En ny DNA-baserad metod att påvisa tjocktarmscancer presenteras i en avhandling från Karolinska Institutet, institutionen för medicin, av Louise Olsson. Metoden är mer specifik än att påvisa blod i avföring. Det gör att den skulle kunna bli användbar för screening av större grupper.
För diagnosen användes mutationer i APC-genen som är den första mutationen som inträffar i cancerformen. Alla friska kontroller hade ett negativt utfall på testen. Det är särskilt viktigt om metoden ska kunna användas för screening.
Månads arkivering april 2004
Ny metod för upptäckt av tarmcancer
Frågan om alkohol ställs för sällan
I mötet mellan patient och läkare i primärvården är det en fråga som sällan ställs, frågan om alkoholanvändning. Hög alkoholanvändning under en längre tid kan ge upphov till symtom som sömnstörningar, oro, högt blodtryck, dyspepsi, trötthet, depression och hjärtpåverkan ? vanliga anledningar till att patienter söker till primärvården.
? Det är ett laddat och tabubelagt område som både patient och läkare ofta och gärna undviker, säger Hans Hallberg, familjeläkare i Hofors som ingår i svensk förening för allmänmedicins (SFAM) Riskbruksprojekt.
Läkaren undviker gärna frågan eftersom hon inte vill störa relationen till patienten, och riskerar att såra eller kränka denne. Patienten undviker gärna ämnet då det är skuldbelagt och hänvisar ofta till andra åkommor, som mycket väl kan vara orsakade av just en hög alkoholkonsumtion.
? Alkohol är betydligt mer laddat än kost och rökning, och frågan kopplas nästan alltid till beroende och missbruk. Men det är inte missbruk utan riskbruk som vi letar efter, säger Charlotte Hedberg, husläkare vid Kvartersakuten på Surbrunnsgatan i Stockholm.
Dåligt stöd från specialisterna
Riskbruksprojektet drogs igång 1996 i ett försök att lyfta upp alkoholfrågan i primärvården. Syftet är att utveckla nya metoder för att på ett konstruktivt sätt kunna tala med patienter om alkoholrelaterad ohälsa. Nyligen fick man nya pengar av Socialdepartementet för att driva verksamheten vidare.
? Vi ska framförallt arbeta tillsammans med företags- och mödrahälsovården, säger Charlotte Hedberg.
Inom Riskbruksprojektet har Hans Hallberg och Charlotte Hedberg träffat cirka 300 allmänläkare och diskuterat problemet varför frågan sällan ställs. Hans Hallberg menar att det finns en outtalad ?gentlemens agreement? mellan läkare och patient.
? Man vill ha en fortsatt god patientkontakt och tänker att ?vissa saker tar vi inte upp? och ?jag vill inte beskylla dig för att vara alkoholist?. Det är också många läkare som inte vet vad de ska göra när alkoholen kommer upp.
Flera allmänläkare har också uttryckt ett missnöje över dålig backup från alkoholmottagningar och psykiatrin.
? Risken i primärvården är då att det blir en medikalisering av symtomen istället för att man reder ut alkoholproblemen, säger Hans Hallberg.
Riskbruk är inte definierat utifrån kvantitet, utan är en mer pragmatisk definition.
? Ta till exempel en medelålders man som söker med högt blodtryck. Det är inte alls ovanligt att han har en lite högre alkoholkonsumtion än vad hjärtkärlsystemet klarar av. Då kan man ställa frågan: ?Är du beredd att halvera mängden alkohol? Sen ses vi om två månader och ser hur det går med blodtrycket.? Då blir ingen beskylld för att vara alkoholist.
När patienten kommer tillbaka har Hans Hallberg två alternativ. Antingen har blodtrycket sjunkit, vilket är ett kvitto för patienten att det hörde samman. Eller så är blodtrycket oförändrat.
? Då får vi gå vidare med uppföljningen, då är det sannolikt inte relaterat till alkoholen.
Beredd att testa
En metod för att komma tillrätta med riskbruket är motiverande samtal. Det är strukturerade samtal om livsstilsförändringar.
? Det finns en oerhörd kraft i metodiken, säger Hans Hallberg.
I ett första steg utvärderar sjukvårdspersonalen hur motiverad patienten själv är att göra förändringar. Utifrån det, i det andra steget, genomför läkaren eller sjuksköterskan ett samtal baserat på hur motiverad patienten är till förändringen.
? Först frågar jag om patienten känner till sambandet mellan ett förhöjt blodtryck och alkohol. Sen tar jag upp att människor är olika känsliga för alkohol och sen frågan om patienten är beredd att göra ett experiment, säger Hans Hallberg.
Koppling till sjukskrivningar
I dag dricker vi lika mycket alkohol per vuxen människa som man gjorde på 1800-talet. Smuggling, hembränning, sänkta skatter i grannländer tillsammans med i princip obegränsade införselkvoter har lett till att drickandet ökar. I det sammanhanget har alkohol också förts fram som en osynlig faktor bakom de höga sjuktalen på senare år.
? Jag är helt övertygad om att en icke obetydlig andel av till exempel utbrändhet, utmattningsdepression, posttraumatiskt stressyndrom, kroniskt trötthetssyndrom eller panikångest helt eller i vart fall delvis har alkoholbakgrund, säger Hans Hallberg.
Det har också skett en stor attitydförändring över åren. I dag ses alkohol som en betydligt mindre risk än på 50-talet. Charlotte Hedberg är oroad över den utvecklingen.
I Riskbruksprojektet har hon träffat ett stort antal allmänläkarkollegor. Arbetet inleddes med idéseminarier, där fem nyckelhinder till varför alkoholfrågan ofta undviks kunde identifieras. De är ambivalens, obehag, allmänläkarrollen, kunskapsbrist och metodbrist.
? Mycket av detta kan avhjälpas genom kollegiala samtal. Allmänläkarna kan egentligen mycket mer om alkohol än vad de tror. De kan hålla utmärkta föreläsningar i ämnet, säger Charlotte Hedberg.
Bextra är inte ?räddningen i långa loppet?
Den anmälda annonsen för Bextra infördes i Läkartidningen den 4 mars, veckan innan Vasaloppet. IGM menar att Bextra marknadsförs som ?Räddningen i långa loppet? och syftar på just Vasaloppet.
Annonsen domineras av tre skidåkare, varav en har ont i en fotled vilket illustreras med röda stjärnor. I journaltexten beskrivs Peter, 36 år, med smärta, svullnad och rodnad i höger fotled, samt med något begränsad rörlighet. Röntgen visar måttlig artros. Patienten rekommenderas vila i möjligaste mån och lätt träning, samt får recept på Bextra 10 mg, 20 st.
Vid uppföljning är fotleden betydligt bättre, utan smärta och svullnaden har gått tillbaka. Patienten får nytt recept på Bextra, 10 mg, 100 st. Vid telefonkontakt kunde Peter genomföra Vasaloppet utan problem från fotleden.
IGM menar att annonsen vill förmedla att man med hjälp av Bextra, trots artrosbesvär, klarar av kraftiga idrottsprestationer, som att åka nio mil Vasaloppet under flera timmar. IGM tycker att annonsen förmedlar intrycket att Bextra är ett så potent läkemedel att artrosbesvär från en fotled försvinner, och trots rekommendation om vila och lätt träning, tillåter vederbörande att åka Vasaloppet. Enligt IGM är det ovederhäftigt, en kraftfull överdrift av läkemedlets effekt och ändamålsenlighet, vilket strider mot artikel 4. Annonsen ger också en antydan om att profylaktisk behandling med Bextra tillåter att man klarar av att genomföra kraftiga idrottsprestationer, förstärkt av uttrycket ?En vän i nöden?, vilket strider mot artikel 2.
Pfizer bestrider anmälan och menar att patientfallet beskrivs i allmänna termer baserat på en person som verkligen genomfört Vasaloppet. Pfizer menar att Peter troligtvis inte hade kunnat genomföra Stockholm Marathon då fotleden belastas alltför hårt, men att belastningen under Vasaloppet är lägre. Peter är inte unik och Pfizer hänvisar till ett pressmeddelande där företaget beskriver en
80-årig man som trots artrosbesvär och höftledsoperation har genomfört flera Vasalopp. Pfizer menar också att motion är en av grundstenarna i all artrosbehandling. Patienten stärker då muskler och ligament vilket kan stabilisera den skadade leden vilket ger minskade besvär och inskränkningar i dagligt liv.
I sin bedömning menar IGM att annonsen domineras av de tre skidåkarna. Annonsen vill antyda att man med hjälp av räddaren Bextra klarar av extraordinära kroppsprestationer som Vasaloppet. Dock ska annonsens helhetsbild bedömas. Intrycket är ovedersägligt generaliserande. Bilden som förmedlas är en överdrift av läkemedlets effekt och ändamålsenlighet. Budskapet ger också antydan om att profylaktisk behandling med Bextra tillåter genomförande av kraftiga idrottsprestationer. Därför strider annonsen mot artikel 2 och 4 i regelverket och Pfizer åläggs att betala en IGM-avgift om 80 000 kronor.
Avslutningsvis kan nämnas att Pfizer var en av huvudsponsorerna för Vasaloppet 2004.
Ökat missnöje med svensk vårdkvalitet
2003 fick Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, HSAN, ta emot 3 377 anmälningar rörande hur hälso- och sjukvårdspersonal har utövat sitt yrke. Jämfört med 2002 är det en ökning med 150 ärenden.
? Det kan bero på ett ökat ifrågasättande av vårdkvaliteten bland allmänheten, säger Bo Örneryd, avdelningsdirektör på HSAN.
Även antalet avgjorda ärenden har ökat under samma år; 3 132 (2001), 3 151 (2002) och 3 278 (2003). Antalet balanserade, ännu inte avgjorda, ärenden har ökat från 1 341 till 1 413 och 1 508 under samma år. Sett till totala antalet patientkontakter, cirka 200 miljoner per år enligt Socialstyrelsen, är det dock få fall som anmäls.
? Det är en behandling på ungefär 67 000 som anmäls. Sen är det inte heller alla fel som anmäls, säger Bo Örneryd.
Mot den bakgrunden kan det förhållandevis låga antalet anmälningar inte ge någon rättvisande bild av kvaliteten av den vård som erbjudits i Sverige under året, menar han.
? Ökningen av antalet inkomna ärenden betyder på intet sätt att det också är fråga om en ökning av brister i vården. Det kan bara förklaras med att missnöjet med vården har ökat, säger Bo Örneryd.
Handläggningstiderna ökar
Totalt anmäldes 5 421 personer under 2003. 70 procent av dem var läkare, 12 procent var sjuksköterskor och barnmorskor och tre procent var tandläkare. Övriga tillhörde andra yrkesgrupper. Fler kvinnor än män anmäls, men bland läkarna är det fler män som anmäls.
Av de anmälda har 352 personer, eller 6,5 procent, fått någon form av sanktion ? återkallelse av legitimation, begränsning av förskrivningsrätt, prövotid eller disciplinpåföljd i form av varning eller erinran.
Antalet personer som varnas har ökat från 120 (2001) till 124 (2003) och antalet som bestraffats med en erinran har ökat från 157 (2001) till 176 (2003). Förra året var det 223 läkare som ålades en påföljd, 36 sjuksköterskor och barnmorskor samt 21 tandläkare. Övriga yrkesgrupper samlade 20 påföljder. Inom apoteksverksamhet delades 10 (2001), 11 (2002) respektive 4 (2003) påföljder ut.
HSAN:s verksamhet är så gott som helt anslagsfinansierad. Under 2003 uppgick nämndens kostnader till 24,7 miljoner kronor, vilket gör en kostnad om 7 541 kronor per avgjort ärende. Den genomsnittliga handläggningstiden har också ökat under åren, från 5 månader 2001 till 5,4 månader under 2003.
Inget stöd för förbättrad livskvalitet
I IGM-ärende W521 (se LMV 9/03) anmälde Hans Liedholm och Agneta Björck Linné Boehringer Ingelheims annons för Spiriva för behandling av kronisk obstruktiv lungsjukdom, Kol. IGM friade annonsen och menade att de påståenden som gjordes i annonsen hade stöd i produktresumén.
Anmälarna överklagade beslutet till NBL och menar att de anförda studierna har gett ganska olika resultat vad gäller dyspné, exacerbationer och livskvalitet vilket gör annonsens påståenden förenklade. Vidare menar anmälarna att det amerikanska läkemedelsverket FDA har underkänt den studiemetod som använts för att bedöma dyspné. Slutligen hävdar anmälarna att det i produktresumén för Spiriva inte finns några uppgifter om läkemedlets effekt på exacerbationer eller livskvalitet.
I NBL:s bedömning av ärendet finner nämnden att påståendena om minskad dyspné har stöd i produktresumén. Därför ska IGM:s beslut i denna del fastställas.
Däremot menar NBL att det i produktresumén inte finns sakligt stöd för annonsens uppgifter vad gäller minskat antal exacerbationer och förbättrad livskvalitet. Trots att studierna som det hänvisas till innehåller uppgifter av detta slag. Därför finner NBL att annonsen i dessa två avseenden är oförenlig med artikel 2 i regelverket.
NBL ändrar IGM:s beslut W521 på de två sista punkterna men fastställer det på den första, och Boehringer Ingelheim åläggs att betala en NBL-avgift om 60 000 kronor.
Läkaren skulle inte satt ut Lanacrist
Patienten, född 1927, är svårt hjärtsjuk och hade ordinerats bland annat Lanacrist. I april 2003 kontaktade han vårdcentralen och ville ha vissa recept förnyade. I anslutning till det gjordes en genomgång av hans läkemedelslista och Lanacrist sattes ut, läkaren menade att dessa inte behövdes. I slutet av maj vårdades patienten på Karolinska sjukhuset för snabbt förmaksflimmer och ordinerades åter Lanacrist. Patienten menar att läkaren har satt ut en för honom livsviktig medicin.
Läkaren hävdar att instruktionen på den aktuella vårdcentralen är att ?läkaren som skriver ut eller förnyar recept i möjligaste mån ska försöka sätta ut ?gamla läkemedel? ? för att motverka missförstånd och fel ordination. Efter att ha läst patientens omfattande journal satte jag ut de inaktuella läkemedlen.? Bland annat sattes Lanacrist ut.
Då läkaren inte var patientens ordinarie läkare borde han antingen ha överlåtit läkemedelsjusteringen på den ordinarie läkaren, eller först ha rådgjort med läkarna på sjukhuset där patientens hjärtsjukdom också behandlades. Läkaren har av oaktsamhet inte fullgjort sina skyldigheter och åläggs en erinran.
Läkaren skrev ut 5 gram istället för 28 gram
Patienten, född 1939, uppsökte vårdcentralen på grund av svidande hudutslag på bröstkorgens vänstra sida sedan några dagar. Hon undersöktes av läkaren, som bedömde att hon drabbats av bältros och ordinerade Geavir ?200 mg, 25 st, 1 x 5?. Enligt FASS skall läkemedlet vid bältros ordineras med 800 mg x 5 under minst 7 dygn. Patienten har anmält läkaren för felaktig ordination och skriver bland annat ?min läkare talade om att Geavir var den rätta medicinen ? han skrev ut Geavir 200 mg men apoteket hade inte den hemma så jag fick Aciclovir 200 mg. Jag fick en broschyr med mig hem så jag kunde läsa om sjukdomsförloppet ? Där stod klart och tydligt vilken dosering på medicin jag borde ha fått utskrivet, vilket jag som lekman kunde förstå ? Jag har nu haft svåra typ nervsmärtor i 3 månader ? och är trött, mycket trött.?
Läkarens ordination understiger korrekt totaldos med 23 g, det vill säga 5 g i stället för 28 g. Behandlingstiden blev dessutom alltför kort. Det är ett ovillkorligt krav att lämnade ordinationer skall vara korrekta. HSAN bedömer att felet är varken ringa eller ursäktligt och ålägger honom en erinran.
Från livets baksida till landstingstoppen
Den 15 september 2002 steg Ellen Hyttsten in i Landstingsförbundets luftiga glashus vid Slussen i Stockholm, som direktör vid avdelningen för Hälso- och sjukvårdspolitik. Hon hade blivit uppmanad att söka, men hade själv inte tänkt göra det.
? Jag måste väl ha gjort hyfsat ifrån mig på mina tidigare jobb, säger hon blygsamt.
Hennes uppgifter innefattar det externa arbetet mot departement och Socialstyrelsen vad gäller hälso- och sjukvårdsfrågor. Under hennes avdelning ligger också det som tidigare kallades Läkemedelsprojektet, som i dag är integrerat i ordinarie verksamhet.
? Läkemedelsfrågorna har samma status som tidigare och lyfts regelbundet upp till politikernas möten i arbetsutskottet. Det är fler personer som kliver fram i frågorna men de är lika viktiga som tidigare.
Jobbar nära politiken
Som direktör på Landstingsförbundet arbetar hon nära 50 experter och mycket mot staten på nationell nivå.
Likheten med tidigare jobb är frågorna, samt närheten till politikerna.
? Det är roligt att jobba nära politiken. Jag har arbetat i politiska organisationer sedan jag var ung, de spelreglerna måste man kunna hantera.
Ellen Hyttsten har själv aldrig haft några egna politiska ambitioner. Men efter att ha arbetat med alla tänkbara politiska färgblandningar har hon lärt sig diplomatins värde och vikt.
? Jag har försökt att vara en proffsig tjänsteman och jag tycker att jag har lyckats med det.
Enligt henne själv är hon bra på att se helheter, att få ihop olika verksamheter som inte har arbetat tillsammans och att strategiskt se vilka frågor som är viktiga.
? Dessutom är jag stark och mentalt uthållig, samtidigt som jag kan vara lyhörd och lyssna in vad människor säger. Men jag är inte rädd att säga ifrån eller säga vad jag verkligen tycker.
Tufft på livets baksida
Att hon var aktuell för jobbet kan delvis förklaras med lång erfarenhet. 23 år gammal, 1972, började hon arbeta som socialsekreterare i Linköping. Där fick hon sin beskärda del av livets skola ? erfarenheter hon har haft nytta av hela vägen genom sin yrkeskarriär.
? Jag gjorde jättetuffa saker som att omhänderta barn, arbeta med sexuella övergrepp och missbruk. Det jag lärde mig då, allt det där svåra på livets baksida, har jag haft med mig genom livet. Ingenting kan bli värre. Jag vill aldrig gå tillbaka och arbeta med det igen. Inte ute på fältet i varje fall.
Hon stannade i Linköping fram till 1992. Ett kort jobb i Motala följde, två och ett halvt år som produktionschef inom skola, barnomsorg och äldreomsorg, innan familjen flyttade till Jämtland.
? Jag och min man är båda från Jämtland. Trots att vi hade bestämt oss för att inte flytta tillbaka gjorde vi det när jag blev erbjuden jobbet som primärvårdschef i Jämtland 1994.
Hon berättar att hon sedan tidigt varit engagerad i människor, i både sociala och i samhällsfrågor.
? Jag märkte snabbt att jag ville vara med och påverka, styra och ställa.
Det gör hon också, bland annat vad gäller sammanslagningen mellan sitt eget förbund och Kommunförbundet. Arbetet pågår för fullt. Ellen Hyttsten har samordningsansvar mellan förbunden. Kanslierna sitter redan på samma ställe och blir ett 2005. De politiska organisationerna slås samman 2007.
? Det är jättebra att förbunden slås ihop. Vi måste se helheten i det vi gör och samordna oss. Det sänder helt rätt signaler till kommuner och landsting.
I och med sammanslagningen tror hon att samordning och integration av läkemedelsfrågor blir bättre.
? Jag tror att det kommer att vara positivt för läkemedelsfrågorna. Det finns ett stort intresse och en stor medvetenhet kring dessa frågor, som fortsätter att ligga högt upp på den politiska dagordningen.
Utbilda viktigaste uppgiften
I Ellen Hyttstens värld är läkemedel en viktig del av hälso- och sjukvård.
? Rätt använda betyder de oerhört mycket för många människor. Men mycket läkemedel både skrivs ut fel, används fel eller inte alls. Därför räcker inte pengarna alltid till allt.
Som en följd av detta får landstingen ofta utstå mycket kritik för kostnadspress och ovilja att betala för nyare och dyrare läkemedel.
? Vi måste använda våra resurser på rätt sätt.
Därför arbetar Landstingsförbundet på olika sätt för en bättre läkemedelsanvändning. Bland annat genom krav på bättre uppföljningsinstrument, och att varje landsting ska få tillgång till det register för uppföljning av läkemedelsförskrivningen som föreslagits i den Ekbergska utredningen.
? Vi vill också ha ett avidentifierat register för att verksamhets- och kvalitetsmässigt kunna följa upp vilka läkemedel som förskrivs för vissa diagnoser.
Genom ett sådant register vill landstingen följa upp förskrivningen både på verksamhetsnivå och på patientnivå.
Pengar som frigörs genom en bättre läkemedelsanvändning vill hon använda till förbättrad medicinering för vissa patienter eller till annan alternativ sjukvård.
? Det beror på hur det ser ut i det enskilda landstinget. Men det är också jätteviktigt att titta på hela hälso- och sjukvården, och försöka effektivisera och förändra vården, vilket vi också prövar i olika projekt. Med systematiskt förbättringsarbete går det att effektivisera vården med upp till 50 procent.
Hon ser läkemedelskommittéerna som en viktig part för bättre läkemedelsanvändning, men att de idag inte gör rätt saker. Deras viktigaste arbetsuppgift är inte att göra rekommendationslistor.
? De ska i än större utsträckning arbeta med följsamhet, implementering av nya läkemedel och att få människor att ta rätt läkemedel.
Utbildning är kommittéernas viktigaste uppgift, enligt Ellen Hyttsten. Det behövs som motvikt till läkemedelsindustrin. Trots det är hon dock inte helt ovillig till samarbete med industrin.
? Vi vill samarbeta med industrin men det beror på vad det gäller. När det gäller patientinformation ska inte industrin vara med. Patienterna ska få sin information via läkarna eller apoteket, inte via industrin.
Det krävs förändring
Just nu är finansieringen av läkemedel en stor knäckfråga. Ellen Hyttsten vill ha ett fortsatt delat ansvar mellan landstingen och staten, bland annat eftersom staten sätter priserna genom Läkemedelsförmånsnämnden, vilket landstingen bara delvis kan påverka, och eftersom landstingen i dag inte har till- räckligt bra uppföljningsinstrument.
? Dessutom är kostnadsutvecklingen osäker. Eftersom vi inte äger frågorna måste ansvaret vara delat. Det fanns ett förslag att man i skatteutjämningen skulle lägga in ett generellt statsbidrag för läkemedel. Det vill inte vi. Då lägger man fast en kostnad och kostnaderna har varierat så oerhört över åren.
Det ser hon som olyckligt eftersom hon tror att kostnaderna för läkemedel ökar framöver. Förändringen med generisk substitution kommer inte att hålla kvar kostnaderna på en låg nivå.
Men trots kostnadspress och besparingar i landstingen tycker hon att vi egentligen borde spendera mer pengar på hälso- och sjukvård. Samtidigt erkänner hon att senare års besparingar medfört effektiviseringskrav i vården.
? Vi hade inte kommit så här långt i vår utveckling om det inte hade varit brist på pengar.
Vårdplatser försvinner
De ekonomiskt tuffa tiderna till trots i landstingen, tycker Ellen Hyttsten att det görs mycket bra arbete i sjukvården, med bättre kvalitet än tidigare. Det görs fler operationer. Saker som tidigare gjordes enbart på sjukhusen kan i dag även göras hemma. Hon tycker att det är bra med strukturförändringar där akutsjukvården koncentreras. Problemet är att allmänheten uppfattar det som något annat.
? Den enskilde medborgaren ser vårdplatser som försvinner, sjukhus som inte har allting. Det är ett hot.
Hon är övertygad om att om man verkligen har patientens bästa för ögonen klarar man av kostnadspressen. Men att det inte är säkert att den enskilde patienten upplever det så. Människor som har tre mil till BB blir upprörda när deras BB ska stängas.
? I Jämtland är det ibland 30 mil till BB men dödligheten är inte större än i andra delar av landet.
Rasagilin bromsar upp förloppet i Parkinsons sjukdom
404 patienter vid 32 centra i USA och Kanada med tidig icke behandlingskrävande Parkinsons sjukdom inkluderades i studien som var dubbelblind och randomiserad med parallella grupper. Studien jämförde effekten av tidigt jämfört med senare insatt behandling på sjukdomsförlopp och invaliditet och publicerades i aprilnumret av den amerikanska medicinska tidskriften Archives of Neurology.
Patienterna randomiserade till att antingen få rasagilin 1 eller 2 mg/dag i ett år, eller placebo i sex månader följt av rasagilin 2 mg/dag i sex månader. Behandlingen utvärderades genom att mäta förändringen av poängskalan ?Unified Parkinson’s Disease Rating Scale? från studiestart och till tolv månader.
371 patienter inkluderades i ettårsmätningen. Patienter som fick rasagilin 2 mg/dag i ett år hade en signifikant mindre ökning på poängskalan jämfört med dem som fick först placebo och sen rasagilin 2 mg/dag i sex månader. Även de patienter som fick 1 mg/dag rasagilin under ett år hade en signifikant mindre ökning än de som först fick placebo och sen rasagilin.
Rasagilin är en ickereversibel monoaminoxidashämmare typ B. Substansen har tagits fram av det israeliska biotech-företaget Teva som samarbetar med Lundbeck i studieprogrammet. Rasagilin har i tidigare studier visat sig förbättra symtom vid tidig Parkinsons sjukdom. Prekliniska studier har visat på en möjlighet att substansen kan påverka själva sjukdomsförloppet. Lundbeck räknar med att kunna lansera rasagilin i Europa under 2004.
Riksdagen antog EU-direktivet om prövningar
Riksdagen beslutade i början av april att bifalla propositionen om genomförande av EU-direktivet om kliniska prövningar av humanläkemedel.
Beslutet innebär att Läkemedelslagens regler om klinisk prövning ändras. Ändringarna rör i huvudsak krav på information om och samtycke till kliniska prövningar av humanläkemedel samt begränsningar av i vilka fall sådana får göras på underåriga och icke beslutskompetenta vuxna.
Från den första maj ska de nya direktiven tillämpas fullt ut.
Fyra motioner som väckts med anledning av propositionen avslogs. De handlade bland annat om att lagen skulle kompletteras med en bestämmelse om att kliniska prövningar ska motsvara målgruppen för att godkännas och motioner som krävde en starkare skrivning för hur icke beslutskompetenta patienters intresse tas tillvara.
Olika marknadföringstillstånd hindrar inte parallellimport
Ett EU-lands läkemedelsmyndighet kan inte avslå en ansökan om parallellimport av ett läkemedel med hänvisning till att det läkemedel som ska parallellimporteras inte har samma ursprung som det läkemedel som är godkänt i importlandet.
Det är EG-domstolens tolkning i ett ärende där den tyska myndigheten ville neka till parallellimport av ett läkemedel med hänvisning till att läkemedlet inte marknadsfördes av samma företag som det i Tyskland godkända.
Om de två läkemedlen har identiska substanser och har ett gemensamt ursprung ska inte skilda marknadsföringstillstånd sätta käppar i hjulet för parallellimport, säger EG-domstolen.
Tvisten som domstolen prövat avser två läkemedel som tillverkas i Italien respektive Tyskland av olika tillverkare och som fått godkännande för försäljning i Italien respektive Tyskland. De två läkemedlen, Jumex i Italien respektive Movergan i Tyskland, innehåller samma aktiva substans, selegilin, som ursprungligen tillverkas av ett ungerskt företag.
Olika ursprung inte skäl att neka
En tysk parallellimportör ansökte om godkännande för försäljning av det italienska läkemedlet och menade att det godkännande som fanns för Movergan också skulle gälla för Jumex eftersom de två läkemedlen i princip var identiska.
Den tyska läkemedelsmyndigheten avslog med hänvisning till att de två läkemedlen inte har samma ursprung.
EG-domstolen avvisade läkemedelsmyndighetens argument.
? EG-domstolens tolkning är förstås glädjande för oss, kommenterar Fredrik Persson, ordförande i Parallellimportörernas förening.
Han känner till några fall där parallellimport till Sverige inte godkänts med hänvisning till att det funnits två olika innehavare av marknadsföringstillstånd i olika länder.
Förundersökning mot internetapotek lades ned
I princip är det fritt fram att öppna internethandel med receptbelagda läkemedel, för den som inte oroar sig för lagligheten. Risken att åtalas är nämligen minimal.
Det var i slutet av förra året som Läkemedelsverket anmälde hemsidan EU-apoteket för brott mot lagen om handel med läkemedel. Eftersom det finns en adress i Göteborg på hemsidan hamnade anmälan på Göteborgspolisens bord.
Därifrån har nu ett svar kommit: ?Förundersökning nedlägges. Brottet går uppenbart ej att utreda. Förundersökning kan ej förväntas leda till någon misstänkt?.
? Det är omöjligt att nå fram till någon misstänkt när det handlar om den här sortens IT-brottslighet, säger Berry Nejding, vid Göteborgspolisen som beslutat om att lägga ned förundersökningen.
Skenadress
Adressen som finns uppgiven på hemsidan är skenadress.
? Ska vi ha en chans att hitta någon måste vi ha span på brevlådan dygnet runt.
För att man ska lägga ned den tiden måste det röra sig om mycket grov brottslighet, vilket Berry Nejding inte anser att det här verkar röra sig om.
Fredrik Nilsson Björner på Läkemedelsverket som anmält hemsidan tycker det är bekymmersamt att polisen inte anser sig kunna komma vidare.
? Men det är vad jag förstår inget vi kan göra något åt.
Apoteket får bättre kontroll på sina misstag
Tidigare har felexpeditioner och andra incidenter på apoteken rapporterats manuellt.
? Det innebar att vi hade en mycket basal statistik, säger Annika Nordén Hägg på Apoteket.
Det nya datoriserade systemet som omfattar såväl sjukhus-, dos- som lokala apotek, totalt cirka
1 000 enheter, ger betydligt större möjligheter att arbeta preventivt, säger hon.
? Nu får vi möjlighet i och med formulärets utformning, som är mer detaljerat, att bättre fånga in vad som går fel. Rubriken registreringsfel kan till exempel handla om kanske sju, åtta olika typer av fel. Nu kan vi på ett helt annat sätt detaljgranska avvikelserna. Och vi kan också betydligt snabbare återrapportera till apoteken.
Det nya systemet för avvikelsehantering har varit i drift sedan mars. En första analys väntas inom kort.
Signifikans döljer verkligheten
I Sverige har behandlingen av alkoholister i ganska liten grad varit en fråga för sjukvården. Istället har fattigvården, nykterhetsvården och sedan socialvården med uppbackning av frivilligorganisationer, kyrkor och privata alternativ haft en dominerande roll. Alkoholism har betraktats mer som en social plåga än ett sjukdomstillstånd.
Den svenska alkoholpolitiken har kritiserats för att vara förmyndaraktig, men ur folkhälsosynpunkt har den fungerat jämförelsevis väl, hävdar dess tillskyndare.
Vid inträdet i EU 1995 hade Sverige lägst andel alkoholberoende invånare jämfört med övriga medlemmar. Vi hade också jämförelsevis låg dödlighet i en rad alkoholspecifika eller alkoholrelaterade diagnoser.
Gunnar Ågren, chef för Folkhälsoinstitutet med ett förflutet som alkoholläkare, menar att det är ett tecken på att vården för alkoholberoende i kombination med alkoholpolitiken varit jämförelsevis bra.
Beror på målet
Visst har behandlingsresultaten varit dåliga om man kräver att folk ska bli botade. Om man däremot ser behandlingen som att den ska bidra till en drägligare tillvaro, om man har en mer omvårdande målsättning då har resultaten inte varit så dåliga, menar han.
? Den sviktande nykterhetsvården skulle jag säga är av relativt sent stadium. Ända fram till en bit in på 80-talet fick tunga missbrukare trots allt vård. Det är under 90-talskrisen som den stora nedgången kom.
Förskjutningen ser Gunnar Ågren mer som ett resultat av nedskärningarna inom kommunernas socialtjänst än att kravet på evidensbaserad vård slagit igenom. Sedan 1995 har socialtjänstens missbruksvård skurits ned med drygt en miljard, 20 procent, visar siffror från Socialstyrelsen. Såväl den öppna missbruksvården som institutionsvården har minskat.
Det tillsammans med en ökande alkoholkonsumtion, den har ökat med två liter per person sedan 1996, från åtta till tio liter om året, börjar nu visa sig i ett ökat antal medicinska komplikationer.
Samtidigt som missbruksvården inom socialtjänsten minskat har det inom sjukvården skett en förskjutning från slutenvård till öppenvård.
? De kontrollerade studierna har ju visat att öppenvård är minst lika bra som slutenvård när det gäller de mer socialt integrerade missbrukarna.
Relevanta resultat för få
Problemet med den evidensbaserade medicinen är att det är stora delar av verkligheten som inte täcks in, påpekar Gunnar Ågren. Resultaten är säkert riktiga, men de är relevanta för en liten del av missbrukspopulationen.
Han tillbakavisar jämförelsen mellan behandling av hypertonipatienter (att man behöver behandla 128 patienter under fem år för att undvika hjärtkärlsjukdom hos en) och alkoholister (att man bara behöver behandla nio alkoholister med akamprosat för att en ska bli nykter).
? Blodtrycksbehandling handlar om att man behandlar symtomfria för att någon inte ska få komplikationer. När det gäller alkohol kommer man med en problematik som behöver behandlas.
Jämför man istället med behandlingen av penicillinkänsliga infektioner med penicillin, då nästan alla blir friska, är resultatet en nykter av nio inte imponerande, påpekar Gunnar Ågren.
Att man får ett signifikant bättre resultat men en metod jämfört med en annan får inte innebära att man glömmer att också se hur bra resultatet är i sig. Åtta av de alkoholberoende är inte hjälpta av signifikansen.
? Faran med medikaliseringen är om vi börjar betrakta alkoholism som en behandlingsbar sjukdom. Då kan vi få svårt att tåla de som får återfall och inte blir botade.
Grönt ljus för byte till större eller mindre
Som Läkemedelsvärlden tidigare rapporterat använder Apoteket en intern regel om att utbyte av läkemedel enligt de nya föreskrifterna om generisk substitution kan ske även om förpackningsstorleken avviker med upp till tolv procent från vad som skrivits ut.
Nu har Konkurrensverket beslutat att det inte finns tillräckliga skäl att med stöd av konkurrenslagen granska Apotekets tolkning av Läkemedelsverkets föreskrifter, skriver nyhetsbrevet Pharma Online.
Enligt företaget Recip medför Apotekets tolkning av Läkemedelsverkets föreskrifter en snedvridning av konkurrensen.
Stefan Carlsson öppnar för fler apoteksombud
Anledningen är den kommande domen i EG-domstolen, i ärendet mellan svenska staten och Bringwell, där den senare mot rådande svensk lagstiftning sålde rökavvänjningsprodukter i sin affär i Stockholm.
Apotekets monopol av försäljning av receptfria läkemedel har kritiserats av bland annat svensk Dagligvaruhandels vd Thomas Svaton. Han menar att handeln på ett effektivt sätt kan förbättra tillgången till receptfria läkemedel över hela landet. En åtgärd som också påverkar folkhälsan i positiv riktning har Thomas Svaton tidigare sagt.
? Vi har träffat Läkemedelsverket för diskussioner om att utöka ombudsverksamheten, sa Apotekets vd Stefan Carlsson till Läkemedelsvärlden efter seminariet i onsdags.
? Och vi har blivit uppringda av Läkemedelsverket i ärendet, bekräftade Thomas Svaton för Läkemedelsvärlden, och menar att en utökad ombudsverksamhet är ett bra första steg för ökad konkurrens.
Efter mötet i onsdags enades Stefan Carlsson och Thomas Svaton att träffas för att diskutera frågan i mer detalj.
? Det känns som att det är något på gång, sa Thomas Svaton efter seminariet.
I ett pressmeddelande som kom under fredagen säger Stefan Carlsson:
– Apoteket är en garant för säkerhet, kompetens och kvalitet när det gäller läkemedelshantering. Därför bedömer vi att bästa sättet att öka tillgängligheten är att ge fler möjligheten att bli apoteksombud.
Idag säljs receptfria läkemedel på landets cirka 800 apotek och 1100 apoteksombud. Hur de framtida apoteksombuden kommer se ut i detalj är inte bestämt, inte heller när möjligheten kommer att ges för fler att bli apoteksombud.
– Vår ambition är att detta ska vara klart någon gång under hösten 2004 eller våren 2005, men det beror också på hur Läkemedelsverket ställer sig. Jag vill också poängtera att detta inte handlar om att slopa eller uppluckra det sammanhållna system Apoteket är idag. Däremot är det ett sätt för oss att öka tillgängligheten, säger Stefan Carlsson.