alla aktörer.

Farmacevtutbildningar ska utvärderas

Amina Manzoor
-
0

Högskoleverket har tillsatt en utvärdering under ledning av Björn Lindeke, professor emeritus vid Uppsala universitet och tidigare vd för Apotekarsocieteten. Bedömargruppen ska bland annat gå igenom ett stort antal godkända examensarbeten (som avidentifierats), ta del av utbildningarnas egna självvärderingar och hämta in enkätsvar från tidigare studenter. Tanken är att utvärderingen ska vara mer inriktad på resultat än processer, jämfört med tidigare utvärderingar.
Björn Lindeke, som har varit engagerad i flera tidigare utvärderingar, tycker att det ska bli intressant men är lite skeptisk till utvärderingsmodellen.
– Att utvärdera resultat baserat på ett antal »blindade« examensarbeten ser jag som en utmaning. I en yrkesexamen kan examensarbeten komma att täcka målen ganska dåligt. En stark betoning på detta underlag kan ge ett snävt perspektiv på måluppfyllelse, men nu kör vi så får se hur det går, säger han.
 Programmen kommer att få ett slutbetyg på en tregradig skala, där det lägsta betyget kan innebära att man förlorar examenstillståndet medan det högsta betyget kan leda till ökad resurstilldelning. Granskningen ska vara klar i maj 2012.

Generikamodellen behöver utvecklas

Amina Manzoor
-
0

Hur ser du på uppdraget?
– Jag tycker att det är ett angeläget och spännande uppdrag. Speciellt nu är det viktigt med en branschförening på grund av omregleringen av apoteksmarknaden.

Vilka frågor är viktiga för er just nu?
– Just nu är det utvecklingen av kundmötet, i slutändan är det vi som ska se till att kunderna/patienterna kan få och förstår sin medicin. Systemet med utbyte till generika är bra och sparar staten pengar. Däremot behöver själva modellen för hur utbytet går till utvecklas för att öka patientsäkerheten och underlätta arbetet på apoteken.
– En annan viktig fråga är att säkra tillväxten till det här spännande yrket. Som bransch har vi mycket att göra, bland annat att nå ut till gymnasieelever och förklara hur marknaden utvecklas vilket leder till ett dynamiskt yrke.

Vad fyller Sveriges apoteksförening för funktion?
– Vi är en del av kedjan från vården till att kunden/patienten får sin medicin. Vi är slutet av kedjan och tillför ett perspektiv som är viktigt att föra fram.

Hur kommer du att hinna med både din roll som vd i Apotek hjärtat och ditt ordförandeskap i Sveriges apoteksförening?
– Styrelsearbete är ett lagarbete. Vi är många som delar på arbetsuppgifterna. Dessutom har jag varit medlem i styrelsen sedan starten så jag är insatt i arbetet.

Finns det tillfällen du kan hamna i en intressekonflikt?
– Det tror jag inte. Som branschförening ägnar vi oss endast åt konkurrensneutrala frågor, och jag har än så länge inte märkt av några intressekonflikter.

Rabatt på p-medel urholkas

Ingert Nilsson
-
0

Sedan MSD i somras beslutade att deras storsäljare på preventivmedelsområdet, Cerazette, inte längre skulle ingå i högkostnadsskyddet, har debatten mellan landstingen om och hur preventivmedel till unga ska subventioneras tagit fart igen.
För unga kvinnor som bor i till exempel Stockholm, Uppsala, Dalarna, Gävleborg, Värmland, Gotland, Halland och Skåne blir användning av minipillret betydligt dyrare, eftersom den så kallade ungdomssubventionen för preventivmedel i dessa landsting bara innefattar de som ingår i högkostnadsskyddet. För de som använder preparatet i till exempel Blekinge, Örebro och Västra Götaland där alla preventivmedel för unga kvinnor subventioneras blir det däremot inte någon skillnad alls.
Men Bo Claesson på Sveriges Kommuner och landsting, SKL flaggar nu upp för att landstingen kommer att strama upp vilka preventivmedel som ska ingå i den speciella landstingssubventionen till unga kvinnor.
– Vi som arbetar med läkemedelsfrågorna vill försöka tvinga tillbaka företagen i förmånssystemet och hoppas på en överenskommelse om att bara subventionera de preventivmedel som ingår i högkostnadsskyddet. Genom att subventionera också preventivmedel som inte gör det bidrar ju landstingen till att företagen »bypassar« TLV.

Det innebär i förlängningen fri prissättning på de hormonella preventivmedlen och högre kostnader för landstingens subvention till unga kvinnor förutspår Bo Claesson.
– Landstingen får en faktura utan någon som helst aning om vad det kommer att stå på den.
Att landstingen skulle kunna komma överens om gemensamma regler för ungdomssubventionen är en öppen fråga. Enhetliga regler mellan landstingen är närmast politiskt tabu.
– Det finns ju ingen vetenskap bakom besluten om till exempel vilka åldrar som ska gälla för subvention, det är ju ren politik. Däremot borde det vara möjligt att komma överens om att bara preventivmedel som ingår i läkemedelsförmånerna och är ekonomiskt försvarbara ska ingå i den speciella ungdomssubventionen, hoppas Bo Claesson.

Den speciella landstingssubventionen av preventivmedel till unga kvinnor är en strategi för att förebygga oönskade graviditeter och sedan 1975 har de flesta landsting subventionerat preventivmedlen till de unga. Hur, vad och vilka beslutar varje landsting om.
Sommaren 2009 lämnade en arbetsgrupp förslag till regeringen på åtgärder för att minska antalet oönskade graviditeter, eftersom Sverige har de högsta aborttalen i Norden. Förutom utbyggd rådgivning, utbyggnad av ungdomsmottagningar och bättre sex- och samlevnadsundervisning fanns förslag på en generell subvention av alla hormonella preventivmedel upp till 25 år med en maximal egenavgift på 200 kronor per år. Frågan ligger nu hos Socialdepartementet.

Men förslaget har stöd hos professionen. Professorn i obstetrik och gynekologi, Kristina Gemzell-Danielsson och aktiv i Läkarförbundets familjeplaneringsgrupp ser många fördelar med det.
– Ja, alla preventivmetoder borde subventioneras för de unga. Det handlar om en jämförelsevis liten kostnad, men med många hälsoekonomiska vinster.
Kristina Gemzell-Danielsson anser att preventivmedlen överhuvudtaget inte ska ingå i TLV-systemet.
– De passar helt enkelt inte in i förmånssystemet eftersom de används av främst unga friska kvinnor som inte kommer upp i högkostnadsskyddet. Eftersom det inte är någon större skillnad i effekt mellan gamla och nya medel riskerar vi att bara ha de gamla preventivmedlen inom förmånen då de nya med TLV:s beräkningar inte blir hälsoekonomiskt effektiva.
Men de nyare medlen kan ha andra fördelar som TLV-systemet visat sig inte vara berett att betala för anser hon och exemplifierar med P-ringen. Preventivmedlet som lanserades för några år sedan är ett vaginalinlägg som sätts in i slidan för en treveckorsperiod. Men TLV ansåg att det begärda priset, årskostnaden ligger på cirka 1?200 kronor, fyra gånger högre än det billigaste jämförbara p-pillret, gjorde att preventivmedlet inte kunde anses kostnadseffektivt.

Medan Bo Claesson på SKL, anser det viktigt att läkemedelsföretagen inte rundar TLV, anser Kristina Gemzell-Danielsson att en expertgrupp inom obstetrik skulle kunna ta fram riktlinjer och fungera som rådgivare när det handlar om den här gruppen läkemedel.
Idag säljs ett femtiotal antikonceptionella läkemedel i Sverige. Av dem ingår knappt 20 i högkostnadsskyddet. Tendensen tycks tydlig, företagen väljer allt oftare att marknadsföra sina preventivmedel utan att passera TLV.
Och när patentet för ett preventivmedel, som till exempel MSD:s Cerazette, är på väg att gå ut, väljer företaget att lämna högkostnadsskyddet. I och med det är Cerazette inte heller utbytbart.
Skälet är enligt informationschefen på MSD, Anne-Lie Öberg, att man istället ska satsa på en dialog med landstingen om fördelarna med Cerazette och ungdomssubventionens utformning. Idag har företaget bara en produkt kvar i högkostnadsskyddet.

Apoteken måste få betalt för sina tjänster

Fredrik Hed
-
0

Likt en lång graviditet som gick några veckor över tiden förlöstes den till slut, den nationella läkemedelsstrategin. Precis som förstagångsföräldrarna, som bara kan se och planera fram till förlossningen, inser Läkemedelssverige att det är nu det verkliga arbetet börjar. Du kan läsa vad några av dem tycker på sidan 36.

Strategin anger fem långsiktiga mål som utgår ifrån de huvudsakliga utmaningar som Sverige står inför på läkemedelsområdet:
»Medicinska resultat och patientsäkerhet i världsklass
»Jämlik vård
»Kostnadseffektiv läkemedelsanvändning
»Attraktivitet för innovation av produkter och tjänster
»Minimal miljöpåverkan

Det är bra, även om jag kan tycka att dessa inte är mål, utan snarare pekar ut viktiga områden att förbättra. De har sedan brutits ner i sju insatsområden, som bedöms viktiga för att nå målen. Men, en strategi är, just det, en strategi. För att göra någon skillnad måste den konkretiseras, spridas till och accepteras av dem som ska arbeta med den. För att verkligen göra någon skillnad måste den få smarta mål. Sådana är specifika, mätbara, accepterade, realistiska och tidsbundna. Är det upp till de ansvariga för insatsområdena – Läkemedelsverket, Socialdepartementet och SKL – att definiera dessa? När? Och hur?

Oavsett hur det är, måste man tänka till en extra gång. Om det ska bli någon bestående effekt av den här strategin, behöver man komma ut och ner på golvet, och hem till alla som använder läkemedel. Patienter behöver peppas, coachas och stöttas. Och vem är bättre på det än farmacevterna på apoteken runt om i landet. Då får de en verklig chans att briljera i det som gjorde att många av dem valde att arbeta på apotek – att hjälpa patienter med sin läkemedelsbehandling, istället för att generera merförsäljning av nya produkter.

Om ett flygplan störtar och 200 människor dör görs det stora och många gånger dyra insatser för att höja flygsäkerheten. Men det görs inga större insatser för alla de hundratals människor som dör varje år på grund av läkemedel. Det är helt naturligt att psykologer stöttar vid psykiska problem, att arbetsterapeuter och sjukgymnaster hjälper till vid fysiska problem. Därför borde det vara helt naturligt att farmacevter stöttar vid läkemedelsproblem. Det är dags nu.
Därför blir min uppmaning till alla er som ska konkretisera läkemedelsstrategin: Ge de svenska apoteken i uppgift att utföra olika farmacevtiska tjänster för att uppfylla målen i läkemedelsstrategin. Och ge dem betalt för det.

Kvalitet kostar, men så gör även brist på kvalitet. Frågan är bara vilket som kostar mest? Undersökningar talar för att läkemedelsrelaterade problem, skador och vårdinläggningar kostar samhället mellan 6 och 20 miljarder kronor varje år. Skräckrapporter menar att notan för att ta hand om alla läkemedelsproblem är lika stor som den totala läkemedelsnotan, runt 30 miljarder kronor – varje år.

För bara en tiondel av pengarna, tre miljarder kronor varje år, skulle man kunna anställa minst tretusen farmacevter. Och man skulle ha kvar pengar att även betala för tjänsterna, som skulle kunna bli gratis för patienten. Så utgå från vårdprocessen och inse att läkemedel är en viktig del av vården. Men vänta inte på att det ska bli problem – gör rätt från början istället.
Tillsätt därför omgående en grupp som definierar vilken typ av tjänster det ska vara och hur mycket apoteken ska få betalt.

1...345Sida 4 av 5