Studierna gjordes i USA och Holland. De använde olika metoder men kom i princip fram till samma resultat.
Den amerikanska studien utfördes av forskare vid FDA, den amerikanska motsvarigheten till Läkemedelsverket, och forskare vid Georgetown University i Washington. De studerade 354 nya läkemedel som hade godkänts av FDA mellan åren 1980 och 1999. Av dessa hade 21 procent fått ändrad dosering efter godkännandet, och 70 procent av dessa hade fått en sänkt rekommenderad dosering.
En teori i undersökningen var att en förbättrad läkemedelsutveckling skulle leda till en mindre andel förändringar. Så blev inte fallet. Bland de läkemedel som godkändes under perioden 1995-1999 var det tre gånger vanligare att de fick ändrad rekommenderad dosering, jämfört med dem som godkändes under tiden 1980-1984.
En förklaring som förs fram är att fas III-studier ofta baseras på resultat från fas II-studier som ännu inte är fullt analyserade. Därmed blir fas III-studierna utförda på för höga doser som senare justeras när de redan finns ute på marknaden.
Den andra studien gjordes av forskare i Holland. De analyserade data om DDD, daglig definierad dygnsdos, från tidsperioden 1982-2000 från Världshälsoorganisationen WHO. Man fann 115 fall av DDD-förändringar. Av dessa var 39 procent dosökningar medan 61 procent var dossänkningar. De vanligaste läkemedelsklasserna var antibiotika och kardiovaskulära läkemedel.
Holländarna kommenterade undersökningen med en förhoppning att den nya farmakogenetiken ska kunna öka vår förståelse för doseringsproblematiken och den variabilitet som finns mellan patienter.