Månads arkivering juni 2006

Utbyte besvärligt för sköterskor
(VÅRDFACKET)
I många landsting har också akutsjukvården börjat köpa in läkemedel till lägsta pris. Eftersom priserna kan variera månadsvis kan bytena komma tätt, vilket ställer till det för sjuksköterskorna. Till sin hjälp har man läkemedelskommittéernas utbyteslistor. Men sjuksköterskan Mia Ilhammar berättar att man ändå ofta tvingas bläddra i Fass för att försäkra sig om att patienten verkligen får rätt läkemedel.
Allvarligast tycker hon förvirringen är kring olika injektionsvätskor och infusionslösningar, främst antibiotika, där namnen ofta är snarlika trots att medlen har olika funktioner och kanske ska beredas olika.

Tand för tunga
(APOSTROFEN)
När Apoteket blir allt mer konkurrensutsatt blir det också viktigare att personalen tänker på vad man säger om företaget, påpekar Elisabeth Falkemo på företagets personalavdelning i en artikel i personaltidningen.
Vad det i praktiken kan innebära exemplifierar Elisabeth Falkemo:
Det är till exempel inte illojalt att för vänner och bekanta klaga över att jobbet är tråkigt eller stressigt. Däremot kan det vara illojalt att kritisera företaget i publika sammanhang.

Stålbadet kommer att fortsätta
(BIOTECH SWEDEN)
Trots stålbad, med konkurser och fusioner i dess kölvatten kvarstår trycket på bioteknikbolag världen över att anpassa sina affärsmodeller så att de snabbare passar in i inkomstbringande verksamhet. Det skriver Ronnie M Andersson, en av grundarna till företaget Bioseeker i en krönika. Stora läkemedelsföretag är beroende av bioteknikbolag att finna nästa storsäljande drog. Stålbadet av bioteknikindustrin kommer att fortsätta, trots en uppåtgående konjunktur. Vissa räknar med att hälften av dagens bolag kommer att försvinna inom några år.

Staffan Eksborg och Åsa Andersson antyder att landstingen inte klarar av att se till att de små barn som har behov av syrahämmande läkemedel får dessa på ett rättvist och jämlikt sätt. Vi vill istället hävda att detta fungerar väl runt om i landet. Med Sveriges Kommuner och Landsting som samordnare har samtliga landsting kommit överens om att se till att de barn som av olika anledningar behöver syrahämmande behandling, som inte längre ingår i läkemedelsförmånen, inte skall drabbas ekonomiskt.

Även Apoteket AB har varit involverade i att ta fram de administrativa lösningar som måste till för att man praktiskt skall kunna klara hanteringen i sjukvården. Apotekarna Staffan Eksborg och Åsa Andersson tycks inte heller vara tillfreds med den lösning Apoteket nu lovat förse landstingen med. Men övriga involverade är nöjda, och vi är tacksamma för den hjälp vi fått av Apoteket. Det är för övrigt inget krav att den vanliga receptblanketten skall användas. Det är givetvis även möjligt att använda elektronisk receptförskrivning bara man kan garantera att hanteringen med kundnummer blir rätt.

Men, information är svårt, och givetvis finns det både läkare och apotekspersonal som inte känner sig informerade. Det har nu gått fyra veckor sedan LFN:s beslut trädde i kraft, och varken vi eller andra kan garantera att alla rutiner fungerar oklanderligt överallt än. Men vi är övertygade om att alla involverade, inom barnsjukvården och apoteken, hjälps åt för att underlätta för de familjer som är berörda av förändringen.

Sjukvården klarar av de små barnens behov av syrahämmande läkemedel, likväl som man klarar av behovet för andra mindre patientgrupper där det inte finns alternativa behandlingsmöjligheter inom läkemedelsförmånen. Barnen är en viktig grupp, men vi har fler patienter som måste särbehandlas på olika sätt. Att skapa regelverk som skall täcka alla situationer, är inte möjligt. Vi skulle få en snårskog av undantag, som till sist skulle vara omöjlig att tränga igenom.
Bodil Ericsson
ordförande
Landstingens
Läkemedelsförmånsgrupp,
Sveriges Kommuner och Landsting
Axel Edling
ordförande
Läkemedelsförmånsnämnden
Ann-Christin Tauberman
generaldirektör,
Läkemedelsförmånsnämnden

Sex säljer. Det räcker med att titta på kvällstidningarnas löpsedlar för att förstå att bara själva ordet sex, i mer eller mindre fantasifulla ordkombinationer, lockar och kittlar oss, eller åtminstone en del av oss, till köp av tidningarna.
Sex kan också sälja läkemedel, särskilt i mediernas spalter. Det läkemedel som, utan tvekan, har fått mest uppmärksamhet i medierna det senaste decenniet är Viagra. En slump? Skulle inte tro det. Nyheter om Viagra innehåller alltid en sexvinkel.
Men nu har läkemedelsföretaget Schering-Plough kommit på hur den sexiga slipstenen ska dras även för läkemedel som inte har någon direkt erotisk koppling i sin medicinska effekt.

Måndagen den 24 april gick de ut med ett pressmeddelande till Sveriges samlade medier. ?Pollenallergi försämrar sexlivet? var den lockande rubriken. Meddelandet fortsatte; ?En ny studie visar att obehandlad allergisk snuva, så kallad hösnuva, påverkar sexlusten och prestationsförmågan negativt.?
Detta var naturligtvis mumma för medierna. Årets ?pollenchock? hade då redan vevats flera varv sedan slutet av februari och redaktionerna var i starkt behov av en ny vinkel. Inom några timmar låg nyheten om den stundande björkpollensäsongen som ett hot mot alla allergikers sexliv högt upp på många mediers webbplatser. Kvällstidningarna gick naturligtvis i bräschen och högg likt hungriga hajar på betet, men det gjorde också SVT:s och TV4:s nyheter liksom TT och därmed ett antal större och mindre lokaltidningar varav i varje fall Sydsvenskan var en.

Poängen i pressmeddelandet var naturligtvis att om hösnuvan behandlades med antihistaminer återställdes sexlivet till det normala. Ett svårslaget säljargument för antihistaminer. Ta en tablett och ditt sexliv blir bättre. Och det gällde både kvinnor och män.
Vid en närmare granskning av källan till nyheten är det dock lätt att ifrågasätta det ärliga uppsåtet hos Schering-Plough.
Den ?nya? studien är från 2005 och endast gjord på 43 personer. Eftersom de dessutom delas in i två grupper bestående av män och kvinnor innebär det att resultatet baseras på cirka 20 män i en grupp och ungefär lika många kvinnor i en annan. Detta framgår naturligtvis inte av pressmeddelandet.

Skillnaderna som redovisas anges visserligen som statistiskt signifikanta, men samtidigt är det lätt att räkna ut att en förändring för en, eller ett par av de 20 individerna i varje grupp kraftigt kan påverka resultatet. Det är med andra ord inte särskilt lämpligt att dra alltför långtgående och generaliserade slutsatser av resultatet.
Något som Schering-Plough inte heller berättar är att undersökningen är utförd i Turkiet. Inget ont om turkisk forskning i sig, tvärtom är den på frammarsch inom flera områden. Men däremot kan man ifrågasätta relevansen av fyndet för en svensk björkpollenallergiker. Vem har någonsin sett en björk i Turkiet? Vad det än var för pollenallergi som testades så inte var det björk, den saken är säker.
Men ?nyheten? gick rakt ut till den svenska befolkningen helt okontrollerad av ett flertal svenska medier. Schering-Ploughs PR-trick lyckades i salig symbios med medierna, för kvällstidningarna sålde fler lösnummer, tv-nyheterna fick fler tittare och antihistaminmarknaden fick sig en extra skjuts uppåt. Alla var nöjda och glada.
Det enda vi inte vet är hur många svenska björkpollenallergiker som faktiskt fick ett bättre sexliv och hur många som bara kände sig lurade.

Det finns en risk att Schering-Ploughs framgångsrika PR-trick nu kommer att följas av fler liknande ?nyheter?. Det är knappast något problem att ta fram studieresultat som visar att praktiskt taget vilken sjukdom som helst som påverkar livskvaliteten negativt också påverkar sexlusten åt samma håll. Liksom att man med en behandling som påverkar sjukdomen och förbättrar livskvaliteten också ökar sexlusten.
Det skulle därför inte förvåna mig om vi snart får se nyheter som ?Plötslig huvudvärk försämrar sexlivet?, ?Antidepressiv behandling ökar lusten? eller ?Sura uppstötningar kan lätt förstöra kärleksakten?.
Då vet vi att läkemedelsföretagens marknadsförare slutligen har anammat dokusåpornas två främsta ledord. Sex säljer.

Cirka femtio procent färre barn drabbades av allvarlig malaria i en fas II-studie med Glaxosmithklines (GSK) vaccin RTS,S/AS02A. Studien pågick i 21 månader. Rönen publicerades i den amerikanska medicinska tidskriften The Lancet i slutet av förra året.
– Det kanske inte låter så mycket, men det är ett vetenskapligt genombrott av stora mått, säger Jann Storsaeter, medicinsk rådgivare på GSK.
Vaccinet består dels av proteinet circumsporozoite, CS-proteinet, som finns på malariaparasiten, dels av adjuvans, hjälpämnen, som förstärker immunförsvaret.

Naturlig immunitet
CS-proteinet, som visat sig ha en förmåga att stimulera immunförsvaret, ingår i flera andra av de vaccin mot malaria som är under utveckling, men ingen kandidat har kommit så långt som RTS,S/AS02A. Just nu pågår fas III-studier.
I studierna har preparatet prövats på små barn. Barn är särskilt känsliga för malaria och det är därför extra angeläget att få fram ett vaccin för dem. Barnen som vaccinet har prövats på lever alla i områden där de exponeras för malaria och vaccinet samverkar därför med immunförsvaret som naturligt utvecklar antikroppar och cellulär immunitet, berättar Jann Storsaeter.
Om vaccinet hade testats på turister som reser till malariadrabbade områden hade resultaten inte nödvändigtvis varit lika goda eftersom turisterna inte exponeras för malaria i sina hemländer. Därför har de svårt att utveckla varaktig motståndskraft.
– Varaktigheten av skyddet kräver sannolikt konstant exposition, menar Jann Storsaeter.
Malariaparasiten är en överlevnadskonstnär, vilket gör det svårt att få fram ett vaccin.
– Parasiten är expert på att undvika människors immunförsvar, dess enda fiende i hundratusen år, säger Anders Björkman, professor i infektionssjukdomar vid Karolinska institutet i Solna.

Blandade reaktioner
Resultaten för GSK:s kandidat har mött blandade reaktioner. En del experter menar att det är fråga om ett genombrott, andra anser att man inte bör ha för höga förväntningar.
Anders Björkman säger att det är positivt att man med ett vaccin uppnått viss effekt, men tycker annars inte att resultaten är särskilt upphetsande.
– Substansen är inte i närheten av ett färdigt vaccin och resultaten är osäkra då konfidensintervallet är brett.
Som ensamt vaccin tror han inte att RTS,S/AS02A blir aktuellt. Däremot kan det i framtiden tänkas ingå i ett kombinerat vaccin.

Svårt att få fram vaccin
Han förhåller sig skeptisk till att vaccin är den bästa lösningen mot malaria och framhåller hellre behandling som en nära förestående lösning.
– Allt går inte att förebygga med vaccin. Det finns en övertro på vaccin. Det är inte samma sak att ta fram ett vaccin mot en parasit som mot till exempel mässling. Till skillnad från mässlingviruset kan parasiten anpassa sig för att undvika immunförsvaret.
Utvecklingen av vaccinet sker i samarbete mellan GSK och forskare från Spanien och Moçambique. Organisationen Malaria Vaccine Initiative är med och delfinansierar projektet.

Enligt Folkhälsoinstitutets siffror för 2005 ökar bruket av antidepressiva läkemedel, framför allt bland kvinnor i åldern 45-64 år. I den gruppen tar elva procent någon form av antidepressiva läkemedel. Motsvarande andel bland män i samma ålder är sex procent.

Nu kommer dessutom nya forskningsrön från Danmark, som pekar på ett samband mellan användning av antidepressiva läkemedel samt av litiumbehandling, och Parkinsons sjukdom senare i livet (J Neurol Neurosurg Psychiatry 2006;77). Resultatet grundar sig på uppgifter i ett förskrivningsregister med närmare 1,3 miljoner danskar. Riskökningen sett i andel som senare behandlas mot Parkinsons sjukdom låg på 2,27 för män och 1,50 för kvinnor (antidepressiva) samt 2,22 för män och 1,64 för kvinnor (litium).

Det bekräftar tidigare forskning som pekat på sambandet mellan affektiva störningar samt svår oro, och utveckling av Parkinsons sjukdom senare i livet. De danska forskarna misstänker dock att det kan vara själva behandlingen med antidepressiva läkemedel, och inte orsaken till behandlingen, som påskyndar utvecklingen av Parkinsons sjukdom.

Tills för bara några år sedan fanns inget peroralt läkemedel framtaget specifikt mot neuropatisk smärta. Idag finns ett. Ifall det är ett trendbrott eller ej återstår att se, men det råder ingen brist på idéer om hur nervsmärta ska bekämpas.
Vid neuropatisk smärta uppstår smärtsignalen i nervsystemet och de läkemedel som finns att tillgå är långt ifrån tillfredsställande för en stor del av patienterna. Incitament saknas inte för industrin. Ett effektivt läkemedel med få biverkningar skulle tveklöst bli en bästsäljare. Och uppslagen är många. Ändå kommer vi att se få substanser med nya verkningssätt de närmaste åren.
Enligt Clas Mannheimer, professor vid Sahlgrenska akademin i Göteborg och ordförande i Svenska smärtläkarföreningen, är orsaken att det är svårt att få fram läkemedel som inte medför kraftiga sidoeffekter.
– Intresse saknas inte, men många preparat faller bort innan de når marknaden. Oftast är det just på grund av biverkningarna. Ett preparat med marginella sidoeffekter skulle vara en jättevinst. Alla de läkemedel som idag används mot neuropatisk smärta orsakar biverkningar såsom yrsel, illamående och dåsighet.

Framtagna för annat
Nästan samtliga av de medel som idag används mot neurogen smärta är egentligen framtagna för andra ändamål, bland annat depression och epilepsi.

Första perorala läkemedlet utvecklat specifikt mot neuropatisk smärta blev pregabalin som godkändes för två år sedan. Sedan tidigare fanns capsaicin, en salva som till exempel används mot smärta som uppstår på grund av bältros. Nu utvecklar flera företag preparat som verkar specifikt mot nervsmärta.
Men få har kommit långt. Mycket av forskningen ligger i preklinisk fas och flera projekt har avbrutits på vägen på grund av biverkningar. Astrazeneca uppger att de har intensiv forskning på området men allt ligger i tidig utveckling. Det preparat med nytt verkningssätt som kommit längst befinner sig i fas I.
– Framförallt behövs det nya läkemedel mot kronisk smärta eftersom det redan finns flera effektiva preparat mot akut smärta, säger Anna Sundgren-Andersson, projektledare på Astrazeneca.

?Finns ett jättebehov?
Torsten Gordh, överläkare vid Akademiska sjukhuset i Uppsala och adjungerad professor i smärtforskning, anser också att nya preparat behövs mot den långvariga smärtan som kan vara neuropatisk men också kan ha andra orsaker.
– Många personer lider av kronisk värk. Det är en folksjukdom. Det finns ett jättebehov av nya läkemedel även om vi inte helt saknar verktyg idag.

Paracetamol har länge använts mot lätta smärtor, men dess verkningsmekanism är fortfarande inte helt klarlagd. Torsten Gordh tror att om man kan kartlägga den bättre kan man få fram preparat med paracetamols gynnsamma biverkningsprofil som är effektiva även mot svåra smärtor.
Forskningen efter nya substanser riktar till stor del in sig på NMDA-receptorer. De läkemedel inom klassen som idag finns tillgängliga är inte användbara för personer som lider av neurogen smärta.

För stark effekt
– NMDA-receptorantagonisten ketamin, som används som bedövning vid kirurgiska ingrepp, är för stark för att kunna ges i vaket tillstånd. Andra NMDA-receptorantagonister som används vid till exempel Parkinson är för svaga.
Ketamin ges som injektionslösning. Torsten Gordh berättar att substansen finns att specialbeställa i tablettform och då visat sig ha god effekt för vissa patienter, men detta sker i dagsläget endast experimentellt.
Forskning pågår för att få fram läkemedel som blockerar just de enheter på NMDA-receptorerna där effekt mot smärta skulle kunna uppnås. Det lär dröja ett antal år innan sådana preparat finns tillgängliga. Inget av de företag Läkemedelsvärlden har varit i kontakt med har kommit långt med substanser mot neuropatisk smärta som har NMDA-receptorn som måltavla.
Ett spår som Torsten Gordh anser särskilt spännande är att en sänkning av kväveoxidhalten i celler visat sig kunna dämpa värk.
– Vi har gjort en del preliminära experiment som tyder på smärtlindrande effekt utan de biverkningar NMDA-antagonister ger upphov till.

Sprider smärtan
Kväveoxid verkar vara inkopplad i flera system som påverkar smärta och är förmodligen också inblandad i flera analgetikas verkningsmekanism, bland annat paracetamols. Då kväveoxid är en gas kan föreningen lätt diffundera celler emellan och smärtan sprids. Läkemedel som specifikt tar tillvara på den kunskapen befinner sig fortfarande i tidig utveckling.
En ytterligare tänkbar angreppspunkt för kommande läkemedel är cannabisreceptorer. Bland annat bedriver Pfizer forskning om vilken roll receptorer för cannabinoider spelar vid smärttillstånd.
Särskilt äldre patienter är i behov av nya preparat, anser Torsten Gordh. Många smärtproblem ökar med åldern och befolkningen lever allt längre i genomsnitt.
– De läkemedel som vi har idag passar inte äldre människor. NSAID ger mag- och tarmbiverkningar, coxiber ökar risken för hjärt- och kärlsjukdomar, antidepressiva, antiepileptika och opioider har också biverkningar som äldre är känsliga för. Det behövs nya preparat baserade på nya mekanismer.

Selektiva substanser behövs
Clas Mannheimer menar att läkemedel som är mer selektiva är lösningen.
– De läkemedel vi har mot neuropatisk smärta slår på flera mekanismer. De är så kallade ?dirty drugs?, vilket bland annat innebär mycket biverkningar. Man måste få fram mer selektivt verkande preparat.
Opioider kan ha effekt inte enbart vid vävnadssmärta utan även mot neuropatisk. Länge har man hoppats på opioider som stimulerar delta-receptorer, istället för my- och kappa som dagens preparat. Clas Mannheimer framhåller att det inte lyckats hittills.
– När det på 70-talet upptäcktes att opioider verkar på flera typer av receptorer såg man möjligheter att få fram farmaka med morfinets alla fördelar men inga av dess nackdelar. Så har det inte blivit och det har gått trettio år. Återigen är det en fråga om biverkningar.

Varje år publiceras det omkring 4 000 vetenskapliga studier om smärta. Men bara en procent, omkring 40 studier, handlar om äldre personers smärta. Det visar en färsk genomgång som publicerades i Journal Pain Medicine i maj i år. Samtidigt dominerar de äldre bland smärtpatienterna.
– Vi brukar räkna med att omkring 20 procent av normalbefolkningen lider av någon sorts smärta. Men den siffran stiger dramatiskt ju äldre man blir. Muskler blir stelare och skelettet skörare. Smärta kan också vara en effekt av exempelvis stroke eller Parkinsons sjukdom, som leder till smärtsatta muskelkontrakturer och felbelastningar av leder och skelett, säger Andreas Aly.
I en ny rapport från Stockholms läns landsting, inom ramen för det så kallade medicinska programarbetet (MPA), framgår att 60-80 procent av befolkningen 65 år eller äldre har ett eller flera smärtsamma tillstånd. Ofta handlar det om cancerrelaterad smärta, neuropatisk smärta, postoperativ smärta och smärta vid artros och ischemiska tillstånd. En litteraturöversikt från 2001 pekar på en smärtförekomst på 29-86 procent i åldrarna 75-84 år (Clin Geriatr Med 2001: 17; 417-431).
– Att det ändå görs så få studier om smärta bland äldre beror till stor del på att det är svårt. Många äldre har ett komplicerat sjukdomsspektrum och helst vill man ju ha ?rena studier?. En del har kognitiva problem som gör det svårt för dem att medverka i studier, och dessutom är biverkningsrisken större bland äldre, säger Andreas Aly.

Ulf Jakobsson, sjuksköterska och forskare på institutionen för hälsa, vård och samhälle vid Lunds universitet, har i sin doktorsavhandling undersökt bland annat förekomsten av smärta bland äldre, och även vilka smärtbehandlingsmetoder som används.
– När det handlar om smärtbehandlingar generellt, såväl farmakologiska som icke farmakologiska, finns det betydande kunskapsluckor. De flesta metoder som idag används är testade på medelålders och yngre patientgrupper, säger Ulf Jakobsson.
– Många studier visar att smärta bland äldre är underbehandlad. Personalen underskattar ofta patientens smärta, samtidigt som den överskattar behandlingens effekt.

Läkare förmedlar negativ bild
Bristen på kunskap har också lett till att behandlingarna ofta ser olika ut beroende på var i landet patienten bor och vilken typ av vårdgivare patienten möter. Många gånger handlar det om icke evidensbaserad behandling.
– Riskerna med det är att behandlingen blir ineffektiv, och vi har bland annat en generell underbehandling av smärta. Äldre patienter kan också se på sig själva så som gamla och vill inte ?besvära doktorn? med sina krämpor. Dessutom finns en rädsla bland äldre att bli beroende av sina läkemedel, säger Andreas Aly.
Bristerna fortsätter då man ser på hur kommunikationen fungerar mellan äldre patienter med smärta och läkarna. Det visar en europeisk studie, som Andreas Aly varit delaktig i. I studien ingick drygt 5 800 patienter, varav 800 var svenskar, samt närmare 1 500 läkare.
– Vi kartlade hur dessa patienter upplever sin situation, den behandling de får, den information sjukvården ger, hur de ser på farmakologisk behandling, vad de var mest oroliga för etcetera, säger Andreas Aly.
– Det visade sig att de patienter som kände smärta, och som besökt en läkare, i större utsträckning upplevde att det inte fanns speciellt mycket att göra åt smärtan jämfört med de patienter som inte träffat någon läkare. Det verkar som många läkare ger för negativa budskap och signalerar att det inte finns så mycket man kan göra. De kanske skriver ut något smärtstillande läkemedel, men glömmer bort att det även finns bra icke farmakologiska behandlingar.
En studie från 2004 visade att över hälften av äldre smärtpatienter som är i behov av daglig hjälp använder mellan två och fyra metoder i olika kombinationer för att hantera sin smärta, och att endast 4 procent helt avstår från smärtlindring (Eur J Pain 2004: 8; 335-44). De vanligaste metoderna är farmakologisk behandling, vila och distraktion.
Ulf Jakobsson vid Lunds universitet menar att icke farmakologiska metoder, så som elektrisk stimulering (Tens), kyla, vila etcetera, idag använts allt för lite som ett komplement till farmakologisk behandling.

– Dessa metoder skulle, beroende på orsaken till smärtan, var och en kunna bidra till att dosnivån på den farmakologiska behandlingen hålls nere. På så vis kan man också minska risken för biverkningar och läkemedelsinteraktioner, säger Ulf Jakobsson.

Tveksam till paracetamol

Enligt en SBU-rapport från 2003 är paracetamol förstahandsval vid lätt eller medelsvår smärta bland äldre. För svårare smärta används ofta opioider. Men det är en patientgrupp som ofta har en arsenal av olika läkemedel, risken för interaktioner mellan läkemedel kan vara stor och dessutom är läkemedelsomsättningen i kroppen mindre vilket ökar risken för feldoseringar.
– Äldre patienter med hjärtsvikt får ofta två till tre läkemedel och samma gäller patienter med högt blodtryck. Numera gäller det ofta även vid behandling mot smärta bland äldre. Det kan vara så att man helt enkelt inte vill ge bara ett läkemedel, om dosen då måste bli så hög att det finns risk för biverkningar.
– Men idag finns det så pass bra datoriserat förskrivarstöd att risken för läkemedelsinteraktioner skulle kunna reduceras. Det varnar för om en förskrivning leder till en sådan risk. Men samtidigt vet jag ju inte om interaktionerna verkligen har minskat till följd av detta system, säger Andreas Aly.
Andreas Aly är kritisk till den stora användningen av paracetamol, liksom av NSAID-läkemedlet ibuprofen, till äldre patienter med smärta. De studier dessa läkemedel ingått i har i regel varit små, betydligt mindre än vad som gäller för nyare läkemedel så som coxiber. Dessutom har inga studier riktat sig till en tydligt avgränsad grupp äldre patienter, exempelvis smärtpatienter över 80 år, säger han.
– Var femte till var tionde äldre patient som får exempelvis ibuprofen drabbas av magsår. Patienterna själva känner det inte, det handlar ju om värktabletter och därför blir de upplevda besvären små, men om vi tittar in i magen så ser vi det.
– Jag tror inte dessa läkemedel skulle bli godkända idag för behandling av dessa patienter, eftersom man inte har gjort tillräckligt stora och noggranna studier med de äldre preparaten och därmed är också kunskapen för liten, säger Andreas Aly.
Andreas Aly vill gärna se en större användning av morfinpreparat för behandling av svårare smärta bland äldre, om man ska se till effekt kontra biverkningar.
– Svaga opiater fungerar ofta ganska bra. Men dessa är också förknippade med besvärliga biverkningar, så som yrsel och illamående. Hos äldre är sannolikt morfin i låga doser bättre, det ger en bättre smärtlindring i relation till biverkningarna. Jag tror att morfin är underanvänt idag och orsaken är till stor del läkarnas rädsla för att använda det, säger Andreas Aly.

Hospice en vägvisare

Vid vård i livets slutskede har smärtlindringen kommit längre än vid övrig vård av äldre med smärta, menar Andreas Aly. Det pågår relativt mycket forskning på området, inte minst på Stockholms sjukhem där Andreas Aly är chefläkare, och bland läkare och övrig vårdpersonal har det de senaste 10-15 åren skett en viktig attitydförändring till smärtlindring. Rädslan för att patienter ska bli beroende av smärtlindrande läkemedel är inte längre så stor. Men den positiva utvecklingen gäller framför allt för cancerpatienter.

– De som arbetar med cancerpatienter i livets slutskede är ofta oerhört kompetenta, och som patient blir man i de allra flesta fall väl omhändertagen. Tyvärr råder en platsbrist som gör att allt för många fortfarande inte kommer i kontakt med det professionella omhändertagandet i livets slutskede, säger Andreas Aly.
– Mycket av den kunskap och erfarenhet rörande smärtlindring som kommer från hospice-verksamheten har även vi andra tagit till oss, och idag finns det ofta ett bra samarbete mellan palliativa avdelningar på sjukhus och den medicinska hemsjukvården. Men det råder en orättvisa, så till vida att det främst är cancerpatienter som får del av den här kompetensen. Många andra som har svåra symtom i livets slutskede, det kan vara patienter med kroniska lungsjukdomar, hjärtsvikt eller svåra njur- och leversjukdomar och då kanske ångest och oro är ett större problem än själva smärtan, får oftast inte lika avancerad behandling, säger Andreas Aly.