Vid ett personligt besök informerade Novartis representant om Elidel kräm. En sköterska frågade hur Elidel skiljer sig från Protopic salva. Representanten svarade att Protopic endast får användas i tre veckor och att behandlingen därefter ska avbrytas. Esben Jørgensen menar att detta inte stämmer med Fass eller med klinikens erfarenhet, och att informationen är felaktig.
I sitt svar skriver Novartis att produktspecialisterna i sin produktpresentation av Elidel kräm inte har med någon information om Protopic. Deras policy är att fokusera på den egna produkten och enbart vid förfrågan ge svar som berör andra produkter.
Därför har frågan från sköterskan besvarats muntligt utifrån gällande Fasstext, produktresumé samt representantens kunskap om Protopic. Hon kommenterade att de båda läkemedlen inte är jämförbara, både vad gäller patienter samt behandlingsstrategier.
Bland annat skiljer sig preparaten åt vad gäller sjukdomens (atopisk dermatit) svårighetsgrad. För Elidel gäller mild till måttligt svår atopisk dermatit, för Protopic måttlig till svår dermatit. Denna skillnad säger sig representanten ha kommenterat.
Representanten säger sig också ha kommenterat praktiska skillnader gällande dosering och applikationsfrekvens. Detta behöver inte korrigeras med Elidel men efter tre veckor med Protopic bör en dosjustering genomföras.
N tillbakavisar anmälan att Protopic enbart får användas i tre veckor varpå behandlingen ska avbrytas, då detta inte är korrekt. Däremot har representanten beskrivit rekommendationen att dosjustera Protopic efter tre veckor, enligt Fass.
I sin bedömning fastslår IGM att det föreligger skillnader mellan preparaten, vilket också N visat på i sitt svar. Hur detta har framställts vid mötet kan inte IGM bedöma. Därför står ord mot ord och Novartis frias.n
Månads arkivering september 2003
Även muntlig information
måste följa gällande katalogtext
Även muntlig information
måste följa gällande katalogtext
Vid ett personligt besök informerade Novartis representant om Elidel kräm. En sköterska frågade hur Elidel skiljer sig från Protopic salva. Representanten svarade att Protopic endast får användas i tre veckor och att behandlingen därefter ska avbrytas. Esben Jørgensen menar att detta inte stämmer med Fass eller med klinikens erfarenhet, och att informationen är felaktig.
I sitt svar skriver Novartis att produktspecialisterna i sin produktpresentation av Elidel kräm inte har med någon information om Protopic. Deras policy är att fokusera på den egna produkten och enbart vid förfrågan ge svar som berör andra produkter.
Därför har frågan från sköterskan besvarats muntligt utifrån gällande Fasstext, produktresumé samt representantens kunskap om Protopic. Hon kommenterade att de båda läkemedlen inte är jämförbara, både vad gäller patienter samt behandlingsstrategier.
Bland annat skiljer sig preparaten åt vad gäller sjukdomens (atopisk dermatit) svårighetsgrad. För Elidel gäller mild till måttligt svår atopisk dermatit, för Protopic måttlig till svår dermatit. Denna skillnad säger sig representanten ha kommenterat.
Representanten säger sig också ha kommenterat praktiska skillnader gällande dosering och applikationsfrekvens. Detta behöver inte korrigeras med Elidel men efter tre veckor med Protopic bör en dosjustering genomföras.
N tillbakavisar anmälan att Protopic enbart får användas i tre veckor varpå behandlingen ska avbrytas, då detta inte är korrekt. Däremot har representanten beskrivit rekommendationen att dosjustera Protopic efter tre veckor, enligt Fass.
I sin bedömning fastslår IGM att det föreligger skillnader mellan preparaten, vilket också N visat på i sitt svar. Hur detta har framställts vid mötet kan inte IGM bedöma. Därför står ord mot ord och Novartis frias.n
Det är tillåtet med nyanserade jämförelser
Wyeth Lederle (WL) anmäler ett anbud från Nycomed ställt till Västra Götalandsregionen. WL anser att anbudet strider mot flera artiklar i regelverket.
Bland annat tycker WL att det strider mot god sed och amsak att i anbud till landsting göra jämförelser med andra namngivna preparat vid marknadsföring av läkemedel. WL menar att Nycomed gör detta genom att i anbudet skriva: ?Stor besparingspotential om ni i dag använder övervägande 30 mg Lanzo och kan byta till Pantoloc 20 mg!? Det finns risk att läsaren drar felaktiga eller alltför långt gångna slutsatser vilket strider mot artikel 2.
Vidare tar inte dessa påståenden någon hänsyn till Fasstexten, gällande bytet för olika indikationer och olika doser, vilket också strider mot artikel 2.
Att byta från Lanzo 30 mg till Pantoloc 20 mg strider även mot artikel 4.2 eftersom det helt saknar jämförelser mellan doser och indikationer. Bytet saknar dokumentation i beräkningar om besparingar och strider därmed mot artikel 8.
Nycomed avvisar anmälan på samtliga punkter. Att göra jämförelser med andra preparat är i sig inget brott mot artikel 2. Att skriva som WL, att experter skulle dra långtgående och felaktiga slutsatser utifrån den anmälda formuleringen menar N är att underskatta dem. Formuleringen med ?? om? och kan?? innebär inte att Lanzo 30 mg ska bytas mot Pantoloc 20 mg, vilket WL felaktigt påstår. Det kan därför inte bryta mot vare sig artikel 4 eller 8.
I ett vidare resonemang menar N att Lanzo 30 mg används på grund av terapisvikt med Lanzo 15 mg, som är en suboptimal dos. Där finns en besparingspotential för landstingen att istället byta till Pantoloc 20 mg. Försäljningsstatistik visar också att det säljs mer av Lanzo 30 mg än av 15 mg. För andra protonpumpshämmare säljs det mer av lägre doser och mindre av högre.
IGM friar i sin bedömning Nycomed på alla punkter. Det är tillåtet enligt artikel 2 att göra jämförelser med andra preparat, så länge det sker nyanserat och rättvisande. Vidare innebär formuleringen ?? om? och kan?? inget avsteg från regelverket eftersom det enbart gäller just i de fall där ett byte verkligen kan ske där dos och indikation är jämförbara. Istället åläggs Wyeth Lederle att betala en IGM-avgift om 60000 kr.n
Det är tillåtet med nyanserade jämförelser
Wyeth Lederle (WL) anmäler ett anbud från Nycomed ställt till Västra Götalandsregionen. WL anser att anbudet strider mot flera artiklar i regelverket.
Bland annat tycker WL att det strider mot god sed och amsak att i anbud till landsting göra jämförelser med andra namngivna preparat vid marknadsföring av läkemedel. WL menar att Nycomed gör detta genom att i anbudet skriva: ?Stor besparingspotential om ni i dag använder övervägande 30 mg Lanzo och kan byta till Pantoloc 20 mg!? Det finns risk att läsaren drar felaktiga eller alltför långt gångna slutsatser vilket strider mot artikel 2.
Vidare tar inte dessa påståenden någon hänsyn till Fasstexten, gällande bytet för olika indikationer och olika doser, vilket också strider mot artikel 2.
Att byta från Lanzo 30 mg till Pantoloc 20 mg strider även mot artikel 4.2 eftersom det helt saknar jämförelser mellan doser och indikationer. Bytet saknar dokumentation i beräkningar om besparingar och strider därmed mot artikel 8.
Nycomed avvisar anmälan på samtliga punkter. Att göra jämförelser med andra preparat är i sig inget brott mot artikel 2. Att skriva som WL, att experter skulle dra långtgående och felaktiga slutsatser utifrån den anmälda formuleringen menar N är att underskatta dem. Formuleringen med ?? om? och kan?? innebär inte att Lanzo 30 mg ska bytas mot Pantoloc 20 mg, vilket WL felaktigt påstår. Det kan därför inte bryta mot vare sig artikel 4 eller 8.
I ett vidare resonemang menar N att Lanzo 30 mg används på grund av terapisvikt med Lanzo 15 mg, som är en suboptimal dos. Där finns en besparingspotential för landstingen att istället byta till Pantoloc 20 mg. Försäljningsstatistik visar också att det säljs mer av Lanzo 30 mg än av 15 mg. För andra protonpumpshämmare säljs det mer av lägre doser och mindre av högre.
IGM friar i sin bedömning Nycomed på alla punkter. Det är tillåtet enligt artikel 2 att göra jämförelser med andra preparat, så länge det sker nyanserat och rättvisande. Vidare innebär formuleringen ?? om? och kan?? inget avsteg från regelverket eftersom det enbart gäller just i de fall där ett byte verkligen kan ske där dos och indikation är jämförbara. Istället åläggs Wyeth Lederle att betala en IGM-avgift om 60000 kr.n
Informationen åberopas ej korrekt
Mats Palmér menar att data vid höftfrakturer inte åberopas korrekt i en folder. IGM friade men NBL medger att uppgifterna står i saklig överensstämmelse med produktresumén. Men det är enbart i produktresumén som det framgår att det rör sig om en subgruppsanalys, vilket är viktigt för att kunna värdera uppgifterna. Därför strider foldern mot regelverket och MSD fälls.n
Informationen åberopas ej korrekt
Mats Palmér menar att data vid höftfrakturer inte åberopas korrekt i en folder. IGM friade men NBL medger att uppgifterna står i saklig överensstämmelse med produktresumén. Men det är enbart i produktresumén som det framgår att det rör sig om en subgruppsanalys, vilket är viktigt för att kunna värdera uppgifterna. Därför strider foldern mot regelverket och MSD fälls.n
Informationen åberopas ej korrekt
Mats Palmér menar att data vid höftfrakturer inte åberopas korrekt i en folder. IGM friade men NBL medger att uppgifterna står i saklig överensstämmelse med produktresumén. Men det är enbart i produktresumén som det framgår att det rör sig om en subgruppsanalys, vilket är viktigt för att kunna värdera uppgifterna. Därför strider foldern mot regelverket och MSD fälls.n
Snowboardåkning dominerade mötet
I anslutning till det Idrottsmedicinska vårmötet i Östersund i april inbjöd Ipex ett antal läkare och ?max två barn? till ett informationsmöte om Siduro, lunch och snowboardåkning med svenska åkare i världseliten. Till följd av Lf:s anmälan ställdes dock hela arrangemanget in. NBL menar att det inte förändrar bedömningen. Snowboardåkning saknar all anknytning till informationen och har fått ett dominerande inslag. NBL fäller därför Ipex.n
Snowboardåkning dominerade mötet
I anslutning till det Idrottsmedicinska vårmötet i Östersund i april inbjöd Ipex ett antal läkare och ?max två barn? till ett informationsmöte om Siduro, lunch och snowboardåkning med svenska åkare i världseliten. Till följd av Lf:s anmälan ställdes dock hela arrangemanget in. NBL menar att det inte förändrar bedömningen. Snowboardåkning saknar all anknytning till informationen och har fått ett dominerande inslag. NBL fäller därför Ipex.n
Snowboardåkning dominerade mötet
I anslutning till det Idrottsmedicinska vårmötet i Östersund i april inbjöd Ipex ett antal läkare och ?max två barn? till ett informationsmöte om Siduro, lunch och snowboardåkning med svenska åkare i världseliten. Till följd av Lf:s anmälan ställdes dock hela arrangemanget in. NBL menar att det inte förändrar bedömningen. Snowboardåkning saknar all anknytning till informationen och har fått ett dominerande inslag. NBL fäller därför Ipex.n
Att bromsa är inte detsamma som att bota
Schering anmälde Biogen för en patientskrift för Avonex, som IGM fällde. Biogen överklagade till NBL som gör en annan bedömning. Uttryck som ?bromsar sjukdomsförloppet? ska inte uppfattas som att läkemedlet stoppar eller botar en viss sjukdom, utan fördröjer den. Formuleringen ger därför inte den felaktiga bild som IGM menar.n
Att bromsa är inte detsamma som att bota
Schering anmälde Biogen för en patientskrift för Avonex, som IGM fällde. Biogen överklagade till NBL som gör en annan bedömning. Uttryck som ?bromsar sjukdomsförloppet? ska inte uppfattas som att läkemedlet stoppar eller botar en viss sjukdom, utan fördröjer den. Formuleringen ger därför inte den felaktiga bild som IGM menar.n
Att bromsa är inte detsamma som att bota
Schering anmälde Biogen för en patientskrift för Avonex, som IGM fällde. Biogen överklagade till NBL som gör en annan bedömning. Uttryck som ?bromsar sjukdomsförloppet? ska inte uppfattas som att läkemedlet stoppar eller botar en viss sjukdom, utan fördröjer den. Formuleringen ger därför inte den felaktiga bild som IGM menar.n
Insulin bör sättas in tidigare vid typ 2-diabetes
Det finns nästan inga studier som grundligt jämfört effekten av orala läkemedel och insulin avseende försämring av insulinsekretion vid typ 2-diabetes hos patienter som nyligen insjuknat. För att klargöra området genomförde forskare vid Karolinska sjukhuset och andra sjukhus i Sverige en jämförande studie med de två behandlingarna som nyligen publicerades i Diabetes Care (2003;26:2231-2237).
Studien visar att om man redan från början behandlar typ 2-diabetes med insulin hjälper man till att bevara patienternas egen produktion av insulin, åtminstone temporärt, och bidrar till att kontrollera blodsockernivåerna.
? Därmed vinner patienterna en hel del genom att deras sockervärden ligger bättre, de mår bättre och slipper en del komplikationer, säger Michael Alvarsson, diabetesläkare vid Karolinska sjukhuset som samordnat studien.
De 39 patienter som ingick i studien fick antingen insulin eller glibenklamid som hör till gruppen sulfonureider. Efter ett år hade insulinsekretionen ökat i insulingruppen och sjunkit i glibenklamidgruppen. Medan blodglukosnivåerna sjönk i båda grupperna under det första året, stabiliserades de i slutet av andra året i insulingruppen men steg igen hos de som behandlades med glibenklamid.
Michael Alvarsson menar att om vidare studier stöder och befäster deras resultat, kan det leda till en tidigare användning av insulin i behandling av typ 2-diabetes.
? Om insulinbehandlingen hade startat ännu tidigare än i vår studie hade vi kanske sett bättre bevarad effekt av insulin.
De flesta vuxna med typ 2-diabetes behandlas med orala läkemedel för att förbättra insulinkänslighet eller öka insulinutsöndringen, till exempel med sulfonylurea.
Sätts in sent
Insulin brukar sättas in relativt sent i förloppet, kanske när patienten haft diabetes närmare tio år. Man vet från tidigare studier att typ 2-diabetes är en progressiv sjukdom där betacellerna får allt svårare att producera insulin och så småningom behöver nästan alla patienter insulin.
I tidigare studier där man har jämfört tablettbehandling med insulin har det varit när patienten har haft diabetes ett tag.
? I vår studie har vi tagit nyupptäckta diabetiker, säger Michael Alvarsson.
Han förklarar att behandlingen i de två grupperna i studien ger olika effekt på betacellerna. Hos de som får tabletter stressas deras insulinbildande betaceller att bilda mer insulin medan hos de som får insulin får betacellerna vila.
Under det första året av studien har behandlingarna lika bra effekt på blodsockervärdet vare sig det är tabletter eller insulin. Men efter två år försämras förmågan till en bra sockerkontroll på tabletter, vilket är i linje med att de får sämre och sämre förmåga att frisätta insulin, menar Michael Alvarsson. Men om man ger insulin har de fortsatt bra sockerläge.
Man vet inte om effekten är övergående även för de som får insulin och det är något som man ska följa upp. Den aktuella studien är en analys efter två år, men patienterna har följts i genomsnitt sex år. Forskarna ska nu se om den goda effekten finns kvar efter fler år. Det skulle i så fall stärka hypotesen ytterligare att fler skulle ha glädje av insulin tidigare.
Ändrade rekommendationer
Vad kan man då ge för rekommendationer utifrån studien? Michael Alvarsson menar inte att alla ska ha insulin redan från början.
? Däremot kan man säga att det är ett problem att många typ 2-diabetiker får insulin för sent, när de kanske har haft dåliga blodsockervärden i flera år. Studien ger bra belägg för att man inte ska vara rädd för att sätta in insulin, säger han.
Men det finns ett motstånd mot insulinbehandling både hos patienter och läkare. Många patienter tycker att det är enklare att ta tabletter.
? En del är rädda för själva stickandet, men det tror jag är ett mindre problem. Man sticker sig ändå ofta i fingrarna för att mäta blodsockerhalten. När vi rekryterade patienter till studien var det väldigt få som drog sig ur för att de riskerade att få insulin, säger Michael Alvarsson.
Sen finns det ett motstånd bland vårdpersonal, mest hos de som inte är vana vid insulinbehandling. Men bland diabetesläkare finns en stark acceptans för insulin när det gäller typ 2-diabetes, menar han,
Dessutom måsta man väga in kostnader och ta hänsyn till om det är någon nackdel för patienterna. En del har varit rädda för att patienterna går upp mer i vikt med insulin, men det har inte den aktuella studien visat. Att andra studier har visat viktökning tror Michael Alvarsson beror på att dessa patienter har haft diabetes länge och då måste man ge höga insulindoser.
? När man ger insulin tidigt i förloppet är det också möjligt att hålla doserna låga och det kan vara en orsak till att våra patienter inte gått upp mer i vikt, säger han. n
Insulin bör sättas in tidigare vid typ 2-diabetes
Det finns nästan inga studier som grundligt jämfört effekten av orala läkemedel och insulin avseende försämring av insulinsekretion vid typ 2-diabetes hos patienter som nyligen insjuknat. För att klargöra området genomförde forskare vid Karolinska sjukhuset och andra sjukhus i Sverige en jämförande studie med de två behandlingarna som nyligen publicerades i Diabetes Care (2003;26:2231-2237).
Studien visar att om man redan från början behandlar typ 2-diabetes med insulin hjälper man till att bevara patienternas egen produktion av insulin, åtminstone temporärt, och bidrar till att kontrollera blodsockernivåerna.
? Därmed vinner patienterna en hel del genom att deras sockervärden ligger bättre, de mår bättre och slipper en del komplikationer, säger Michael Alvarsson, diabetesläkare vid Karolinska sjukhuset som samordnat studien.
De 39 patienter som ingick i studien fick antingen insulin eller glibenklamid som hör till gruppen sulfonureider. Efter ett år hade insulinsekretionen ökat i insulingruppen och sjunkit i glibenklamidgruppen. Medan blodglukosnivåerna sjönk i båda grupperna under det första året, stabiliserades de i slutet av andra året i insulingruppen men steg igen hos de som behandlades med glibenklamid.
Michael Alvarsson menar att om vidare studier stöder och befäster deras resultat, kan det leda till en tidigare användning av insulin i behandling av typ 2-diabetes.
? Om insulinbehandlingen hade startat ännu tidigare än i vår studie hade vi kanske sett bättre bevarad effekt av insulin.
De flesta vuxna med typ 2-diabetes behandlas med orala läkemedel för att förbättra insulinkänslighet eller öka insulinutsöndringen, till exempel med sulfonylurea.
Sätts in sent
Insulin brukar sättas in relativt sent i förloppet, kanske när patienten haft diabetes närmare tio år. Man vet från tidigare studier att typ 2-diabetes är en progressiv sjukdom där betacellerna får allt svårare att producera insulin och så småningom behöver nästan alla patienter insulin.
I tidigare studier där man har jämfört tablettbehandling med insulin har det varit när patienten har haft diabetes ett tag.
? I vår studie har vi tagit nyupptäckta diabetiker, säger Michael Alvarsson.
Han förklarar att behandlingen i de två grupperna i studien ger olika effekt på betacellerna. Hos de som får tabletter stressas deras insulinbildande betaceller att bilda mer insulin medan hos de som får insulin får betacellerna vila.
Under det första året av studien har behandlingarna lika bra effekt på blodsockervärdet vare sig det är tabletter eller insulin. Men efter två år försämras förmågan till en bra sockerkontroll på tabletter, vilket är i linje med att de får sämre och sämre förmåga att frisätta insulin, menar Michael Alvarsson. Men om man ger insulin har de fortsatt bra sockerläge.
Man vet inte om effekten är övergående även för de som får insulin och det är något som man ska följa upp. Den aktuella studien är en analys efter två år, men patienterna har följts i genomsnitt sex år. Forskarna ska nu se om den goda effekten finns kvar efter fler år. Det skulle i så fall stärka hypotesen ytterligare att fler skulle ha glädje av insulin tidigare.
Ändrade rekommendationer
Vad kan man då ge för rekommendationer utifrån studien? Michael Alvarsson menar inte att alla ska ha insulin redan från början.
? Däremot kan man säga att det är ett problem att många typ 2-diabetiker får insulin för sent, när de kanske har haft dåliga blodsockervärden i flera år. Studien ger bra belägg för att man inte ska vara rädd för att sätta in insulin, säger han.
Men det finns ett motstånd mot insulinbehandling både hos patienter och läkare. Många patienter tycker att det är enklare att ta tabletter.
? En del är rädda för själva stickandet, men det tror jag är ett mindre problem. Man sticker sig ändå ofta i fingrarna för att mäta blodsockerhalten. När vi rekryterade patienter till studien var det väldigt få som drog sig ur för att de riskerade att få insulin, säger Michael Alvarsson.
Sen finns det ett motstånd bland vårdpersonal, mest hos de som inte är vana vid insulinbehandling. Men bland diabetesläkare finns en stark acceptans för insulin när det gäller typ 2-diabetes, menar han,
Dessutom måsta man väga in kostnader och ta hänsyn till om det är någon nackdel för patienterna. En del har varit rädda för att patienterna går upp mer i vikt med insulin, men det har inte den aktuella studien visat. Att andra studier har visat viktökning tror Michael Alvarsson beror på att dessa patienter har haft diabetes länge och då måste man ge höga insulindoser.
? När man ger insulin tidigt i förloppet är det också möjligt att hålla doserna låga och det kan vara en orsak till att våra patienter inte gått upp mer i vikt, säger han. n
Insulin bör sättas in tidigare vid typ 2-diabetes
Det finns nästan inga studier som grundligt jämfört effekten av orala läkemedel och insulin avseende försämring av insulinsekretion vid typ 2-diabetes hos patienter som nyligen insjuknat. För att klargöra området genomförde forskare vid Karolinska sjukhuset och andra sjukhus i Sverige en jämförande studie med de två behandlingarna som nyligen publicerades i Diabetes Care (2003;26:2231-2237).
Studien visar att om man redan från början behandlar typ 2-diabetes med insulin hjälper man till att bevara patienternas egen produktion av insulin, åtminstone temporärt, och bidrar till att kontrollera blodsockernivåerna.
? Därmed vinner patienterna en hel del genom att deras sockervärden ligger bättre, de mår bättre och slipper en del komplikationer, säger Michael Alvarsson, diabetesläkare vid Karolinska sjukhuset som samordnat studien.
De 39 patienter som ingick i studien fick antingen insulin eller glibenklamid som hör till gruppen sulfonureider. Efter ett år hade insulinsekretionen ökat i insulingruppen och sjunkit i glibenklamidgruppen. Medan blodglukosnivåerna sjönk i båda grupperna under det första året, stabiliserades de i slutet av andra året i insulingruppen men steg igen hos de som behandlades med glibenklamid.
Michael Alvarsson menar att om vidare studier stöder och befäster deras resultat, kan det leda till en tidigare användning av insulin i behandling av typ 2-diabetes.
? Om insulinbehandlingen hade startat ännu tidigare än i vår studie hade vi kanske sett bättre bevarad effekt av insulin.
De flesta vuxna med typ 2-diabetes behandlas med orala läkemedel för att förbättra insulinkänslighet eller öka insulinutsöndringen, till exempel med sulfonylurea.
Sätts in sent
Insulin brukar sättas in relativt sent i förloppet, kanske när patienten haft diabetes närmare tio år. Man vet från tidigare studier att typ 2-diabetes är en progressiv sjukdom där betacellerna får allt svårare att producera insulin och så småningom behöver nästan alla patienter insulin.
I tidigare studier där man har jämfört tablettbehandling med insulin har det varit när patienten har haft diabetes ett tag.
? I vår studie har vi tagit nyupptäckta diabetiker, säger Michael Alvarsson.
Han förklarar att behandlingen i de två grupperna i studien ger olika effekt på betacellerna. Hos de som får tabletter stressas deras insulinbildande betaceller att bilda mer insulin medan hos de som får insulin får betacellerna vila.
Under det första året av studien har behandlingarna lika bra effekt på blodsockervärdet vare sig det är tabletter eller insulin. Men efter två år försämras förmågan till en bra sockerkontroll på tabletter, vilket är i linje med att de får sämre och sämre förmåga att frisätta insulin, menar Michael Alvarsson. Men om man ger insulin har de fortsatt bra sockerläge.
Man vet inte om effekten är övergående även för de som får insulin och det är något som man ska följa upp. Den aktuella studien är en analys efter två år, men patienterna har följts i genomsnitt sex år. Forskarna ska nu se om den goda effekten finns kvar efter fler år. Det skulle i så fall stärka hypotesen ytterligare att fler skulle ha glädje av insulin tidigare.
Ändrade rekommendationer
Vad kan man då ge för rekommendationer utifrån studien? Michael Alvarsson menar inte att alla ska ha insulin redan från början.
? Däremot kan man säga att det är ett problem att många typ 2-diabetiker får insulin för sent, när de kanske har haft dåliga blodsockervärden i flera år. Studien ger bra belägg för att man inte ska vara rädd för att sätta in insulin, säger han.
Men det finns ett motstånd mot insulinbehandling både hos patienter och läkare. Många patienter tycker att det är enklare att ta tabletter.
? En del är rädda för själva stickandet, men det tror jag är ett mindre problem. Man sticker sig ändå ofta i fingrarna för att mäta blodsockerhalten. När vi rekryterade patienter till studien var det väldigt få som drog sig ur för att de riskerade att få insulin, säger Michael Alvarsson.
Sen finns det ett motstånd bland vårdpersonal, mest hos de som inte är vana vid insulinbehandling. Men bland diabetesläkare finns en stark acceptans för insulin när det gäller typ 2-diabetes, menar han,
Dessutom måsta man väga in kostnader och ta hänsyn till om det är någon nackdel för patienterna. En del har varit rädda för att patienterna går upp mer i vikt med insulin, men det har inte den aktuella studien visat. Att andra studier har visat viktökning tror Michael Alvarsson beror på att dessa patienter har haft diabetes länge och då måste man ge höga insulindoser.
? När man ger insulin tidigt i förloppet är det också möjligt att hålla doserna låga och det kan vara en orsak till att våra patienter inte gått upp mer i vikt, säger han. n