Månads arkivering september 2005

Jag har själv multipel skleros sedan cirka 1990. Hur kan man förbjuda något ? vad det än må vara ? som hjälper de sjuka till ett drägligare liv? Det måste ha gjorts av personer som själva aldrig mött en outhärdlig vardag.

Jag har inte själv provat marijuana, men har flera mediciner som betecknas som narkotika, är beredd att prova steroider för att få energi, men vem vill hjälpa mig med det? Jag orkar knappt borsta tänderna.

Kerstin

Tockus Camurus är en liten fågel med stor, kurvig röd näbb. Men det är inte någon pippi bioteknikföretaget Camurus namn syftar på.

? Vårt namn kommer av det latinska ordet för kurva. Alla de strukturer vi arbetar med kan beskrivas matematiskt, men då måste man föra in kurvaturbegreppet, säger Fredrik Tiberg, forskningschef och vd på Camurus.

Det är snart femton år sedan idén om att starta Lundaföretaget Camurus föddes. Universitetet hade länge varit världsledande inom lipidkemiområdet. Institutionerna för fysikalisk kemi och för livsmedelsteknologi var båda i framkanten av utvecklingen.
? När Kåre Larsson som var professor i livsmedelsteknologi i Lund träffade den skånske entreprenören Gunnar Sandberg skapades förutsättningar för att bilda ett nytt bolag, säger Fredrik Tiberg.

De båda grundarna är fortfarande involverade i verksamheten och Camurus är ett dotterbolag till Gunnar Sandbergs koncern GS Development.

Fredrik Tiberg gick in som forskningschef 2002 och blev även utsedd till vd 2003. Han berättar att Camurus forskning syftar till att förbättra administreringen av läkemedel.
För att göra det har Camurus tagit fram två baskoncept.

Nanoteknik används

I det ena nyttjas små fragment av självassocierande lipider i form av nanopartiklar som kan injiceras intravenöst eller i vävnad och fungerar som bärare för den aktiva substansen. De kan också appliceras med spray eller administreras som koncentrat i kapsel och har då funktionen att öka upptaget av läkemedlet.

Det andra konceptet bygger på en gel som fungerar som en depå. Depån kan släppa ifrån sig exakt så mycket aktiv substans per dygn som motsvarar en daglig dos.

När gelen sprutas in under huden eller i muskelvävnad bildas en lipidstruktur bestående av små nanodomäner av vatten och olja som binder läkemedelsmolekylerna lagom hårt för att åstadkomma en regelbunden frisättning av den aktiva substansen.

? Eftersom strukturen utgörs av amfifila lipider som har hydrofila och hydrofoba regioner går den att anpassa så att den fungerar både med vatten- eller fettlösliga läkemedelssubstanser, berättar Fredrik Tiberg.

? Endast en produkt baserad på den här tekniken finns på marknaden och den har vi utvecklat. Det är ett medel mot infektion i tandfickan. Vi tog fram läkemedelsformuleringen tillsammans med ett danskt företag. Nu säljs produkten av Colgate, fortsätter han.

Idag är systemet vidareutvecklat så att det kan användas för mer avancerade tillämpningar.

Färre injektioner

För närvarande har Camurus flera produkter under utveckling. Bland annat för behandling av cancertumörer. Andra områden som företaget arbetar med är smärtbehandling, centrala nervsystemet, metabola- och infektionssjukdomar. Ofta är det just konceptet med depå som efterfrågas.

? Ett typfall är att en kund har en terapeutisk peptid som måste injiceras en gång om dagen. Med vårt bärarsystem kanske det räcker med att den injiceras en gång i månaden eller en gång var tredje månad istället, säger Fredrik Tiberg.

Ett annat typiskt uppdrag för Camurus är då ett läkemedel ger kraftiga lokala reaktioner för att det frisätts för snabbt i samband med injektion. Med hjälp av sina lipidbaserade och nanostrukturerade system kan Camurus se till att läkemedlet istället frisätts i önskad hastighet.

? Att systemen är lipidbaserade innebär att stommen i bärarenheten utgörs av lipider av olika slag. Eftersom lipider är amfifila går det att skapa strukturer som är lipofila på insidan och hydrofila på utsidan. Från dessa kan aktiv substans läcka ut kontrollerat.

Han berättar att det för närvarande pågår cirka tio projekt parallellt på företaget. Drygt hälften är uppdrag från kunder. Övriga drivs i intern regi.

? Förutom kunduppdragen arbetar vi själva med att identifiera läkemedel som kan förbättras. Det kan till exempel röra sig om generiska substanser som genom en bra formulering kan göras säkrare och smidigare för patienter.

Bland Camurus kunder finns allt från multinationella europeiska och amerikanska läkemedelsjättar till små biotechbolag med femton anställda.

Samarbete med akademin

Camurus samarbetar också mycket med akademiska forskningsgrupper. Fredrik Tiberg berättar att företaget delfinansierar två post-docs och två doktorander i dagsläget.
Bland annat deltar Camurus tillsammans med Lunds universitet i ett Vinnovasponsrat projekt som syftar till att utveckla ickeinvasiva metoder för upptag av peptider och proteiner. Tanken är att oral och nasal administrering skulle underlätta för många patienter som idag måste få läkemedel injicerade.
Camurus arbetar med universitet både i Sverige och utomlands. I Köpenhamn pågår ett projekt med partiklar för pulmonär och nasal inhalation och i Oxford pågår flera projekt som företaget är involverade i.

Andra chefer för bioteknikföretag av Camurus storlek har Fredrik Tiberg vetenskaplig bakgrund. Innan han tillträdde som chef för Camurus hade han en gästprofessur i Oxford och han har fortfarande en adjungerad professur i Lund.

Han menar att det som vd är en fördel att även ha arbetat som forskare.

? Det är viktigt att man har kunskap om den egna teknologin och inte bara om marknaden. För att kunna fatta strategiska beslut är det näst intill nödvändigt.

Nästan alla som arbetar på företaget är också forskare. Fredrik Tiberg berättar att administrativa tjänster läggs ut externt.
Forskningsprojekten sker i olika grupper. Camurus forskarlag utgörs av personer med spetskompetens inom biofysik, materiallära, kemiteknik, och fysiologi.

? Vi är som ett litet läkemedelsbolag som bedriver tvärvetenskaplig forskning, allt från studier av molekylära interaktioner till formulerings- och in vivo-studier.

Han berättar att Camurus till en början arbetade med att kläcka idéer åt andra företag. Idag löser de problemen i sin helhet.
? Man kan säga att vi utvecklats från ett idébaserat företag till ett produktbaserat. Nu utför vi till exempel även prekliniska, toxikologiska- och säkerhetsstudier. Vi har även kliniska studier i egen regi.

Fredrik Tiberg säger att Camurus kanske var lite tidigt ute men nu är helt rätt i tiden.

? Genom att erbjuda avancerade och effektiva bärarsystem och utveckla nya läkemedel ska vi bli vinstgivande inom två år. Målet att är att bli ett av världens tio största företag inom läkemedelsformulering och att etablera en långsiktigt stark position på marknaden.

Astrazeneca har genom åren tagit fram ett flertal läkemedel i fiffiga beredningsformer. Innovativt farmacevtiskt utvecklingsarbete har haft stor betydelse i framgången för produkter som Seloken Zoc, Plendil, Losec och Pulmicort.
Traditionen lever i allra högsta grad kvar inom bolaget. Det menar Mats Berglund som är funktionschef för produktutvecklingen inom farmacevtisk och analytisk forskning och utveckling vid Astrazenecas anläggningar i Mölndal och Södertälje.

? Vi känner oss starkare än någonsin inom läkemedelsformulering och drug delivery, och explorerar ständigt det här kunnandet i våra projektarbeten. Två av våra stora produkter på marknaden i dag, Nexium och Symbicort, baseras på farmacevtiska innovationer.

? Nya beredningsformer är också viktiga i så kallade line extensions. Ett exempel på hur vi arbetar är migränmedicinen Zomig som först lanserades som en konventionell tablett, för att sedan följas av en munlöslig smälttablett. Nu har en nasal spray lanserats. Denna har ett mycket snabbt tillslag och kan administreras bekvämt, säger Mats Berglund.

Samtidigt påpekar han att en bra beredningsform inte är den enda komponenten för att lyckas med ett läkemedel.
? Det viktigaste är att vi har en läkemedelssubstans med bra klinisk effekt. Vi tar inte till avancerade drug delivery-metoder om det inte finns ett konkret behov.

Den största utmaningen som Mats Berglund och hans medarbetare möter idag är de alltmer komplexa fysikalkemiska egenskaperna hos läkemedelsmolekylerna man har att jobba med. Nya tillvägagångssätt inom discovery-forskningen leder fram till substanser som i skiftande grad har låg löslighet, svaga orala absorptionsegenskaper och komplexa egenskaper i fast fas.
När forskarna på dåvarande Astra Hässle i början av 80-talet lyckades formulera felodipin (Plendil) ansågs det vara en bedrift på grund av substansens extremt dåliga löslighet. Nu ställs man dagligen inför substanser med minst lika dålig eller sämre löslighet.

Utgångsläget har blivit svårare, men metoderna som man arbetar med har också utvecklats. Datorsimulering kan prediktera läkemedelsmolekylers biofarmacevtiska utvecklingsbarhet. Superkritisk vätskextraktion har tillkommit som ett sätt att bättre styra kristallisering. Svårlösliga läkemedelssubstanser kan finfördelas till nanopartiklar för att öka upplösningshastigheten. Det finns också mer automatiserade rutiner för att testa olika salter av läkemedelsmolekyler.

? Vi har standardbatterier baserat på tekniker som vi känner väl, och som vi vet kan fungera vid uppskalning till en produktionslik situation. Fungerar inte dessa får vi pröva mer sofistikerade teknologier. Det handlar om att balansera risker med avancerade formuleringsmetoder mot kliniska fördelar, säger Martin Wikberg, en av Astrazenecas tre globalt ansvariga inom drug delivery, baserad vid bolagets forsknings- och utvecklingsenhet i Mölndal.

Kraftsamling av resurser

Om någon menar att industrin främst skulle satsa på molekyler som är lätta att formulera, och tidigt screena bort de med dåliga farmacevtiska egenskaper för att vinna tid i utvecklingsprocessen, så är det en felaktig uppfattning. Åtminstone om man frågar företrädare för Astrazeneca.

? Skulle vi konfronteras med en molekyl med väldigt goda farmakologiska egenskaper men med dåliga farmacevtiska egenskaper är utmaningen i vårt jobb att applicera allt vårt kunnande och se till att vi kan testa den i djursystem och på människa. Å andra sidan kan gott farmacevtiskt arbete inte göra en farmakologiskt dålig molekyl till ett bra läkemedel, säger Mats Berglund.

I en strategiöversyn som genomförts sedan fusionen har Astra Zeneca valt att kraftsamla resurser inom läkemedelsformulering och drug delivery till vissa områden. I Mölndal finns koncernens globala centrum för orala beredningar med kontrollerad frisättning. Ett liknande centrum finns för inhalationsprodukter i Lund och i Charnwood, Storbritannien. I Alderley Park, Storbritannien, finns ett centrum för komplexa parenterala läkemedel.

Däremot har man valt att inte satsa lika mycket på utveckling av topikala beredningar, vilket man inom den tidigare svenska delen jobbat mycket med.

? Att underhålla en teknologiplattform kräver stora resursinsatser och ett kontinuerligt flöde av projekt. Man måste inrikta sig på vissa områden men samtidigt hålla sig öppen för möjligheter där man inte väljer att satsa lika mycket, säger Mats Berglund.

Förpackningar i fokus

I Astrazenecas framtidsstrategi ligger också ökat fokus på förpackningsutveckling, i synnerhet för orala produkter.

? Jag kan inte ge några exakta exempel men vi har ett flertal projekt där vi jobbar med detta. Många går ut på att öka patientens följsamhet och öka säkerheten att man fått i sig rätt dos. Jag tror även att vi får se ökad utveckling i framtiden inom produktsäkerhet, det vill säga olika åtgärder som ska motverka läkemedelsförfalskningar, säger Mats Berglund.

Ett område där man gärna efterlyser förändringar är på hjälpämnessidan.

? Här är kraven från myndigheter i mitt tycke satta väldigt högt. Nya hjälpämnen är svåra att introducera på grund av regulatoriska begränsningar, vilket jag tror kan hindra utvecklingen inom drug delivery. För samma hjälpämne kan kraven vara lägre för livsmedelsindustrin än för oss, säger Martin Wikberg.

Innovationer inom läkemedelsbehandling handlar långt ifrån bara om nya spektakulära substanser. Nog så viktiga är de förbättringar som görs i form av tabletter som smälter redan i munhålan för dem som har svårt att svälja eller förändrade molekyler så att en spruta behöver tas endast en gång i veckan jämfört med två. Eller att ett läkemedel som tidigare bara kunde ges som infusion på sjukhus kan tas som en tablett i hemmet.
Upptäckten av penicillin som aktivt läkemedel var ett framsteg som uppmärksammats efter förtjänst. Men de innovationer som ledde fram till att antibiotikumet kunde tas som tablett rönte inte motsvarande uppmärksamhet. Trots att tablettbehandling var en stor förbättring för patienterna, jämfört med behovet av sjukhusbesök för att få sina injektioner.

Teknikerna att ta fram nya läkemedelskandidater har utvecklats kraftigt. Den nya kemin inom läkemedelsindustrin innebär en stor ökning av antalet nya molekyler. Fokus är att ta fram molekyler med så hög affinitet till receptorer som möjligt. Men det är inte problemfritt, menar Per Artursson, professor i läkemedelsformulering vid institutionen för farmaci, Uppsala universitet.

? Detta innebär att molekylerna blir allt mer svårlösliga, vilket försvårar utvecklingen av tablettformuleringar, säger han.
Men samtidigt inser företagen att de riskerar förlora värdefull patenttid om de tar fram molekyler där det tar extra lång tid att klara formuleringen tillfredsställande.

? Det märks tydligt inte minst när de större företagen utvärderar molekyler från mindre renodlade forskningsbolag. Det är idag mycket svårare att sälja en verksam molekyl om den inte går att formulera till en tablett på ett enkelt sätt. De små forskningsföretagen har insett detta ganska sent och detta har säkert bidragit till att många mindre forskningsföretag har det besvärligt ekonomiskt, säger Per Artursson.

Tabletter är det dominerande administrationssättet för läkemedel. En ?förädling? bland annat av tablettkonceptet är sublinguala varianter, där tabletten läggs under tungan för snabb upplösning och transport av aktiv substans ut i blodet. Nitroglycerin mot kärlkramp är ett sedan länge beprövat exempel.

Svenska Orexo utvecklar till exempel en snabbverkande beredning av fentanyl, en substans som idag finns godkänd i sugtabletter, injektionsvätska och depåplåster mot cancersmärta. Med en sublingual tablett, Rapinyl, vill Orexo lansera ett snabbverkande alternativ till sprutor.

Freoner ersätts sakta

Inhalationsteknik kan vara användbar när man vill ha en snabb effekt av ett läkemedel eller när den aktiva substansen antingen bryts ner i magsäckens sura miljö och/eller inte tas upp i tarmen tillräckligt effektivt. Mest använd är sådana tekniker vid behandling av symtom och sjukdom i andningsvägarna, som astma.

? I Sverige har inhalation av läkemedel i pulverform blivit vanligt vid astma, men inhalationssprejer där drivgaser används för att administrera läkemedlet till lungorna har också sin plats. Freoner används fortfarande som drivgas, men är på väg att ersättas av mer miljövänliga alternativ som hydrofluoroalkaner, HFA, säger Erik Björk, universitetslektor vid institutionen för farmaci, Uppsala.

Antiinflammatoriska kombinationspreparat har inneburit förbättrad astmavård. Men det finns utrymme för ytterligare förbättringar, menar Erik Björk.

? Med dagens tekniker är det kanske 10-30 procent av den aktiva substansen som går ut i lungorna.

För att öka den andelen jobbar företag som bland annat Astrazeneca och Glaxosmithkline på olika sätt, bland annat genom att förbättra tekniken i inhalatorerna men också med ny pulverteknologi.

? Ett av de stora problemen som påverkar hur mycket av den aktiva substansen som når lungorna är att det är svårt att styra flödet av dessa små partiklar som är några få mikrometer i diameter. Mer sfäriska partiklar, större partiklar och mer porösa partiklar är några exempel på utvecklad pulverteknik som ska öka upptaget, säger Erik Björk.

Svår väg

Utöver läkemedel som är avsedda för andningsvägarna har det länge funnits förhoppningar om att ge även andra läkemedel via andningsvägarna även om det är en systemisk effekt man vill uppnå.

? Men det har visat sig svårt i praktiken. Utvecklingen har dragit ut på tiden och flera små företag som arbetat med detta har fått problem, säger Erik Björk.

Inhalerat insulin har det talats om sedan 1980-talet. Men man har stött på problem, som oönskad tillväxt i epitelvävnad, vilket inte är förvånande eftersom insulin är ett tillväxthormon. Det har också varit problematiskt att få önskad insulinnivå i blodet efter administreringen.

Men Erik Björk tror att problemen kommer att lösas. Men även om så sker innebär det inte att behovet av insulinsprutor upphör.

? Men kan man slippa injicera sitt snabbverkande måltidsinsulin vore det en stor fördel för många diabetiker. Då kan det kanske räcka med en spruta om dagen där patienten tar sitt långverkande insulin.

Och den första produkten kan vara på väg. Både amerikanska och europeiska läkemedelsmyndigheter granskar för närvarande ansökan om godkännande av Exubera (se LMV 6/05), ett inhalerat pulverinsulin som utvecklats i samarbete mellan det amerikansk-brittiska forskningsbolaget Nektar samt jättarna Pfizer och Sanofi-Aventis. Även Lilly och danska Novo har liknande produkter, även om företagen inte hunnit lika långt i utvecklingen. Novos produkt befinner sig i fas III.

Transdermala möjligheter

Att administrera läkemedel via huden, transdermalt, kan vara en effektiv teknik både för lokal och systemisk behandling, särskilt där man vill portionera ut en kontinuerlig dos aktiv substans under längre tid. Bland aktiva substanser som används idag finns östrogen, nikotin, nitroglycerin, testosteron, lidokain, prilokain och skopolamin.

En översiktsartikel i tidskriften Drug Delivery Technology förutser goda tillväxtmöjligheter för transdermala läkemedel under den kommande tioårsperioden. Astrazeneca har dock inte prioriterat området (se artikel här intill).

Det finns sådana produkter i olika utvecklingsfaser inom ett antal nya sjukdomsområden som ADHD, Parkinsons sjukdom och kvinnlig sexuell dysfunktion. Inom smärtbehandling, osteoporos och hormonersättning förväntas också nya behandlingsmöjligheter. Bland nya tekniker nämns jontofores, sonofores och termala värmeplåster.

Ett annat angränsande forskningsområde, där även forskare vid KTH i Stockholm är engagerade, är att åstadkomma mikroporer i det yttersta hudlagret så att läkemedlet enklare ska kunna passera in i kroppen. Utveckling i tidig fas pågår för exempelvis peptidhormonet glukagonlik peptid-1, som bland annat stimulerar insulinfrisättning samt påverkar aptit och tarmrörlighet. Förhoppningar finns att substansen kan få en användning vid behandling av fetma och typ 2-diabetes. Även försök att ge vaccin med transdermal teknik har gjorts.

Akilleshäl

Dagens läkemedel är målinriktade mot proteiner, i regel receptorer och enzym. Ett spår för framtidens läkemedel försöker hitta mål tidigare i kedjan, alltså det RNA som har koden till ett potentiellt hotande protein. Eller ännu tidigare i processen; att gå på den gen som kodar för proteinet.

Denna typ av nya läkemedel ställer stora krav på kompetens hos företagen inom drug delivery.

? Tills man funnit de mest optimala lösningarna tror jag det kommer att ta många år, säger Ola Camber, docent i farmaci och biofarmaci med lång erfarenhet av drug delivery-frågor inom läkemedelsindustrin.

? En svag punkt, en riktig akilleshäl, hos dessa produkter är just drug delivery-relaterat. Det rör sig om stora molekyler, kring 5 000-15 000 dalton. Att få dem att passera över till exempel tarmslemhinnan och genom cellmembranen är en svår nöt att knäcka. En annan är att molekylerna ofta är känsliga för angrepp från naturligt förekommande metaboliserande enzymer, nukleaser, säger han.

För att få in den aktiva substansen i cellerna gäller att så snabbt som möjligt öppna cellmembranet för att släppa in den specifika läkemedelssubstansen och se till så att inte andra oönskade ämnen slinker in. Problemet hoppas man kunna lösa med varierande tekniker. En är att utnyttja särskilda bärarsystem som liposomer och nanopartikelsystem som också skyddar läkemedelssubstansen mot enzymatisk nedbrytning. Även olika typer av prodrugkoncept forskas det kring inom detta område, det vill säga att när transporten till målorganet är avklarad har prodrugen omvandlats till aktiv substans.

Även om principen att angripa närmare ?källan? är intressant så är det bara början för ett nytt koncept. Att inledande tidiga studier kanske inte kröns av omedelbar framgång behöver inte betyda att den bakomliggande strategin att behandla sjukdomen är felaktig.

? Att nya principer för läkemedelsbehandling drabbas av bakslag är vanligt. Det tar alltid längre tid att ta fram färdiga läkemedel som bygger på nya principer än man hoppas från början, säger Ola Camber.

Han hänvisar till monoklonala antikroppar som länge hade det motigt. Men att det nu har lossnat för den gruppen läkemedel.
? Nu står monoklonala antikroppar för ett stort antal nya godkännanden av nya läkemedel i USA.

Pedagogiskt uppdrag

Avgörande för hur hårt industrin jobbar för bättre formuleringar är hur de tas emot av sjukvården och att företagen får betalt för dem. Lika viktigt som att stora innovationer, till exempel helt nya läkemedelsgrupper, får ett rimligt värde är att även mindre innovationer ger bättre betalt, säger Richard Bergström, vd för Läkemedelsindustriföreningen.

? Detta är vårt ständiga pedagogiska uppdrag ? att understryka att utan incitament ingen utveckling, inga innovationer. Och jag tycker att Läkemedelsförmånsnämnden har tagit till sig denna syn. Precis som mer miljöanpassade läkemedel, bättre förpackningar etcetera så kan nya formuleringar slå genom i prissättningen, säger han.

? Innovationer, stora och små, måste uppmuntras för att de ska tas fram och börja användas. Först när de prövas vet vi riktigt hur värdefulla de kan bli. Det är viktigt att komma ihåg skillnaden mellan innovation och patentskydd. Det är inte patentskyddet utan hur värdefull innovationen är som ska värdesättas, säger Richard Bergström.

Han nämner behandlingen av hepatit C som ett bra exempel på där en ny formulering gav ett bättre läkemedel.

? Först kom interferon som gav patienter en bättre behandling än tidigare. Sedan vidareutvecklades läkemedlet till pegylerat interferon. Det blev enklare för patienten med en i stället för tre injektioner per vecka. Det brittiska utvärderingsinstitutet NICE fann att den nya formen gav hälsovinster och innebar lägre kostnader, säger Richard Bergström.

Preparatet abatacept har prövats i fas III på patienter med RA som inte svarar på behandling med metotrexat. Wiveca Blomqvist, medicinskt ansvarig inom immunologi på Bristol-Myers Squibb Skandinavien, berättar att det är fråga om en helt ny och unik mekanism.

? Effektnivåerna ligger i jämförelse med andra biologiska läkemedel mot reumatoid artrit, säger hon apropå resultaten av de senaste studierna.

Grundidén är att dämpa den autoimmuna reaktion som förstör brosk och ben i leder vid reumatoid artrit. Det gör abatacept genom att blockera aktiveringen av T-cellerna.

Före TNF

För att de antigenpresenterande cellerna, till exempel makrofager, ska aktivera T-celler krävs att vissa bindningar uppstår, bland annat mellan ytmolekylerna CD80 eller CD86 på den antigenpresenterande cellen och ytmolekylen CD28 på T-cellen. Efter att det skett startar den antiinflammatoriska processen bland annat med att signalproteinet TNF-alfa frisätts.
Förutom så kallade DMARD:s som metotrexat används också de nya TNF-alfa-hämmarna mot ledgångsreumatism. Dessa binder upp TNF-alfa och bromsar på så sätt den inflammatoriska reaktionen.

Abatacept slår alltså till redan innan TNF-alfa har bildats.
Substansen är ett fusionsprotein bestående av cytotoxiskt T-lymfocytassocierat antigen (CTL-A4), och humant IgG varav det förstnämnda binder CD80 och CD86.

? CTLA4 binder bättre till CD80 och CD86 än CD28. Det är därför man får effekt, säger Wiveca Blomqvist.

Ronald van Vollenhoven, forskare och reumatolog på Karolinska Universitetssjukhuset, har medverkat i en stor internationell studie för att utvärdera abatacept. Han anser att resultaten är intressanta.

? På flera patienter har det fungerat mycket väl, men det är inte så många som prövat det hos oss. Rent allmänt så svarar ju en del patienter bra på de läkemedel som redan finns, medan det för andra finns ett klart behov av utökade behandlingsmöjligheter, säger han.

? En annan studie, gjord i USA, har dessutom visat att patienter som inte har nytta av TNF-alfa-hämmarna kan ha nytta av det här preparatet.

Ronald van Vollenhoven hyser förhoppningar om att denna patientgrupp ska bli hjälpt.

? I och med att den här substansen verkar på ett lite annorlunda sätt än TNF-alfa-hämmarna finns det förutsättningar att det lyckas.