Några som utan tvekan välkomnar de nya medlemmarna i EU är de tio svenska parallellimportörerna av läkemedel. Alla de stora, internationella läkemedelskoncernerna finns ju sedan länge på plats i kandidatländerna med sina försäljningsorganisationer. Läkemedelsföretagen tillämpar ju nationell prissättning och i de nya medlemsländerna, med sin lägre köpkraft, erbjuds ofta lägre priser.
? Vi har börjat titta på de möjligheter som öppnas i och med östutvidgningen, säger Fredrik Persson, ordförande i föreningen Parallellimportörer av läkemedel.
? Och vi ser att våra möjligheter att få fler inköpskällor kommer att öka.
Samtidigt är han övertygad om att läkemedelstillverkarna kommer att göra allt för att försvåra parallellimport från de nya EU-länderna, precis som de enligt honom gör i ?gamla? EU.
? Det effektivaste sättet de använder sig av är att begränsa utbudet på marknaden i de länder som det är lönsamt att parallellimportera ifrån. Hur vi sedan kommer att gå tillväga i de nya EU-länderna återstår att se.
Kommers och ideologi
Fredrik Persson menar att det inte bara handlar om kommersiella intressen för parallellimportörerna, utan även om ideologi. Varor ska ju flyta utan begränsningar inom EU, något som försvåras av de nationella prissättningarna.
Han vill gärna slå ett slag för det positiva med östutvidgningen.
? I den svenska debatten har det varit alldeles för många negativa tongångar. Det talas om höjda avgifter till EU och om övergångsregler vid invandring av arbetskraft. I stället för att se alla de möjligheter som kommer.
? Utvidgningen är en chans och en möjlighet för både det gamla och det nya EU, menar han.
Får leva med parallellimport
Olle Hagberg på Läkemedelsindustriföreningen understryker att parallellimport är en fullt laglig aktivitet, fast han sticker inte under stol med att det är någonting som läkemedelstillverkarna inte gillar.
? På kort sikt är parallellimport bra för patienterna, som får billigare läkemedel. Samtidigt undergräver detta den ekonomiska basen för bland annat forskning.
Vad har då läkemedelsföretagen att vinna ? eller förlora ? på de nya ländernas inträde i EU?
? Med tiden får dessa länder ökad välfärd, delvis som resultat av EU-inträdet, och kommer att ha råd med bättre läkemedel och blir därmed ännu mera intressanta som marknader för oss, säger Olle Hagberg.
Möjligen kommer detta ? samt en bättre fungerande gemensam marknad inom EU ? att bidra till att den europeiska läkemedelsindustrin kommer att vinna en del av den förlorade terrängen gentemot framför allt amerikanska konkurrenter, menar han.
Om parallellimport från de nya medlemsländerna säger Olle Hagberg:
? Det är någonting som vi får leva med.
EU-medlemskap skapar problem
De inhemska läkemedelsproducenterna i de nya EU-länderna, som ju numera till en stor del ägs av internationella koncerner, tillverkar nästan uteslutande generiska läkemedel.
Import i mindre skala av dessa läkemedel, från bland annat Kroatien och Slovenien, sker redan till Sverige, säger Anders Jungbeck, som är kontaktperson mellan de svenska generikaproducenternas organisation FGL och dess europeiska motsvarighet EGA.
? Medlemskapet i EU kommer dock inte att underlätta livet för dessa producenter av generika i de nya medlemsländerna, snarare tvärtom, menar han.
Hårdare regler
En viktig orsak är att dessa länder får rätta sig efter den så kallade ?8 plus 2 -regeln? när det gäller generiska läkemedel. Den innebär att registrering av ett generiskt läkemedel får sökas först efter att åtta år har gått sedan det ursprungliga läkemedlet började lanseras på den europeiska marknaden. Ytterligare två år måste sedan passera innan det generiska läkemedlet får marknadsföras.
Tidigare behövde länderna utanför EU bara vänta i sammanlagt sex år, i stället för nuvarande tio.
? Under medlemsförhandlingarna med EU kom ett kollektivt ramaskri från delegaterna från dessa länder inför denna förändring, säger Anders Jungbeck.
? Men EU var tuffa och menade att systemet måste vara samma för alla från början.
Denna regeländring kommer till att börja med att skapa en del interna problem för läkemedelsproducenterna i de nya länderna, menar Anders Jungbeck, som inte väntar sig någon kraftigt ökad import av generika till Sverige från dessa länder under överskådlig tid.
Trög registrering
Den viktigaste anledningen till detta är att mycket få av dessa generiska läkemedel har genomgått registreringsprocedurerna som gäller i EU.
Detta måste nu ske i efterhand. Bara för de polska läkemedelstillverkarna handlar det om över femton tusen olika läkemedel som måste återregistreras under EU-reglerna.
Bara en bråkdel av dessa kommer att ha godkänts före EU-utvidgningen den 1 maj. Polen har dock fått dispens att behålla de
15 000 tidigare nationellt godkända läkemedlen på den inhemska marknaden fram till 2008.
Den polska läkemedelsbranschen befarar dock att med den nuvarande registreringstakten endast en mindre del av de inhemskt tillverkade läkemedel kommer att vara registrerade före år 2008.
Andrzej Wrobel, ordförande för den polska Apotekskammaren (farmacevternas förening), menar dock att problemet i Polen inte helt kan lastas på EU, utan snarare på landets egna myndigheter. För ett år sedan skapades en ny myndighet för registrering av läkemedel enligt EU-procedurer. På grund av underbemanning, underfinansiering och brist på kompetent personal går denna registrering mycket trögt. Detta skapar problem även för de företag som säljer sina läkemedel enbart på den inhemska marknaden.
Enklare för storföretag
Problemet är nu så akut att en del polska läkemedelsproducenter överväger att registrera sina läkemedel i Ungern, där processen går snabbare.
Läkemedelsföretagen i de gamla EU-länderna har det betydligt enklare. Deras produkter är ju oftast redan registrerade i något eller några av EU-länderna, så för dem räcker det med att utvidga det ömsedidiga godkännandet med ansökan om ?repeat use? för de nya länderna.
Men ofta är dessa läkemedel redan sedan länge registrerade i kandidatländerna ? de internationella läkemedelsföretagen har ju sålt sina läkemedel i Central- och Östeuropa i över tio års tid.
Få farmacevter från öst
Över 30 procent av de svenska farmacevterna är av utländskt ursprung eller har utländsk examen. Det ligger nära till hands att tro att farmacevterna från de nya EU-länderna skulle komma att söka arbete i de gamla EU-länderna, däribland Sverige.
Men även här har de förväntade invandringsvågen från öst kommit av sig redan innan den har börjat.
? Vi har inte fått så många förfrågningar om anställning från dessa länder, säger Andreas Rosenlund på Apotekets informationsavdelning.
Efter den första maj i år behöver visserligen de tilltänkta kandidaterna till jobb på svenska apotek inte ta Socialstyrelsens prov för att få svensk legitimation. Kvarstår dock Apotekets egna krav, med bland annat mycket goda språkkunskaper i svenska och kännedom om svensk läkemedelslagstiftning. Något som kan vara svårt att uppfylla.
Hyfsat betalt
För tre år sedan inbjöds ett tjugotal polska farmacevter till kompletterande utbildning av Apoteket AB i Blekinge. Sju av dem lyckades ? efter att ha gått Socialstyrelsens kompletteringsprogram ? att klara Socialstyrelsens prov för svensk legitimation.
? Vi tänker dock i dagens läge inte gå ut med några rekryteringskampanjer för att få hit utländska farmacevter, säger Gun Eriksson på Apotekets personalavdelning.
? Våra egna utbildningar fyller på rätt bra med farmaceuter numera.
Inte heller tyder mycket på att det skulle finnas någon stark vilja hos farmacevterna på andra sidan Östersjön att komma till Sverige.
En polsk farmacevt anställd på ett apotek tjänar kring 5 000 svenska kronor. Med tanke på de betydligt lägre levnadskostnaderna i landet har hon (oftast är det en hon) det rätt hyfsat.
Är hon dessutom ägare till ett eller flera apotek ? samtliga landets 10 500 apotek är privatägda och ägs oftast av farmacevter ? så kan hon tjäna betydligt mer än så.
Tadeusz Rawa
