Månads arkivering mars 2007

Flera rapporter om skador med diabetesläkemedel

Ingrid Helander
-
0

Varningen beror på att Läkemedelsverket hittills fått in rapporter om 52 fall av laktatacidos i samband med metforminbehandling. Av de fallen hade trettio dödlig utgång, varav 26 berodde på läkemedlet.


Läkemedelsverket vill nu skärpa uppmärksamheten kring de faktorer som ökar risken för att laktatacidos uppkommer. Framförallt ökar risken om njurfunktionen är nedsatt av någon anledning. Även andra läkemedel, bland annat ACE-hämmare, diuretika och NSAID-preparat, kan öka risken skriver Läkemedelsverket.


"Företagen har insett att de behöver input från brukarna"

Åsa Magnusson
-
0

Gemensamma projekt mellan handikapporganisationer och läkemedelsbranschen blir allt vanligare. Parterna har vissa gemensamma intressen att bevaka men intentionerna är olika. Handikapporganisationerna jobbar för ökad patientmakt medan industrin vill marknadsföra sina produkter. Kritiker menar att samarbetet skadar handikapprörelsens oberoende och trovärdighet eftersom det blir oklart vems talan man egentligen för, patienternas eller industrins.
? Att myndigheter undrar vilken hatt vi har på oss gör mig upprörd. Självklart råder det ingen tvekan om att man talar för medlemmarna. Handikapporganisationerna målas ofta upp som naiva och industrin som ond, men trots allt förbättrar företagen många människors liv. Som kroniskt sjuk skulle jag gladeligen klara mig utan industrin, men det går inte, min vardag är beroende av deras produkter, säger Karin Sandström.


Som utredare i hälso- och sjukvårdsfrågor på HSO arbetar Karin Sandström för att öka de funktionshindrade och kroniskt sjukas inflytande i samhället. Det är viktigt att patientens perspektiv förs fram tidigt i beslutsprocesser inom såväl landsting som industri och inom organisationen upplever man att industrin allt mer efterfrågar patienternas synpunkter.
? Företagen har insett att de behöver input från brukarna för att kunna förbättra sina produkter. Till exempel finns det många praktiska brister som företagets produktutvecklare missar men som en storanvändare av en produkt lägger märke till ? som att en förpackning kan vara omöjlig att öppna för reumatiker. Sådana förbättringar ligger ju i båda parternas intresse.
På senare år har projekten mellan företag och brukarorganisation tagit allt mer ordnade former och blivit mer jämförbara med branschens tidigare samarbeten med läkare och landsting. Bidragen från industrin varierar från rent ekonomisk sponsring till gemensamma utvecklingsprojekt.
? För våra medlemmar är samarbetet med industrin ett ömsesidigt utbyte av kunskap, säger Karin Sandström. Inget av förbunden inom HSO skulle gå med på något som inte var till godo för medlemmarna.


För att bevara öppenheten och förhindra etiska övertramp har LIF infört etiska regler för industrins del i samarbetet. Bland annat ska alla avtal offentliggöras i en databas. För organisationerna inom HSO finns inga tvingande regler, förbunden är fria att samarbeta med vem de vill men HSO har tagit fram en etisk vägledning som uppmanar medlemsorganisationerna att samarbeta med flera parter samtidigt och sätta upp egna etiska regler inom det enskilda förbundet.
? Det är viktigt att förbundens riktlinjer implementeras på läns- och kommunnivå så att alla delar inom ett förbund verkar enhetligt. Under våren kommer vi att revidera den etiska vägledningen så att den blir ännu tydligare, men den kan aldrig bli tvingande för våra medlemmar eftersom vi saknar den typen av juridiska befogenheter.
? Jag är övertygad om att de som arbetar inom våra organisationer klarar att med sund skepsis verka för patienternas bästa. Man ska inte anklaga dem för att de utför sitt jobb. Att många utredningar utgår från att alla är vi patienter tycker jag däremot visar på stor okunskap. Det är en enorm skillnad mellan dem som är kroniskt sjuka och de som bara besöker vårdcentralen någon gång ibland.




 


 

Kassakossornas tid är över

Fredrik Hedlund
-
0

Några av den senaste tidens mest uppmärksammade läkemedel som TNF-alfahämmarna Enbrel och Remicade, cancerläkemedlen Glivec, Herceptin och Avastin liksom Tamiflu har alla det gemensamt att de har utvecklats av små bioteknikbolag innan de globala jättarna tog över dem. De är också väldigt specifika i sin mekanism och vänder sig i lite olika utsträckning till relativt små patientgrupper.
? Läkemedlen blir mer och mer specifika. Och en av anledningarna är att det inte finns så många terapiområden för breda läkemedel kvar. Det tvingar företagen att ta fram mer nischade läkemedel, säger Tomas Salmonson, en av Sveriges två representanter i EMEA:s läkemedelsnämnd som är med och granskar och godkänner alla läkemedel i EU.


Men samtidigt som de nischade läkemedlen både kan göra större nytta för specifika patientgrupper och undvika att andra patienter utsätts för risken för biverkningar så är det en utveckling som inte självklart uppfattas som positiv av alla.
? Det är nog fortfarande en fasa för företagen om de plötsligt kan identifiera vilka som svarar på en behandling för då krymper marknaden så kraftigt för dem, säger Tomas Salmonson.
Han grundar sin uppfattning på erfarenhet från flera olika diskussioner med läkemedelsföretag om att hitta rätt patienter med hjälp av olika markörer eller genotypning.
Dagens system där läkemedelsföretagen får betalt för antalet sålda förpackningar motverkar på så sätt en utveckling mot mer specifika läkemedel. Med mindre patientgrupper blir intäkterna för läkemedelsföretagen mindre, trots att utvecklingskostnaden är densamma. Detta är ett problem som har börjat uppmärksammas, men någon lösning på problemet finns inte ännu.
? Jag skulle önska att vi verkligen kunde belöna de som kan förutsäga precis vilka personer som ska ha ett läkemedel, säger Tomas Salmonson.


Framtidens läkemedelsindustri köper upp idéerna och marknadsför dem

Fredrik Hedlund
-
0

Den traditionella läkemedelsindustrin är mitt inne i en gigantisk omvandlingsprocess. Den egna forskningen genererar dåligt med innovativa läkemedel, men kostar enorma pengar. Samtidigt tickar klockan på gamla patent. Utan nya framtida storsäljare riskerar företagen att hamna i ekonomiska svårigheter. Lösningen har blivit att köpa upp idéer från små kreativa bolag, eller att köpa hela bolagen.
? Idag köper de stora läkemedelsföretagen ungefär hälften av sina nya utvecklingsprojekt från mindre företag, säger Conny Bogentoft, vd för Karolinska Development i Stockholm.
Han leder Karolinska institutets arbete att med hjälp av riskkapital och egna experter samverka med akademiska forskare för att utveckla deras upptäckter till nya läkemedel och kommersiella framgångar.


För tio år sedan lämnade Conny Bogentoft Astra efter en mer än 25 år lång karriär som forskare och forskningschef. Han har därför god insyn i varför de stora företagen inte har lyckats bättre.
? Företagsledningarna har trott att det går att styra forskningen utifrån ett marknadsperspektiv. De har fokuserat sina resurser på vissa områden för att nå resultat där. Men så funkar det inte. Genombrotten kommer istället ifrån enstaka smarta individer. De finns också inom industrin, men de har inte alltid fått det utrymme de behöver där, säger han.
? Ett annat skäl är att företagen hela tiden letar efter blockbusters vilket gör att de skippar lovande projekt som skulle kunna utveckla sig långsiktigt.


Richard Bergström, vd för Läkemedelsindustriföreningen LIF, håller med om att det är svårt att organisera och planera fram kreativitet som de stora företagen har försökt göra, men tycker att det inte är riktigt rättvist att ge ledningen hela skulden.
? Man ska komma ihåg att man måste ha rätt mycket tur också för att göra en stor upptäckt, säger han.
Men samtidigt pekar han på att företag som Roche och Novartis, där ledningen tidigt såg fördelar med att köpa in externa forskningsprojekt, har en bättre position än sina konkurrenter.
? De företag som nu har de starkaste forskningsportföljerna har insett att det inte alltid är den egna forskningen som är den bästa, säger han.


Trenden med uppköp av idéer och småföretag kommer att fortsätta och det är en utveckling som kommer att förändra bilden av det som ofta kallas den innovativa läkemedelsindustrin.
? Man kan se de stora läkemedelsföretagen mer som en slags investerare och förvaltare med marknadsföringsresurser, säger han.
Men de stora läkemedelsföretagen kommer inte att göra sig av med sina egna forskningsavdelningar, möjligen minska dem något. Det är Conny Bogentoft och Richard Bergström helt överens om. Dels finns det områden där företagens forskning faktiskt är världsledande och dels kommer företagen behöva forskarkompetensen för att kunna värdera de projekt som eventuellt ska köpas in.



Den allt intensivare symbiosen mellan de små kreativa bolagen och de stora penningstarka jättarna är egentligen inget konstigt. Det är bara en naturlig uppdelning där var och en gör det den är bäst på. För lika lite som jättarna klarar av att odla kreativitet klarar småbolagen av att skaka fram de miljarder som krävs för att genomföra den slutliga kliniska utvärderingen och marknadsföringen av ett läkemedel.
Inom Karolinska Development pågår den innovativa processen för fullt. De senaste tio åren har verksamheten gått ifrån idé till att ha medverkat till att starta runt 40 nya företag i hård konkurrens.
? Vi har granskat över 800 väldigt bra innovationer från olika universitet och valt ut de bästa som vi tidigt har kunnat stötta med både pengar och experter. Man skulle kunna säga att vi är Sveriges näst största läkemedelsbolag, efter Astra Zeneca, säger Conny Bogentoft.


Hittills har mellan 300 och 500 nya jobb skapats och Conny Bogentoft tror att det kan skapas mer än 1 000 ytterligare forskarjobb i framtiden om allt går som det är tänkt.
? Vi har visat att vi kan gå ifrån innovation till klinisk prövning på tre till fyra år. Det är betydligt snabbare och effektivare än de stora läkemedelsbolagen, säger Conny Bogentoft.
Men samtidigt är läkemedelsutveckling en riskabel verksamhet där många goda idéer faller ifrån längs vägen. Och på samma sätt som för de stora företagen är det först när de nya innovationerna resulterar i läkemedel på marknaden som framgången egentligen kan räknas. Conny Bogentoft lägger därför in en brasklapp mitt i all optimismen.
? Vi vill inte slå oss för bröstet ännu utan vi får vänta ytterligare kanske fem år, säger han.

 

Människans komplexitet bekymrar Big Pharma

Esbjörn Börjesson
-
0

Nyligen tvingades Bristol-Myers Squibb avbryta projektet med en ny typ av diabetesläkemedel, sedan den visserligen gett bättre glukoskontroll men en oacceptabel ökning av hjärtproblem. AstraZeneca stoppade på sent stadium utvecklingen av sin nya stroke-medicin, efter att tidigare ha havererat på motsvarande sätt med de innovativa medicinerna Iressa mot lungcancer och det svenskutvecklade antikoagulantiumet Exanta. Andra stora läkemedelsbolag råkade ut för liknande bakslag.


Mest dramatiskt var att Pfizer tvingades lägga ner sin tänkta uppföljare till kolesterolsänkaren Lipitor, världens mest sålda läkemedel. Genom att kombinera sänkning av dåligt kolesterol med lyft av det goda kolesterolet, i en nylanserad medicin vid namn torcetrapib, räknade Pfizer på att få en ny full patentperiod för ett läkemedel som nu säljer för 12 miljarder dollar per år, men vars patent annars går ut år 2011. De sista kliniska testerna visade att det nya kombinationspillret medförde högre dödsrisk än hos dem som tog enbart det gamla Lipitor.



De stora läkemedelsbolagen behandlas nu ungefär som placeringar i statsobligationer, med hygglig ränta från utdelningen (4,6 procent för Pfizer, vid den börskurs som gällde i början av mars 2007) men inte mycket mer att hoppas på. Detta trots att läkemedel rimligen borde vara en lockande framtidsbransch, högteknologisk och tjänande åldrande befolkningar med växande anspråk på hälsa. Vinsterna förblir höga, med en rörelsemarginal på 26 procent för Pfizer (vinst i förhållande till omsättning). Men framtidsutsikterna ifrågasätts. Föga tycks komma ut ur de enorma summor som de stora läkemedelsföretagen lägger ner på egen forskning. Enbart Pfizer har cirka 13 000 forskare anställda och en årlig forskningsbudget på 7,5 miljarder dollar. Typiskt nog var succén Lipitor inlicensierad från det lilla företaget Warner-Lambert 1996.


Patentutgångarna i USA är enorma de här åren: 16 mediciner 2006, 23 i år, 14 under 2008. Vi talar om miljardsäljare som Mercks Zocor (Zocord) och Fosamax, Pfizers Zoloft och Norvasc och BMS statin Pravachol. Ekonomiskt sett är ett läkemedel praktiskt dött inom några månader efter att ett patent gått ut. Rätten att introducera kopior, generika, har stimulerats av myndigheterna, i syfte att pressa läkemedelskostnaderna. Generikaföretag står i kö för att skörda frukterna, med låga marginaler men ändå med vinst eftersom själva produktionskostnaden är liten för läkemedel. Läkemedel med förlängningspatent, som Astras Nexium, är ständigt utmanade i domstolarna.


Vad gör då läkemedelsföretag som har
? stinna kassor, byggda på gamla framgångar (världsledaren Pfizer sitter på en kassa på cirka 20 miljarder dollar, med låg skuld; de andra, som AstraZeneca, har också en stor kassa och ett alltjämt starkt positivt kassaflöde);
? svaga resultat från sin egen forskning;
? stora patentutgångar de närmaste åren.
Svar: de försöker köpa sig till nya läkemedel från andra, mindre, utvecklingsföretag. Innovationer byggda på kroppsegna mekanismer, som på lång sikt kan visa sig ge mindre av sidoeffekter är särskilt intressanta (AstraZenecas köp av Cambridge Antibody Technology är ett exempel). Men att skilja agnarna från vetet ? och betala för vetet ? via uppköp och licensavtal är inte heller lätt. Det mesta misslyckas även inom ?biotech?.


Därtill fokuserar Big Pharma sin egen forskning. Bristol-Myers, för att ta ett exempel, har på två år skurit ner antalet forskningsområden från 35 till 10.
För de företag som satsar på utveckling av original ? det som borde driva framstegen även för mänskligheten ? är den amerikanska marknaden helt avgörande. Under de fem första åren står den amerikanska marknaden för cirka 70 procent av försäljningsvärdet. Villkoren där har därför avgörande betydelse.


Mycket händer politiskt på läkemedelsområdet i USA.
? Med demokraterna i majoritet i kongressen blir det ingen reformering av de kostnadsdrivande skadeståndsreglerna och advokatväldet. Enbart Merck har nu 23 800 skadeståndsfall på halsen, två år efter bakslaget för smärtlindraren Vioxx. Företaget har avsatt cirka 1 miljard dollar (7 miljarder kronor) enbart för sitt legala försvar, oräknat de skadestånd det kan drabbas av.
? Industrin är orolig för att även USA ska få en statlig prisreglering på läkemedel, då demokraterna har förespråkat full förhandlingsrätt om priser för federala Medicare, som företrädare för landets pensionärer. Men den allmänna läkemedelsförsäkring för pensionärer, Medicare Part D, som president Bush drev igenom har blivit en stor succé. Hundratals hälsoplaner, hanterade av försäkringsbolag, sänker kostnaderna för läkemedel via bulkköp från läkemedelsbolag och ?formularies? som kräver att läkare prövar billigare läkemedel innan de vid behov går över till dyrare. Industrin är nöjd också, eftersom något lägre priser kompenseras av högre volymer när pensionärer fått bättre råd, tack vare försäkringen. Att tala med ett antal försäkringsbolag i stället för miljoner läkare ger därtill mindre marknadsföringskostnader. Demokraternas försök i kongressen att ändra på systemet leder av allt att döma inte till någonting de närmaste två åren.
? Diskussion om parallellimport från Kanada finns, men är betydligt svalare än för ett par år sedan. Ett skäl är att pensionärerna har fått sin läkemedelsförsäkring, så att de ?inte tvingas välja mellan mat och medicin?, som en populär kampanjslogan löd. Insikten har samtidigt växt fram att ett land med 30 miljoner invånare, Kanada, inte via sitt system kan försörja ett grannland med 300 miljoner invånare.
? USA är på väg att ?europeiseras? också genom att kopplingen till anställningen luckras upp. Sjukvårdsförsäkringar via arbetsgivaren var ett system som uppkom i spåren av andra världskriget, då stora företag gav ?fringe benefits? för att locka arbetskraft trots lönestopp. Det senaste inslaget i en utveckling bort från dem är president Bushs förslag att sätta ett förmånsvärde i deklarationen på sjukvårdsförsäkring. Kombinerat med ett schablonavdrag skulle det göra att företagsbetalda försäkringar inte längre blir gynnsammare för individen än andra försäkringar.


Kring allt det här förs livliga debatter. Men den verkligt stora frågan under ytan av dessa debatter är en annan. Den handlar om biologi. För fem år sedan fanns en tro att nya läkemedel skulle kunna ?designas fram?, ungefär som nya mobiltelefoner. Med kartläggningen av det mänskliga genomet och andra stora genombrott troddes forskarna få full kännedom om kroppens mekanismer och orsakssamband. Det var, som en för tiden typisk metafor löd, bara att ?designa en nyckel för ett väl analyserat nyckelhål?.
Detta är idag blott en dröm. Prekliniska slutsatser höll inte, människan visade sig vara mer komplicerad än så. Den nya kunskap som skulle underlätta framtagandet av nya läkemedel visade sig lika ofta avslöja tidigare ignorans om biverkningar av det befintliga utbudet. Ett färskt exempel är Losec/Nexium, som hjälper effektivt mot magsår men också tycks hämma det kalciumupptag som skyddar mot höftfrakturer.


Vad läkemedelsindustrin därför desperat verkar för är framsteg som höjer produktiviteten i den egna forskningen: kemiska bibliotek som gör att man i liten skala kan testa läkemedelskandidater innan kliniska försök. Det är oacceptabelt att så mycket som 70 procent av kandidaterna som nått fram till fas 3-prövning misslyckas även på detta sena stadium, efter kanske tio års utvecklingsarbete. 


 

Patienter missnöjda med bipacksedlar

Ingrid Helander
-
0

Brittiska Health Technology Assesment har gått igenom sjuttio olika studier av hur patienter använder och förstår den skrivna informationen i bipacksedlar.  Och resultatet visar tydligt att majoriteten av patienterna inte värdesätter informationen. 
? Vi blev inte särskilt förvånade över resultaten. Vi som jobbat med de här frågorna i flera år vet att bipacksedlarna är problematiska. Men i den här rapporten har vi tittat både på kvalitativa och kvantitativa studier av vad patienter anser om bipacksedlarna, så det här är ganska robusta resultat, säger Alison Blenkinsopp som är en av rapportens författare.



Anledningarna till att patienterna inte är nöjda med bipacksedlarna är många. Bland annat anser många patienter att språket är krångligt och att informationen är dåligt presenterad.
? Men det största problemet är nog att olika patienter har olika behov, säger Alison Blenkinsopp. En del vill nästan inte ha någon information alls, och en del vill veta ännu mer än vad de får veta idag.
Patienterna efterlyser också att informationen bättre presenteras i sitt sammanhang. De vill veta mer om vad läkemedlet har för effekt på just deras sjukdom. För att lösa den problematiken tror Alison Blenkinsopp att man i framtiden behöver använda sig mer av internet. På så sätt kan de patienter som vill ha mer utförlig information få det.



Rapporten konstaterar också att professionen och patienterna inte ser samma syfte med bipacksedlarna. Medans läkare och farmacevter hoppas att informationen ska ge en ökad följsamhet och bättre behandlingsresultat, tycker patienterna att det vikigaste är att få information om biverkningar. Något som förvånar Kim Sherwood som jobbar med granskning av bipackssedlar på Läkemedelsverket.
? En åsikt som jag har stött på från patienter är snarare att informationen om biverkningarna ger en väldigt negativ bild av läkemedlet. Men självklart ska en bipacksedel upplysa om eventuella biverkningar som läkemedlet ger.


En del patienter vill också att informationen ska vara så bra att de utifrån den kan fatta beslut om huruvida de ska påbörja behandlingen eller inte. Men den synen delas inte av Läkemedelsverket.
? Bipacksedeln innehåller information om hur ett specifikt läkemedel ska användas, beslutet om läkemedlet ska användas eller inte bör vara taget tidigare i samråd med läkare eller farmacevt, säger Kim Sherwood.
? Men bipacksedeln kan ju ge information om tillstånd som patienten glömt att berätta om för läkaren och utifrån den nya informationen behöver de kanske gemensamt ta ett nytt beslut.
Hon poängterar också att det idag pågår en hel del arbete med hur bipacksedlarna ska utformas inom EU, men att effekterna av det arbetet inte syns ännu.
? Rapporten har undersökt information fram till 2004. Men på senare år har ett samarbete mellan patienter, myndigheter och företag startat på allvar, och det är troligt att det inte märks i den här studien.

"Patent inte räddningen för alla"

Läkemedelsvärlden
-
0

Läkare Utan Gränser tror inte att patent i sig automatiskt leder till nya mediciner. Det är snarare monopolet och möjligheten att diktera prisnivån på ett patenterat läkemedel som gör att en del av dessa pengar återinvesteras i forskning. Kring sjukdomar och behandlingar där det finns en ekonomiskt intressant marknad vill säga ? inte till fattigdomens sjukdomar.
Vi är inte ensamma om denna insikt ? den delas exempelvis av FN:s samordnare av millenniemålen, WHO:s kommission om patent och folkhälsa och ledningen för Globala Fonden mot hiv/aids, tuberkulos och malaria.
Frågan gäller inte rätten till patent på verkliga nyheter utan när det görs små förändringar i redan existerande preparat för att förlänga patenttiden och förhindra priskonkurrens. Novartis vill förhindra möjligheten att den indiska läkemedelsindustrin även fortsättningsvis skall kunna bidra till att utjämna klyftan mellan de 10 procent som har och de 90 procent inte har tillgång till moderna läkemedel.
Och till sist ? den rapport, som Novartis VD hänvisar till som stöd för företagets åsikter, har dragits tillbaka sedan det blivit uppenbart att den i långa stycken ordagrant plagierat ett dokument från läkemedelsindustrins tankesmedja utan att ange källan.
Öppna ögon och öron ? lägg ner fallet innan ni ytterligare svärtar ner er själva och hela läkemedelsindustrin!

PehrOlov Pehrson,
infektionsläkare och
styrelsemedlem i Läkare Utan Gränser

"Vi har inte haft med marknadsföringen att göra"

Läkemedelsvärlden
-
0

Med anledning av Louise Ungerths svar (LMV 1-2.07) på vår replik (LMV 12.06) skulle Adderma AB vilja göra ett förtydligande. I sitt svar i refererar Louise Ungerth till marknadsföringspåståenden som associerar till Adderma AB. Adderma har utvecklat och kliniskt prövat Dermyn. Adderma har därefter överlåtit rätten till produkten men har inte och har aldrig haft någonting med marknadsföringen till konsument att göra.

Louise Ungerth tycks mena att kliniskt mätbara och iakttagbara förändringar i huden gör antirynkprodukter till läkemedel. Syftet med antirynkprodukter måste rimligen vara att de ska förbättra utseendet i iakttagbara (och mätbara) avseenden. En kosmetisk produkt som gör huden mindre torr, fastare, mer elastisk eller minskar rynkors djup är enligt vår tolkning av gällande lagstiftning inte att förebygga, lindra eller bota en sjukdom. Kosmetiska produkter bör av nämnda skäl inte klassas som läkemedel. Möjligen kan konsumenternas krav på effektivare produkter och företagens strävan att uppfylla dem ha gjort att mer aktiva substanser kommit till användning. Kanske ligger det då närmare till hands att införa en ny kategori av kosmetiska produkter ?kosmeceutika? som förhandskontrolleras? Det skulle i så fall bli en fråga för EU-kommissionen och torde knappast vara genomförbart i brådrasket.

Gällande säkerhetslagstiftning garanterar, om den efterlevs, att konsumenterna tryggt kan inköpa antirynkprodukter. Marknadsföringslagen kräver också att marknadsförande företag kan styrka gjorda påståenden. Konsumentintresset av säkra och effektiva produkter skulle därför stärkas redan genom fler kontroller utan förändringar av lagstiftningen. Adderma uppskattar Louise Ungerths och Konsumentföreningens i Stockholm engagemang inom området.

Ulf Starlander
Martin Kempka
Adderma AB, Stockholm

"Är det nödvändigt för Astrazeneca att säga upp medarbetare?"

Läkemedelsvärlden
-
0

ASTRAZENECAS NEDSKÄRNINGAR FÖRSTA INLÄGGET


De forskande läkemedelsföretagen har problem med att få fram nya produkter. I sin planering för framtiden ser de i likhet med vad informationsdirektören vid AstraZeneca nyligen meddelade framför sig en ?svacka? i fråga om nya produkter. De kan se när den börjar men det är mera oklart om de ser ?svackans? slut.
Det finns ett faktum som alla forskande företag torde ha klart för sig och det är att deras patent på en substans är tidsbestämd. Efter det patentet fallit är marknaden ?free for all?. Det är därför viktigt att veta vad man skall göra när patenttidens slut närmar sig. I fallet AstraZeneca har man på ett genomarbetat ? av många beundrat ? sätt gått in för att förlänga patenttiden genom olika kemiska eller andra manövrer, utnyttjande farmacevtisk, politisk och juridisk expertis. I många fall har man lyckats (Nexium, nya formuleringar för betablockerare) men förr eller senare går det inte att fortsätta på denna väg. De anställda vid fabrikerna i Södertälje har just blivit uppmärksammade på att ledningen för AstraZeneca upplever sin nuvarande strategi som ohållbar i längden.


Problemet med den begränsade patenttiden är gammalt. När Ulf Widengren var chef för Astra, tillsatte han en grupp för att utarbeta en strategi för hur företaget skulle möta konkurrensen från generika när patent gick ut. Vad som blev av den vet jag inte; jag lämnade Astra strax därefter. Det fanns emellertid andra idéer än att lägga stora resurser på patentexperter. En sådan är att på ett intelligent sätt ta upp konkurrensen med generikaföretagen.
Som exempel. Om fabriken i Södertälje är så överlägsen borde företaget kunna fortsätta att tillverka turbohalers och sälja dem billigare än nuvarande produkt med ett pris som låg ett antal procent över blivande konkurrenters. Tillverkningskunnandet i Södertälje måste vara vida överlägset vilket ?källarföretag? som helst. Genom ett dotterbolag, specialinriktat på generika, med slimmad organisation, liten administration, föga marknadsföring (den har man ju satsat på i decennier), skulle man konkurrera med kvalitet och med den just utbyggda fabrikens enorma kapacitet. Man kommer inte att kunna ta ut hög avans på produktpriset, men med stora volymer är ju även några procent vinst inte att förakta.
Så vitt jag vet är detta sätt att ta hand om problemet med utgångna patent något som amerikanska och schweiziska läkemedelsföretag drivit länge. (?Branded generics?). Genom att placera generika i ett särskilt dotterbolag förlorar inte moderföretaget ansiktet genom att nedlåta sig till att tjäna pengar på annat än världsberömda forskningsresultat.


Att slå in på en sådan väg fordrar entrepenörskap, vilja att tänka i nya banor, kanske offra en del av bekvämligheten och antagligen lika hårda nypor som man behöver för att avskeda folk. Å andra sidan bidrar man till att människor får behålla sina arbeten, förser sjukvården med produkter till vettigare priser och bidrar kanske till att moderföretaget kan överleva den ?svacka? man nu ser framför sig.
Det finns säkert andra strategier; viktigast av allt är att inse att enbart lita till en dyrbar satsning för att förlänga patent snabbare än man tror når vägs ände. Det gäller då att se efter andra möjligheter för överlevnad, när innovationsklimatet har förstörts och idéflödet sinar.

Lars Werkö

Ett guldpiller och många falska nyheter

Läkemedelsvärlden
-
0

Prescrire är en fransk oberoende tidskrift om läkemedel som finansieras helt och hållet via prenumerationer. Varje år betygsätter Prescrire alla läkemedelsnyheter som presenterats på den franska marknaden. Tillgängliga fakta jämförs och analyseras, dessutom begär redaktionen regelmässigt in kompletterande information från de berörda företagen, framför allt information som inte publicerats. Företag som inte svarar brännmärks av tidningen.
Förra året bedömdes 535 nyheter. Bedömningen omfattade såväl nya mediciner som gamla mediciner i nya versioner och/eller med nya indikationer.


Endast ett av preparaten fick högsta betyg ? ?Bravo?. Det var Orfadin från det svenska läkemedelsföretaget Swedish Orphan, som är specialiserat på att ta fram läkemedel mot sällsynta sjukdomar som saknar tillfredsställande behandling.
Orfadin är företagets första egna produkt och möjliggör effektiv behandling av tyrosinemi, en mycket ovanlig medfödd och dödlig leversjukdom. I hela världen finns cirka 400 barn med denna sjukdom. Om de behandlas med Orfadin är överlevnadschansen 90 procent.
Nu har alltså Orfadin blivit belönat med ?Guldpillret? (Pilule d?or) ? högsta utmärkelsen på Prescrires prislista över föregående års nya läkemedel.
Förra gången ?Guldpillret? utdelades var 1998 och gällde AIDS-medicinen Crixivan. Totalt har utmärkelsen delats ut nio gånger under Prescrires 26 åriga existens.


Tidskriften är alltså sträng i sina omdömen. Av de 535 läkemedel, som betygsattes förra året fick 469 omdömet ?Tillför inget nytt?. För flertalet ? 400 ? var omdömet självklart, eftersom det handlade om kopior av redan tillgängliga läkemedel.
Totalt lanserades 50 preparat med nya kommersiella namn, men ungefär hälften av dessa var falska nyheter, enligt Prescrires sätt att se på saken. En del var gamla läkemedel med nya indikationer. Andra var mycket snarlika redan existerande läkemedel och innebar ingen påtaglig terapeutisk förbättring.
För fyra preparat fanns indikationer mot ?påhittade? sjukdomar, som enligt Prescrire enbart tillkommit för att öka företagens försäljning. Så till exempel har Sanofi-Aventis nya preparat mot övervikt, Acomplia, i marknadsföringen uppgivits vara verksamt mot ?metaboliskt syndrom?. Enligt Prescrire är detta inget annat än ?en diffus beteckning för ett antal störningar av skilda slag?.
Än allvarligare var att 17 nya preparat bedömdes innebära större risker än fördelar ? delvis ett utslag av de tillståndsgivande myndigheternas slapphet:
?Myndigheterna ser ofta mer till läkemedelsföretagens kortsiktiga ekonomiska intressen än till patienternas väl?, skriver tidningen i sin sammanfattning av läkemedelsåret 2006.

Slutklämmen lyder:
?Oförmögna att ta fram nya läkemedel som innebär påtagliga förbättringar för patienterna, mångfaldigar läkemedelsbolagen knepen för att utnyttja sina patent till det yttersta, bland annat genom att hitta på nya indikationer. Samtidigt tvekar de inte att bruka och missbruka alla tänkbara former av marknadsföring för att driva på försäljningen av sina produkter.?

Stefan Andersson
frilansjournalist i Paris


 


 


 

Geriatriker som värnar om barnen

Samuel Lagercrantz
-
0

Läkemedelsverket, den anrika apotekarutbildningen och en mängd biotechföretag som härrör från Pharmacia gör Uppsala till läkemedelsstaden framför andra. Nu blir greppet om medicinsverige än fastare. Läkemedelskommittéernas ordförandekollegium, Lok, valde i höstas Uppsalabon Kerstin Hulter Åsberg till ny ordförande.
Kerstin Hulter Åsberg tar emot i landstingets lokaler mellan Fyrisån, Uppsala Slott och universitetsbiblioteket Carolina Rediviva.

Ett av dina första initiativ var att varna för en alltför generös förskrivning av rimonabant (Acomplia). Varför?
? Det var erfarenheterna från Xenical och Reductil. Vi vet att läkare utsätts för starkt tryck från patienter som vill prova nya bantningspreparat. Läkarna måste vara medvetna om att rimonabant kan medföra allvarliga biverkningar som depression och ångest.

Kommer du att varna för fler preparat?
Det tror jag säkert, men man kan inte göra det för ofta.

Vilken makt har läkemedelskommittéerna i förhållande till andra institutioner för att värdera mediciner?
? Vi stödjer myndigheternas arbete. Vi vill inte omvärdera det de säger utan istället lyfta fram deras åsikter.
Läkemedelsförmånsnämnden, LFN, var till exempel väldigt tacksam för att vi gick ut och manade till försiktighet med rimonabant. I det fallet citerade vi LFN ordagrant.
? Läkemedelskommittéernas styrka är att vi befinner oss så nära förskrivarna. Vi ska hjälpa myndigheterna att få ut sina budskap.

Ansvarskommittén presenterade nyligen ett förslag om att upphäva lagen om läkemedelskommittéer. Vad anser du om det?
? Läkemedelskommittéerna har växt fram på ett naturligt sätt vid sjukhusen för att det behövs några som väljer vilka mediciner som ska köpas in, hur man ordnar med säkerheten kring läkemedel och så vidare. Allt det måste skötas lokalt.
? Framgångsfaktorn för kommittéerna är deras närhet till förskrivarna och det ska man vara rädd om. Det spelar ingen roll om det står i lagen eller inte om man förstått verksamheten.

I en ny avhandling från Uppsala universitet har  Ingeborg Björkman intervjuat nyckelpersoner i läkemedelskommittéer. Hon konstaterar att kommittéerna saknar ett tydligt patientcentrerat förhållningssätt. Vill du ända på det?
? Jag tycker att det här med läkemedelsgenomgångar är patientcentrerat. Vi har också kampanjer som vänder sig till allmänheten. Vi ska till exempel ordna en sömnskola som syftar till att visa ickefarmakologisk behandling av sömnproblem. Anledningen är sömnpreparatens biverkningar som till exempel yrsel, dagtrötthet och ökad risk för fall.

Du tog som ordförande för Uppsalas läkemedelskommitté initiativ till Sveriges första kloka lista för barn. Kommer du att arbeta för att fler landsting tar fram reklistor för barn?
? Jag har skickat ut listan till de andra kommittéerna och talat om att den blev uppskattad hos oss. Listan har framför allt bidragit till att uppmärksamma hur lite evidensbaserad kunskap det finns för de vanliga medicinerna för barn. Nu kommer ny lagstiftning inom EU som förhoppningsvis bidrar till fler studier på mediciner som används av barn och unga.

Genom barnlistan har du uppmärksammat att barn och läkemedel är ett eftersatt område. Vilka andra områden vill du rikta ljuset mot?
? Jag vill synliggöra grupper av patienter som själva har svårt att driva sin sak. Det är de yngsta, de äldsta som inte längre själva bestämmer vilka läkemedel de får, hjärnskadade och psykiskt sjuka.

Vad anser du om att 6-7 procent av befolkningen äter antidepressiva läkemedel?
? Vi har från läkemedelskommittéernas sida valt att se positivt på det så länge det minskar antalet fall av självmord. Samtidigt vet vi att det överförskrivs antidepressiva medel.

Varför ska alla läkemedelskommittéer göra egna kloka listor? Om ni istället tar fram en nationell lista sparar ni resurser som ni kan använda till producentoberoende fortbildning.
? Vi lägger idag begränsad tid på reklistorna. Jag vet inte vem som vill ha en nationell lista. Vi går mot en utveckling där apoteksmonopolet avvecklas för att mångfald ska skapas. Skulle vi då göra tvärtom i den här frågan och få ett monopol på rekommendationslistor?

Vilka är egentligen fördelarna med många lokala listor?
? Följsamheten blir bättre om råden är lokalt förankrade. Dessutom har själva arbetet med listorna ett värde i sig. Diskussionen som leder fram till rekommendationerna är lika viktig som det man kommer fram till.

Det faktum att olika landsting förordar olika läkemedel gör att behandlingen kan skilja sig avsevärt i olika delar av landet. Hur går det ihop med kravet på lika vård för alla?
? Vi har skillnader i landet vilket vi ser vi på försäljningsstatistiken. Därför behöver vi kvalitetsriktlinjer. Men är det något man lär sig som doktor är det att man kan lyckas på flera sätt. Att alla gör likadant leder inte nödvändigtvis till ett lyckat resultat.

Kan du se några nackdelar med lokala rekommendationslistor?
? Egentligen inte så länge de bygger på ett evidensbaserat underlag. Listorna skapar förutsättning för konkurrens. Om det bara fanns en nationell reklista skulle många läkemedel slås ut.

Sedan förra året har Skåne, Västra Götaland och Stockholm en reklista vardera. Går vi mot en utveckling med färre kloka listor?
? Jag tror det. Vi kommer nog att få fler regionala listor. I Uppsala-Örebroregionen har vi idag sex till sju listor. Jag tror att vi på sikt kommer att göra en gemensam.

Vad skiljer dig från tidigare ?lokförare??
? Mina kliniska erfarenheter från mindre sjukhus. Hela mitt liv har jag varit inblandad i den basala vården på små sjukhus. Jag kommer parallellt med mitt uppdrag som ordförande att fortsätta arbeta som geriatriker och internmedicinare på lasarettet i Enköping.

Vilka frågor kommer du att driva ?
? Äldre personers läkemedelsanvändning är viktig och vi kommer att arbeta med miljöfrågor. Vi vill begränsa förskrivningen av miljöfarliga mediciner som till exempel kinoloner, det antidepressiva preparatet Sertralin och vissa sömnmedel. Vi vill också att läkare skriver ut mindre startförpackningar, för att minska antalet läkemedel som skrivs ut men inte används.
? Vi kommer även att arbeta för generisk förskrivning. Försöken med generisk förskrivning i Västra Götaland var framgångsrika och i andra länder fungerar det bra.

När tror du att vi får generisk förskrivning i Sverige?
? Jag hoppas att frågan tas upp i Apoteksutredningen. Om ett förslag läggs nästa år kanske vi har det år 2010.

Endast en läkemedelskommitté har en apotekare som ordförande. Vore det inte rimligt att apotekarna tog en större plats med tanke på deras stora kunnande om läkemedel?
? Det är en väldig styrka att ha läkare som ordförande. Läkare lyssnar på andra läkare och ska man få ett genomslag hos förskrivarna bör nog läkare vara ordförande i kommittéerna.

Tycker du att farmacevternas kompetens tas tillvara idag inom kommittéerna?
? Här i Uppsala gör vi det i högsta grad. Vi har med apotekare i vår kommitté och vi har bidragit till att landstinget anställt kliniska farmacevter.
? Jag tycker att man ska se kliniska farmacevter som en ny grupp som kan göra stor nytta i sjukvårdsteamet. De kan gå igenom läkemedelslistor och med hjälp av databaser identifiera olämpliga förskrivningar.
? Jag behandlade nyligen en 82-årig dam i Enköping som hade 26 mediciner när hon blev remitterad till mig. Jag bad apotekaren Anna Ekman vid Hemvårdsenheten för äldre i Uppsala att gå igenom damens läkemedel och föreslå vilka ändringar som kunde göras. Hon upptäckte mediciner som gavs i för hög dos i förhållande till ålder och njurfunktion och hon ifrågasatte flera preparat vilket hjälpte mig att snabbare välja vilka läkemedel som jag skulle sänka dosen på och vilka jag kunde sätta ut direkt.
? När jag senare följde upp patienten visade det sig också att hon hade blivit mycket piggare, konstaterar Kerstin Hulter Åsberg glatt.

Nya riktlinjer ska ge säkrare läkemedelsprövningar

Ingrid Helander
-
0

Europeiska läkemedelsmyndighetens nya riktlinjer tar avstamp i förra årets katastrofala prövning av TNG1412 där sex engelska män blev allvarligt skadade. Det är för att undvika en liknande händelse som myndigheten satt samman ett dokument som företagen bör följa när de planerar sina första kliniska prövningar.
– Förhoppningsvis kan vi ytterligare minimera riskerna vid läkemedelsprövningar på det här sättet, men vi kan aldrig eliminera dem helt, säger Nils Feltelius som är läkare vid enheten för kliniska prövningar på Läkemedelsverket.


I dokumentet finns ett antal egenskaper listade som kännetecknar en särskilt riskfylld substans. Och ska ett företag testa riskfyllda substanser ska de sedan följa ett antal punkter. Bland annat handlar det om hur den första dosen bestäms. För substanser där man kan misstänka att djurmodellerna inte ger relevant dosinformation så ska man beräkna dosen efter vad man tror är den lägsta dosen för att få biologisk effekt, och inte bara se till att minimera biverkningar.


Förutom dosrekommendationer handlar riktlinjerna om hur själva prövningssituationen ska gå till. Man ska sprida ut tillfällena när den första dosen ges och se till att det finns relevanta vårdmöjligheter i närheten om någonting akut skulle hända. EMEA skriver också att det är viktigt att öka samarbetet mellan olika myndigheter för att se till att alla har tillgång till relevant information.


Nils Feltelius tror att förra årets skandal kanske hade kunnat undvikas om man hade följt de här riktlinjerna.
– Kanske hade man beräknat dosen lite annorlunda och inte gett samma dos till sex personer samtidigt, säger han.


Riktlinjer är just riktlinjer och inte lagtext, företagen måste alltså inte göra så som EMEA nu föreslår.
– Men jag tror att de flesta kommer följa det här, det är ett enkelt sätt att försäkra sig om att man har minimerat riskerna och det är viktigt om det nu skulle hända något, säger Nils Feltelius.


Riktlinjerna är nu ute på remiss i två månader, därefter ska en slutgiltig version sammanställas.

Är man frisk om man känner sig sjuk?

Läkemedelsvärlden
-
0

För en grupp turkiska arbetsinvandrare som kom till Sverige i slutet av 60- och början av 70-talet var hälsokontrollerna det mest exotiska som de mötte här. Att gå till en läkare när man inte var sjuk var märkligt. Att man i Sverige kunde undersöka kroppens inre och uttala sig om sådant som inte kändes; att någon var sjuk utan att känna sig sjuk, var ofattbart. När doktorn dessutom kunde säga att man var frisk fast man verkligen kände sig sjuk, undrade de turkiska invandrarna vad det var för läkare man hade i Sverige.
Begreppen illness och disease har visat sig användbara inom medicinsk antropologi för att reda ut skillnaderna mellan det synliga och det osynliga, det kända och det okända i kroppen. Begreppen introducerades för att skilja patientens subjektiva upplevelse av sjukdom och lidande rotad i en viss social situation och kultur (illness) från den biomedicinska synen på avvikande tillstånd i olika organs struktur och/eller funktion (disease).
Såväl när illness föreligger utan disease som vid disease utan illness uppstår problem som man måste hantera inom vården.


De turkiska invandrarkvinnorna som jag lärde känna under flera år inför mitt avhandlingsarbete ? ?Onda Ögat eller Bakterier? ? hade ofta värk i kroppen, illness. Värken kunde bero på belastning av olika slag men också den så kallade ?Svenska Värken?, den man fick därför att man längtade hem och var allmänt nedstämd och desorienterad i det nya landet. När kvinnorna sökte hjälp för sin värk fick de reda på att det inte fanns något fel i kroppen, ingen disease. När de efter att ha sökt olika medicinska experter till sist reste till sina läkemän i byn där hemma, blev de genast mycket bättre. Deras tillit till den välkände läkemannen kombinerat med att få komma tillbaka hem kunde säkert bidra till denna känsla.
Disease utan illness, har direkt med den hälsokontrollerande verksamheten att göra. När kvinnorna från Anatolien och deras barn började hälsoundersökas i Sverige och då exempelvis fick veta att de bar på en sjukdom, eller ett anlag till en livshotande sjukdom, trodde de inte på läkaren. Ett positivt test på Pap-smear, det vill säga ett eventuellt förstadium till cervixcancer, en skugga på mammografibilden, eller förhöjda värden vid undersökning av blodtryck och kolesterol, uppfattades av kvinnorna som obegripligt. Kände man sig inte sjuk så var man inte sjuk. Två syskon som bar på adrenogenitalt syndrom utan några symtom ansågs helt friska av föräldrarna. När läkaren ställde sin diagnos avfärdades den till och med som farlig. När symtom så småningom uppstod tolkade föräldrarna det så att läkaren genom att säga att barnen var sjuka faktiskt hade satt sjukdomen på barnen. Ord från läkemän eller magiker ansågs bära på starka krafter. Ord kunde både läka och skada.
Det var också vid sådana tillfällen då svenska läkare gav besked att de var sjuka när de kände sig helt friska som invandrarfamiljerna besökte sina traditionella läkemän- och kvinnor i Anatolien för att få reda på hur det egentligen förhöll sig.
De här exemplen är hämtade ur mitt fältarbete för många år sedan. Men  frågeställningarna lever kvar och är lika relevanta idag. Det handlar om hur det vi uppfattar som självklart och ser som god hälso- och sjukvård i Sverige kan innebära stora problem för människor med andra kunskaper och annan kulturell bakgrund.


På samma sätt reagerade jag vid mitt första besök hos en av familjerna i Anatolien. Under denna vistelse blev jag efter någon tid akut sjuk, med vattnig avföring och hög feber. För mig tydde symtomen på något i stil med salmonella, kolera eller dysenteri. Jag ville ligga till sängs och bara dricka kokt vatten. Detta var inte acceptabelt; man låg inte till sängs om man inte var döende eller just fött barn. Jag ansågs inte varm och rinnande mage hade alla då och då på sommarhalvåret. Yoghurt, vatten och salt skulle jag dricka.
Efter några dagar utan att någon mer än jag tog symtomen på allvar, ville jag åka hem. Min avkortade vistelse blev en chock för kvinnorna. De undrade om jag inte trivdes eller inte tyckte om dem.


Väl hemma fick jag diagnosen guardiasis, en parasit som säkert var ofarlig och mycket vanlig i byarna i Anatolien men som gav en kraftig reaktion i sitt akuta skede hos en person från en annan miljö.  Men exemplet ger en spegel för oss att se oss själva i. Det vsar hur svårt det kan vara att förändra idéer om sjukdom. Det är tilliten som styr sökandet efter vård och bot.


Lisbeth Sachs är antropolog och författare.

Ny möjlighet att behandla terapiresistent hiv

Ewa Lundborg
-
0

INFEKTION

Prezista (darunavir)
Företag: Janssen-Cilag
Form: filmdragerad tablett
Indikation: Prezista är godkänt som tillägg till andra antiretrovirala läkemedel för behandling av hiv-infektion hos uttalat behandlingserfarna vuxna patienter som sviktat på mer än en behandling innehållande en proteashämmare. Tidigare behandlingshistorik och resistens måste noggrant beaktas.
Kommentar: Darunavir är en proteashämmare som måste ges tillsammans med 100 mg ritonavir som farmakokinetisk förstärkare. Samtidigt intag av föda höjer biotillgängligheten med ungefär 30 procent. Läkemedlet har visat effekt även mot virus som är resistenta mot flera andra proteashämmare.
Enligt Janssen-Cilag ska läkemedlet finnas tillgängligt på svenska apotek senast i slutet av april.

PSYKIATRI

Voxra (bupropion)
Företag: GlaxoSmithKline
Form: tablett med modifierad frisättning
Indikation: För behandling av egentlig depression
Kommentar: Voxra är en ny produkt innehållande den godkända substansen bupropion, samma substans som i Zyban mot nikotinberoende. Substansen utvecklades ursprungligen mot depression och har länge använts i detta syfte i andra länder, nu är indikationen godkänd även här. I andra länder säljs läkemedlet under namn som Wellbutrin eller Elontril.
Bupropion är en selektiv återupptagshämmare av noradrenalin och dopamin med minimal effekt på återupptaget av serotonin. Läkemedlet hämmar inte heller monoaminoxidas A eller B.

SMÄRTA

Prexige (lumiracoxib)
Företag: Novartis
Form: filmdragerad tablett
Indikation: Symtomatisk lindring vid behandling av artros i knä eller höft.
Kommentar: Lumiracoxib är en ny substans av typen selektiva cox 2-hämmare. Beslut om förskrivning ska baseras på individuell bedömning av patientens samtliga riskfaktorer.

NYA KOMBINATIONER

Fosavance (alendronsyra + kolekalciferol)
Företag: Merck Sharp & Dohme
Form: tablett
Indikation: Fosavance är godkänt för behandling av postmenopausal osteoporos hos patienter med risk för
D-vitaminbrist. Adrovance minskar risken för kot- och höftfrakturer.
Kommentar: Fosavance är en ny produkt innehållande de sedan tidigare godkända substanserna alendronat och kolekalciferol (vitamin D3). Kombinationen ingår ej i något tidigare godkänt läkemedel.



Mydriasert (fenylefrinhydroklorid + tropikamid)
Företag: Ioltech
Form: ögonlamell
Indikation: Framkalla pre-operativ mydriasis eller för diagnostiska syften där monoterapi är otillräcklig.
Kommentar: Mydriasert är en ny produkt innehållande sedan tidigare godkända substanser. Kombinationen ingår ej i något tidigare godkänt läkemedel.


Rapydan (lidokain + tetrakain)
Företag: Eusa Pharma
Form: medicinskt plåster
Indikation: Ytanestesi av huden i samband med nålstick samt vid ytliga kirurgiska ingrepp på normal intakt hud hos vuxna. Ytanestesi av huden i samband med nålstick på normal intakt hud hos barn från 3 års ålder.
Kommentar: Rapydan är en ny produkt innehållande sedan tidigare godkända substanser. Kombinationen ingår ej i något tidigare godkänt läkemedel.

EU godkänner nytt diabetesläkemedel

Ingrid Helander
-
0

Diabetesläkemedlet sitagliptin verkar med en ny mekanism för att kontrollera blodsockernivån i blodet. Substansen är en DPP-4 hämmare. Enzymet DPP-4 bryter normalt ner inkretiner, som är tarmhormoner som reglerar blodsockret genom att öka frisättningen av insulin och bromsa bildandet av socker i levern. Hämmandet av DDP-4 gör alltså att nivån av inkretiner ökar vilket stimulerar insulinproduktionen och minskar blodsockerproduktionen.


Läkemedlet, som kommer marknadsföras under namnet Januvia, godkändes av EU för behandling av diabetes typ-2 i kombination med metformin i de fall där enbart diet, motion och metformin inte gett resultat. Substansen är också godkänd för kombinationsbehandling med en PPAR-agonist.


Merck Sharp & Dohme som tillhandahåller Januvia planerar nu att ansöka om subvention hos Läkemedelsförmånsnämnden. Januvia är sedan tidigare godkänt i bland annat USA, och kommer troligen att finnas på svenska apotek under hösten.

Samarbete ger nytt malariamedel

Åsa Magnusson
-
0

Det nya läkemedlet ASAQ är en kombinationstablett av artesunate och amodiaquine, två av de substanser som rekommenderas av WHO för behandling av malaria. Läkemedlet skyddas inte av något patent och kan därför tillverkas av flera företag samtidigt. Dessutom tas tabletterna bara en gång om dagen vilket underlättar för patienterna.

? Genom att behandlingen är billigare och enklare kommer fler att få tillgång till den och på rätt sätt genomföra behandlingen, säger PehrOlov Pehrson på Läkare Utan Gränser.

Läkemedlet är resultatet av ett samarbete mellan Drugs for Neglected Diseases initiative (DNDI) och Sanofi-aventis. DNDI är en icke vinstdrivande sammanslutning av forskarorganisationer och Läkare Utan Gränser, och har som ambition att utveckla nya och bättre läkemedel för eftersatta sjukdomar.


Sedan 2001 rekommenderar WHO ACT-kombinationer för behandling av malaria. Problemet med behandlingarna som hittills funnits på marknaden är att de är dyra och har låg följsamhet eftersom tabletterna måste tas flera gånger dagligen.

123...5Sida 1 av 5