Gryningsräderna har gjordes i fredags i flera EU-länder för att undersöka om bolagen ingått eventuella olagliga avtal för att förhindra försäljning av generiska läkemedel.
Astrazeneca har bekräftat att man haft inspektörer på plats, medan flera andra bolag som till exempel Glaxosmithkline, Lundbeck och Pfizer enligt nyhetsbyrån FirstWord inte säger sig vara medveten om någon sådan inspektion.
Enligt Astrazeneca rör inspektionen i deras fall läkemedlet Nexium.
EU-kommissionen säger i ett uttalande att inspektionerna är första stegen i undersökningen av misstänkta karteller.
Månads arkivering december 2010
Nya räder hos läkemedelsbolag
EU-ja till Brilique
EU-kommissionen har godkänt marknadsföring av Brilique (ticagrelor) för att förebygga aterotrombotiska händelser hos vuxna med akut kranskärlssjukdom.
Företaget räknar med att introducera preparatet i Europa under andra halvåret 2011.
Blodproppshämmaren Brilique som är en konkurrent till klopidogrel ska ges tillsammans med acetylsalicylsyra.
De vanligaste biverkningarna i de studier som föregått godkännandet är blödningar och andnöd.
Industrin vill ha mer samarbete med sjukvården
Över hälften av de 103 ledande befattningshavarna på life scienceföretag i Stockholmsregionen tror att Sverige har möjlighet att bli världsledande inom området och mer än hälften ser en stor tillväxtpotential för branschen. Men 45 procent av bolagen säger att det krävs mer samverkan mellan näringsliv, universitet och sjukvård för att det ska lyckas.
Det är resultatet av en undersökning som gjorts på uppdrag av Stockholm Science City Foundation, SSCi, under hösten 2010. Sammanlagt deltog 103 vd:ar, affärsutvecklingschefer och chefer för forskning och utveckling inom life science. Majoriteten av bolagen är små bolag med en till fyra men även företag med några hundra anställda finns representerade.
– För många företag inom branschen är samverkan med sjukvården avgörande för att kunna utveckla och testa nya produkter och lösningar. Men tyvärr upplever många företag i branschen att rätt förutsättningar för detta saknas. Det kan i förlängningen innebära att vårdkvaliteten försämras. Inom initiativet Stockholm Life utvecklas nya samarbetsformer mellan hälso- och sjukvård och industri i syfte att stärka life science i regionen, kommenterar Ylva Williams vd på Stockholm SSCi.
SSCi arbetar på uppdrag av Karolinska Institutet, Kungliga Tekniska högskolan, Stockholms universitet samt Stockholms Stad, Solna Stad och Stockholms Läns Landsting och näringslivet.
Jan Björklund öppnar för skattereduktion för forskningsintensiva företag
Gott om innovatörer och bra idéer men svårt att nå vägen fram till produkterna som kunder betalar för. Så sammanfattades bilden av svenska forskare och forskningsintensiva företag inom life science vid en konferens som Sweden Bio ordnade på torsdagen. Under temat hur regering och industri kan samverka för att underlätta akademisk forskning och få små företag att växa diskuterade företrädare från industri, akademi och politik vad som saknades.
Enligt utbildningsminister Jan Björklund, som också ansvarar för forskningsfrågor, finns det flera saker att göra på skattesidan.
– Regeringen behöver titta på möjligheterna till skatteändringar för den här sektorn. En möjlighet är att införa skattelättnader för de företag som har en forskningsintensiv verksamhet, liknande den som finns i många andra länder. Det är ingenting vi kan genomföra genast men inom en femårsperiod vore det rimligt, sade han.
Att göra det mer förmånligt att donera pengar till forskning var ytterligare ett alternativ som Jan Björklund tog upp. Enligt ministern är regeringen överens om att pengar som privatpersoner skänker till forskningsfonder bör skattebefrias. Dessutom vill han att det ska bli lättare att satsa riskkapital i Sverige.
– Det behövs allokeras mer riskkapital till branschen och eftersom många investeringar görs förgäves så behövs det skattelättnader för de som tillför sådant kapital.
Andra områden som Jan Björklund sa att han vill genomföra är att förenkla expertskatten som han beskrev som krånglig och göra kvalitetsregistren mer tillgängliga.
– Det finns mängder av värdefull information som skulle kunna vara till stor nytta om den var mer tillgänglig. Samtidigt måste man ha problematiken med integritet i åtanke och vi arbetar med att genomföra lagändringar så att detta blir möjligt, sade han.
Akbar Sedigh, ordförande i Elekta och vice ordförande i Sweden Bio, sa att företagen i första hand inte behöver pengar utan handling.
– Vi har utrett och undersökt saker tillräckligt, nu vill vi se att regeringen gör verklighet av de många bra förslag som kommit fram.
“Patienten har tappat sin makt”
För ett par veckor sedan var jag inbjuden att tala på Läkemedelskongressen som i år hade temat makt och ansvar inom läkemedelsområdet. Det är i primärvården som mer än hälften av alla recept förskrivs och mötet mellan mig som distriktsläkare och patient är således avgörande för läkemedelsförskrivningen. Ändå var jag den enda som representerade just den här skärningspunkten under den tre dagar långa kongressen. Det är ganska typiskt för svensk sjukvårds- och läkemedelsdebatt. Jag är som allmänläkare van att höra andra professioner tala om för mig hur jag ska förskriva läkemedel ? fastän dessa experter knappast satt sin fot på en vårdcentral och vet föga om realiteterna där.
De tankar som jag presenterade på kongressen utgår från att patienten tappat mycket av sin makt, beroende på att läkarna sitter fast i olika strukturer samtidigt som vården blir så kallat kundfokuserad vilket ger patienterna en skenbar makt över sin hälsa.
Jag anser att patienten i dagens sjukvård är i det närmaste rättslös; att vi läkare i hög utsträckning överskrider våra befogenheter och inte alls lever upp till de skrivningar om information och delaktighet vid diagnostik och terapival som Hälso- och sjukvårdslagen, HSL, klart formulerar. Inte av illvilja men på grund av tradition, vårdens struktur och att ofta medborgaren, van att sakna inflytande och medbestämmande i andra samhälleliga sammanhang, inte heller inser och vill utnyttja sina demokratiska rättigheter i förskrivningsögonblicket.
Det starkaste maktmedel patienten har idag är att låta bli att köpa ut de recept läkaren inbillar sig patienten noga följer eller så slutar patienten att ta sin medicin. Dessa maktmedel används frekvent. Följsamheten till läkares ordinationer är urusel, inte sällan 50 % eller därunder. Det är i betydande grad en spegling av en ofullkomlig konsultation, av en läkarattityd som är auktoritär eller i varje fall inte inkluderar patientens tänkande om medicinering.
Det är en katastrof för svensk sjukvård att läkarprofessionen i allt högre grad styrs av algoritmtänkande istället för av läkekonst; att det viktigaste är att uppfylla klinikens mål om maximal läkemedelsförskrivning vid en specifik diagnos, detta för att inte få dålig position i öppna jämförelser, i poängtävlingen för olika kvalitetsregister eller att tappa pengar när landstingsbyråkrater i maktberusning tror sig styra vården rätt med ekonomiska incitament kopplade till vad de tror är resultat – som ofta inbegriper hög läkemedelsförskrivning. Att dessa måltal, till exempel HBA1C för diabetes, ska pressas belönas ekonomiskt fastän låga HBA1C vid maximal läkemedelsförskrivning till äldre, är kopplat till hjärnskador och ökad dödlighet. Patienten saknar all makt och blir ett offer i ett spel, där läkaren lämnar ansvaret för patienten och inordnar sig i andra spelares krav, självklart i illusionen om att detta är det bästa för patienten.
Vi är till betydande grad på väg mot en sjukvård och läkemedelsförskrivning som inte har med patientens medverkan att göra, inte uppfyller patientens önskan, inte grundas på insikt om vinsterna för den enskilde, inte på ett samförstånd och delat ansvar mellan läkare och patient. Patientens ansvar i denna Orwellaska utveckling innebär ett ansvar att göra vad läkarprofessionen har bestämt vara statistiskt signifikant på gruppnivå, inte sällan motiverat och påhejat av den politiska överbyggnaden i allt tal om samhällsekonomiska vinster eller besparingar.
Till den här bilden kommer också det allt mer använda kundbegreppet. Att göra patienten till kund är för mig oförenligt med en rationell läkemedelsförskrivning, med en demokratisk patient ? läkarrelation och med de centrala, oförtrytliga rättigheter som Hälso- och sjukvårdlagen ger medborgaren. Jag vet att jag är gammalmodig och inte som många andra käckt har anpassat mig till marknadstänkandet, som håller på att ta över sjukvården, men jag vet att min inställning vinner i längden.
Kundförespråkarna talar om förbättrad service och kundmakt, men är det något att ha? Jag har inget emot bättre service på läkemedelsområdet men det kan åstadkommas utan att göra patienten till en kommersiell varelse, det viktiga i kundbegreppet. För mig är det absolut centrala i läkargärningen den långvariga personliga relationen till en människa, till en patient och till en familj. Att mitt behandlingsmotiv inte rymmer andra avsikter än patientens bästa. Det är det långsiktiga personliga förtroendet som utgör basen för de svåra valen; behandla eller inte behandla.
Kundmakt då? Jo, jo, vi har sett den genom åren när missbrukare och sjukskrivningstörstande vandrar runt i vårdapparaten och inte minst sedimenterar hos privatpraktiker, som skriver ut antibiotika, benzodiazepiner, barbiturater och dextropropoxifen – allt enligt kundens önskemål och makt. Detta intill dess bakterierna är multiresistenta och de suicidala kropparna hamnar i Malmös kanaler eller på Rättsmedicinarnas obduktionsbord. Extrema exempel? Kanske det, men det visar den destruktiva sidan i den idag så idealiserade kundmakten, där man inte låtsas om den negativa, själviska driften när man omvandlar en ansvarsfull patient till en läkemedelskonsument med fri val.
Om nu kundköret och kommersialisering av vården med sin läkemedelsförskrivning är en fel- och skenväg för att ge patienten makt, vad ska vi då göra?
Jag brukar fråga mina patienter, när de kommer från sjukhuset med 2-6 nya piller, vad kollegorna sagt om medicinernas effektivitet, riskerna på sikt och om de fått veta något om dokumentationen för sänkt sjuklighet eller dödlighet. Detta är ju förutsättningen för att en patient ska ha medinflytande, göra ett val att t ex avstå från medicinering eller hellre syssla med icke-farmakologiska insatser. Så gott som ingen patient kan erinra sig att de varit med i en sådan diskussion, hört talas om absolut riskminskning eller NNT. Det kanske inte är så mycket att säga om vid akuta svåra infektioner, som behandlats med antibiotika, eller akut hjärtsvikt, som krävt snabb medicinering. Men allt annat?
När jag började min yrkesbana var jag entusiastisk över preventionens möjligheter; att individen och samhället var villig till förändring bara kunskap fanns. Det var en optimistisk syn på människan och politikens möjligheter. Var har vi hamnat?
Det radikala budskapet har i hög utsträckning omvandlats till en farmakofil kultur, detta genom en värdeförskjutning av målen för preventionen, genom smart marknadsföring och ångestskapande krav på den enskilde individen att underkasta sig behandling. Ja, inte bara underkasta sig utan den farmakologiska problemlösningen har så integrerats i självbilden för människor i rika länder att för varje yttring av kroppslig obalans eller avvikande mätvärden så krävs medicinering. Läkemedelsindustrin med sina arvoderade forskare och opinionsbildare understöder på alla sätt denna individens falska maktanspråk, krav och förväntningar på vad läkaren ska förskriva. Internet, som skulle kunna ge patienten ett verkligt inflytande och ansvar, har i hög utsträckning blivit en del i det kravfulla, kommersiella systemet. Patienten tycker sig få makt över läkarens förskrivning men det är en skenbar makt utan koppling till ansvar för konsekvenserna.
Det går inte att komma förbi myndigheterna när patienters och läkares ansvar för medicineringen diskusteras. Nuvarande grundregel för registrering av nya farmaka, bättre visad effekt än placebo, är en historisk relikt, ett industrianpassat jättehål, inte ett nålsöga, som ska skydda patienterna. Det senaste exemplet är att Europeiska Läkemedelsmyndigheten utifrån Jupiterstudien godkänt Crestor oberoende av kolesterolvärden för prevention av kardiovasculära händelser.
Crestor är 10 ggr dyrare än simvastatin. Astra-Zeneca och LIF, med benäget bistånd från en okritisk press, försöker inbilla medborgarna att sjukligheten sjunker med 50%, det är rena bondfångeriet. Den absoluta riskminskningen är mindre än 1% och studien avbröts i förtid efter 2 år, så negativa långtidseffekter får vi inte veta något om. Inget talar för att disciplinen i denna stora kliniska prövning kan upprätthållas i vardagssjukvården. Kostnaderna kommer bli astronomiska, vinsterna, om de alls finns, marginella.
Det är ojuste att lägga denna värdering av nytta/skada som ett ansvar på den enskilde läkaren, i sista hand – om HSL följs – som ett ansvar på patienten. Den institutionella makten måste balanseras av ett ansvar som utgår från sjukvårdens vardag, den enskilde patientens förmåga att förstå och ta ställning till komplicerade medicinska orsakssamband. Den institutionella makten, i Sverige representerad av Läkemedelsverket som finansieras av läkemedelsbolagen, får inte smita från sitt ansvar och göra patienten till sin egen läkemedelsmyndighet. Det är att under retorisk, demokratisk täckmantel, med hänvisning till patientmakt enligt HSL, utkräva ett orimligt ansvar av den enskilde individen i förskrivningssituationen.
Bengt Järhult
distriktsläkare vid vårdcentralen i Ryd
Industrin mer missnöjd med FDA
Det är analysfirmarn PricewaterhouseCoopers, PwC, som sammanställt en rapport om förhållandet mellan life science-industrin och det amerikanska läkemedelsverket FDA. Av den nyligen presenterade rapporten framgår att den finns en diskripans mellan företagens förväntningar på FDA och hur verkligheten ser ut.
Av de tillfrågade svarar 38 procent att deras samarbete med FDA överlag fungerar tillfredställande och hela 80 procent att myndigheten är bättre på att i förväg tala om vilka krav de ställer än för ett par år sedan. Men samtidigt är 60 procent frustrerade över att FDA bytt åsikt under en pågående ansökningsprocess och flera anser att de har för dålig kunskap om nya teknologier och metoder. På det stora hela har förtroendet för myndigheten sjunkit visar resultatet.
Liksom i Sverige finansieras FDA:s arbete delvis genom avgifter från företagen som ansöker. Avgiften är menad att snabba på ansökningsprocesserna, men hälften av de tillfrågade företagen tycker inte att avgifterna fyller ditt syfte och ifrågasätter vad de egentligen används till.
I en kommentar till analysen säger Michel Mentesana, rådgivare inom läkemedel och life science på PwC att användarna vill ha säkrare och mer effektiva produkter, företagen vill ha snabbare ansökningsprocesser och kongressen vill ha produkter med högre kvalitet som ger bevisat positiva hälsoekonomiska effekter.
– Kvalitén och produktiviteten på industrins och FDA:s relation skulle tjäna på om de samarbetade mer, säger han.
Dosapotek i Växjö flyttas
I våras meddelade Apoteket AB att skulle slå ihop elva anläggningar för dosapotek till en. Kvar blir de i Umeå, Uppsala, Göteborg och Malmö medan anläggningarna i Örebro och Solna slås ihop till en ny enhet.
Enligt ett pressmeddelande kommer anställda vid enheten i Växsjö att i så stor utsträckning det går erbjudas att följa med till Malmö när det är dags.
Läkare vänder sig mot rapport om demensvård
Det var i slutet av oktober som Lif presenterade en rapport framtagen av analysföretaget IMS Health. I rapporten granskades förskrivningen av läkemedel inom sex sjukdomsområden varav ett var demensläkemedel. Det framhölls där att det finns stora regionala skillnader i landet för i vilken utsträckning patienter får tillgång till läkemedel mot Alzheimer.
Nu har representanter från Svensk förening för allmänmedicin, SFAM, reagerat på rapporten och menar att den på flera punkter är missvisande.
– En låg förskrivning av läkemedel mot Alzheimers sjukdom betyder inte att vården är eftersatt eller dålig. Förskrivningsmönster är helt enkelt ingen bra indikator för kvalitén av demensvården eftersom en hög förskrivning lika väl skulle kunna visa på slentrianmässig behandling, säger Jan Håkanson, distriktsläkare i Krokom och ordförande i SFAM:s läkemedelsråd.
I IMS-rapporten uppmärksammas användningen av kolinesterashämmare men enligt de protesterande läkarna är det omöjligt att fastställa var en optimal nivå ligger. Det beror enligt dem bland annat på att behandlingen regelbundet måste omprövas och avslutas när den inte har avsedd effekt. Många patienter har blandformer av demens och kolinesterashämmare är verkningslösa vid till exempel demens som är vaskulärt orsakad.
Jan Håkansson vänder sig också emot att läkemedlen i rapporten omnämns som bromsmediciner eftersom det saknas vetenskapligt stöd för att sjukdomsförloppet stannar av vid läkemedelsbehandling. Däremot kan de lindra symptomen under en tid.
– Ordet bromsmedicin riskerar att skapa orimliga förväntningar. Vi är också oroliga att den här typen av diskussion kan leda till att andra viktiga vårdinsatser vid demens som omsorg och anhörigstöd, hamnar i skymundan.
Svenska läkaresällskapet tar över Apoteket AB:s roll för NEPI
Stiftelsen NEPI, nätverk för läkemedelsepidemiologi, instiftades efter ett riksdagsbeslut 1993 av Apoteket AB och Apotekarsocieteten. I och med omregleringen när Apoteket AB:s uppdrag förändrades beslöts att Svenska läkaresällskapet skulle kliva in istället.
Enligt Apotekarsocieteten och Svenska läkaresällskapet innebär detta nya möjligheter för NEPI att fungera som en oberoende aktör i läkemedelsfrågor och på olika sätt främja både en god läkemedelsanvändning och uppföljning.
I samband med förändringarna får NEPI en ny styrelse som består av; ordförande Peter Höglund, klinisk farmakolog, Ylva Böttiger, klinisk farmakolog, Stockholm, Bo Carlberg, specialist i internmedicin, Umeå, Anders Carlsten, apotekare, Centrum för bättre läkemedelsanvändning, Läkemedelsverket, Andreas Furängen, apotekare, vd för Apotekarsocieteten.