Månads arkivering juni 2009

Det är åtta år sedan Sverige var ordförande i EU senast. Arbetet har därför varit intensivt runt om i landet för att förbereda så att Sverige så bra som möjligt kan påverka den europeiska agendan under det halvår som ordförandeskapet pågår. Regeringens agenda har i stor utsträckning satts i samarbete med de två tidigare ordförandeländerna Frankrike och Tjeckien i ett så kallat 18-månadersprogram.
– Den viktigaste frågan som redan pågår inom EU är den om patientrörligheten och den kommer följa med in i vårt ordförandeskap, säger Tobias Nilsson, politiskt sakkunnig hos socialminister Göran Hägglund.

Men det finns också utrymme för ordförandelandet att sätta en egen sexmånadersagenda och många är intresserade av att påverka valet av frågor. Läkemedelsindustriföreningen har till exempel satt ihop ett helt dokument med frågor de tycker är viktiga för regeringen där de bland annat föreslår att frågan om prissättning av läkemedel bör diskuteras. Men tillslut har det landat i tre frågor som regeringen valt att satsa på: antibiotikaresistens, e-hälsa och läkemedelsuppföljning.

Fram tills nu har fokus i det europeiska arbetet mot antibiotikaresistens legat på att begränsa användningen, men när Sverige nu tar över kommer det istället att handla om hur man får igång utvecklingen av nya antibiotika. Ett val som glädjer både läkemedelsindustrin och nätverket mot antibiotikaresistens, STRAMA.
– Det här är första gången som man lyfter frågan om läkemedelsutveckling inom antibiotikaområdet på en så hög politisk nivå. Det kan leda till ett nytt synsätt på vad man måste göra för att få igång satsningarna på nya antibiotika. Industrin klarar inte det här på egen hand utan det måste till någon ekonomisk överenskommelse med samhället. I bästa fall leder det här mötet till att man får fram början på en ny affärsmodell för antibiotika, säger STRAMA:s ordförande Otto Cars som länge stridit för frågan.

Under ordförandeskapet passar också många myndigheter på att driva sina frågor i Europa. På Läkemedelsverket är till exempel ett hundratal personer inblandade i förberedelserna för ett 20-tal möten. Många av mötena är nätverksträffar som traditionsenligt hålls av ordförandelandet. Men Läkemedelsverket vill också sätta fokus på en ny fråga i det europeiska samarbetet. Den 10-11 november ordnar de en konferens om läkemedel och miljö i Uppsala. Initiativet kommer från myndighetens nya miljöchef Charlotte Unger. Från sitt tidigare jobb som Sveriges chefsförhandlare  för den nya kemikalielagstiftningen Reach har hon stor erfarenhet av vad som krävs för att få något gjort i EU, och enligt henne är möten av den här typen mycket viktiga eftersom det ger en arena där folk kan ta kontakt med varandra.
– När jag jobbade med Reach handlade väldigt mycket om att ringa runt till olika ministerier i alla 27 medlemsländer och se vilka diskussioner som pågick inom länderna. Det är inte bara mellan länderna som man tycker olika. Därför har vi bjudit in representanter både från medlemsländernas  hälsoministerier och deras miljöministerier. Vi har också bjudit in tre olika direktorat från EU-kommissionen, hälsa, industri och miljö, säger Charlotte Unger.

Under miljökonferensen är det framförallt tre Svenska projekt som ska lyftas fram.
– Vi kommer att prata om miljöklassifi-ceringen i FASS, det stora forskningsprojektet Mistrapharma och det regeringsuppdrag som vi fått för att undersöka vad som kan göras för att motverka utsläpp vid produktionsanläggningar, säger Charlotte Unger.
Charlotte Unger hoppas också att höstens arbete ska ge miljöfrågan högre prioritet.
– Idag gör vi många analyser av läkemedlens miljöeffekter men man kan fortfarande inte ta hänsyn till miljön när man tar ställning till om ett läkemedel ska godkännas eller inte. Sverige arbetar för att det ska ändras, och ett första steg är att få folk att se en god miljö som en självklar del av en god folkhälsa.
 

Det var många som höjde på ögonbrynen när Läkemedelsverket i vintras valde att dra tillbaka alla solskyddsmedel som använde zinkoxid som UV-filter.
– Läkemedelsverket var onödigt hårda i sin bedömning. Zinkoxid är bra för huden och kan användas för andra ändamål än UV-filter. Zinkoxid är också godkänt som UV-filter i bland annat USA och Australien, säger Marie Lodén, forskningschef på ACO Hud.

Debatten om Zinkoxidet började när Läkemedelsverket förra våren upptäckte att ett hundratal företag använder zinkoxid som UV-filter i sina solkrämer. Enligt en överenskommelse i EU måste alla ämnen som används som UV-filter vara godkända av den vetenskapliga kommittén för konsumentprodukter. Ett av de två allmänt använda fysikaliska UV-skydden, titandioxid, är redan godkänt. Men trots att zinkoxid använts i åratal i solskyddsmedel har inget företag lyckats lämna in tillräckliga data för att övertyga den vetenskapliga kommittén om att zinkoxid är ofarligt. Hittills. Men mycket lite tyder samtidigt på att zinkoxidet är farligt. Ändå valde Läkemedelsverket att dra in produkterna.
– Vi agerade utifrån att konsumenterna ska veta att de produkter som finns på marknaden uppfyller de bestämmelser som finns, säger Monica Tammela, enhetschef för kosmetika på Läkemedelsverket.
Men ett sådant agerande kan få motsatt effekt menar Marie Lodén på Aco Hud.
– EU håller ju på att standardisera kraven för att det ska bli tydligare för konsumenten. Zinkoxid kommer troligtvis att bli godkänt inom något år. Att Läkemedelsverket då drar tillbaka de här produkterna kan vara kontraproduktivt. Folk blir ängsliga i onödan och många saknar de här produkterna.

Dubbla budskap alltså. Den här gången är det myndighet mot experter. Lika ofta är det experter mot experter. I den vetenskapliga litteraturen om folkhälsa finns det ett flertal artiklar från de senare åren som undersöker frågan om dubbla budskap när det gäller solskyddsmedel. Framförallt handlar det då om diskussionen D-vitaminbrist vs cancerprevention.
– Jag tror det finns personer i Sverige som har D-vitaminbrist på grund av de varit för försiktiga med solen, säger Ann Burgaz, doktorand vid Instititutet för miljömedicin på Karolinska institutet.

Hon har studerat D-vitaminnivåerna hos ett hundratal svenska kvinnor och konstaterat att de som når upp i bra nivåer är de som äter fet fisk två-tre gånger i veckan och åker på en veckas solsemester på vintern. Kvinnorna som åkte på semester hade 77 nmol/L av D-vitamin i blodet jämfört med 66 nmol/L hos de som stannade i Sverige hela vintern. Den rekommenderade nivån ligger mellan 75-150 nmol/L. Solskyddsmedlen kommer in i D-vitamindebatten eftersom de UV-filter som blockerar bort UVB-strålar därmed också stoppar den process som omvandlar D-vitaminet till sin aktiva form. Om man till exempel använder en solskyddskräm med SPF-faktor 8 så hämmar den också 95 procent av D-vitaminproduktionen.
– Det kommer fler och fler studier som visar att D-vitamin är viktigt. Egentligen borde vi ha ett samarbete med cancer-
propagandan så att man går ut med ett gemensamt budskap, det borde inte behöva vara några motsättningar, säger Ann Burgaz.
Och när det kommer till rena fakta så är de allra flesta faktiskt rätt överens: Solen är den effektivaste D-vitaminkällan. Det räcker med 10-15 minuter om dagen med bara armar och ansikte i solen för att få sin dagliga D-vitamindos, efter det är produktionen mättad och längre tid än så ger ingen högre D-vitamindos.

Diskussionen handlar egentligen snarare om hur viktigt D-vitaminet är jämfört med cancerpreventionen.
– D-vitamin är väldigt haussat just nu. Det sägs skydda mot allt möjligt som tjocktarmscancer, bröstcancer, MS och astma. Det är ett intressant spår och jag tror säkert att solskyddsbudskapen har överdrivits så att det finns de som istället får D-vitaminbrist för att de skyddat sig mot solen, säger Olle Larkö, professor i dermatologi vid Sahlgrenska akademin.
– Det vore nog bra med ett mer nyanserat budskap kring solen också. Första halvtimman behöver du inte skydda dig, men är du ute längre ska du det.

Men diskussionerna om solskyddsmedel tar inte stopp där. Själva grundfrågan, om solskyddsmedel faktiskt skyddar mot cancer, är fortfarande inte fullt besvarad. Inga populationsstudier har hittills kunnat visa att solskyddsmedlen skyddar mot den allvarligaste formen av hudcancer, malignt melanom. Däremot har man sett att det skyddar mot mutationer och andra skador i cellerna som man i sin tur har kunnat koppla till malignt melanom.

Ett antal studier har till och med visat att risken för cancer ökar hos de som använt solskyddsmedel. Förklaringen till det kan vara att äldre solskyddsmedel enbart skyddade mot UVB. Teorin nu är att det även är UVA-strålarna som ligger bakom malignt melanom. Men Olle Larkö tror också att en del av förklaringen finns i hur folk använder solskyddsmedlen.
– Ska man få ett riktigt skydd måste man ta ett riktigt tjockt lager och det gör inte folk, istället tar de en fjärdedel av vad som är den rekommenderade dosen.
Det här gör att Olle Larkö är en stark företrädare för kläder.
– Solskyddsmedel är bra att använda på händer, underarmar och ansikte där det är svårt att ha kläder.
Men här får han mothugg av Marie Lodén på Aco Hud.
– Folk är ju på stranden och vill inte ha kläder på sig. Sen ska man inte överdriva det här rådet med att smörja ett så himla tjockt lager, jag tror istället att folk är för dåliga på att smörja in sig i tid, säger hon.
Sola mer, sola mindre, smörj in senare, smörj in tidigare, smörj tjockare, strunta i krämen och ta på dig kläderna: Rådgivningskaos. I alla fall om man tittar på varje fråga var för sig enskilt. Men den sammantagna bilden säger istället att fler borde vistas ute kortare tid i solen mellan april och oktober. I övrigt finns ingen anledning att sola oskyddat och bränna sig. Och egentligen finns det inte ens en någon motsättning mellan D-vitaminbristen och cancerpreventionen.
– Det är ju så lätt att det blir någon slags fundamentalism att man inte ska sola alls, men solar man en halvtimma om dagen tror jag det finns mycket annat som är farligare i livet. Och jag tror att man underskattar folk om man inte tror att de kan hålla koll på klockan, säger Olle Larkö.
 

Dataskärmen på hyllkanten visar en bild av ett paket med värktabletter. Med några knapptryck klickar man sig fram till en beskrivning av produkten, innehåll och indikationer. Där syns också en kvinna i vit rock med en text som säger att hon kan svara på dina frågor.
Det här är inte den helt slutgiltiga versionen men ett liknande rådgivningsstöd tänker vi oss framöver, till exempel i mat-butiker som har vår receptfria modul.

Han som står vid pekskärmen och förklarar är Leif Nilsson, chefsapotekare på nystartade Medstop. Företaget är ett av de som planerar att slå upp dörrarna till sina egna apotek under hösten. För Leif Nilsson är det som händer nu en speciell upplevelse. Som nyutexaminerad apotekare tillhörde Leif Nilsson en av de första kullar som i början av 70-talet skulle börja arbeta i det nya statliga Apoteksbolaget. Nu, nästan 40 år senare, är han mitt uppe i den omvända processen. Leif Nilsson och kollegorna på Medstop ser två typer av affärslösningar framför sig. Det ena är att ha så kallade shop-in-shop-lösningar där de säljer moduler med receptfria läkemedel som placeras i vanliga butiker. Den andra planen är att själva eller tillsammans med någon köpa ett av de kluster som ska säljas ut.
– Närmast till hands ligger något av de sex mindre klustren, säger Joachim Nielsen, vd på Medstop.

Leif Nilsson och Joachim Nielsen arbetade tillsammans med Adara, dotterbolag till Apoteket AB, när de träffades för ett antal år sedan. Joachim Nielsen var också en av de främsta arkitekterna bakom Apoteket Shop, erfarenheter som kommer väl till pass nu. I väntan på att försäljningsprocessen ska dra igång arbetar de och ytterligare två kollegor med förberedelser. Mellan skrivborden på kontoret i Stockholm har de byggt upp en hylla full med receptfria läkemedel och egenvårdsprodukter, många med den egna loggan från produktionsanläggningen i Schweiz. De räknar och de funderar.

Runt om lokaler i landet pågår liknande analysarbete. Eftersom mycket fortfarande är ovisst arbetar de blivande apoteksägarna utifrån hypoteser och antaganden. Det snickras på alternativ och möjligheter. För landets nästan 8 000 farmacevter väntar en helt ny arbetsmarknad. För personalen på de över 600 apotek som får nya ägare finns många frågor. Blir det en stor kedja eller en lokal småföretagare som tar över? Kommer det hållas yogaklasser på mitt apotek eller kommer jag få ta cykeln för att leverera läkemedel till kundens dörr?  Som det ser ut nu kommer det att finnas alla varianter.
I ena hörnet av ett stort öppet kontorslandskap i centrala Stockholm sitter Cecilia Marlow, vd för Kronans Droghandel. Lokalerna, som hon delar med ett tiotal kollegor, hyrs med ett rivningskontrakt som sträcker sig året ut. En tillfällig lösning som uppstod när företaget insåg att det behövdes ett Stockholmskontor som tillägg till det som sedan tidigare finns i Mölnlycke.
– Det är lite rörigt men en bra temporär lösning. Det är så mycket som fortfarande är oklart så permanenta lokaler får komma sen, säger Ninni Skagerfält, HR-chef på Kronans Droghandel.

Kronans Droghandel är inga gröngölingar i läkemedelsbranschen. De har verkat inom apoteksbranschen i över hundra år och arbetat med distribution av läkemedel. Nu är målet att bli en ledande aktör på den svenska apoteksmarknaden. När riksdagen klubbat beslutet om att låta monopolet gå i graven var Kronans Droghandel en av de första som gick ut med sina ambitioner. De utvärderar alla klusteralternativ och planen är att under senhösten ha butiker redo att ta emot kunderna.
– Det är ett enormt intresse från arbetstagarna vilket är jättekul. Redan innan vi hade vår första annons ute i början av maj kom det massor av spontanansökningar, mejl och telefonsamtal från intresserade, säger Ninni Skagerfält, HR-chef för Kronans Droghandel.

Till en början söker de i första hand folk till huvudkontoret men även där ser de gärna personer med farmacevtisk kompetens. De har förståelse för om apotekspersonalen upplever en frustration över att inte veta vilka som blir deras arbetsgivare.
– Vi skulle gärna vilja börja kommunicera med dem, det är en underlig situation både för dem och för oss, men vi hoppas självklart att de ska känna sig välkomna, säger Cecilia Marlow.
– Personalen är trots allt det viktigaste, viktigare än butikslägen och it-lösningar, det är personalen som är kunskapsbanken. För oss är det viktigt att medarbetaren känner arbetsglädje och vi kommer att sträva mot en platt organisation med nära kontakt mellan ledning och personal, säger Ninni Skagerfält.

Det är de stora kedjorna som dröjt längst med sina svar om den svenska marknaden. Även om de två stora kluster med omkring 200 apotek var som Omstruktureringsbolaget ska sälja tycks skräddarsydda för jättarna är inget klart förrän utförsäljningsprocessen är avgjord. Flera av de internationella kedjorna som Tamro, Celesio och Universitetsapoteket har redan apotek och personal i andra länder. Det är inte otroligt att ett koncept som Apotek 1 som fungerar bra på den norska marknaden bara flyttas hit med tillhörande personalpolitik.  Men trots det ska de nu in på en ny marknad och ingen har tidigare arbetat just med de svenska farmacevterna.
– Vi är intresserade av ett av klustren men tills det blir klart kommer vi starta en testverksamhet i form av ett apotek någonstans i Sverige. Vi måste helt enkelt prova it-systemen på plats, förklarar Jari Kokkonen, vd för finska Universitetsapoteket.

Han tror att nästa år är en rimlig tidpunkt att räkna med att dra igång i större skala. Bland redan etablerade varuhus finns Åhléns som exempel på de som vill starta apotek. Under hösten förväntar de sig att en handfull av deras befintliga enheter ska ha apotek på plats, men i vilken form och om det rör sig om någon form av samarbete vill de inte säga något om ännu.
Förutom att profilera sig internt handlar mycket om att hitta sin nisch mot kunderna.
– Det har pratats mycket om tillgänglighet men att ett apotek är tillgängligt är så mycket mer än den fysiska aspekten. Det handlar om att möta kunden där och när behovet finns. Faktum är att det handlar om att se människan, både kunden och medarbetaren, säger Joachim Nielsen vd på Medstop.

I hans drömframtid kan han på ett enkelt sätt äta lunch och ta en fika med medarbetarna, att leva nära medarbetarna och verksamheten är en grundpåle i företaget. Medarbetare inom Medstop ska känna frihet att använda sin kreativitet och lösa problemen där de uppstår, utan att vara styrda av rutiner skapade vid ett skrivbord på huvudkontoret, resonerar Joachim Nielsen. Ledningen ska inte vara något som finns långt bort, något som han tror lätt händer på stora företag.
Ett annat sätt som Medstop arbetar med tillgängligheten på är igenkännande. Leif Nilsson uttrycker det som att kunderna ska känna igen sig, och mycket av egenvårdssortimentet kommer att vara detsamma som finns på apoteket idag.
– Jag tror att det är viktigt att kunderna märker att de kommer in på ett apotek. Därför kommer vi inte ha färdiga sallader och mackor bredvid tabletterna, säger Leif Nilsson.

Några som inte väjer för att erbjuda kunderna en hälsomåltid eller en vitaminjuice är Foxfarmaci. På hyllorna i den ljusa butikslokalen i centrala Stockholm samsas blåbärschoklad med spikmattor och vitaminer. Sedan oktober förra året driver företaget en butik med ett hälsokoncept.
– Vårt fokus är att bli Sveriges första privata apotek. Först var det januari som gällde, sedan sköts det till juli. Nu verkar oktober vara mer troligt, eftersom det är då it-lösningen tycks vara på plats, säger Fredrik Skepp, delägare och en av profilerna i Foxfarmaci.
Fredrik Skepp kom till företaget i april och har liksom flera andra av de nya aktörerna en bakgrund i Apoteket AB där han bland annat varit chef för affärsutveckling.  I butiken finns både en cafédel med en blänkande espressomaskin och ett provtagningsrum med brits och apparatur. På väggen hänger skyltar med erbjudande om mätning av levervärde och vaccinering och på plats finns en apotekstekniker och en sjuksköterska. De farmacevtiska tjänsterna är en tydlig profil för Foxfarmaci.
– För mig är den holistiska synen på hälsa viktig och det handlar både om en säker läkemedelsdistribution och att ge information och kostråd, säger Fredrik Skepp.

För honom och övriga delägare handlar det inte om att köpa något kluster. De har hittills inget riskkapital i ryggen utan har finansierat allt själva. En handfull butiker i egen regi planeras och sedan ska ett flertal drivas genom franchise. Till en början i Stockholm, Göteborg, Malmö och Uppsala. Enligt Fredrik Skepp letar de inte efter några förvaltartyper för dessa samarbeten utan efter drivna människor som inte stressas av att mycket i omregleringen inte är klart. I apoteket på Vasagatan kan kunden köpa en foxbox, en kall hälsolunch för avhämtning. Konceptet med måltider är en testverksamhet och kan komma att finnas i flera av apoteken. Ett annat alternativ att utnyttja lokalen på är att låna ut lokalen till patientföreningar efter stängning.
– Vi kommer väl inte att utföra thoraxkirurgi på britsen här bakom men vi kommer absolut tänja på gränserna för vad som kan ske på ett apotek, säger Fredrik Skepp.

Också bland farmacevterna på golvet verkar det finnas ett sug efter att prova något nytt. Men en allmän uppfattning är att det blir ganska lugnt på marknaden till en början och att de flesta följer med sina apotekschefer till de nya ägarna. Om drygt ett år, när saker har börjat sätta sig spår branschen att det kommer bli en betydande rörlighet. Rekryteringsbolagen gnuggar händerna åt att en helt ny sektor öppnar sig. Etablerade bemanningsföretag som Proffice söker apotekare och nischade företag som Pharmarelations och nystartade U-pool dyker upp. De flesta är överens om att det kommer att uppstå en rörlighet på arbetsmarknaden, kanske om ett år när folk sett vad det finns att välja mellan. Här ser sig rekryteringsföretagen som de som kan hjälpa både personal att hitta rätt.
– Det är en fantastisk tid att vara farmacevt nu. Många kommer att vilja prova olika typer av arbetsgivare och de i sin tur behöver kalibrera in sina personalstyrkor, säger Ulrika Karlson, vd på U-pool Apoteksbemanning.

En annan betraktelse som rekryteringsföretagen gör är att det inte bara kommer vara farmacevter anställda av Apoteket AB som kommer att konkurrera med varandra om de nya jobben. På Pharmarelations har rekryterarna tydligt märkt att många farmacevter som arbetat inom industrin nu vill söka sig tillbaka till apoteksväsendet.
Flera av de nya aktörerna pratar lyriskt om de nya möjligheter som den nya apoteksmarknaden kommer att föra med sig. Om man ska tro entreprenörerna själva kommer det inte att finnas någon hejd på idéerna och lösningarna. Ingen vet idag hur det kommer att se ut om ett år men att kreativiteten sjuder vad gäller distribution och koncept råder ingen tvekan om. Som Fredrik Skepp på Fox-farmaci säger:
– Nu är det bara fantasin och ja, såklart, regelverket, som sätter gränser.