Månads arkivering oktober 2003

Tuff oberoende granskning avslöjar industrins reklamövertramp

Den 1 oktober lanserade den australiske organisationen Healthy Skepticism en tjänst där man granskar läkemedelsföretagens marknadsföring. Detta trots att det finns ett självreglerande system liknande det svenska med Informationsgranskningsmannen (IGM) och Nämnden för bedömning av läkemedelsinformation (NBL).
? Problemet är att missvisande läkemedelsreklam har blivit vanligare, skadligare och mer inflytelserik än vi från början trodde, säger Peter Mansfield, allmänläkare och direktör för Healthy Skepticism i Australien.
Han menar att det självreglerande systemet inte fungerar tillräckligt bra. Trots regleringen florerar vilseledande reklam anser han.
? Det bästa sättet att lära läkare att stå emot reklamen är att visa hur den vilseleder. Då blir de mer uppmärksamma på reklamen, säger Peter Mansfield.
Det gör man genom att förklara de logiska, psykologiska och farmakologiska greppen som används i läkemedelsreklam.
? Om vi läkare blir mer skeptiska blir det mer vinstgivande för företagen att göra bättre studier så vi kan fatta bättre beslut.



Missvisande jämförelse

Peter Mansfield menar att den vanlige läkaren har svårt att sätta sig in i och förstå alla påståenden som görs i annonserna. Ofta har vi inte heller tid att kontrollera alla uppgifter.
? Därför finns AdWatch. Sidan uppdateras till en början en gång per månad och ska hjälpa läkare, apotekare och allmänheten att kunna bemöta vilseledande marknadsföring.
I oktober granskas Astrazenecas annons för Nexium. Bland annat förklaras bildvalet och valet av ordet ?power?. AdWatch förklarar också den missvisande dosjämförelse som har gjorts mellan Nexium 40 mg och Losec 20 mg, samt lämnar en generell rekommendation hur preparatet ska användas.



Alla bjuds in

Hemsidan drivs av Healthy Skepticism och kärnan består av fyra personer i Australien. Till det finns ett dussin läkare i Belgien, Kanada, Indien och Sverige, liksom 57 prenumeranter över hela världen som kommer med synpunkter. De flesta är läkare eller kliniska farmakologer.
? Vi inbjuder alla att vara med och lämna feedback till oss och till företagen vars annonser vi granskar, säger Peter Mansfield.
På hemsidan finns ett formulär att fylla i där besökaren även kan lämna ett omdöme om AdWatch.
Healthy Skepticism är en internationell icke vinstdrivande organisation vars mål är att förbättra människors hälsa genom att minska skada från läkemedelsreklam. Organisationen finansieras genom prenumerationer och donationer.

Tuff oberoende granskning avslöjar industrins reklamövertramp

Den 1 oktober lanserade den australiske organisationen Healthy Skepticism en tjänst där man granskar läkemedelsföretagens marknadsföring. Detta trots att det finns ett självreglerande system liknande det svenska med Informationsgranskningsmannen (IGM) och Nämnden för bedömning av läkemedelsinformation (NBL).
? Problemet är att missvisande läkemedelsreklam har blivit vanligare, skadligare och mer inflytelserik än vi från början trodde, säger Peter Mansfield, allmänläkare och direktör för Healthy Skepticism i Australien.
Han menar att det självreglerande systemet inte fungerar tillräckligt bra. Trots regleringen florerar vilseledande reklam anser han.
? Det bästa sättet att lära läkare att stå emot reklamen är att visa hur den vilseleder. Då blir de mer uppmärksamma på reklamen, säger Peter Mansfield.
Det gör man genom att förklara de logiska, psykologiska och farmakologiska greppen som används i läkemedelsreklam.
? Om vi läkare blir mer skeptiska blir det mer vinstgivande för företagen att göra bättre studier så vi kan fatta bättre beslut.



Missvisande jämförelse

Peter Mansfield menar att den vanlige läkaren har svårt att sätta sig in i och förstå alla påståenden som görs i annonserna. Ofta har vi inte heller tid att kontrollera alla uppgifter.
? Därför finns AdWatch. Sidan uppdateras till en början en gång per månad och ska hjälpa läkare, apotekare och allmänheten att kunna bemöta vilseledande marknadsföring.
I oktober granskas Astrazenecas annons för Nexium. Bland annat förklaras bildvalet och valet av ordet ?power?. AdWatch förklarar också den missvisande dosjämförelse som har gjorts mellan Nexium 40 mg och Losec 20 mg, samt lämnar en generell rekommendation hur preparatet ska användas.



Alla bjuds in

Hemsidan drivs av Healthy Skepticism och kärnan består av fyra personer i Australien. Till det finns ett dussin läkare i Belgien, Kanada, Indien och Sverige, liksom 57 prenumeranter över hela världen som kommer med synpunkter. De flesta är läkare eller kliniska farmakologer.
? Vi inbjuder alla att vara med och lämna feedback till oss och till företagen vars annonser vi granskar, säger Peter Mansfield.
På hemsidan finns ett formulär att fylla i där besökaren även kan lämna ett omdöme om AdWatch.
Healthy Skepticism är en internationell icke vinstdrivande organisation vars mål är att förbättra människors hälsa genom att minska skada från läkemedelsreklam. Organisationen finansieras genom prenumerationer och donationer.

Två månader med för hög dos

En kvinna född 1921 var på ett maskinskrivet recept ordinerad Etalpha, 0,25 mikrogram. Drygt två månader efter expedieringstillfället kommer kvinnans dotter in på apoteket och berättar att personalen har expedierat fel styrka. Vid apotekets kontroll visar det sig att kvinnan fått styrkan 1 mikrogram istället för 0,25 mikrogram. Misstaget kan ha lett till att patienten under tiden drabbades av höga kalciumvärden, njursvikt och hjärtinfarkt. Enligt Socialstyrelsens bedömning har receptarien gjort ett fel som inte är ringa. Det har inte framkommit omständigheter som gör att Socialstyrelsen kan betrakta felet som ursäktligt och HSAN ålägger receptarien en varning.

Två månader med för hög dos

En kvinna född 1921 var på ett maskinskrivet recept ordinerad Etalpha, 0,25 mikrogram. Drygt två månader efter expedieringstillfället kommer kvinnans dotter in på apoteket och berättar att personalen har expedierat fel styrka. Vid apotekets kontroll visar det sig att kvinnan fått styrkan 1 mikrogram istället för 0,25 mikrogram. Misstaget kan ha lett till att patienten under tiden drabbades av höga kalciumvärden, njursvikt och hjärtinfarkt. Enligt Socialstyrelsens bedömning har receptarien gjort ett fel som inte är ringa. Det har inte framkommit omständigheter som gör att Socialstyrelsen kan betrakta felet som ursäktligt och HSAN ålägger receptarien en varning.

Två månader med för hög dos

En kvinna född 1921 var på ett maskinskrivet recept ordinerad Etalpha, 0,25 mikrogram. Drygt två månader efter expedieringstillfället kommer kvinnans dotter in på apoteket och berättar att personalen har expedierat fel styrka. Vid apotekets kontroll visar det sig att kvinnan fått styrkan 1 mikrogram istället för 0,25 mikrogram. Misstaget kan ha lett till att patienten under tiden drabbades av höga kalciumvärden, njursvikt och hjärtinfarkt. Enligt Socialstyrelsens bedömning har receptarien gjort ett fel som inte är ringa. Det har inte framkommit omständigheter som gör att Socialstyrelsen kan betrakta felet som ursäktligt och HSAN ålägger receptarien en varning.

Fick tio gånger starkare tabletter

En kvinna var enligt recept ordinerad Dolcontin 10 mg, 200 st. Receptet var skrivet för hand. Styrka och mängd var angivet med både siffror och bokstäver. Receptarien färdigställde och lämnade istället ut en förpackning Dolcontin med styrkan 100 mg. Läkemedlet hämtades av kvinnans make. Felexpedieringen upptäcktes innan kvinnan hade tagit någon Dolcontintablett med styrkan 100 mg. Enligt Socialstyrelsens bedömning har receptarien gjort ett fel som inte är ringa. Det har inte framkommit omständigheter som gör att Socialstyrelsen kan betrakta felet som ursäktligt. Ansvarsnämnden delar Socialstyrelsens bedömning och ålägger receptarien en varning.

Fick tio gånger starkare tabletter

En kvinna var enligt recept ordinerad Dolcontin 10 mg, 200 st. Receptet var skrivet för hand. Styrka och mängd var angivet med både siffror och bokstäver. Receptarien färdigställde och lämnade istället ut en förpackning Dolcontin med styrkan 100 mg. Läkemedlet hämtades av kvinnans make. Felexpedieringen upptäcktes innan kvinnan hade tagit någon Dolcontintablett med styrkan 100 mg. Enligt Socialstyrelsens bedömning har receptarien gjort ett fel som inte är ringa. Det har inte framkommit omständigheter som gör att Socialstyrelsen kan betrakta felet som ursäktligt. Ansvarsnämnden delar Socialstyrelsens bedömning och ålägger receptarien en varning.

Fick tio gånger starkare tabletter

En kvinna var enligt recept ordinerad Dolcontin 10 mg, 200 st. Receptet var skrivet för hand. Styrka och mängd var angivet med både siffror och bokstäver. Receptarien färdigställde och lämnade istället ut en förpackning Dolcontin med styrkan 100 mg. Läkemedlet hämtades av kvinnans make. Felexpedieringen upptäcktes innan kvinnan hade tagit någon Dolcontintablett med styrkan 100 mg. Enligt Socialstyrelsens bedömning har receptarien gjort ett fel som inte är ringa. Det har inte framkommit omständigheter som gör att Socialstyrelsen kan betrakta felet som ursäktligt. Ansvarsnämnden delar Socialstyrelsens bedömning och ålägger receptarien en varning.

Kombinationsbehandling inte effektiv vid osteoporos

0

Det första läkemedlet som stimulerar uppbyggnaden av benvävnad vid osteoporos, ett genetiskt modifierat så kallat parathormon, godkändes i EU i somras men har ännu inte lanserats i Sverige. De läkemedel som finns hittills förhindrar i stället nedbrytningen av benvävnad.
För att testa om de båda angreppssätten tillsammans kunde ge en förstärkt effekt genomförde två olika forskargrupper i USA studier som båda publicerades i New England Journal of Medicine i slutet av september. De visar sammantaget att bensköra kvinnor eller män inte har något att vinna på att kombinera läkemedel med de två olika angreppssätten. Kombinationsbehandling gav snarare sämre effekt än monoterapi med något av de två läkemedlen i studierna.


Reducerar fördelarna
I den första studien, som pågick i ett år, ingick 238 tidigare obehandlade postmenopausala kvinnor som behandlades med parathormon, alendronat eller båda. I den andra randomiserades 83 män till daglig behandling med parathormon, alendronat eller båda i 30 månader. Båda studierna visar att alendronat reducerar fördelarna med behandling med parathormon. Enligt en kommentar i samma nummer av NEJM är förklaringen inte att alendronat hämmar benuppbyggnaden utan snarare att läkemedlet hämmar den totala benomsättningen vilket påverkar den anabola effekten av parathormon.
Mats Palmér, endokrinolog vid St Görans sjukhus i Stockholm, säger att det allmänt finns ett stort intresse för att hitta anabola strategier för osteoporosbehandling. Där är parathormon det första läkemedlet och därmed intressant. Angreppssättet är helt annorlunda än för de läkemedel som finns hittills och därför hade man förhoppningar på att en kombination skulle vara effektiv. Men där har nu de första studierna visat att så inte var fallet.
? Behandling med enbart parathormon verkar ha en något bättre effekt på bentätheten än den tidigare bästa behandlingen vid osteoporos som är bisfosfonat. Men man ska sätta ett frågetecken för biverkningssidan, säger han.


Begränsad användning
Parathormon har i djurförsök med livslång exponering och mycket stora doser visat sig ge en ovanlig form av skelettcancer, ostosarkom. Man rekommenderar därför att det inte ska användas i mer än 18 månader.
Någon stor användning tror han dock inte att det kommer att bli. I USA kostar en behandlingsomgång på 18 månader motsvarande 100 000 kronor.
? De som står för läkemedelsnotan hoppas nog att det ska bli en marginell behandling, säger han.


Inverkar på behandlingen
Beroende på behandlingens höga kostnad och behovet av dagliga injektioner används parathormon i USA primärt för patienter med svår osteoporos. För tidigare obehandlade patienter visar de nya studierna att parathormon inte ska kombineras med alendronat eller andra bisfosfonater och troligen inte heller med andra antiresorptiva medel. Problemet är att många patienter med svår osteoporos redan får bisfosfonat, skriver Sundeep Khosia i kommentaren till studierna i NEJM.
Teoretiskt bör dessa patienter göra uppehåll under en viss tid för att benomsättningen ska återgå till värden som närmar sig det normala. Det kan emellertid ta något år. Trots att ett sådant uppehåll i behandlingen troligen kan göras utan större risk kan det skapa oro hos läkare och patienter, menar han.
Sundeep Khosia föreslår därför en kompromiss som innebär att patienten slutar med bisfosfonatterapi när man börjar med parathormon. Han understryker dock att modellen först måste prövas. Vissa data, som ännu inte är testade, tyder också på att det kan vara motiverat att övergå till bisfosfonat efter två års behandling med parathormon. Principen är att bisfosfonaten skulle hjälpa till att bevara den uppbyggnad av benvävnad som uppnåtts med parathormon.


Med injektionspenna
Parathormon har funnits på marknaden i USA sedan början av året. EU-godkännandet för teriparatid (Forsteo), som kom i somras, innebär att det bara får skrivas ut på sjukhus och av specialistläkare inom geriatrik, reumatologi och endokrinologi. Indikationen är behandling av manifest osteoporos hos postmenopausala kvinnor. Det administreras med injektionspenna.
Informationsdirektören vid Lilly, John Ahlmarks, kommentar till de nya studierna är att avsikten med teriparatid inte är att det ska användas i kombination med andra läkemedel. Det har så pass kraftfull verkan under de ett och ett halvt år som behandlingen pågår att det räcker.
?Vi hoppas kunna lansera Forsteo under hösten, säger han.n

Kombinationsbehandling inte effektiv vid osteoporos

0

Det första läkemedlet som stimulerar uppbyggnaden av benvävnad vid osteoporos, ett genetiskt modifierat så kallat parathormon, godkändes i EU i somras men har ännu inte lanserats i Sverige. De läkemedel som finns hittills förhindrar i stället nedbrytningen av benvävnad.
För att testa om de båda angreppssätten tillsammans kunde ge en förstärkt effekt genomförde två olika forskargrupper i USA studier som båda publicerades i New England Journal of Medicine i slutet av september. De visar sammantaget att bensköra kvinnor eller män inte har något att vinna på att kombinera läkemedel med de två olika angreppssätten. Kombinationsbehandling gav snarare sämre effekt än monoterapi med något av de två läkemedlen i studierna.


Reducerar fördelarna
I den första studien, som pågick i ett år, ingick 238 tidigare obehandlade postmenopausala kvinnor som behandlades med parathormon, alendronat eller båda. I den andra randomiserades 83 män till daglig behandling med parathormon, alendronat eller båda i 30 månader. Båda studierna visar att alendronat reducerar fördelarna med behandling med parathormon. Enligt en kommentar i samma nummer av NEJM är förklaringen inte att alendronat hämmar benuppbyggnaden utan snarare att läkemedlet hämmar den totala benomsättningen vilket påverkar den anabola effekten av parathormon.
Mats Palmér, endokrinolog vid St Görans sjukhus i Stockholm, säger att det allmänt finns ett stort intresse för att hitta anabola strategier för osteoporosbehandling. Där är parathormon det första läkemedlet och därmed intressant. Angreppssättet är helt annorlunda än för de läkemedel som finns hittills och därför hade man förhoppningar på att en kombination skulle vara effektiv. Men där har nu de första studierna visat att så inte var fallet.
? Behandling med enbart parathormon verkar ha en något bättre effekt på bentätheten än den tidigare bästa behandlingen vid osteoporos som är bisfosfonat. Men man ska sätta ett frågetecken för biverkningssidan, säger han.


Begränsad användning
Parathormon har i djurförsök med livslång exponering och mycket stora doser visat sig ge en ovanlig form av skelettcancer, ostosarkom. Man rekommenderar därför att det inte ska användas i mer än 18 månader.
Någon stor användning tror han dock inte att det kommer att bli. I USA kostar en behandlingsomgång på 18 månader motsvarande 100 000 kronor.
? De som står för läkemedelsnotan hoppas nog att det ska bli en marginell behandling, säger han.


Inverkar på behandlingen
Beroende på behandlingens höga kostnad och behovet av dagliga injektioner används parathormon i USA primärt för patienter med svår osteoporos. För tidigare obehandlade patienter visar de nya studierna att parathormon inte ska kombineras med alendronat eller andra bisfosfonater och troligen inte heller med andra antiresorptiva medel. Problemet är att många patienter med svår osteoporos redan får bisfosfonat, skriver Sundeep Khosia i kommentaren till studierna i NEJM.
Teoretiskt bör dessa patienter göra uppehåll under en viss tid för att benomsättningen ska återgå till värden som närmar sig det normala. Det kan emellertid ta något år. Trots att ett sådant uppehåll i behandlingen troligen kan göras utan större risk kan det skapa oro hos läkare och patienter, menar han.
Sundeep Khosia föreslår därför en kompromiss som innebär att patienten slutar med bisfosfonatterapi när man börjar med parathormon. Han understryker dock att modellen först måste prövas. Vissa data, som ännu inte är testade, tyder också på att det kan vara motiverat att övergå till bisfosfonat efter två års behandling med parathormon. Principen är att bisfosfonaten skulle hjälpa till att bevara den uppbyggnad av benvävnad som uppnåtts med parathormon.


Med injektionspenna
Parathormon har funnits på marknaden i USA sedan början av året. EU-godkännandet för teriparatid (Forsteo), som kom i somras, innebär att det bara får skrivas ut på sjukhus och av specialistläkare inom geriatrik, reumatologi och endokrinologi. Indikationen är behandling av manifest osteoporos hos postmenopausala kvinnor. Det administreras med injektionspenna.
Informationsdirektören vid Lilly, John Ahlmarks, kommentar till de nya studierna är att avsikten med teriparatid inte är att det ska användas i kombination med andra läkemedel. Det har så pass kraftfull verkan under de ett och ett halvt år som behandlingen pågår att det räcker.
?Vi hoppas kunna lansera Forsteo under hösten, säger han.n

Kombinationsbehandling inte effektiv vid osteoporos

0

Det första läkemedlet som stimulerar uppbyggnaden av benvävnad vid osteoporos, ett genetiskt modifierat så kallat parathormon, godkändes i EU i somras men har ännu inte lanserats i Sverige. De läkemedel som finns hittills förhindrar i stället nedbrytningen av benvävnad.
För att testa om de båda angreppssätten tillsammans kunde ge en förstärkt effekt genomförde två olika forskargrupper i USA studier som båda publicerades i New England Journal of Medicine i slutet av september. De visar sammantaget att bensköra kvinnor eller män inte har något att vinna på att kombinera läkemedel med de två olika angreppssätten. Kombinationsbehandling gav snarare sämre effekt än monoterapi med något av de två läkemedlen i studierna.


Reducerar fördelarna
I den första studien, som pågick i ett år, ingick 238 tidigare obehandlade postmenopausala kvinnor som behandlades med parathormon, alendronat eller båda. I den andra randomiserades 83 män till daglig behandling med parathormon, alendronat eller båda i 30 månader. Båda studierna visar att alendronat reducerar fördelarna med behandling med parathormon. Enligt en kommentar i samma nummer av NEJM är förklaringen inte att alendronat hämmar benuppbyggnaden utan snarare att läkemedlet hämmar den totala benomsättningen vilket påverkar den anabola effekten av parathormon.
Mats Palmér, endokrinolog vid St Görans sjukhus i Stockholm, säger att det allmänt finns ett stort intresse för att hitta anabola strategier för osteoporosbehandling. Där är parathormon det första läkemedlet och därmed intressant. Angreppssättet är helt annorlunda än för de läkemedel som finns hittills och därför hade man förhoppningar på att en kombination skulle vara effektiv. Men där har nu de första studierna visat att så inte var fallet.
? Behandling med enbart parathormon verkar ha en något bättre effekt på bentätheten än den tidigare bästa behandlingen vid osteoporos som är bisfosfonat. Men man ska sätta ett frågetecken för biverkningssidan, säger han.


Begränsad användning
Parathormon har i djurförsök med livslång exponering och mycket stora doser visat sig ge en ovanlig form av skelettcancer, ostosarkom. Man rekommenderar därför att det inte ska användas i mer än 18 månader.
Någon stor användning tror han dock inte att det kommer att bli. I USA kostar en behandlingsomgång på 18 månader motsvarande 100 000 kronor.
? De som står för läkemedelsnotan hoppas nog att det ska bli en marginell behandling, säger han.


Inverkar på behandlingen
Beroende på behandlingens höga kostnad och behovet av dagliga injektioner används parathormon i USA primärt för patienter med svår osteoporos. För tidigare obehandlade patienter visar de nya studierna att parathormon inte ska kombineras med alendronat eller andra bisfosfonater och troligen inte heller med andra antiresorptiva medel. Problemet är att många patienter med svår osteoporos redan får bisfosfonat, skriver Sundeep Khosia i kommentaren till studierna i NEJM.
Teoretiskt bör dessa patienter göra uppehåll under en viss tid för att benomsättningen ska återgå till värden som närmar sig det normala. Det kan emellertid ta något år. Trots att ett sådant uppehåll i behandlingen troligen kan göras utan större risk kan det skapa oro hos läkare och patienter, menar han.
Sundeep Khosia föreslår därför en kompromiss som innebär att patienten slutar med bisfosfonatterapi när man börjar med parathormon. Han understryker dock att modellen först måste prövas. Vissa data, som ännu inte är testade, tyder också på att det kan vara motiverat att övergå till bisfosfonat efter två års behandling med parathormon. Principen är att bisfosfonaten skulle hjälpa till att bevara den uppbyggnad av benvävnad som uppnåtts med parathormon.


Med injektionspenna
Parathormon har funnits på marknaden i USA sedan början av året. EU-godkännandet för teriparatid (Forsteo), som kom i somras, innebär att det bara får skrivas ut på sjukhus och av specialistläkare inom geriatrik, reumatologi och endokrinologi. Indikationen är behandling av manifest osteoporos hos postmenopausala kvinnor. Det administreras med injektionspenna.
Informationsdirektören vid Lilly, John Ahlmarks, kommentar till de nya studierna är att avsikten med teriparatid inte är att det ska användas i kombination med andra läkemedel. Det har så pass kraftfull verkan under de ett och ett halvt år som behandlingen pågår att det räcker.
?Vi hoppas kunna lansera Forsteo under hösten, säger han.n

Epilepsiläkemedel kan hjälpa kokainmissbrukare att sluta

0

Epilepsiläkemedlet vigabatrin (Sabrilex) kan hjälpa tunga missbrukare av kokain som vill bli drogfria. Det visar en studie av forskare vid NYU School of Medicine, USA, som publicerats i tidskriften Synapse. Vigabatrin är godkänt i EU och flera andra länder, men ännu inte i USA beroende på den påverkan på synfältet som tidigare studier visat.
I den aktuella studien kunde 40 procent av kokainmissbrukarna hålla upp i mer än 60 dagar trots att de var kvar i sin vanliga miljö. De gick upp i vikt, fick arbete och lever nu med sina familjer.
Resultatet var bättre än forskarna hade vågat hoppas på. För första gången verkar det som om det finns ett sätt att behandla personer som lider av de livshotande konsekvenserna av kokainberoende, hävdar Emilia Figueroa, som förestår en behandlingsklinik i Mexiko och som medverkat i studien. Forskarna ska nu bekräfta resultaten i en större placebokontrollerad studie.
Under de senaste tio åren har de amerikanska forskarna studerat vigabatrin i djurstudier och i ett antal artiklar visat att behandlingen blockerar ökningen av dopaminnivåer som produceras av kokain, nikotin och många andra beroendeframkallande substanser. Dopamin är en transmittorsubstans som har kopplats till de lustbetonade effekterna av beroendeframkallande läkemedel.
Djurstudierna tilldrog sig Emilia Figueroas intresse och hon ville gärna pröva vigabatrin eftersom det i princip inte fanns något

att erbjuda de kokainmissbrukare som kom till hennes klinik.
Forskarna fick studien godkänd i Mexiko och den utfördes utan stöd av något läkemedelsföretag. Läkemedlet köptes på lokala apotek i Mexiko där det är godkänt för behandling av epilepsi.
I studien ingick 19 män och en kvinna som använt kokain dagligen i tre till 15 år.
Under den första veckan fick de ökande doser av vigabatrin och stod sedan på fyra mg dagligen. Under de första tio dagarna återföll åtta personer till missbruk. Av de tolv som var kvar fullföljde åtta personer, eller 40 procent av de ursprungliga 20, studien. Fyra veckor efter studien var dessa tolv fortfarande drogfria.
Inga ögonbiverkningar registrerades i studien, vilket enligt forskarna kan bero på att man använt lägre doser än vid epilepsibehandling.
Synapse 2003;50:261-265

Epilepsiläkemedel kan hjälpa kokainmissbrukare att sluta

0

Epilepsiläkemedlet vigabatrin (Sabrilex) kan hjälpa tunga missbrukare av kokain som vill bli drogfria. Det visar en studie av forskare vid NYU School of Medicine, USA, som publicerats i tidskriften Synapse. Vigabatrin är godkänt i EU och flera andra länder, men ännu inte i USA beroende på den påverkan på synfältet som tidigare studier visat.
I den aktuella studien kunde 40 procent av kokainmissbrukarna hålla upp i mer än 60 dagar trots att de var kvar i sin vanliga miljö. De gick upp i vikt, fick arbete och lever nu med sina familjer.
Resultatet var bättre än forskarna hade vågat hoppas på. För första gången verkar det som om det finns ett sätt att behandla personer som lider av de livshotande konsekvenserna av kokainberoende, hävdar Emilia Figueroa, som förestår en behandlingsklinik i Mexiko och som medverkat i studien. Forskarna ska nu bekräfta resultaten i en större placebokontrollerad studie.
Under de senaste tio åren har de amerikanska forskarna studerat vigabatrin i djurstudier och i ett antal artiklar visat att behandlingen blockerar ökningen av dopaminnivåer som produceras av kokain, nikotin och många andra beroendeframkallande substanser. Dopamin är en transmittorsubstans som har kopplats till de lustbetonade effekterna av beroendeframkallande läkemedel.
Djurstudierna tilldrog sig Emilia Figueroas intresse och hon ville gärna pröva vigabatrin eftersom det i princip inte fanns något

att erbjuda de kokainmissbrukare som kom till hennes klinik.
Forskarna fick studien godkänd i Mexiko och den utfördes utan stöd av något läkemedelsföretag. Läkemedlet köptes på lokala apotek i Mexiko där det är godkänt för behandling av epilepsi.
I studien ingick 19 män och en kvinna som använt kokain dagligen i tre till 15 år.
Under den första veckan fick de ökande doser av vigabatrin och stod sedan på fyra mg dagligen. Under de första tio dagarna återföll åtta personer till missbruk. Av de tolv som var kvar fullföljde åtta personer, eller 40 procent av de ursprungliga 20, studien. Fyra veckor efter studien var dessa tolv fortfarande drogfria.
Inga ögonbiverkningar registrerades i studien, vilket enligt forskarna kan bero på att man använt lägre doser än vid epilepsibehandling.
Synapse 2003;50:261-265

Epilepsiläkemedel kan hjälpa kokainmissbrukare att sluta

0

Epilepsiläkemedlet vigabatrin (Sabrilex) kan hjälpa tunga missbrukare av kokain som vill bli drogfria. Det visar en studie av forskare vid NYU School of Medicine, USA, som publicerats i tidskriften Synapse. Vigabatrin är godkänt i EU och flera andra länder, men ännu inte i USA beroende på den påverkan på synfältet som tidigare studier visat.
I den aktuella studien kunde 40 procent av kokainmissbrukarna hålla upp i mer än 60 dagar trots att de var kvar i sin vanliga miljö. De gick upp i vikt, fick arbete och lever nu med sina familjer.
Resultatet var bättre än forskarna hade vågat hoppas på. För första gången verkar det som om det finns ett sätt att behandla personer som lider av de livshotande konsekvenserna av kokainberoende, hävdar Emilia Figueroa, som förestår en behandlingsklinik i Mexiko och som medverkat i studien. Forskarna ska nu bekräfta resultaten i en större placebokontrollerad studie.
Under de senaste tio åren har de amerikanska forskarna studerat vigabatrin i djurstudier och i ett antal artiklar visat att behandlingen blockerar ökningen av dopaminnivåer som produceras av kokain, nikotin och många andra beroendeframkallande substanser. Dopamin är en transmittorsubstans som har kopplats till de lustbetonade effekterna av beroendeframkallande läkemedel.
Djurstudierna tilldrog sig Emilia Figueroas intresse och hon ville gärna pröva vigabatrin eftersom det i princip inte fanns något

att erbjuda de kokainmissbrukare som kom till hennes klinik.
Forskarna fick studien godkänd i Mexiko och den utfördes utan stöd av något läkemedelsföretag. Läkemedlet köptes på lokala apotek i Mexiko där det är godkänt för behandling av epilepsi.
I studien ingick 19 män och en kvinna som använt kokain dagligen i tre till 15 år.
Under den första veckan fick de ökande doser av vigabatrin och stod sedan på fyra mg dagligen. Under de första tio dagarna återföll åtta personer till missbruk. Av de tolv som var kvar fullföljde åtta personer, eller 40 procent av de ursprungliga 20, studien. Fyra veckor efter studien var dessa tolv fortfarande drogfria.
Inga ögonbiverkningar registrerades i studien, vilket enligt forskarna kan bero på att man använt lägre doser än vid epilepsibehandling.
Synapse 2003;50:261-265

Fall beror inte på läkemedel

0

I motsats till vad man tidigare trott är orsaken till fallolyckor hos äldre kvinnor inte främst läkemedel utan den sjukdom de lider av. Det visar en engelsk studie på 4 050 kvinnor i åldern 60 till 79 år.
Forskarna fann att en tredjedel av kvinnorna som hade ramlat hade minst en kronisk sjukdomsdiagnos och att varje ytterligare diagnos gav närmare 40 procents tilläggsrisk.
Risken att ramla var högre om kvinnan hade en cirkulationssjukdom, kronisk lungsjukdom, depression eller artrit. Fördelat på respektive diagnos var det 17 procent för artrit, nio för depression, åtta för KOL och sex procent gällde olika cirkulationssjukdomar.
Två typer av läkemedel, lugnande medel och antidepressiva, kunde kopplas till ökad fallrisk.
BMJ 2003;327:712-717

Fall beror inte på läkemedel

0

I motsats till vad man tidigare trott är orsaken till fallolyckor hos äldre kvinnor inte främst läkemedel utan den sjukdom de lider av. Det visar en engelsk studie på 4 050 kvinnor i åldern 60 till 79 år.
Forskarna fann att en tredjedel av kvinnorna som hade ramlat hade minst en kronisk sjukdomsdiagnos och att varje ytterligare diagnos gav närmare 40 procents tilläggsrisk.
Risken att ramla var högre om kvinnan hade en cirkulationssjukdom, kronisk lungsjukdom, depression eller artrit. Fördelat på respektive diagnos var det 17 procent för artrit, nio för depression, åtta för KOL och sex procent gällde olika cirkulationssjukdomar.
Två typer av läkemedel, lugnande medel och antidepressiva, kunde kopplas till ökad fallrisk.
BMJ 2003;327:712-717