IGM har hänskjutit ärendet till NBL eftersom det ansågs svårbedömt. Annonsen för Xalatan hade som blickfång en stor etta samt rubriken ?Nyhet. Förstahandsindikation vid glaukom?. IGM undrar över om beteckningen ?förstahandsindikation? är oklar, vilseledande och utan förankring i gällande produktresumé, och därmed stridande mot artikel 4 i regelverket.
IGM tror att avsikten med rubriken är att informera om att indikationen har ändrats. Beteckningen ?förstahandsindikation? förutsätter att läsaren känner till på vilket sätt den tidigare indikationen var villkorad och begränsad. Om läsaren inte känner till det kan hon ges intrycket att Xalatan nu bör vara läkarens första val vid glaukombehandling. Det finns inte förankrat i produktresumén.
Pharmacia bestred anmärkan och menar att syftet med annonsen är just att informera läsaren att Xalatan nu har fått ändrad indikation som gör att ögonläkaren nu kan börja en glaukombehandling med Xalatan.
NBL går inte på IGM:s linje. NBL menar visserligen att beteckningen ?förstahandsindikation? är oklar och kan tolkas olika av läsarna. Då Xalatan är ett av flera läkemedelsval vid glaukom är beteckningen inte särskilt väl vald. Men, betonar NBL, när Läkemedelsverket självt, i monografin över Xalatan från juni 2002, använder beteckningen ?förstahandsindikation? kan Pharmacia inte kritiseras för att företaget också gör det i annonsen.
Därför finner inte NBL skäl till någon anmärkning mot Pharmacia utan friar företaget.
Månads arkivering maj 2003
Xalatan är ett förstahandsval
Xalatan är ett förstahandsval
IGM har hänskjutit ärendet till NBL eftersom det ansågs svårbedömt. Annonsen för Xalatan hade som blickfång en stor etta samt rubriken ?Nyhet. Förstahandsindikation vid glaukom?. IGM undrar över om beteckningen ?förstahandsindikation? är oklar, vilseledande och utan förankring i gällande produktresumé, och därmed stridande mot artikel 4 i regelverket.
IGM tror att avsikten med rubriken är att informera om att indikationen har ändrats. Beteckningen ?förstahandsindikation? förutsätter att läsaren känner till på vilket sätt den tidigare indikationen var villkorad och begränsad. Om läsaren inte känner till det kan hon ges intrycket att Xalatan nu bör vara läkarens första val vid glaukombehandling. Det finns inte förankrat i produktresumén.
Pharmacia bestred anmärkan och menar att syftet med annonsen är just att informera läsaren att Xalatan nu har fått ändrad indikation som gör att ögonläkaren nu kan börja en glaukombehandling med Xalatan.
NBL går inte på IGM:s linje. NBL menar visserligen att beteckningen ?förstahandsindikation? är oklar och kan tolkas olika av läsarna. Då Xalatan är ett av flera läkemedelsval vid glaukom är beteckningen inte särskilt väl vald. Men, betonar NBL, när Läkemedelsverket självt, i monografin över Xalatan från juni 2002, använder beteckningen ?förstahandsindikation? kan Pharmacia inte kritiseras för att företaget också gör det i annonsen.
Därför finner inte NBL skäl till någon anmärkning mot Pharmacia utan friar företaget.
Xalatan är ett förstahandsval
IGM har hänskjutit ärendet till NBL eftersom det ansågs svårbedömt. Annonsen för Xalatan hade som blickfång en stor etta samt rubriken ?Nyhet. Förstahandsindikation vid glaukom?. IGM undrar över om beteckningen ?förstahandsindikation? är oklar, vilseledande och utan förankring i gällande produktresumé, och därmed stridande mot artikel 4 i regelverket.
IGM tror att avsikten med rubriken är att informera om att indikationen har ändrats. Beteckningen ?förstahandsindikation? förutsätter att läsaren känner till på vilket sätt den tidigare indikationen var villkorad och begränsad. Om läsaren inte känner till det kan hon ges intrycket att Xalatan nu bör vara läkarens första val vid glaukombehandling. Det finns inte förankrat i produktresumén.
Pharmacia bestred anmärkan och menar att syftet med annonsen är just att informera läsaren att Xalatan nu har fått ändrad indikation som gör att ögonläkaren nu kan börja en glaukombehandling med Xalatan.
NBL går inte på IGM:s linje. NBL menar visserligen att beteckningen ?förstahandsindikation? är oklar och kan tolkas olika av läsarna. Då Xalatan är ett av flera läkemedelsval vid glaukom är beteckningen inte särskilt väl vald. Men, betonar NBL, när Läkemedelsverket självt, i monografin över Xalatan från juni 2002, använder beteckningen ?förstahandsindikation? kan Pharmacia inte kritiseras för att företaget också gör det i annonsen.
Därför finner inte NBL skäl till någon anmärkning mot Pharmacia utan friar företaget.
Xalatan är ett förstahandsval
IGM har hänskjutit ärendet till NBL eftersom det ansågs svårbedömt. Annonsen för Xalatan hade som blickfång en stor etta samt rubriken ?Nyhet. Förstahandsindikation vid glaukom?. IGM undrar över om beteckningen ?förstahandsindikation? är oklar, vilseledande och utan förankring i gällande produktresumé, och därmed stridande mot artikel 4 i regelverket.
IGM tror att avsikten med rubriken är att informera om att indikationen har ändrats. Beteckningen ?förstahandsindikation? förutsätter att läsaren känner till på vilket sätt den tidigare indikationen var villkorad och begränsad. Om läsaren inte känner till det kan hon ges intrycket att Xalatan nu bör vara läkarens första val vid glaukombehandling. Det finns inte förankrat i produktresumén.
Pharmacia bestred anmärkan och menar att syftet med annonsen är just att informera läsaren att Xalatan nu har fått ändrad indikation som gör att ögonläkaren nu kan börja en glaukombehandling med Xalatan.
NBL går inte på IGM:s linje. NBL menar visserligen att beteckningen ?förstahandsindikation? är oklar och kan tolkas olika av läsarna. Då Xalatan är ett av flera läkemedelsval vid glaukom är beteckningen inte särskilt väl vald. Men, betonar NBL, när Läkemedelsverket självt, i monografin över Xalatan från juni 2002, använder beteckningen ?förstahandsindikation? kan Pharmacia inte kritiseras för att företaget också gör det i annonsen.
Därför finner inte NBL skäl till någon anmärkning mot Pharmacia utan friar företaget.
Sambandet mellan fetma och cancer stärks
Relationen mellan kraftig övervikt och dödlighet i hjärtkärlsjukdom är väl etablerad. Trots att man har vetat att fetma även bidrar till ökad dödlighet i cancer är kunskapen om hur stor risken är begränsad.
I en prospektiv kohortstudie som publicerades nyligen i New England Journal of Medicine (2003;348:1625-1638) ingick mer än 900 000 vuxna amerikaner som inte varit sjuka i cancer när studien startade 1982. Under de 16 år som studien pågick inträffade totalt 57 145 dödsfall i sjukdomen. Forskarna undersökte relationen hos män och kvinnor mellan det BMI (body mass index) som de hade 1982 och den totala risken att dö i cancer samt risken att dö i olika former av cancer och jämförde med befolkningen totalt.
Vikten av normalvikt
De personer i studien som vägde mest, med ett BMI på minst 40, hade en risk att dö i cancer som var 52 procent högre för män och 62 procent högre för kvinnor än personer med normalvikt. Hos både män och kvinnor var BMI signifikant kopplad till dödlighet i cancer i matstrupen, tjocktarm- och ändtarm, lever, gallblåsa och njurar, samt non-Hodgkins lymfom och multipel myelom. För män fann man dessutom samband mellan högt BMI och död i cancer i mage och prostata och för kvinnor med bröstcancer (för kvinnor efter menopaus) samt cancer i livmoder, livmoderhals och äggstockar.
Baserat på resultaten i studien uppskattar forskarna att fetma kan orsaka 14 procent av alla dödsfall i cancer för amerikanska män över 50 år och 20 procent för kvinnor. Det skulle betyda att mer än 90 000 dödsfall i cancer per år skulle kunna undvikas om alla i den vuxna befolkningen kunde behålla ett BMI under 25 genom livet.
Professor Hans-Olov Adami, vid Institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, Karolinska institutet i Stockholm, som skrivit en kommentar till studien i samma nummer av NEJM, menar att studien är viktig ur flera synpunkter. Dels gör storleken på studien att man nu kan bekräfta sambanden mellan fetma och cancer med väldigt hög statistisk säkerhet. För det andra visar studien att man kan utvidga listan av olika cancerformer som man måste studera närmre.
?Studien är även viktig för att man försöker kvantifiera hur stor andel av cancerbördan i USA som kan hänföras till fetma och som alltså teoretiskt skulle kunna undvikas om man på något mirakulöst sätt kunde eliminera fetmaepidemin. Det är ju ganska häpnadsväckande siffror man kommer fram till, säger han.
Allt fler cancerformer
En svensk studie av Adamis forskargrupp undersökte i vilken utsträckning fetma orsakar cancer.
?De studier vi har gjort överensstämmer när det gäller den centrala gruppen av cancerformer där sambandet kan anses bevisat bortom varje tvivel, säger han.
I både den svenska och den amerikanska studien är det uppenbart att listan av cancerformer som sannolikt påverkas av fetma växer. Det gäller till exempel cancer i bukspottkörteln, äggstockarna, livmoderhalsen, levern och lymfsystemet.
I alla studier har kvinnor med högt BMI en större risk att drabbas av cancer än män. Överrisken beror på två faktorer, menar Hans-Olov Adami. Det ena har samband med hur vanligt fetma är hos män respektive kvinnor och det andra är vilka cancerformer som påverkas. Livmodercancer hos kvinnor står för en del av den ökade risken och i någon mån bröstcancer för kvinnor som passerat menopaus.
? Dessutom är det ganska väl visat att kvinnor som är överviktiga också har en sämre prognos, säger han.
Mekanismerna bakom sambandet mellan fetma och cancer vet man fortfarande väldigt lite om. För det första har feta personer ätit mer än genomsnittet, för det andra har de antagligen haft andra kostvanor och för det tredje har de i genomsnitt varit mindre fysiskt aktiva. För en del cancerformer skapar också fetman en inre miljö som ökar risken. Det gäller till exempel livmodercancer beroende på att nästan allt östrogen efter menopaus bildas i fettvävnad och kvinnligt könshormon ökar risken för cancer i livmodern.
Kraftfulla strategier krävs
Att sambandet mellan fetma och cancer uppmärksammats så lite beror på att det är ett relativt sentida fenomen, menar Hans-Olov Adami.
? I USA är en tredjedel av hela befolkningen feta, med ett BMI över 30, vilket är helt sanslösa siffror. Men det tragiska är att i Sverige och Europa håller vi på att upprepa den här katastrofen, säger han.
Det vi behöver är realistiska kraftfulla strategier för att motverka epidemin och det har mycket med samhällets struktur och med politiska beslut att göra, menar han.
?Det är inte information som saknas. I USA där man är hysteriskt intresserad av fettfria livsmedel och lågkalorikost finns det samtidigt mat tillgängligt dygnet runt överallt i orimligt stora portioner samtidigt som alla naturliga tillfällen till energiförbrukning systematiskt elimineras.
Sambandet mellan fetma och cancer stärks
Relationen mellan kraftig övervikt och dödlighet i hjärtkärlsjukdom är väl etablerad. Trots att man har vetat att fetma även bidrar till ökad dödlighet i cancer är kunskapen om hur stor risken är begränsad.
I en prospektiv kohortstudie som publicerades nyligen i New England Journal of Medicine (2003;348:1625-1638) ingick mer än 900 000 vuxna amerikaner som inte varit sjuka i cancer när studien startade 1982. Under de 16 år som studien pågick inträffade totalt 57 145 dödsfall i sjukdomen. Forskarna undersökte relationen hos män och kvinnor mellan det BMI (body mass index) som de hade 1982 och den totala risken att dö i cancer samt risken att dö i olika former av cancer och jämförde med befolkningen totalt.
Vikten av normalvikt
De personer i studien som vägde mest, med ett BMI på minst 40, hade en risk att dö i cancer som var 52 procent högre för män och 62 procent högre för kvinnor än personer med normalvikt. Hos både män och kvinnor var BMI signifikant kopplad till dödlighet i cancer i matstrupen, tjocktarm- och ändtarm, lever, gallblåsa och njurar, samt non-Hodgkins lymfom och multipel myelom. För män fann man dessutom samband mellan högt BMI och död i cancer i mage och prostata och för kvinnor med bröstcancer (för kvinnor efter menopaus) samt cancer i livmoder, livmoderhals och äggstockar.
Baserat på resultaten i studien uppskattar forskarna att fetma kan orsaka 14 procent av alla dödsfall i cancer för amerikanska män över 50 år och 20 procent för kvinnor. Det skulle betyda att mer än 90 000 dödsfall i cancer per år skulle kunna undvikas om alla i den vuxna befolkningen kunde behålla ett BMI under 25 genom livet.
Professor Hans-Olov Adami, vid Institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, Karolinska institutet i Stockholm, som skrivit en kommentar till studien i samma nummer av NEJM, menar att studien är viktig ur flera synpunkter. Dels gör storleken på studien att man nu kan bekräfta sambanden mellan fetma och cancer med väldigt hög statistisk säkerhet. För det andra visar studien att man kan utvidga listan av olika cancerformer som man måste studera närmre.
?Studien är även viktig för att man försöker kvantifiera hur stor andel av cancerbördan i USA som kan hänföras till fetma och som alltså teoretiskt skulle kunna undvikas om man på något mirakulöst sätt kunde eliminera fetmaepidemin. Det är ju ganska häpnadsväckande siffror man kommer fram till, säger han.
Allt fler cancerformer
En svensk studie av Adamis forskargrupp undersökte i vilken utsträckning fetma orsakar cancer.
?De studier vi har gjort överensstämmer när det gäller den centrala gruppen av cancerformer där sambandet kan anses bevisat bortom varje tvivel, säger han.
I både den svenska och den amerikanska studien är det uppenbart att listan av cancerformer som sannolikt påverkas av fetma växer. Det gäller till exempel cancer i bukspottkörteln, äggstockarna, livmoderhalsen, levern och lymfsystemet.
I alla studier har kvinnor med högt BMI en större risk att drabbas av cancer än män. Överrisken beror på två faktorer, menar Hans-Olov Adami. Det ena har samband med hur vanligt fetma är hos män respektive kvinnor och det andra är vilka cancerformer som påverkas. Livmodercancer hos kvinnor står för en del av den ökade risken och i någon mån bröstcancer för kvinnor som passerat menopaus.
? Dessutom är det ganska väl visat att kvinnor som är överviktiga också har en sämre prognos, säger han.
Mekanismerna bakom sambandet mellan fetma och cancer vet man fortfarande väldigt lite om. För det första har feta personer ätit mer än genomsnittet, för det andra har de antagligen haft andra kostvanor och för det tredje har de i genomsnitt varit mindre fysiskt aktiva. För en del cancerformer skapar också fetman en inre miljö som ökar risken. Det gäller till exempel livmodercancer beroende på att nästan allt östrogen efter menopaus bildas i fettvävnad och kvinnligt könshormon ökar risken för cancer i livmodern.
Kraftfulla strategier krävs
Att sambandet mellan fetma och cancer uppmärksammats så lite beror på att det är ett relativt sentida fenomen, menar Hans-Olov Adami.
? I USA är en tredjedel av hela befolkningen feta, med ett BMI över 30, vilket är helt sanslösa siffror. Men det tragiska är att i Sverige och Europa håller vi på att upprepa den här katastrofen, säger han.
Det vi behöver är realistiska kraftfulla strategier för att motverka epidemin och det har mycket med samhällets struktur och med politiska beslut att göra, menar han.
?Det är inte information som saknas. I USA där man är hysteriskt intresserad av fettfria livsmedel och lågkalorikost finns det samtidigt mat tillgängligt dygnet runt överallt i orimligt stora portioner samtidigt som alla naturliga tillfällen till energiförbrukning systematiskt elimineras.
Sambandet mellan fetma och cancer stärks
Relationen mellan kraftig övervikt och dödlighet i hjärtkärlsjukdom är väl etablerad. Trots att man har vetat att fetma även bidrar till ökad dödlighet i cancer är kunskapen om hur stor risken är begränsad.
I en prospektiv kohortstudie som publicerades nyligen i New England Journal of Medicine (2003;348:1625-1638) ingick mer än 900 000 vuxna amerikaner som inte varit sjuka i cancer när studien startade 1982. Under de 16 år som studien pågick inträffade totalt 57 145 dödsfall i sjukdomen. Forskarna undersökte relationen hos män och kvinnor mellan det BMI (body mass index) som de hade 1982 och den totala risken att dö i cancer samt risken att dö i olika former av cancer och jämförde med befolkningen totalt.
Vikten av normalvikt
De personer i studien som vägde mest, med ett BMI på minst 40, hade en risk att dö i cancer som var 52 procent högre för män och 62 procent högre för kvinnor än personer med normalvikt. Hos både män och kvinnor var BMI signifikant kopplad till dödlighet i cancer i matstrupen, tjocktarm- och ändtarm, lever, gallblåsa och njurar, samt non-Hodgkins lymfom och multipel myelom. För män fann man dessutom samband mellan högt BMI och död i cancer i mage och prostata och för kvinnor med bröstcancer (för kvinnor efter menopaus) samt cancer i livmoder, livmoderhals och äggstockar.
Baserat på resultaten i studien uppskattar forskarna att fetma kan orsaka 14 procent av alla dödsfall i cancer för amerikanska män över 50 år och 20 procent för kvinnor. Det skulle betyda att mer än 90 000 dödsfall i cancer per år skulle kunna undvikas om alla i den vuxna befolkningen kunde behålla ett BMI under 25 genom livet.
Professor Hans-Olov Adami, vid Institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, Karolinska institutet i Stockholm, som skrivit en kommentar till studien i samma nummer av NEJM, menar att studien är viktig ur flera synpunkter. Dels gör storleken på studien att man nu kan bekräfta sambanden mellan fetma och cancer med väldigt hög statistisk säkerhet. För det andra visar studien att man kan utvidga listan av olika cancerformer som man måste studera närmre.
?Studien är även viktig för att man försöker kvantifiera hur stor andel av cancerbördan i USA som kan hänföras till fetma och som alltså teoretiskt skulle kunna undvikas om man på något mirakulöst sätt kunde eliminera fetmaepidemin. Det är ju ganska häpnadsväckande siffror man kommer fram till, säger han.
Allt fler cancerformer
En svensk studie av Adamis forskargrupp undersökte i vilken utsträckning fetma orsakar cancer.
?De studier vi har gjort överensstämmer när det gäller den centrala gruppen av cancerformer där sambandet kan anses bevisat bortom varje tvivel, säger han.
I både den svenska och den amerikanska studien är det uppenbart att listan av cancerformer som sannolikt påverkas av fetma växer. Det gäller till exempel cancer i bukspottkörteln, äggstockarna, livmoderhalsen, levern och lymfsystemet.
I alla studier har kvinnor med högt BMI en större risk att drabbas av cancer än män. Överrisken beror på två faktorer, menar Hans-Olov Adami. Det ena har samband med hur vanligt fetma är hos män respektive kvinnor och det andra är vilka cancerformer som påverkas. Livmodercancer hos kvinnor står för en del av den ökade risken och i någon mån bröstcancer för kvinnor som passerat menopaus.
? Dessutom är det ganska väl visat att kvinnor som är överviktiga också har en sämre prognos, säger han.
Mekanismerna bakom sambandet mellan fetma och cancer vet man fortfarande väldigt lite om. För det första har feta personer ätit mer än genomsnittet, för det andra har de antagligen haft andra kostvanor och för det tredje har de i genomsnitt varit mindre fysiskt aktiva. För en del cancerformer skapar också fetman en inre miljö som ökar risken. Det gäller till exempel livmodercancer beroende på att nästan allt östrogen efter menopaus bildas i fettvävnad och kvinnligt könshormon ökar risken för cancer i livmodern.
Kraftfulla strategier krävs
Att sambandet mellan fetma och cancer uppmärksammats så lite beror på att det är ett relativt sentida fenomen, menar Hans-Olov Adami.
? I USA är en tredjedel av hela befolkningen feta, med ett BMI över 30, vilket är helt sanslösa siffror. Men det tragiska är att i Sverige och Europa håller vi på att upprepa den här katastrofen, säger han.
Det vi behöver är realistiska kraftfulla strategier för att motverka epidemin och det har mycket med samhällets struktur och med politiska beslut att göra, menar han.
?Det är inte information som saknas. I USA där man är hysteriskt intresserad av fettfria livsmedel och lågkalorikost finns det samtidigt mat tillgängligt dygnet runt överallt i orimligt stora portioner samtidigt som alla naturliga tillfällen till energiförbrukning systematiskt elimineras.
Muterat adenovirus utplånar hjärntumör
Resultaten av en amerikansk studie som använde ett modifierat adenovirus är så lovande att National Cancer Institute i USA planerar att ta fram en version av viruset som kan testas på människa redan nästa år. Andra experter hyser dock tvivel när det gäller att dra allt för optimistiska slutsatser av studien.
Enligt studien, som publicerades i Journal of the National Cancer Institute (2003;95:652-660), kan det modifierade viruset oskadliggöra cancerceller i så kallade glioblastom. Det är en cancerform där det idag inte finns någon effektiv behandling och patienterna för det mesta dör inom ett år.
Forskarna har sedan länge känt till att retinoblastom (Rb) protein har en viktig roll i tumörutveckling. I normala celler agerar Rb-protein som en broms i celldelning och när det saknas startar celldelningen ohämmat.
För flera år sedan konstruerade forskare ett adenovirus som kan kopiera sig själv och förstöra celler som saknar Rb-protein. Viruset kallades Delta-24.
Men det finns ett problem, alla tumörer har inte receptorer för Delta-24. Forskarna modifierade därför adenoviruset och kallade det för Delta-24-RGD.
I den aktuella studien injicerades Delta-24-RGD direkt i hjärnan på möss med glioblastom och man jämförde resultaten med möss som hade fått antingen Delta-24 eller placebo.
Mössen som fick placebo levde i genomsnitt 19 dagar, de som fick Delta-24 levde i genomsnitt 50 dagar medan de som fick Delta-24-RGD levde i 131 dagar.
Ett problem som kan uppträda på människa är immunitet.
Muterat adenovirus utplånar hjärntumör
Resultaten av en amerikansk studie som använde ett modifierat adenovirus är så lovande att National Cancer Institute i USA planerar att ta fram en version av viruset som kan testas på människa redan nästa år. Andra experter hyser dock tvivel när det gäller att dra allt för optimistiska slutsatser av studien.
Enligt studien, som publicerades i Journal of the National Cancer Institute (2003;95:652-660), kan det modifierade viruset oskadliggöra cancerceller i så kallade glioblastom. Det är en cancerform där det idag inte finns någon effektiv behandling och patienterna för det mesta dör inom ett år.
Forskarna har sedan länge känt till att retinoblastom (Rb) protein har en viktig roll i tumörutveckling. I normala celler agerar Rb-protein som en broms i celldelning och när det saknas startar celldelningen ohämmat.
För flera år sedan konstruerade forskare ett adenovirus som kan kopiera sig själv och förstöra celler som saknar Rb-protein. Viruset kallades Delta-24.
Men det finns ett problem, alla tumörer har inte receptorer för Delta-24. Forskarna modifierade därför adenoviruset och kallade det för Delta-24-RGD.
I den aktuella studien injicerades Delta-24-RGD direkt i hjärnan på möss med glioblastom och man jämförde resultaten med möss som hade fått antingen Delta-24 eller placebo.
Mössen som fick placebo levde i genomsnitt 19 dagar, de som fick Delta-24 levde i genomsnitt 50 dagar medan de som fick Delta-24-RGD levde i 131 dagar.
Ett problem som kan uppträda på människa är immunitet.
Muterat adenovirus utplånar hjärntumör
Resultaten av en amerikansk studie som använde ett modifierat adenovirus är så lovande att National Cancer Institute i USA planerar att ta fram en version av viruset som kan testas på människa redan nästa år. Andra experter hyser dock tvivel när det gäller att dra allt för optimistiska slutsatser av studien.
Enligt studien, som publicerades i Journal of the National Cancer Institute (2003;95:652-660), kan det modifierade viruset oskadliggöra cancerceller i så kallade glioblastom. Det är en cancerform där det idag inte finns någon effektiv behandling och patienterna för det mesta dör inom ett år.
Forskarna har sedan länge känt till att retinoblastom (Rb) protein har en viktig roll i tumörutveckling. I normala celler agerar Rb-protein som en broms i celldelning och när det saknas startar celldelningen ohämmat.
För flera år sedan konstruerade forskare ett adenovirus som kan kopiera sig själv och förstöra celler som saknar Rb-protein. Viruset kallades Delta-24.
Men det finns ett problem, alla tumörer har inte receptorer för Delta-24. Forskarna modifierade därför adenoviruset och kallade det för Delta-24-RGD.
I den aktuella studien injicerades Delta-24-RGD direkt i hjärnan på möss med glioblastom och man jämförde resultaten med möss som hade fått antingen Delta-24 eller placebo.
Mössen som fick placebo levde i genomsnitt 19 dagar, de som fick Delta-24 levde i genomsnitt 50 dagar medan de som fick Delta-24-RGD levde i 131 dagar.
Ett problem som kan uppträda på människa är immunitet.
Muterat adenovirus utplånar hjärntumör
Resultaten av en amerikansk studie som använde ett modifierat adenovirus är så lovande att National Cancer Institute i USA planerar att ta fram en version av viruset som kan testas på människa redan nästa år. Andra experter hyser dock tvivel när det gäller att dra allt för optimistiska slutsatser av studien.
Enligt studien, som publicerades i Journal of the National Cancer Institute (2003;95:652-660), kan det modifierade viruset oskadliggöra cancerceller i så kallade glioblastom. Det är en cancerform där det idag inte finns någon effektiv behandling och patienterna för det mesta dör inom ett år.
Forskarna har sedan länge känt till att retinoblastom (Rb) protein har en viktig roll i tumörutveckling. I normala celler agerar Rb-protein som en broms i celldelning och när det saknas startar celldelningen ohämmat.
För flera år sedan konstruerade forskare ett adenovirus som kan kopiera sig själv och förstöra celler som saknar Rb-protein. Viruset kallades Delta-24.
Men det finns ett problem, alla tumörer har inte receptorer för Delta-24. Forskarna modifierade därför adenoviruset och kallade det för Delta-24-RGD.
I den aktuella studien injicerades Delta-24-RGD direkt i hjärnan på möss med glioblastom och man jämförde resultaten med möss som hade fått antingen Delta-24 eller placebo.
Mössen som fick placebo levde i genomsnitt 19 dagar, de som fick Delta-24 levde i genomsnitt 50 dagar medan de som fick Delta-24-RGD levde i 131 dagar.
Ett problem som kan uppträda på människa är immunitet.
Nytt sätt att komma åt malariaresistens
Mer än en miljon människor dör varje år av malaria. I vissa länder är sjukdomen nu resistent mot alla tillgängliga förstahandsmedel.
Forskare från Skottland och Thailand publicerade nyligen forskningsresultat (nätet 21 april i Nature Structural Biology) som kan förklara hur parasiten har kunnat komma undan effekten av antifolater, en av de viktigaste klasserna anti-malaria läkemedel.
Forskningen fokuserade på ett protein, kallat DHFR, som parasiten producerar för att hålla sig själv vid liv. Läkemedlet pyrimetamin togs fram för att blockera denna process, men har med tiden blivit allt mindre effektivt. Forskarna har producerat stora kvantiteter av DHFR och identifierat dess kristallstruktur.
De har bilder som visar proteinet enbart, proteinet tillsammans med läkemedlet samt när det har muterat och blivit resistent. De räknar med att kunna använda de högt upplösta bilderna som modell för nya generationer av läkemedel.
Vid ett expertmöte i slutet av april presenterades en rapport om malaria i Afrika som visar att 3000 barn dör i sjukdomen varje dag eller ett barn varje 30:e sekund. Rapporten bekräftar också att resistensutveckling gjort att det billigaste och mest tillgängliga läkemedlet, klorokin, nu är praktiskt taget verkningslöst i stora delar av Afrika. Behovet av ett malariavaccin blir allt större, men forskarna tror att det kan dröja tio år innan det finns tillgängligt.
På väg mot ett vaccin för ateroskleros
Infarkter och stroke ? tillsammans är de västvärldens vanligaste dödsorsaker. Utvecklingen av ateroskleros börjar troligen redan i tonåren. När de kliniska symtomen visar sig i 50-årsåldern har sjukdomen redan gått långt.
Vid Universitetssjukhuset MAS i Malmö undersöks immunförsvarets roll vid ateroskleros av en forskargrupp ledd av medicinprofessorn Jan Nilsson och forskarassistenten Gunilla Nordin Fredrikson. I fokus står oxiderade LDL-partiklar, low density lipoproteins, som tycks spela en avgörande roll för sjukdomen.
Forskarnas mål är ett vaccin som kan bromsa utvecklingen av plack, och de är optimistiska.
? Vår förhoppning är att det finns ett färdigt vaccin om fem, sex år, säger Gunilla Nordin Fredrikson.
I början av maj publicerades gruppens senaste resultat i American Heart Associations tidskrift Arteriosclerosis, Thrombosis and Vascular Biology. I en studie på knappt 300 Malmöbor har forskarnas teorier om immunförsvaret fått stöd och två substanser har hittats som minskar plackbildningen hos sjuka möss.
Gunilla Nordin Fredriksons och Jan Nilssons berättelse är en klassisk historia om vetenskaplig forskning. Mycket hårt och monotont arbete, många kluriga teorier ? och ett antal fullständiga överraskningar.
Autoimmun sjukdom
I ett friskt kärl transporteras LDL-partiklar från blodbanan in i kärlväggen, där de är viktiga byggstenar. Överflödigt LDL sköljs bort med lymfan. Om systemet däremot överbelastas kan inte allt LDL rensas undan. Partiklarna fastnar i ett nätverk av bindvävstrådar i kärlväggen, och oxideras efter en tid. Man kan säga att fettet härsknar i kärlen.
Redan 1990 upptäckte aterosklerosforskare något oväntat: när de oxiderade lipoproteinerna bröts ner av kroppens makrofager och exponerades för immunförsvarets T-celler identifierades de som ?inkräktare? som borde angripas och rensas bort. Detta trots att de är kroppsegna ämnen, som T-cellerna normalt lämnar ifred.
? Under oxidationsprocessen har LDL-partiklarna tydligen ändrats så mycket att T-cellerna kan upptäcka dem. Strängt taget är det rätt vettigt, eftersom de vid det laget är så förstörda att de bara gör skada, säger Jan Nilsson.
Vi tycks alltså vara naturligt försedda med ett immunologiskt svar mot de här partiklarna.
? När man började undersöka saken såg man snabbt att det fanns en hel del antikroppar mot oxiderat LDL, både hos friska och sjuka, och att de främst var av typen IgM som är en del av det mer primitiva immunsvaret, säger Jan Nilsson.
Kunde ateroskleros vara en autoimmun sjukdom?
Malmöforskarna bestämde sig för att testa saken. De tog sina försöksdjur, genetiskt modifierade för att lätt utveckla ateroskleros, immuniserade dem med oxiderat LDL och satte dem på en högkolesteroldiet. Nu, tänkte man, borde de bli sjukare än någonsin, eftersom immunsystemet redan kickstartats av det oxiderade fettet.
Istället blev det precis tvärtom.
De immuniserade kaninerna fick bara hälften så mycket plack som kontrollgruppen. I uppföljningsstudier syntes som mest en plackminskning på 60 procent jämfört med icke-immuniserade djur. En forskargrupp i San Diego hade parallellt kommit fram till samma resultat, och de två grupperna publicerade sina upptäckter vid mitten av 90-talet.
Inte autoimmunitet alltså, utan raka motsatsen: reaktionen hade en skyddande effekt. Men på vilket sätt? Och vad i LDL riktade den sig mot?
Försvann hos äldre
För fem år sedan började Gunilla Nordin Fredrikson arbetet med att hitta svaren på de frågorna.
Eftersom de flesta antikroppar är riktade mot peptidstrukturer, valde hon att fokusera på LDL:s enda protein, apoB-100 ? en jättelik kedja av 4 500 aminosyror. De delades upp i bitar om 20, med visst överlapp för att ingen viktig sekvens skulle missas. Sedan var det bara att systematiskt börja fiska sig igenom det bibliotek av 302 peptider som skapats. Ett ?normalplasma? blandades till från flera friska donatorer, och testades på peptiderna. Det visade sig att omkring en tredjedel av peptidsekvenserna hade matchande antikroppar i plasmat.
Arbetet tog Gunilla Nordin Fredrikson två år.
? Fast jag gjorde andra saker också under tiden, påpekar hon.
När forskarna visste mer om vilka antikroppar och vilka peptider som var intressanta, kunde de använda mer exakta undersökningsmetoder. I Malmö fanns redan ett bra material att arbeta med; studien Malmö Kost Cancer som genomförts under första hälften av 90-talet omfattade 30 000 personer, varav 6 000 undersökts med ultraljud i jakten på aterosklerotiska plack.
När Jan Nilssons och Gunilla Nordin Fredriksons grupp startade sin studie på samma patienter hade 78 av de 6 000 hunnit få hjärtinfarkt. I sparade blodprover från de drabbade och från kontrollpersoner mättes mängden antikroppar och halten oxiderat LDL.
? Det första som slog oss var att antikropparna försvann hos äldre personer. I kontrollgruppen fanns också en minskning hos de äldre jämfört med de yngre, om än inte lika markant, säger Gunilla Nordin Fredrikson.
När mängden antikroppar sjönk, steg halten oxiderat LDL. Antikropparna verkar på något sätt fånga in LDL-partiklarna, antingen i blodbanan eller direkt i kärlväggen.
? Vi tänkte att en del av de peptidsekvenser vi hittat skulle kunna fungera som ett vaccin, om de gav upphov till antikroppar som rensade kärlen från LDL, säger Gunilla Nordin Fredrikson.
Förhindrar utvecklingen
Hittills har tre peptider testats genom immunisering av möss. Två av dem gav tydliga resultat; placken blev mindre, och mängden kollagen i dem ökade. Det innebär att placken stabiliseras och risken blir mindre att bitar lossnar och täpper till andra kärl.
Men än så länge är en viktig fråga obesvarad: Fungerar ?vaccinationen? om placken redan finns?
? Det vi nu har sett visar bara att man kan förhindra utvecklingen av plack. Men snart kommer studier på möss som behandlas när de redan har kraftig plackbildning i aorta, säger Gunilla Nordin Fredrikson.
Malmöforskarna söker sig framåt på två vägar. De arbetar vidare med vaccinutvecklingen, och för långt gångna diskussioner med ett utländskt läkemedelsbolag i den frågan. Men de vill också undersöka om det går att angripa sjukdomen genom att föra in konstgjorda antikroppar i blodet. Ett samarbetsavtal har slutits med bioteknikföretag i Lund, som har ett bibliotek av många miljarder tillverkade antikroppar.
Det framtida vaccinet eller läkemedlet är främst tänkt för personer med instabila plack och hög risk för infarkt. Blir det riktigt bra kan det kanske vara en hjälp för fler än så.
? Vi löser säkert inte hela gåtan med ateroskleros, men jag hoppas att det här ska kunna bli ett komplement till den terapi som redan finns, säger Gunilla Nordin Fredrikson.
På väg mot ett vaccin för ateroskleros
Infarkter och stroke ? tillsammans är de västvärldens vanligaste dödsorsaker. Utvecklingen av ateroskleros börjar troligen redan i tonåren. När de kliniska symtomen visar sig i 50-årsåldern har sjukdomen redan gått långt.
Vid Universitetssjukhuset MAS i Malmö undersöks immunförsvarets roll vid ateroskleros av en forskargrupp ledd av medicinprofessorn Jan Nilsson och forskarassistenten Gunilla Nordin Fredrikson. I fokus står oxiderade LDL-partiklar, low density lipoproteins, som tycks spela en avgörande roll för sjukdomen.
Forskarnas mål är ett vaccin som kan bromsa utvecklingen av plack, och de är optimistiska.
? Vår förhoppning är att det finns ett färdigt vaccin om fem, sex år, säger Gunilla Nordin Fredrikson.
I början av maj publicerades gruppens senaste resultat i American Heart Associations tidskrift Arteriosclerosis, Thrombosis and Vascular Biology. I en studie på knappt 300 Malmöbor har forskarnas teorier om immunförsvaret fått stöd och två substanser har hittats som minskar plackbildningen hos sjuka möss.
Gunilla Nordin Fredriksons och Jan Nilssons berättelse är en klassisk historia om vetenskaplig forskning. Mycket hårt och monotont arbete, många kluriga teorier ? och ett antal fullständiga överraskningar.
Autoimmun sjukdom
I ett friskt kärl transporteras LDL-partiklar från blodbanan in i kärlväggen, där de är viktiga byggstenar. Överflödigt LDL sköljs bort med lymfan. Om systemet däremot överbelastas kan inte allt LDL rensas undan. Partiklarna fastnar i ett nätverk av bindvävstrådar i kärlväggen, och oxideras efter en tid. Man kan säga att fettet härsknar i kärlen.
Redan 1990 upptäckte aterosklerosforskare något oväntat: när de oxiderade lipoproteinerna bröts ner av kroppens makrofager och exponerades för immunförsvarets T-celler identifierades de som ?inkräktare? som borde angripas och rensas bort. Detta trots att de är kroppsegna ämnen, som T-cellerna normalt lämnar ifred.
? Under oxidationsprocessen har LDL-partiklarna tydligen ändrats så mycket att T-cellerna kan upptäcka dem. Strängt taget är det rätt vettigt, eftersom de vid det laget är så förstörda att de bara gör skada, säger Jan Nilsson.
Vi tycks alltså vara naturligt försedda med ett immunologiskt svar mot de här partiklarna.
? När man började undersöka saken såg man snabbt att det fanns en hel del antikroppar mot oxiderat LDL, både hos friska och sjuka, och att de främst var av typen IgM som är en del av det mer primitiva immunsvaret, säger Jan Nilsson.
Kunde ateroskleros vara en autoimmun sjukdom?
Malmöforskarna bestämde sig för att testa saken. De tog sina försöksdjur, genetiskt modifierade för att lätt utveckla ateroskleros, immuniserade dem med oxiderat LDL och satte dem på en högkolesteroldiet. Nu, tänkte man, borde de bli sjukare än någonsin, eftersom immunsystemet redan kickstartats av det oxiderade fettet.
Istället blev det precis tvärtom.
De immuniserade kaninerna fick bara hälften så mycket plack som kontrollgruppen. I uppföljningsstudier syntes som mest en plackminskning på 60 procent jämfört med icke-immuniserade djur. En forskargrupp i San Diego hade parallellt kommit fram till samma resultat, och de två grupperna publicerade sina upptäckter vid mitten av 90-talet.
Inte autoimmunitet alltså, utan raka motsatsen: reaktionen hade en skyddande effekt. Men på vilket sätt? Och vad i LDL riktade den sig mot?
Försvann hos äldre
För fem år sedan började Gunilla Nordin Fredrikson arbetet med att hitta svaren på de frågorna.
Eftersom de flesta antikroppar är riktade mot peptidstrukturer, valde hon att fokusera på LDL:s enda protein, apoB-100 ? en jättelik kedja av 4 500 aminosyror. De delades upp i bitar om 20, med visst överlapp för att ingen viktig sekvens skulle missas. Sedan var det bara att systematiskt börja fiska sig igenom det bibliotek av 302 peptider som skapats. Ett ?normalplasma? blandades till från flera friska donatorer, och testades på peptiderna. Det visade sig att omkring en tredjedel av peptidsekvenserna hade matchande antikroppar i plasmat.
Arbetet tog Gunilla Nordin Fredrikson två år.
? Fast jag gjorde andra saker också under tiden, påpekar hon.
När forskarna visste mer om vilka antikroppar och vilka peptider som var intressanta, kunde de använda mer exakta undersökningsmetoder. I Malmö fanns redan ett bra material att arbeta med; studien Malmö Kost Cancer som genomförts under första hälften av 90-talet omfattade 30 000 personer, varav 6 000 undersökts med ultraljud i jakten på aterosklerotiska plack.
När Jan Nilssons och Gunilla Nordin Fredriksons grupp startade sin studie på samma patienter hade 78 av de 6 000 hunnit få hjärtinfarkt. I sparade blodprover från de drabbade och från kontrollpersoner mättes mängden antikroppar och halten oxiderat LDL.
? Det första som slog oss var att antikropparna försvann hos äldre personer. I kontrollgruppen fanns också en minskning hos de äldre jämfört med de yngre, om än inte lika markant, säger Gunilla Nordin Fredrikson.
När mängden antikroppar sjönk, steg halten oxiderat LDL. Antikropparna verkar på något sätt fånga in LDL-partiklarna, antingen i blodbanan eller direkt i kärlväggen.
? Vi tänkte att en del av de peptidsekvenser vi hittat skulle kunna fungera som ett vaccin, om de gav upphov till antikroppar som rensade kärlen från LDL, säger Gunilla Nordin Fredrikson.
Förhindrar utvecklingen
Hittills har tre peptider testats genom immunisering av möss. Två av dem gav tydliga resultat; placken blev mindre, och mängden kollagen i dem ökade. Det innebär att placken stabiliseras och risken blir mindre att bitar lossnar och täpper till andra kärl.
Men än så länge är en viktig fråga obesvarad: Fungerar ?vaccinationen? om placken redan finns?
? Det vi nu har sett visar bara att man kan förhindra utvecklingen av plack. Men snart kommer studier på möss som behandlas när de redan har kraftig plackbildning i aorta, säger Gunilla Nordin Fredrikson.
Malmöforskarna söker sig framåt på två vägar. De arbetar vidare med vaccinutvecklingen, och för långt gångna diskussioner med ett utländskt läkemedelsbolag i den frågan. Men de vill också undersöka om det går att angripa sjukdomen genom att föra in konstgjorda antikroppar i blodet. Ett samarbetsavtal har slutits med bioteknikföretag i Lund, som har ett bibliotek av många miljarder tillverkade antikroppar.
Det framtida vaccinet eller läkemedlet är främst tänkt för personer med instabila plack och hög risk för infarkt. Blir det riktigt bra kan det kanske vara en hjälp för fler än så.
? Vi löser säkert inte hela gåtan med ateroskleros, men jag hoppas att det här ska kunna bli ett komplement till den terapi som redan finns, säger Gunilla Nordin Fredrikson.
På väg mot ett vaccin för ateroskleros
Infarkter och stroke ? tillsammans är de västvärldens vanligaste dödsorsaker. Utvecklingen av ateroskleros börjar troligen redan i tonåren. När de kliniska symtomen visar sig i 50-årsåldern har sjukdomen redan gått långt.
Vid Universitetssjukhuset MAS i Malmö undersöks immunförsvarets roll vid ateroskleros av en forskargrupp ledd av medicinprofessorn Jan Nilsson och forskarassistenten Gunilla Nordin Fredrikson. I fokus står oxiderade LDL-partiklar, low density lipoproteins, som tycks spela en avgörande roll för sjukdomen.
Forskarnas mål är ett vaccin som kan bromsa utvecklingen av plack, och de är optimistiska.
? Vår förhoppning är att det finns ett färdigt vaccin om fem, sex år, säger Gunilla Nordin Fredrikson.
I början av maj publicerades gruppens senaste resultat i American Heart Associations tidskrift Arteriosclerosis, Thrombosis and Vascular Biology. I en studie på knappt 300 Malmöbor har forskarnas teorier om immunförsvaret fått stöd och två substanser har hittats som minskar plackbildningen hos sjuka möss.
Gunilla Nordin Fredriksons och Jan Nilssons berättelse är en klassisk historia om vetenskaplig forskning. Mycket hårt och monotont arbete, många kluriga teorier ? och ett antal fullständiga överraskningar.
Autoimmun sjukdom
I ett friskt kärl transporteras LDL-partiklar från blodbanan in i kärlväggen, där de är viktiga byggstenar. Överflödigt LDL sköljs bort med lymfan. Om systemet däremot överbelastas kan inte allt LDL rensas undan. Partiklarna fastnar i ett nätverk av bindvävstrådar i kärlväggen, och oxideras efter en tid. Man kan säga att fettet härsknar i kärlen.
Redan 1990 upptäckte aterosklerosforskare något oväntat: när de oxiderade lipoproteinerna bröts ner av kroppens makrofager och exponerades för immunförsvarets T-celler identifierades de som ?inkräktare? som borde angripas och rensas bort. Detta trots att de är kroppsegna ämnen, som T-cellerna normalt lämnar ifred.
? Under oxidationsprocessen har LDL-partiklarna tydligen ändrats så mycket att T-cellerna kan upptäcka dem. Strängt taget är det rätt vettigt, eftersom de vid det laget är så förstörda att de bara gör skada, säger Jan Nilsson.
Vi tycks alltså vara naturligt försedda med ett immunologiskt svar mot de här partiklarna.
? När man började undersöka saken såg man snabbt att det fanns en hel del antikroppar mot oxiderat LDL, både hos friska och sjuka, och att de främst var av typen IgM som är en del av det mer primitiva immunsvaret, säger Jan Nilsson.
Kunde ateroskleros vara en autoimmun sjukdom?
Malmöforskarna bestämde sig för att testa saken. De tog sina försöksdjur, genetiskt modifierade för att lätt utveckla ateroskleros, immuniserade dem med oxiderat LDL och satte dem på en högkolesteroldiet. Nu, tänkte man, borde de bli sjukare än någonsin, eftersom immunsystemet redan kickstartats av det oxiderade fettet.
Istället blev det precis tvärtom.
De immuniserade kaninerna fick bara hälften så mycket plack som kontrollgruppen. I uppföljningsstudier syntes som mest en plackminskning på 60 procent jämfört med icke-immuniserade djur. En forskargrupp i San Diego hade parallellt kommit fram till samma resultat, och de två grupperna publicerade sina upptäckter vid mitten av 90-talet.
Inte autoimmunitet alltså, utan raka motsatsen: reaktionen hade en skyddande effekt. Men på vilket sätt? Och vad i LDL riktade den sig mot?
Försvann hos äldre
För fem år sedan började Gunilla Nordin Fredrikson arbetet med att hitta svaren på de frågorna.
Eftersom de flesta antikroppar är riktade mot peptidstrukturer, valde hon att fokusera på LDL:s enda protein, apoB-100 ? en jättelik kedja av 4 500 aminosyror. De delades upp i bitar om 20, med visst överlapp för att ingen viktig sekvens skulle missas. Sedan var det bara att systematiskt börja fiska sig igenom det bibliotek av 302 peptider som skapats. Ett ?normalplasma? blandades till från flera friska donatorer, och testades på peptiderna. Det visade sig att omkring en tredjedel av peptidsekvenserna hade matchande antikroppar i plasmat.
Arbetet tog Gunilla Nordin Fredrikson två år.
? Fast jag gjorde andra saker också under tiden, påpekar hon.
När forskarna visste mer om vilka antikroppar och vilka peptider som var intressanta, kunde de använda mer exakta undersökningsmetoder. I Malmö fanns redan ett bra material att arbeta med; studien Malmö Kost Cancer som genomförts under första hälften av 90-talet omfattade 30 000 personer, varav 6 000 undersökts med ultraljud i jakten på aterosklerotiska plack.
När Jan Nilssons och Gunilla Nordin Fredriksons grupp startade sin studie på samma patienter hade 78 av de 6 000 hunnit få hjärtinfarkt. I sparade blodprover från de drabbade och från kontrollpersoner mättes mängden antikroppar och halten oxiderat LDL.
? Det första som slog oss var att antikropparna försvann hos äldre personer. I kontrollgruppen fanns också en minskning hos de äldre jämfört med de yngre, om än inte lika markant, säger Gunilla Nordin Fredrikson.
När mängden antikroppar sjönk, steg halten oxiderat LDL. Antikropparna verkar på något sätt fånga in LDL-partiklarna, antingen i blodbanan eller direkt i kärlväggen.
? Vi tänkte att en del av de peptidsekvenser vi hittat skulle kunna fungera som ett vaccin, om de gav upphov till antikroppar som rensade kärlen från LDL, säger Gunilla Nordin Fredrikson.
Förhindrar utvecklingen
Hittills har tre peptider testats genom immunisering av möss. Två av dem gav tydliga resultat; placken blev mindre, och mängden kollagen i dem ökade. Det innebär att placken stabiliseras och risken blir mindre att bitar lossnar och täpper till andra kärl.
Men än så länge är en viktig fråga obesvarad: Fungerar ?vaccinationen? om placken redan finns?
? Det vi nu har sett visar bara att man kan förhindra utvecklingen av plack. Men snart kommer studier på möss som behandlas när de redan har kraftig plackbildning i aorta, säger Gunilla Nordin Fredrikson.
Malmöforskarna söker sig framåt på två vägar. De arbetar vidare med vaccinutvecklingen, och för långt gångna diskussioner med ett utländskt läkemedelsbolag i den frågan. Men de vill också undersöka om det går att angripa sjukdomen genom att föra in konstgjorda antikroppar i blodet. Ett samarbetsavtal har slutits med bioteknikföretag i Lund, som har ett bibliotek av många miljarder tillverkade antikroppar.
Det framtida vaccinet eller läkemedlet är främst tänkt för personer med instabila plack och hög risk för infarkt. Blir det riktigt bra kan det kanske vara en hjälp för fler än så.
? Vi löser säkert inte hela gåtan med ateroskleros, men jag hoppas att det här ska kunna bli ett komplement till den terapi som redan finns, säger Gunilla Nordin Fredrikson.
På väg mot ett vaccin för ateroskleros
Infarkter och stroke ? tillsammans är de västvärldens vanligaste dödsorsaker. Utvecklingen av ateroskleros börjar troligen redan i tonåren. När de kliniska symtomen visar sig i 50-årsåldern har sjukdomen redan gått långt.
Vid Universitetssjukhuset MAS i Malmö undersöks immunförsvarets roll vid ateroskleros av en forskargrupp ledd av medicinprofessorn Jan Nilsson och forskarassistenten Gunilla Nordin Fredrikson. I fokus står oxiderade LDL-partiklar, low density lipoproteins, som tycks spela en avgörande roll för sjukdomen.
Forskarnas mål är ett vaccin som kan bromsa utvecklingen av plack, och de är optimistiska.
? Vår förhoppning är att det finns ett färdigt vaccin om fem, sex år, säger Gunilla Nordin Fredrikson.
I början av maj publicerades gruppens senaste resultat i American Heart Associations tidskrift Arteriosclerosis, Thrombosis and Vascular Biology. I en studie på knappt 300 Malmöbor har forskarnas teorier om immunförsvaret fått stöd och två substanser har hittats som minskar plackbildningen hos sjuka möss.
Gunilla Nordin Fredriksons och Jan Nilssons berättelse är en klassisk historia om vetenskaplig forskning. Mycket hårt och monotont arbete, många kluriga teorier ? och ett antal fullständiga överraskningar.
Autoimmun sjukdom
I ett friskt kärl transporteras LDL-partiklar från blodbanan in i kärlväggen, där de är viktiga byggstenar. Överflödigt LDL sköljs bort med lymfan. Om systemet däremot överbelastas kan inte allt LDL rensas undan. Partiklarna fastnar i ett nätverk av bindvävstrådar i kärlväggen, och oxideras efter en tid. Man kan säga att fettet härsknar i kärlen.
Redan 1990 upptäckte aterosklerosforskare något oväntat: när de oxiderade lipoproteinerna bröts ner av kroppens makrofager och exponerades för immunförsvarets T-celler identifierades de som ?inkräktare? som borde angripas och rensas bort. Detta trots att de är kroppsegna ämnen, som T-cellerna normalt lämnar ifred.
? Under oxidationsprocessen har LDL-partiklarna tydligen ändrats så mycket att T-cellerna kan upptäcka dem. Strängt taget är det rätt vettigt, eftersom de vid det laget är så förstörda att de bara gör skada, säger Jan Nilsson.
Vi tycks alltså vara naturligt försedda med ett immunologiskt svar mot de här partiklarna.
? När man började undersöka saken såg man snabbt att det fanns en hel del antikroppar mot oxiderat LDL, både hos friska och sjuka, och att de främst var av typen IgM som är en del av det mer primitiva immunsvaret, säger Jan Nilsson.
Kunde ateroskleros vara en autoimmun sjukdom?
Malmöforskarna bestämde sig för att testa saken. De tog sina försöksdjur, genetiskt modifierade för att lätt utveckla ateroskleros, immuniserade dem med oxiderat LDL och satte dem på en högkolesteroldiet. Nu, tänkte man, borde de bli sjukare än någonsin, eftersom immunsystemet redan kickstartats av det oxiderade fettet.
Istället blev det precis tvärtom.
De immuniserade kaninerna fick bara hälften så mycket plack som kontrollgruppen. I uppföljningsstudier syntes som mest en plackminskning på 60 procent jämfört med icke-immuniserade djur. En forskargrupp i San Diego hade parallellt kommit fram till samma resultat, och de två grupperna publicerade sina upptäckter vid mitten av 90-talet.
Inte autoimmunitet alltså, utan raka motsatsen: reaktionen hade en skyddande effekt. Men på vilket sätt? Och vad i LDL riktade den sig mot?
Försvann hos äldre
För fem år sedan började Gunilla Nordin Fredrikson arbetet med att hitta svaren på de frågorna.
Eftersom de flesta antikroppar är riktade mot peptidstrukturer, valde hon att fokusera på LDL:s enda protein, apoB-100 ? en jättelik kedja av 4 500 aminosyror. De delades upp i bitar om 20, med visst överlapp för att ingen viktig sekvens skulle missas. Sedan var det bara att systematiskt börja fiska sig igenom det bibliotek av 302 peptider som skapats. Ett ?normalplasma? blandades till från flera friska donatorer, och testades på peptiderna. Det visade sig att omkring en tredjedel av peptidsekvenserna hade matchande antikroppar i plasmat.
Arbetet tog Gunilla Nordin Fredrikson två år.
? Fast jag gjorde andra saker också under tiden, påpekar hon.
När forskarna visste mer om vilka antikroppar och vilka peptider som var intressanta, kunde de använda mer exakta undersökningsmetoder. I Malmö fanns redan ett bra material att arbeta med; studien Malmö Kost Cancer som genomförts under första hälften av 90-talet omfattade 30 000 personer, varav 6 000 undersökts med ultraljud i jakten på aterosklerotiska plack.
När Jan Nilssons och Gunilla Nordin Fredriksons grupp startade sin studie på samma patienter hade 78 av de 6 000 hunnit få hjärtinfarkt. I sparade blodprover från de drabbade och från kontrollpersoner mättes mängden antikroppar och halten oxiderat LDL.
? Det första som slog oss var att antikropparna försvann hos äldre personer. I kontrollgruppen fanns också en minskning hos de äldre jämfört med de yngre, om än inte lika markant, säger Gunilla Nordin Fredrikson.
När mängden antikroppar sjönk, steg halten oxiderat LDL. Antikropparna verkar på något sätt fånga in LDL-partiklarna, antingen i blodbanan eller direkt i kärlväggen.
? Vi tänkte att en del av de peptidsekvenser vi hittat skulle kunna fungera som ett vaccin, om de gav upphov till antikroppar som rensade kärlen från LDL, säger Gunilla Nordin Fredrikson.
Förhindrar utvecklingen
Hittills har tre peptider testats genom immunisering av möss. Två av dem gav tydliga resultat; placken blev mindre, och mängden kollagen i dem ökade. Det innebär att placken stabiliseras och risken blir mindre att bitar lossnar och täpper till andra kärl.
Men än så länge är en viktig fråga obesvarad: Fungerar ?vaccinationen? om placken redan finns?
? Det vi nu har sett visar bara att man kan förhindra utvecklingen av plack. Men snart kommer studier på möss som behandlas när de redan har kraftig plackbildning i aorta, säger Gunilla Nordin Fredrikson.
Malmöforskarna söker sig framåt på två vägar. De arbetar vidare med vaccinutvecklingen, och för långt gångna diskussioner med ett utländskt läkemedelsbolag i den frågan. Men de vill också undersöka om det går att angripa sjukdomen genom att föra in konstgjorda antikroppar i blodet. Ett samarbetsavtal har slutits med bioteknikföretag i Lund, som har ett bibliotek av många miljarder tillverkade antikroppar.
Det framtida vaccinet eller läkemedlet är främst tänkt för personer med instabila plack och hög risk för infarkt. Blir det riktigt bra kan det kanske vara en hjälp för fler än så.
? Vi löser säkert inte hela gåtan med ateroskleros, men jag hoppas att det här ska kunna bli ett komplement till den terapi som redan finns, säger Gunilla Nordin Fredrikson.