Månads arkivering december 2003

Enligt data från det svenska strokeregistret Riks-stroke, som presenteras i januarinumret av Journal of Internal Medicine, är det stor skillnad i användningen av orala antikoagulantia bland strokepatienter med förmaksflimmer i Sverige.

Vid patienternas första stroke var det i snitt 11,0 procent av patienterna som stod på behandling med orala antikoagulantia som primärprevention. Men skillnaden mellan sjukhusen var stor ? det var mellan 2,5 och 24,4 procent som hade motsvarande behandling. Yngre ålder, män och diabetes utgjorde faktorer som talade för en ökad användning av antikoagulantia i primärpreventivt syfte.

När patienterna däremot skrevs ut, var det fler som fick antikoagulantia som sekundärprevention. Andelen var då uppe i 33,5 procent. Skillnaden i användning mellan de olika sjukhusen varierade mellan 16,4 och 61,9 procent. Faktorer som talade för en ökad användning var bland annat yngre ålder, manligt kön och dagliga aktiviteter.

Författarna till artikeln menar att resultaten indikerar att läkare inte i tillräcklig grad praktiserar evidensbaserad primär och sekundär prevention av embolisk stroke. Man menar att lokala faktorer, ute på sjukhusen, istället avgör om patienter med förmaksflimmer får optimal strokeprevention eller inte.

Syftet med studien var att analysera användningen av antikoagulantia bland strokepatienter med förmaksflimmer i Sverige och utfördes genom en kohortanalys. Patienter inkluderades som var registrerade i Riks-stroke under 2001. Totalt omfattade studien 4538 strokepatienter med förmaksflimmer bland de totalt 18 276 strokepatienter från 75 sjukhus.

Enligt den senaste rapporten från Riks-stroke, som utvärderar 2001/2002, får nästan 90 procent av strokepatienterna någon form av läkemedel, antingen trombocythämmare eller antikoagulantia. Dessutom har andelen patienter med stroke och förmaksflimmer som fick antikoagulantiabehandling ökat något jämfört med tidigare år.

Nu finns det hopp om en ny behandlingsstrategi för patienter med stora hjärnskador efter stroke. Ett flertal nyligen publicerade studier har gjorts där patienter har fått läkemedlet dexamfetamin under den första veckan efter insjuknandet, dels enbart och dels i kombination med sjukgymnastik. Forskningen har bedrivits på neurologiska kliniken på Karolinska sjukhuset och resultaten presenteras i en avhandling av Louise Martinsson.

Även om studierna är förhållandevis små är resultaten lovande. Patienter som fick dexamfetamin efter insjuknandet återhämtade sig fortare under själva behandlingstiden än patienter som fick placebo. Vidare såg man att dexamfetaminet möjliggjorde sjukgymnastisk behandling för de patienter som var vakenhetssänkta och som utan amfetaminet hade svårt att delta aktivt i sin träning.

Verkningsmekanismen är okänd men troligtvis är det amfetaminets förmåga att påverka nivåerna av olika neurotransmittorer i hjärnan, främst noradrenalin, som ligger bakom återhämtningen.

Mycket forskning på området återstår dock innan behandlingen kan användas annat än i forskningssyfte. Det måste bekräftas att amfetaminet är säkert att använda ur biverkningssynpunkt. För närvarande pågår ett flertal studier internationellt, där effekten av dexamfetamin i kombination med sjukgymnastik undersöks.