Dagens krångliga IT-system ökar risken för sämre följsamhet till läkemedelsordinationer, förväxlingar av läkemedel och feldoseringar. System som dessutom tar tid och fokus från arbetet med patienterna.
Rätt information om uttagna preparat behöver göras tillgänglig för alla förskrivare när de ska förnya och bedöma behov av läkemedelsförskrivningar. Idag måste filer exporteras och importeras mellan olika datasystem. Alltför ofta måste utskrifter på papper fortfarande faxas mellan olika sjukvårdsinrättningar.
Vad som behövs för en effektiv och patientsäker vård är att alla förskrivare har tillgång till elektroniska tjänster inom journalföring och läkemedelsinformation som bygger på vetenskapligt dokumenterade och kvalitetssäkrade kunskapskällor. På så sätt skulle vi få ett tydligt, vetenskapligt och hållbart system för att introducera nya behandlingsmetoder i vården och utrangera sådant som inte längre håller måttet.
Ordinationsstödet behöver även utrustas med adekvat varningsinformation. Det som vanligen är medicinskt rekommenderat kan bli en dödsdom om det finns speciella faktorer som är okända för behandlande läkare. Överkänsligheter, en allvarlig och ovanlig diagnos eller en avgörande behandling kan vara sådana faktorer.
I dag är varningsinformationen i våra IT-system helt otillräcklig. Många gånger är inte ens varningar för läkemedelsöverkänslighet kopplade till förskrivningssituationen. Ofta informerar patienten själv, men av olika skäl sker det dock inte alltid. Att det fortfarande sker skador och dödsfall genom att det saknas rätt information vid rätt tillfälle kan inte kallas annat än ett misslyckande.
Läkare med praktisk kunskap om vårdens verklighet måste involveras i utvecklingen av de elektroniska journalsystemen, till det behövs finansiella medel avsättas som gör detta möjligt. Det har visat sig svårt för läkare att få tid för arbete med dessa frågor.
Läkemedelskassation är ett provocerande problem som bokstavligen kastar resurser i soporna. Sedan recepten senast förändrades kan läkare inte längre ordinera tid för behandlingen. Vi tvingas i stället ordinera förpackningsstorlek. Det är inte rimligt att det är läkaren som ska känna till vilken förpackningsstorlek som för tillfället är mest optimal för patientens behov. Patienten ska få den dos som är medicinskt ordinerad, utan slumpmässiga överskott. Detta är bra för såväl patientföljsamhet som för miljö och är dessutom mest samhällsekonomiskt.
Förstudien till den nationella läkemedelsstrategin, som presenterades i somras, visar insiktsfullt på behovet av åtgärder för säkrare förskrivning och användning av läkemedel. Vår förhoppning är att denna ska bidra till att minska vårdpersonalens administrativa tidstjuveri. Tid som bättre läggs på kvalitativa möten mellan läkare och patient – där dialog om behandling, uppföljning och andra åtgärder får det utrymme som behövs för en bra och jämlik vård för alla patienter i Sverige.
Mikael Rolfs, ordförande i Läkarförbundets råd för läkemedel, IT och medicinteknik
