Månads arkivering juni 2007

Bush stoppar stamcellsförslag

Ingrid Helander
-
0
Bush stoppar stamcellsförslag

Redan när lagförslaget röstades igenom i kongressen i början av juni lovade president Bush att han skulle använda sitt veto. Förslaget som innebar att statligt finansierad stamcellsforskning skulle bli laglig igen föll alltså för andra gången när presidenten igår höll sitt löfte. För ett år sedan var ett liknande förslag aktuellt men även då använde Bush sitt veto.

Den här gången tillade dock Bush att han uppmuntar amerikanska forskare att ta fram nya metoder för stamcellsforskning där man inte skadar mänskliga embryon.

President Bush förbjöd statlig embryonal stamcellsforskning 2001. Det enda som är tillåtet att forska på med statliga medel i USA är de 78 stamcellslinjer som fanns innan förbudet började gälla.  

Sämre behandling i små kommuner

Ewa Lundborg
-
0

Sveriges kommuner och landsting har jämfört äldreomsorgen i landets kommuner. Resultaten av 13 olika kvalitetsmått har sammanställts i en rapport som presenteras i dag.
En slutsats av rapporten är att läkemedelsanvändningen bland de äldre behöver förbättras.
Ett mått är hur stor andel av de äldre som använder tre eller fler psykofarmaka.
Måttet är valt med motiveringen att behandling med många psykofarmaka innebär en ökad risk för biverkningar
och läkemedelsinteraktioner, och att det också kan vara ett tecken på brister i behandlingen av psykiatriska tillstånd.
I hela riket var det i genomsnitt sex procent av personerna som var 80 år och äldre som använde tre eller flera psykofarmaka.
I flera kommuner låg siffran mellan 8-10 procent. En tydlig trend är att västra Götaland, Värmland och delar
av Skåne har en betydligt större andel äldre som samtidigt använder tre eller fler
psykofarmaka än i exempelvis Norrbotten.

Ett annat mått i rapporten var förekomsten av D-interaktioner. Måttet valdes med motiveringen att felaktig användning av läkemedel leder till ohälsa hos individen och ökade kostnader för samhället. Läkemedelsbiverkningar orsakar upp till 20 procent av alla inläggningar av äldre på sjukhus. Olämpliga kombinationer av läkemedel kan medföra hälsofara.
Med D-interaktion avses interaktioner som kan leda till allvarliga kliniska konsekvenser i form av svåra biverkningar, utebliven effekt eller är i övrigt svår att bemästra med individuell dosering. Kombinationen bör därför undvikas.

Resultaten visar att den högsta förekomsten av äldre som använder dessa olämpliga kombinationer finns i kommuner med mindre än 15 000 invånare.
I riket som helhet hittades D-interaktioner hos strax över fyra procent av 80-plussarna. I ett antal kommuner låg siffran så högt som över åtta procent, till exempel i Gullspång, Färgelanda, Munkedal, Övertorneå, Perstorp, Storfors och Sorsele.
Minst andel D-interaktioner fanns i Eksjö (1,8 procent), Ekerö (1,9 procent) och Vaxholm (1,9 procent).

En annan intressant iakttagelse är att många av de små kommunerna med färre än 15 000 invånare i genomsnitt har en högre andel personal med omvårdnadsutbildning, närmare 70 procent.

 

Forsteo blir godkänt för osteoporos hos män

Ewa Lundborg
-
0

UROLOGI
Toviaz (fesoterodin)
Företag: Schwarz Pharma
Form: depottablett
Indikation: Symtomatisk behandling av trängningsinkontinens och/eller ökad frekvens av blåstömningar och/eller trängningar som kan uppträda hos patienter med överaktiv blåsa.
Kommentar: Toviaz är ett antikolinergikum. Läkemedlet blockerar muskarina receptorer i blåsan, vilket gör att musklerna som pressar ut urin ur blåsan slappnar av. Det ökar blåsans kapacitet, och förebygger oönskad urinering.
I studier har fesoterodin visats vara effektivare än placebo och lika effektivt som tolterodin (Detrusitol) när det gällde att minska antalet blåstömningar under en 24-timmarsperiod. Innan behandling hade patienterna cirka 12 blåstömningar per dygn. Tre månaders behandling minskade denna siffra med mellan 1,74-1,94 jämfört med 1,02 för patienter som fick placebo. Motsvarande siffra för tolterodin var en minskning med 1,69.
Läkemedelsverkets bedömning av tolterodin är ?kliniskt måttliga men signifikanta effekter?, och det vore inte osannolikt om värderingen av fesoterodin blir likartad.

POSITIVT OMDÖME
Följande läkemedel har fått klartecken för godkännande av EMEA:s rådgivande kommitté CHMP och väntar nu på formellt godkännande i Europa:


Aerinaz (desloratadin + pseudoefedrin) från Schering Plough, ny fast kombination för symtomatisk behandling av säsongsbunden allergisk rinit med samtidig nästäppa.
Desloratadin är den aktiva substansen i allergitabletten Aerius, och den avsvällande substansen pseudoefedrin ingår ofta i kombinationstabletter mot förkylning som säljs utomlands. Pseudoefedrin är också den aktiva substansen i Disofrol.
Företaget har beslutat sig för att inte tillhandahålla eller marknadsföra läkemedlet i Sverige, eftersom pseudoefedrin inte används i klinisk praxis här.


Increlex (mecasermin) från Tercica Europe, för långtidsbehandling av tillväxtstörning hos barn och ungdomar som har svår primär brist på insulinliknande tillväxtfaktor I, eller saknar gen för tillväxthormon (GH) och har utvecklat antikroppar som neutraliserar GH. Increlex ingår i kategorin särläkemedel.


Mircera (metoxypolyetylen-glykol-epoetin beta) från Roche, för behandling av anemi i samband med kronisk njursjukdom.

NEGATIVT OMDÖME
Ett läkemedel fick negativt omdöme av EMEA:s rådgivande kommitté CHMP. Kommittén rekommenderar därmed inte ett godkännande i Europa:


Vectibix (panitumumab) från Amgen, mot metastaserad cancer i kolon och rektum efter misslyckad behandling med oxaliplatin och/eller irinotecaninnehållande kemoterapi.
CHMP ansåg inte att det fanns tillräckliga bevis för att Vectibix gav tillräcklig nytta i förhållande till risken med behandlingen. I en studie på 463 patienter studerades effekten av Vectibix som tillägg till lindrande behandling (antibiotika, smärtlindring, transfusioner eller kirurgi ? dock inga cancerläkemedel) jämfört med enbart lindrande behandling. Effektmåttet var tiden till dess att sjukdomen blev värre eller patienten dog. Patienter som till en början enbart fick lindrande behandling kunde switchas till Vectibix-gruppen när sjukdomen förvärrades.
Studieupplägget innebar att så pass många patienter fick gå över till Vectibix-gruppen redan under studiens första veckor, att det var svårt att bedöma effekten av läkemedlet.
Dessutom innebar behandlingen inte att sjukdomsförloppet kunde fördröjas särskilt mycket. Läkemedlet medförde också biverkningar som försämrade livskvaliteten för patienterna.

NY INDIKATION
Läkemedel som fått klartecken från CHMP för utvidgad indikation.


Forsteo (teriparatid) från Eli Lilly. Indikationen utvidgas till att även inkludera behandling av osteoporos hos män. Dessutom har den ursprungliga indikationen ändrats till att gälla osteoporos hos postmenopausala kvinnor ?med ökad risk för fraktur? samt inkluderar ett uttalande om reduktion av icke-vertebrala frakturer .

Passion i blomsterlandet

Läkemedelsvärlden
-
0

Få kan väl ha undgått att det är 300 år sedan Linné föddes. Mycket har tidigare skrivits om Carl von Linné och hans livsverk, men under jubileet framspringer nu en vårflod av nya och nygamla alster. Det låter otroligt men det påstås att inte mindre än 127 titlar i årets bokflod har anknytning till Blomsterkungen. Det är sannerligen konkurrens och inflation ? många vill vara med.
Till skillnad från forna dagars levnadstecknare ? herrar som Forsstrand, Fries, Selander, Strandell, Tullberg, Uggla etcetera ? som huvudsakligen ägnade sig åt ?gubbens? liv och hans bekymmer, är många, ja förvånansvärt många, av 2000-talets Linnétecknare kvinnor. De vurmar ofta för det estetiska. De letar bland foder, kronblad, ståndare och pistiller och med stöd av nutidens möjligheter till suggestiv bildkonst, hittar de gärna ett och annat med syftning mot sexualitet, passion och magens såväl som själens njutning.

Ur den aktuella bokfloden plockar vi System och Passion ? Linné och drömmen om Naturens ordning, som utvalts till jubileumsårets officiella bok. I boken förenas ett omfattande bildverks ögonfröjd med lite djupare naturfilosofiska och lärdomshistoriska funderingar. Som idégivare och fotograf står Helene Schmitz och huvudansvarig för författarskapet är Nils Uddenberg. Pia Östensson, blomsterexpert vid Naturhistoriska riksmuseet, sköter ruljansen kring de faktakunskapsspäckade bildtexterna.

Bokens struktur är uppbyggd kring de 24 klasserna i Linnés sexualsystem, med detaljstudier av blommor som representerar varje klass.
Som försättsblad till klassindelningen figurerar ett plagiat på G. D. Ehrets gravyr över växternas sexualsystem. I ingressen till bildavsnitten för varje klass, upprepas tillsammans med klassnamnet den bild ur gravyren som motsvara den aktuella klassen, kombinerat med ett suggestivt citat relaterat till hur Linné såg på sexualsystemet ? Nio män i samma kammare med en kvinna. Till bildsviterna i varje klass fogas Pias bildtexter. Bildsviterna varvas med kapitlen av Nils som är fem till antalet. Dessutom innehåller boken några bilder av ark ur Riksmuseets Linnéherbarium.

När det gäller ?close-up? bilder av växter är det ingen tvekan om att Helene kan sin sak. Bildmaterialet är skönt, suggestivt och artistiskt fulländat. Symbolik och sexualsystem, nåja visserligen är det två kvinnor och en man som funderar kring sex i blomsterlandet, men fotografierna ger allt företräde för mansgrisarna. I bildspråket är ståndarna i klar majoritet. Symboliskt framträder genomgående ?ollonkrönta ståndarsträngar?. Klimax nås hos kastanjeblomman med sju män i samma äktenskap eller hos bilden av korallträdets blomma crista-galli (tuppkam, även namnet signifikativt mansgulligt) som kröner bokens framsida. Bilder som suggererar till de kvinnliga födslodelarna är sparsamt förekommande, men närbilden av den blodröda japanska kamelian kan föra tankarna till något varmt, vått och välkomnande, varför inte förkroppsligat hos Alexandre Dumas d.y:s kvinnliga rollfigur som fått bära blommans namn.
Nils fem interfolierade kapitel reder ut begreppen. De återspeglar olika faser i Linnés tänkande och vart och ett fokuserar på hur ?systemen? utvecklas. Vi får veta att i Linnés tidiga värld ? uppfylld av den gudomliga planen ? var allt klart från början. Alla arter fanns på plats, naturen var gjuten i betong. Evolution fanns inte i sinnevärlden.
I kapitel II, Ung man tänker på sex lockas även Nils in i den Linnéanska sexologin. Han redogör för varifrån den unge mannen får sina tankar och idéer, men konstaterar också kallt att den gode professorn inte drog sig för att tala öppet om könslivets enskildheter.
Kapitel III analyserar Linnés dröm om den naturliga ordningen och andas lite av en mardröm när Linné måste ändra uppfattning och tillstå att vissa förändringar kanske kan ske. Vi vet ju att organisatören Linné lyckades ordna upp och hjälpligt systematisera en hel del, främst inom växt- och djurrikena och även inom mineralriket, men när det gällde Materia medica och framför allt sjukdomarna blev det svårare eller rent av omöjligt att systematisera.
Kapitlet IV, som handlar om Linnés idéer i ett globalt perspektiv och hans taktiska spel mellan vän och fiende finner jag som ett av bokens mest givande. Det fanns många system att välja mellan.
Informativt är också det sista kapitlet, där Linnés gärning värderas i backspegeln, det vill säga i ljuset av Darwins tankar om evolutionen och framför allt dagens kunskap om de genetiska sambanden. De senare når ju betydligt djupare än den hylleblad- ståndar- och pistillrelaterade växtmorfologin.
Liksom Helenes bilder bär Nils texter väl upp boken. Vid sidan av en person som Rolf Edberg har Nils Uddenberg allt mer kommit att framstå som en av vår samtids namnkunniga naturfilosofer.

Pias bildtexter kan liknas vid mer utförliga klassiska herbarieanteckningar (Namn, Familj, Fyndort, Växtplatsens beskaffenhet, Datum för insamling och Insamlad av). Hon har tyvärr fått den trista rollen av att vara trions faktarapportör, så även om katalogdata i de flesta fall kompletteras med beskrivningar av växtnamnens ursprung och betydelse samt viss annan information upprepar de sig och blir lätt monotona. Bilderna ur Riksmuseets Linnéherbarium för en anonym tillvaro då de inte kommenteras.
Som tjatigt monotona upplevs också ingresserna till bildavsnitten för varje klass. Texten är annars förhållandevis lättläst och språket är balanserat. Frågan är vilka boken riktar sig till. Under devisen Linné ? Mr flower-power vill organisatörerna fokusera jubileumsåret mot dagens ungdom och uppväcka ett intresse för naturvetenskapen. Riktar sig boken också till ungdomen, kanske? I förordets första mening försöker man anslå en ungdomlig ton Växter är inte bara vackra ? de är också häftiga, men sedan så blir det inte så mycket mer av den varan.   

Lever boken upp till sina syften? I förordet sägs att Helenes närbilder ska ge läsaren förståelse för den fascination Linné kunde känna inför blommornas byggnad och att Nils och Pias texter ska förmedla kunskap om hur Linné resonerade då han ordnade upp systemen. Helens bilder är klart förtrollande men frågan är om sinnliga ?close-ups? behövs för att man skall förstå hur någon kan fängslas av naturens blomsterprakt? Den svenska naturen finns där! Just nu är det bara att gå ut i hänryckningens tid. Därute finns också dofterna. Texterna förmedlar en hel del kunskap om hur Linné resonerade. Denna kunskap är nog känd förut, men är i boken strukturerad och angenämt paketerad.
Som en vän av ordning i Linnés anda tror jag mig funnit att viss sammanblandning smugit sig in i klass XXIII, där män, hustrur och ogifta sammanbor i åtskilda brudkammare. Mimosan och blåacacian förefaller ha bytt partners såtillvida att text och bild blivit omkastade.
Boken är att betrakta som ett praktverk med vackert tryck i elegant band men baksidans holograminspirerande, metalliska text är mycket svårläst. Vid tillkomsten av den officiella Linnéfilmen fick producenterna Matthias Klum och Folke Rydén förmånen att bedriva research runt hela vår planet. Det verkar som om man vid skapandet av den officielle Linnéboken måst nöja sig med små medel. Helene och Pia besökte växthusen vid Stockholms universitet och gjorde en och annan utflykt i den mer närliggande svenska geografin. Nå ja, en resa till Teneriffa blev det. Hittade beställaren kanske en sista minuten charter?

Björn Lindeke
 

VI TYCKER: Om nyutexaminerade kliniska farmacevter

Läkemedelsvärlden
-
0

Kerstin Hulter Åsberg, ordförande i läkemedelskommittén i Landstinget i Uppsala län och LOK
Kompetensen klinisk farmaci behövs i sjukvården likaväl som kompetensen klinisk farmakologi. Kunskapsområdet läkemedelslära är centralt i sjukvården, eftersom det är den vanligaste medicinska vårdåtgärden. Det är alltså huvudmannens ansvar att se till att kvaliteten på läkemedelshanteringen och patientsäkerheten är tillgodosedd.


Viktor Plato, ordförande, Farmacevtiska Studentkåren
Klinisk farmacevt är en relativt ny yrkesroll inom vården. Tanken med kliniska farmacevter är att förbättra läkemedelsanvändningen men även att minska kostnaderna inom vården. Då kliniska farmacevter kommer att tillhöra ett vårdteam är det lämpligt att de är anställda av samma arbetsgivare som övrig vårdpersonal, det vill säga landstinget. Eftersom landstinget har ansvaret för vården är det upp till dem att anställa kliniska farmacevter, om detta för vården innebär en ökad kvalitet.


Stefan Carlsson, vd Apoteket
Den kliniska farmacin behövs ute i vården, nära läkemedelsanvändarna inom både sluten- och äldrevården. Vården måste göra en egen bedömning av behovet och sedan anställa själva eller köpa tjänster av oss eller andra företag.
Vi börjar nu bygga upp kompetenscentra ute i landet och söker personal med den här kompetensen.
Att synliggöra behovet är ett gemensamt ansvar för vården, apoteket och läkemedelsindustrin, men också för högskolan.


Carina Jansson, ordförande, Farmaciförbundet
Jag tycker nog att Apoteket och landstingen kan dela på det här ansvaret, så vi får nytta av utbildningen. För det är ju otroligt viktigt att den här kompetensen tillvaratas inom vården.
Men jag ser att det kan bli problem beroende på apoteksmarknadsutredarens förslag. Jag har svårt tänka mig att apotekskedjorna som eventuellt kommer in på den svenska marknaden är beredda att betala för de här tjänsterna. I så fall får väl landstingen se till att betala för dem.

Från motvallskärring till konstruktiv kund

Esbjörn Börjesson
-
0

Nu har jag lämnat Apoteket. Det är bara att erkänna, jag höll på att bli en omöjlig motvalskärring. Nu har jag istället chans att bli en konstruktiv kund! Det jag önskar nu är att mina kollegor som arbetar kvar får möjligheten att skapa största möjliga patientnytta med de resurser som finns.

Mycket av det Apoteket gör idag är bra, men det finns också sådant som skulle behöva förändras. Och då menar jag förändringar som enligt min mening skulle öka patientnyttan signifikant. Dessa är idag inte alltid ?politiskt korrekta?, och det är sällan den typen av frågor lyfts i den allmänna debatten.
Ett exempel: Jag skulle önska att Apotekets ?Bokad rådgivning? kunde förläggas till näraliggande vårdcentral istället för i apotekets lokaler, om det enskilda landstinget så önskade. Den fördjupade rådgivningen på apoteken betalas ju ändå av landstingen via receptmarginalen.
Sjuksköterska eller läkare på vårdcentralen kan på så sätt styra farmacevternas engagemang till de patienter som bedöms ha störst nytta av ett möte med en farmacevt.
Farmacevten kan identifiera eventuella läkemedelsrelaterade problem och ge läkaren förmånen att inför läkarbesök få aktuell kunskap om vilka läkemedel patienten tagit, respektive avstått ifrån samt varför. Farmacevten kan också hjälpa patienten att formulera eventuella synpunkter på eller frågor runt medicineringen. På detta sätt kan läkarens tid med patienten i större utsträckning användas till att värdera läkemedlens effekter och sätta nya mål för eventuell fortsatt behandling. Dessutom kan de läkemedelsrelaterade problem som framkommit vid farmacevtens samtal åtgärdas direkt om besöket hos farmacevten genomförs strax före läkarbesöket.

Varför är inte denna förändring av apotekens verksamhet möjlig idag? Jag tror att Apoteket gärna vill leverera den service som beskrivs ovan till landstingen via affärsområde Avtal och man vill naturligtvis inte konkurrera med sig själv. På vårdcentralsapoteken finns dessutom ingen personal som tillhör affärsområde avtal, och att låna in personal mellan olika affärsområden blir så dyrt att det i praktiken inte skulle fungera.
Men, att ?spelreglerna? ser ut på detta sätt är kanske inte enbart Apotekets fel!
Det är politiska beslut som lägger grunden för hur verksamheten kan bedrivas, och rimligen behöver dessa beslut genomlysas då och då för att säkerställa att det som är nuvarande ?praxis? gynnar skattebetalarna i allmänhet och de patienter som har den mest komplexa medicineringen i synnerhet!
Nu är det så att läkemedelsrelaterade misstag och problem toppar förteckningar över iatrogena skador i hela världen. Vad kan göras i Sverige för att se till att läkares, sjuksköterskors och farmacevters gemensamma arbetsinsats leder till största möjliga förbättring av denna situation? Det hoppas jag att vi alla funderar på just nu!
Glad sommar!

Anne Hiselius är klinisk apotekare vid Landstingen i Jönköpings län

"Vi måste bara fortsätta pröva oss fram"

Ingrid Helander
-
0

Det finns idag inget bra exempel på ett fungerande tumörvaccin, slår Rolf Kiessling fast. Han är professor i experimentell onkologi vid Karolinska institutet och en av de många forskare världen över som försöker få tumörvaccin att fungera. Men trots detta grundläggande faktum konstaterar han att det finns fog även för optimism.
? Det finns minst ett par hundra tumörvacciner i kliniska prövningar nu, så intresset kring tumörvaccin har accelererat de senaste åren. Flera resultat är lovande, och tumörvaccin har visats kunna förlänga överlevnadstiden i exempelvis prostatacancer, men något riktigt genombrott när det gäller att bota cancersjukdomar med tumörvaccin har låtit vänta på sig.

För att inte dras med helt i den yra som råder kring HPV-vaccinet gäller det att skilja på förebyggande och terapeutiska vaccin. De förebyggande cancervaccin som finns idag, HPV-vaccin och Hepatit B-vaccin, förebygger i själva verket infektioner med det virus som inducerar cancern, och inte tumören i sig. De terapeutiska cancervaccinerna ska istället bota cancern. När det gäller immunterapi i allmänhet så är de monoklonala antikroppar som till exempel trastuzumab (Herceptin) och cetuximab (Erbitux) exempel på behandlingar som fungerar. Men för tumörvacciner går utvecklingen trögare. Ett tumörvaccin bygger på principen att T-celler aktiveras med ett tumörspecifikt antigen vilket leder till att immunförsvaret attackerar de sjuka tumörcellerna och på sätt botar cancern. En i grunden enkel princip som i verkligheten visat sig vara betydligt krångligare.
? Det grundläggande problemet med terapeutiska vaccin är att man vill få immunsystemet att attackera kroppsegna ämnen, och det är svårt eftersom kroppen i regel skyddar sig mot dessa autoimmuna reaktioner, säger Rolf Kiessling.

Immunförsvaret har utvecklat mycket effektiva mekanismer för att förhindra autoimmunitet genom att antingen eliminera de T-celler i immunförsvaret som kan känna igen kroppsegna antigen, eller genom att kontrollera dessa T-celler med olika regleringsmetoder ute i kroppens vävnader.
? En viktig fråga är alltså hur man ska övervinna kroppens naturliga tolerans mot kroppsegna ämnen. Och här finns det till exempel studier som visar att om man kombinerar en tumörvaccinbehandling med en låg dos av kemoterapi så finns förutsättningar att få bättre resultat, och det beror troligen på att kemoterapin har försvagat de här skyddande mekanismerna, säger Rolf Kiessling. Man tror att denna låga dos av kemoterapi motverkar de regulatoriska T-cellerna som normalt motverkar autoimmunitet.

Det faktum att ett fungerande tumörvaccin innebär att man också måste dämpa kroppens skydd mot autoimmunitet gör att det finns en risk för autoimmuna reaktioner som biverkan av behandlingen.
? Till exempel får en del patienter med melanom som behandlats med immunstimulerande medel och tumörvaccin vita fläckar på huden, och det beror på att immunförsvaret attackerat de celler i huden som tillverkar pigment, säger Rolf Kiessling.
? Men de här biverkningarna är i regel ganska lindriga vilket hela tiden setts som en av tumörvaccinernas fördelar. Fast det har förekommit en del allvarliga autoimmuna biverkningar också, till exempel inflammationer i tarmen och hypofysen. Men även dessa har man lyckats behandla med kortison.
Rolf Kiessling tycker inte heller att förra årets historia med TGN1412, då sex engelska män fick svåra men av galopperande immunologiska reaktioner vid en klinisk prövning, avskräcker från behandlingsmetoder som bygger på manipulationer med immunförsvaret.
? Nej, det finns gott om immunologiska preparat som används idag som är säkra. Problemet i England var utförandet av den kliniska prövningen, och inte att man använde immunsystemet. 
Samtidigt konstaterar han att biverkningsprofilen för tumörvaccin kan komma att ändras i framtiden.
? Det kan ju vara så att i samma stund som vi får tumörvaccin som faktiskt fungerar mer effektivt så får vi också betydligt svårare biverkningar. Det går inte att förutsäga idag.
Ett annat problem som omgärdar forskningen kring tumörvaccin är att många av studierna sker på svårt sjuka cancerpatienter där ingen annan behandling har fungerat. Och hos dessa patienter fungerar immunförsvaret ofta väldigt dåligt, vilket kraftigt försämrar förutsättningarna att testa ett terapeutiskt vaccin.
? Det här är problematiskt. När det gäller bröstcancerpatienter till exempel så finns det många olika behandlingar att testa i första hand innan man är beredd att gå in i en klinisk prövning med ett tumörvaccin. Därför är det oftast endast de mest sjuka patienterna som kan ingå i dessa studier.

Många knutar återstår alltså fortfarande att lösa innan väl fungerande tumörvaccin är ett faktum. Ändå vänder sig Rolf Kiessling mot alla resonemang i stil med att det är omöjligt att få tumörvaccin att fungera och att forskningen därmed är onödig.
? Det är väldigt svårt att få fram terapeutiska vaccin. Men det är märkligt att hävda att forskningen därmed inte är något värd. Vi lär oss hela tiden oerhört mycket om hur immunsystemet fungerar, kunskap som många olika fält har nytta av. Vi vet egentligen väldigt mycket om hur systemet fungerar nu, det som återstår är att prova oss fram för att få det att fungera på våra patienter.

 

Pengarna styr utvecklingen

Fredrik Hedlund
-
0

Under lång tid har nyheter om vaccin mest handlat om hur de gjort nytta för människorna i tredje världen.
De nya vacciner som nu kommer är dock ämnade för västvärlden även om de skulle göra mycket större nytta i u-länderna. Åtta av tio dödsfall av livmoderhalscancer som det nya HPV-vaccinet förhoppningsvis skyddar mot inträffar i tredje världen.
? Rotavirus-vaccin skulle ju också ha sin allra största effekt i u-världen för det är där barnen dör av sina diarrésjukdomar. Här är det ett relativt tveksamt vaccin, i ett hälsoekonomiskt perspektiv, eftersom sjukdomarna är relativt lindriga, säger Anders Tegnell, chef för Socialstyrelsens smittskyddsenhet.
Och det främsta hindret för att de nya vaccinerna ska kunna göra nytta i tredje världen är förstås ekonomiskt.
? Än så länge är de alldeles för dyra. En dos rotavirus-vaccin kostar 10-100 gånger mer än ett helt vaccinationsprogram i tredje världen, säger Anders Tegnell.
Detta är inget nytt och egentligen inte särskilt uppseendeväckande, menar de experter Läkemedelsvärlden talat med. Så fungerar det i ett system som bygger på de kommersiella drivkrafterna, och så var det även med vaccinerna mot polio, stelkramp och mässling på sin tid.
? De användes först i i-länderna och utvecklingskostnaden togs här. Det var ju därför som man kom ner på kostnadsnivåer så att man kunde använda dem brett i u-länderna, säger Anders Tegnell.
U-länderna ärvde helt enkelt våra vacciner när de väl var använda och betalda. Systemet kan kanske sägas fungera om de två till tre miljoner barn per år som dör under tiden inte räknas. Men för till exempel rotavirus-vaccinet kan till och med den groteska ekvationen bli svår att få ihop. De flesta experter menar att vaccinet inte gör så stor nytta i västvärlden och då blir det ju ingen som betalar utvecklingskostnaden här.

Men det finns en strimma av hopp. WHO, UNICEF, Världsbanken och Microsoftmiljardären Bill Gates och hans fru Melinda har tillsammans grundat GAVI som står för ? Global Alliance for Vaccines and Immunisation?. Syftet är att öka tillgången till vaccin för barn i fattiga länder.
? Tillsammans med ett stort antal regeringar har man för första gången lyckats mobilisera riktiga pengar, säger Jan Holmgren, som också är ordförande för GAVI:s styrgrupp för nya vacciner.
Sammanlagt handlar det om 6-7 miljarder kronor per år.
? Hälften ska användas för att köpa in gamla etablerade barnvacciner, medan den andra hälften används till att föra ut nya vacciner, säger Jan Holmgren. Och bland de nya vaccinerna är det just rotavirus-vaccin och pneumokock-vaccin som står först i kön berättar han.
Jan Holmgren var själv en av dem som tog fram det drickbara koleravaccinet för över 25 år sedan. Men inte heller det når ut i tredje världen av ekonomiska skäl trots att Jan Holmgren aktivt arbetar för att det ska bli möjligt.
? Det är tragiskt. Jag känner en frustration över att det tar så lång tid.

Strid ström av nya vacciner

Fredrik Hedlund
-
1

Vacciner är åter heta i läkemedelsvärlden. På Socialstyrelsens bord ligger redan sju aktuella vaccin för bedömning om de ska införlivas i det allmänna vaccinationsprogrammet.
De mest högprofilerade är vaccinerna mot humant papillomvirus, HPV, som orsakar livmoderhalscancer och kondylom och ett nytt vaccin till barn under två år mot pneumokocker.
Utöver dessa två diskuteras även vaccin mot influensa till barn under två år, mot meningokocker, mot rotavirus och mot vattkoppor (med en möjlig effekt även på bältros). Dessutom finns ett förslag om att alla barn ska få vaccin mot hepatit B som idag bara ges till vissa riskgrupper.
? Under många år har vi inte haft några nya vacciner över huvud taget. Och nu har det under relativt kort tid dykt upp ett ganska stort antal att ta ställning till, säger Anders Tegnell, chef för Socialstyrelsens smittskyddsenhet.
Och det är ingen slump. Enligt läkemedelsanalysföretaget IMS Health kommer den globala vaccinmarknaden trefaldigas under de kommande tio åren, från dagens nivå på 80 miljarder kronor per år. De stora läkemedelsbolagen har under de senaste åren köpt upp mindre bolag med kompetens på vaccinområdet. Det gäller
till exempel Glaxosmithkline, Merck, Sanofi-aventis, Novartis och nu senast Astrazeneca som köpte amerikanska Medimmune i våras.
Och utvecklingen välkomnas.
? I grunden är det väldigt positivt. Det är ju fantastiskt att vi får en chans att förbättra folkhälsan med den här typen av produkter. Vacciner är i de allra flesta fall väldigt kostnadseffektiva, säger Anders Tegnell.

Vaccinmarknaden har traditionellt fungerat helt annorlunda jämfört med resten av läkemedelsmarknaden.
? Den till volymen stora marknaden barnvaccinerna har haft en vinstmarginal kring 10 procent, vilket för läkemedelsindustrin är en närmast löjligt låg siffra, säger Ragnar Norrby, generaldirektör för Smittskyddsinstitutet.
Men inkluderas vaccinet i det allmänna vaccinprogrammet hålls kostnaderna nere så att det ändå har varit lönt för företagen.
? Marknadsföringen sköts då av myndigheter som försöker intala folk att de måste låta vaccinera sig och sina barn. Marknadsföringskostnaden för de vaccin som ingår i programmet är ju i princip noll, säger Ragnar Norrby.
Men nu har läkemedelsindustrin sett att det också går att få fram storsäljare på vaccinområdet.
? Det som startade utvecklingen var att industrin såg att hepatit-A-vaccinet blev en jättestor produkt ekonomiskt för nuvarande Glaxosmithkline, säger Ragnar Norrby.
Och de nya vaccinerna är ofta både aggressivt prissatta och marknadsförda. Det nya pneumokockvaccinet kostar till exempel cirka 1 500 kronor för tre doser vilket är lika mycket som hela det svenska vaccinprogrammet kostar per barn. Och HPV-vaccinet kostar mer än det dubbla, 3 300 kronor för de tre doserna. Riktig jackpot för företagen blir det förstås med ett högt pris och en inkludering i vaccinationsprogrammet.
Därför är företagens marknadsföring koncentrerad på att försöka skapa opinion för att få in vaccinerna i programmet, antingen via patientföreningar eller mera direkt via media eller annonser.
I USA har Merck marknadsfört sitt HPV-vaccin Gardasil så hårt att det har slagit bakut. I en stor annonskampanj med budskapet ?Du kan vara en av dem som slipper drabbas av livmoderhalscancer? har företaget propagerat för att vaccinet mot de sexuellt överförbara virusstammarna ska vara obligatoriska för flickor i 12-årsåldern. Detta eftersom vaccinet har visat sig ge ett mycket gott skydd om det ges till flickor som ännu inte har någon sexuell erfarenhet (och därför inte kunnat smittas av viruset), medan skyddet sedan minskar drastiskt med antalet sexpartners.
När vissa delstater har försökt införa Gardasil i obligatoriska program har det orsakat moralpanik hos den religiösa högern och hos många amerikanska föräldrar som anser att vaccinet sänder fel signaler och riskerar att uppmuntra till ett promiskuöst leverne. De menar att total avhållsamhet före bröllopet är ett bättre sätt.
Vetenskapligt och erfarenhetsmässigt finns det inget som talar för att avhållsamhetsprincipen skulle fungera eller att vaccineringen i sig skulle uppmuntra till ett tidigare, eller mer aktivt, sexliv, påpekar amerikanska experter. Men Merck har likafullt tvingats backa sina positioner.
När det sedan visade sig att en av de främsta förespråkarna för en obligatorisk HPV-vaccinering, Texasguvernören Rick Perry, hade fått kampanjpengar från Merck exploderade frågan. Nu sprids uppfattningen av patienträttsorganisationer i USA att Merck försökt få till en obligatorisk HPV-vaccinering med Gardasil för att kunna använda vinsterna därifrån till att betala rättsprocesserna i kölvattnet av det tidigare indragna smärtläkemedlet Vioxx.

Även om den amerikanska moralpaniken inte är aktuell här i Sverige så är det ingen självklarhet att HPV-vaccinet kommer att införas i det allmänna programmet. En av knäckfrågorna är om vaccinet verkligen skyddar mot cancer. Livmoderhalscancer utvecklas under lång tid varför det kommer att ta flera decennier att vetenskapligt visa vaccinets egentliga effekt.
? Vi har ju fortfarande inga data på att vaccinet i slutändan skyddar mot cancer, vi vet bara att det skyddar mot infektionerna. Det kan låta som hårklyveri, men det är inte riktigt så enkelt eftersom samband inte alltid är som vi räknar med, säger Anders Tegnell på Socialstyrelsen.
Till exempel har en analys, gjord av det amerikanska läkemedelsverket, FDA, funnit tecken som tyder på att de vaccinerade kvinnorna kan ha onormalt många förstadier av livmoderhalscancer orsakade av andra HPV-stammar än de fyra som vaccinet skyddar emot. Det finns alltså en risk att andra cancerframkallande HPV-virus fyller upp den biologiska lucka som vaccinet skapar.

HPV-vaccinet är ett paradexempel på flera nya trender på vaccinområdet. Dels är det ett vaccin som inte riktar sig till små barn, dels är det vad vissa kallar för ett välfärdsvaccin. Detta eftersom det angriper hälsoproblem som har sin orsak i livsstil och beteende. Andra välfärdsvacciner som är på gång är till exempel vaccin mot nikotin och kokain, vaccin mot fetma och vaccin mot karies, men de ligger fortfarande en bit in i framtiden.
HPV-vaccinet är också det första vaccin som utvecklats för att förebygga en cancer orsakad av virus. Hepatit B-vaccinet skyddar visserligen mot vissa former av levercancer, men det visste man inte när det utvecklades.
? Vi vet numera att åtminstone var femte cancer på jorden har en känd infektionsorsak, säger Jan Holmgren, vaccinspecialist och professor i medicinsk mikrobiologi vid Göteborgs universitet.
Förutom papillomvirus (HPV) och hepatit-virus är bakterien helicobacter pylori, som orsakar magcancer, en tydlig måltavla för dagens vaccinforskare. Jan Holmgren förutspår därför att det kommer att komma ytterligare cancervacciner i framtiden.
? Jag tror dels att vi kommer att hitta ytterligare mikrober som orsakar cancer och dels immunologiska ämnen som det går att vaccinera mot som skiljer tumörcellerna från normala celler, säger han.
Ett annat framtida vaccinområde som Jan Holmgren tror kommer är vacciner för att stänga av skadlig immunitet.
? Det kommer att handla om alltifrån att vaccinera mot allergier till multipel skleros, diabetes, reumatism och kanske till och med åderförkalkning, säger han.
Men dessa vacciner har ännu en bit kvar till klinisk verklighet.

Vi vill debattera de svårlösta frågorna

Läkemedelsvärlden
-
0

Häromdagen kom ett brev till redaktionen. Avsändaren var en skolelev som fått i uppgift att välja ett ämne för en uppsats. Hon ville skriva om läkemedel, och hamnade efter en sökning på internet hos oss. Skulle vi möjligen kunna hjälpa henne genom att svara på ett par frågor:

1. Hur påverkar läkemedel världen? (människor, djur osv…)
2. Hur har man i forskningen lyckats komma på så många olika läkemedel?
3. Vet forskarna hur alla läkemedel fungerar, eller är det så att de i vissa fall bara vet att de fungerar?
4. Är det tillräckligt eller ej?

När den egna kunskapen (och åldern) ökar är det lätt att glömma bort de grundläggande frågorna. Saken blir inte lättare om man arbetar mitt i det ständiga nyhetsflödet på en tidningsredaktion, där samtal från energiska pr-personer och en strid ström av pressmeddelanden pockar på uppmärksamhet ? ny studie, nytt beslut, snart kan vi förebygga både det ena och det andra?
Det är så viktigt att inte glömma bort att lyfta blicken och ta tag i de riktiga frågorna, sådana frågor som den här eleven ställer: Vet forskarna egentligen hur läkemedel fungerar?
Vad kan vi svara på det? Ok, att verkningsmekanismen inte är helt klarlagd är ju inte ovanligt. Beprövad erfarenhet kan ju räcka långt, man studerar läkemedlen noggrant på många patienter och så vidare. Men det är här eleven drämmer till med den i mitt tycke mest fenomenala frågan ? är det tillräckligt (att bara veta att det funkar)? Rimligen har läkaren inte så mycket att välja på om verkningsmekanismen fortfarande är okänd. Vetskapen att en patient blir/kan bli bättre får väl räcka tills någon listig forskare listat ut varför.
Men när den kunskapen finns, är det fortfarande okej att inte veta?
Kunskapen om läkemedel behöver ständigt uppdateras. Och här kommer vi till ännu en av de stora frågorna. Vem ska utbilda läkare om läkemedel? Och hur ska utbildningen gå till?

I tiden innan etikavtalet förlitade sig många läkare på företagens vilja att förklara hur de läkemedel de forskat fram egentligen fungerar. Kända specialistläkare kunde alltid räkna med att få åka ?gratis? på viktiga kongresser.
Eftersom repetition är all kunskaps moder stod ett gäng konsulenter till förfogande för att uppdatera med nya rön över en lunch eller golfrunda.
Men ska den part som till stora delar styrs av att generera vinst åt sina aktieägare också ha en dominerande ställning som fortbildare av läkarkåren?
I och med undertecknandet av etikavtalet återtog arbetsgivaren en stor del av fortbildningsansvaret.
Men kan man då lita på att arbetsgivare med begränsade skattemedel har ett genuint intresse av att utbilda i det senaste, och kanske effektivaste, om det också är det dyraste?
Det finns inga självklara svar, men en öppen dialog kan leda oss några steg vidare på vägen. Därför drar vi tillsammans med Läkemedelsakademin, Apotekarsocietetens utbildningsenhet, igång ett forum för debatt om de stora frågorna. Konflikt eller konsensus har vi kallat det. Den första debatten kommer att föras i Apotekarsocietetens bibliotek den 25:e september och är gratis för alla prenumeranter. Först ut är ett samtal om vem som är bäst skickad att fortbilda läkare om läkemedel.
Jag hoppas vi ses där!

Tradil ingen slipad diamant

Läkemedelsvärlden
-
0

Bara för att ett preparat enbart innehåller den aktiva stereoisomeren innebär det inte att läkemedlet har bättre klinisk effekt. Att påstå det i en annons är därmed felaktigt. Den slutsatsen drar IGM efter att på eget initiativ ha granskat en annons från företaget Nordic Drugs, publicerad i Dagens Medicin. Rubriken på annonsen, som gör reklam för det smärtstillande läkemedlet Tradil (dexibuprofen), var ?Nästa generation ibuprofen ? Slipad för snabb och effektiv smärtlindring?. Texten illustrerades med en bild på en glasklump som representerar vanlig ibuprofen och en slipad diamant för Tradil. I brödtexten kunde man läsa att Tradil enbart innehåller den aktiva formen av ibuprofen (S-ibuprofen) och inte behöver tävla med inaktivt R-ibuprofen om att binda till enzymet COX. Enligt IGM ger detta läsaren intrycket att även den kliniska effekten är betydligt bättre med Tradil än med vanlig ibuprofen.

Så är dock inte fallet. Bland annat skriver Läkemedelsverket i sin sammanfattande värdering av läkemedlet att tillgängliga data inte talar för att Tradil tillför något nytt till behandlingsarsenalen. I och med att det inte finns några bevis för ökad klinisk effekt med Tradil menar IGM att antydan till att så är fallet är ovederhäftigt och innebär en otillåten överdrift av ändamålsenligheten med Tradil. IGM tycker också att det är en kränkning av andra godkända läkemedel att framställa ibuprofen som en osofistikerad glasklump jämfört med Tradil som en skarpslipad diamant.


Företaget Nordic Drugs skriver i sitt svaromål att det är olyckligt att IGM har uppfattat bilden på ibuprofen som en osofistikerad glasklump. Avsikten var att framställa ibuprofen som ett läkemedel som är väldigt bra, och stenen skulle uppfattas som en oslipad diamant, som i stort sett har samma värde som en diamant. Företaget backar ändå helt och ska ta bort både bilden och den missvisande texten i framtiden. Trots det anser IGM att avstegen från gällande regler är av sådan karaktär att ärendet inte kan avskrivas. Därför fälls Nordic Drugs till att betala 80 000 kronor i straffavgift.

Blåst på konfekten

Läkemedelsvärlden
-
0

Apoteksmarknadsutredningen skapar förväntningar hos landets apotekare som i åtskilliga år gått och väntat på möjligheten att ha en annan arbetsgivare än staten. Men vad är det för bilder som skapar lockelsen? Ett hål i väggen i det stora köpcentret? Ett eget apotek i Fjällbacka på västkusten för sommargästerna? Många av alternativen har säkerligen intressanta kvaliteter för den som vågar ta steget. Men hur får man butiken att gå ihop rent ekonomiskt?

Den del av läkemedelssortimentet där de stora volymerna finns utgörs idag av läkemedel med hårt pressade priser. Det krävs stora volymer för att det ska vara intressant att saluföra dessa läkemedel som logistiskt alltmer påminner om de lågprisvaror som köpcentren cirkulerar i stora mängder. En framtida lösning med ett maxpris som enda prisbegränsning kommer ytterligare att försvåra kalkylerna för apoteksentreprenören.
Eller är de nya patentskyddade läkemedlen med höga priser lockbetet? Bra tanke men fel tajming, tror jag. Parallellt med utredningen har processen att flytta sig uppåt i värdekedjan kommit i gång på några läkemedelsföretag ? att tillhandahålla mer än enbart pillerburken. I bransch efter bransch har man de senaste åren genomgått en utveckling från att leverera en produkt till att tillhandahålla en lösning eller en funktion.

Med den snabba tekniska utvecklingen och de alltmer komplexa produkterna väljer inköparna i andra branscher att mer och mer låta leverantören ta ansvar för hela paketet. Det är inte möjligt för inköparna att vara uppdaterade på alla områden. Leverantören får ta ansvaret för miljöskyddet, logistikflödet och så vidare. De väl utvecklade relationerna mellan kund och leverantör bidrar till vinna-vinna lösningar som ska gynna de inblandade parterna.
Jag tror att vi inom en nära framtid kommer att se samma utveckling på läkemedelsmarknaden. Vi kommer att få se en tvådelad marknad med dels de prispressade läkemedlen på hyllan hos dem som klarar volymvillkoren och dels de dyrare och mer komplexa läkemedlen som läkemedelsföretagen själva hanterar fram till konsumenten, i samverkan med lämplig distributör. Alla utom apotekaren vinner. Läkemedelsföretagen får helt andra incitament att leverera kundnytta. Sjukvården får en partner som bidrar till effektiviseringen i en tid då den demografiska utvecklingen kräver påtagliga effektiviseringar i sjukvårdsarbetet. Patienten och hälsokonsumenten får en bättre service. En service som morgondagens konsument är beredd att betala för.

Och då är jag tillbaka till apotekarna. Det är nämligen där som deras framtida affärer ligger ? i att tillhandahålla de kvalificerade tjänsterna. Men jag är inte säker på att det är bakom en apoteksdisk det ska ske. Den alltmer tidspressade konsumenten i välfärdssamhället söker leverantörer som förstått att det handlar om att tillhandahålla det som underlättar tillvaron. Hälsotrenden växer sig allt starkare men den möter hela tiden ett motstånd i att vi inte hinner med det vi tänkt oss på dygnets vakna timmar. Det är de aktörer som löser den knuten som kommer att göra de stora affärerna.
Det är Baumols dilemma, eller det postindustriella dilemmat, som spökar även här. Baumols dilemma innebär att produkter är lättare att producera till ett lägre pris än vad tjänster är. Och priset är en av de stora framtida utmaningarna för sjukvården. Samtidigt stiger värdet på tjänster och därför är det de kompletta lösningarna som är framgångsvägen för de kommersiella företagen och apotekarna. En allt större del av värdet i den totala affären kommer från det väl utvecklade tjänsteutbudet som ingår i de alltmer omfattande leveransavtalen.

Framåt- eller bakåtsikt? Det är lätt hänt att förlora sikten när det sker flera stora förändringar samtidigt. När dimman har skingrats kan det visa sig att det endast var apotekarna med ett mycket påtagligt nytänkande som hängde med i svängarna. Det andra gänget hann aldrig få ner fingrarna i gottepåsen.

Mats Olsson är omvärldsanalytiker
på Kairos Future, konsult och författare.
Nyligen publicerades hans andra bok
?Från splittring till samverkan på morgondagens läkemedelsmarknad?.

Oaktsam utsättning av Waran

Läkemedelsvärlden
-
0

Efter en lungemboli behandlades en man i femtioårsålder sedan ett tiotal år tillbaka med Waran på grund av APC-resistens. I augusti förra året fick han besvär av svår ryggvärk och sökte därför hjälp på vårdcentral efter remiss från sjukgymnast. I ett brev från sjukgymnasten fanns en förfrågan om att behandla mannen med NSAID. Läkaren gjorde då en genomgång av mannens behandling och konstaterade att mannen initialt enbart skulle fått en tidsbegränsad behandling med Waran, men att man hade beslutat att låta behandlingen löpa på så länge det inte fanns någon kontraindikation. När mannen nu behövde smärtlindring gjorde läkaren bedömningen att det var viktigare att behandla smärtan än koagulationsrubbningen. Läkaren gjorde en riskbedömning och ansåg inte att risken för nya blodproppar var särskilt stor vid utsättning av Waranet i två veckor, och satte därför inte heller in låg-molekylärt heparin. Läkaren skrev ut diklofenak till patienten.

Mannen fick ett brev med information om riskerna och behandlingsplanen. Men eftersom mannen fick en förpackning med 100 tabletter fortsatte han behandlingen längre än de två veckor som var planen. Läkaren kan inte förklara hur det kommer sig att patienten fick betydligt fler tabletter än vad som behövdes, men menar samtidigt att mannen fått tydlig information om behandlingstiden i brevet. När mannen varit utan Waran i drygt tre veckor fick han en djup ventrombos i benet.
HSAN anser att det är synnerligen tveksamt att avbryta Waranbehandling för att kunna ge inflammationshämmande medel. HSAN anser att läkaren har varit oaktsam och utsatt patienten för fara, och varnar därför läkaren.

Antula fortsätter strunta i branschregler

Läkemedelsvärlden
-
0

Reklamfilmer från Antula Healthcare saknar sådan information om leverantörsnamn och kontaktuppgifter som skall finnas enligt branschens regelverk. Det noterar IGM i en anmälan mot företaget. Antula kör för närvarande tv-reklam för ett antal av sina produkter, däribland Calma, Eeze och Eox. Reklamfilmerna innehåller genomgående enbart bilder på förpackningar, och inte de andra uppgifter som ska finnas enligt praxis.


I sitt svaromål skriver Antula att det är få reklamfilmer idag som innehåller leverantörsnamn och kontaktuppgifter som adress och telefonnummer, varför det inte längre kan anses vara praxis att kräva att sådana uppgifter ska finnas med i tv-reklamen. De framhåller att konsumenter som söker på produktnamnet på internet snabbt finner denna kontaktinformation själva, och att hushållspenetrationen för internet är på god väg mot fullständighet. Internet har därmed i mångt tagit över telefonens och brevkorrespondensens tidigare roller, skriver de. Dessutom hänvisar företaget alltid till Apoteket, där konsumenterna kan finna ytterligare information.


IGM konstaterar att Antula regelmässigt undviker att uppge uppgifter som namn och telefonnummer i sina reklamfilmer. Därmed är filmerna i strid med artikel 105. Antula är inte medlem i vare sig Lif eller föreningen Innovativa Mindre Läkemedelsföretag och därmed saknas förutsättningar för att kräva företaget på någon avgift.

Stress ledde till vuxendos till barn

Läkemedelsvärlden
-
0

Föräldrarna till en ettåring sökte hjälp hos vårdcentral för barnets besvärliga hosta. Odlingsprov togs på barnet, och i väntan på provsvaret skickades familjen hem med löfte om att vårdcentralen skulle höra av sig. En vecka senare var ettåringen fortfarande dålig och föräldrarna ringde till vårdcentralen. Provsvaren hade då kommit och visade att barnet hade pneumokocker och moraxella. Via telefon skrev läkaren ut antibiotika. När föräldrarna kom till apoteket visade det sig att läkaren förskrivit erytromycin i vuxendos med kapslar.


Apotekspersonalen reagerade och hörde av sig till läkaren som då ändrade förskrivningen till flytande form i korrekt dosering. Läkaren medger att han skrivit ut fel dos och ber föräldrarna om ursäkt. Som förklaring till missen anger han den stora arbetsbelastningen. Han skriver också att han uppskattar att Apoteket fungerade som kontrollinstans och att inget allvarligt hade kunna inträffa även om barnet fått i sig full vuxendos. Men HSAN anser att den felaktiga förskrivningen är allvarlig och ger därför läkaren en erinran.

Kvinna dog efter läkemedelsgenomgång

Läkemedelsvärlden
-
0

I samarbete med läkemedelskommittén gjordes en genomgång av läkemedelslistor på kommunens särskilda boenden, bland annat behandlingen av en 82-årig kvinna som led av diabetes, hjärtbesvär, bensvullnad, depression och trötthet.
Genomgången utfördes av en specialistläkare från ortens geriatrik- och rehabklinik, en apotekare samt läkemedelsansvarig sjuksköterska. Ansvariga läkare på de aktuella boendena var inbjudna, men inga av dem närvarade. Detta innebar att man varken hade tillgång till journalanteckningar eller fullständiga diagnoser.

Enligt apotekaren hade man tillgång till labdata för vissa patienter.
Utifrån detta tog gruppen fram förslag till åtgärder. I apotekarens svaromål framhåller han att de bristfälliga bakgrundsuppgifterna innebar att genomgången endast kunde ses som en rekommendation. Han anser att åtgärdsförslagen var skäliga, men att ansvaret för eventuella åtgärder ligger helt på behandlande läkare.
Kvinnan behandlades innan genomgången med Furix mot bensvullnad utökat med Spironolakton, samt Digoxin på grund av förmaksflimmer, Verapamil som rytmreglerande samt Trombyl som proppförebyggande. Hon fick även citalopram mot depression och ett sömnmedel. Provtagning visade på för hög nivå av serum-kalium.

Specialistläkaren och apotekaren rekommenderade utsättning av Spironolakton, Digoxin, Verapamil och Trombyl, och att utsättningen skulle ske stegvis under uppföljning.
Den behandlande läkaren gjorde bedömningen att förslagen var motiverade och inte var förenade med någon större medicinsk risk, och satte ut dessa fyra läkemedel. Furix kvarstod i oförändrad dos.
Veckan efter förändringen fick patienten en akut hjärtinfarkt med försämrad hjärtsvikt, vilket läkaren anser är ett tillfälligt samband.

HSAN bedömer att det var riktigt att sätta ut Spironolakton, eftersom kreatininvärdet stigit och kaliumvärdet var förhöjt. Även Trombyl kunde sättas ut eftersom indikationen var tveksam.
Nämnden uppmärksammar också att uppgifter från EKG-undersökning innan utsättningen visar flimmer med frekvens på cirka 80 slag per minut och normalt blodtryck. Det hade varit en rimlig åtgärd att sätta ut Verapamil och behålla Digoxin för att förhindra hög hjärtfrekvens. EKG visar även tecken på infarkt, eventuellt några dagar gammalt. Hon hade även högt CRP-värde.

Nämnden anser att den behandlande läkaren handlat fel genom att sätta ut både Digoxin och Verapamil utan att besluta om uppföljning, och att det är anmärkningsvärt att han inte uppmärksammat EKG-förändringarna. Läkaren får en erinran.
Nämnden påpekar att det ter sig märkligt att läkemedelsgenomgång utfördes utan tillgång till patientens journal, och att det hade varit lämpligt om åtgärderna formulerats annorlunda.

Apotekaren kan dock inte hållas ansvarig för medicineringen och anmälan kan därför inte leda till disciplinpåföljd.
Specialistläkaren har avlidit, och anmälan mot honom prövas därför inte.

1234Sida 1 av 4